Läkemedelsinformation för alla betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

.

u u

0 0 0 0

0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 0

0

0 0 0

0 0

Läkemedels- 0

information för alla 0 0

Läkemedelsdistributionsutredningen 0

SOU1998I41

0 0 .0

0 0 0

A

. . . .

mømuánmü råda wccüwim

Mflm

Statensoñentligautredningar

1 998 1

Socialdepartementet

Läkemedels-

information

fÖr alla

Betänkande av Läkemedelsdistributionsutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@1iber.se Internet: www.fritzes.se

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20888-1 Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom regeringsbeslut den 28 november 1996 bemyndigade

regeringen chefen för Socialdepartementet, Margot Wallström, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras. Detta i syfte att målet om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov säkra och effek-

av tiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna tillgodoses.

Med stöd detta bemyndigande tillkallade departementschefen

av som särskild utredare generaldirektören Lars Jeding. I januari 1998 överlämnades huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28, till regeringen. I detta föreslog jag bl.a. ett avskaffande den

av ensamrätt som det statligt ägda Apoteksbolaget AB har när det gäller distribution till allmänheten läkemedel, såväl receptbelagda

av som receptfria. Vidare överlämnas i april 1998 betänkandet

De 39 stegen

som innehåller en beskrivning statliga läkemedelsutredningar under

av 1900-talet och annat underlagsmaterial till huvudbetänkandet.

I det betänkande avlämnas, behandlas inforrnationsfrågoma

som nu utförligare än i huvudbetänkandet, i enlighet med uppdraget i direktiven dir. 1996:119, avtryckta i huvudbetänkandet närmare

att analysera formerna för den framtida läkemedelsinfonnationen

och ge

förslag till riktlinjer för denna.

I arbetet på detta betänkande har sakkunniga deltagit kansli-

som råden Birgitta Bratthall, Socialdepartementet, och Lars Johan Ceder-

lund, Närings- och handelsdepartementet, samt departementssekretera-

ren Jonas Iversen, Finansdepartementet. Som experter har deltagit

avdelningschefen Bjarne Almström, Riksförsäkringsverket, chefen för

rättsenheten David Andersson, Apoteksbolaget AB, projektledaren Marianne Boivie, Landstingsförbundet, projektchefen Cecilia Claesson, Socialstyrelsen, verkställande direktören Ulf Edstedt, LIF, depar-

tementssekreteraren Margareta Granborg, Närings- och handelsdeparte-

mentet, programchefen Thomas Lönngren, Läkemedelsverket samt avdelningsrâdet Olof Pontusson, Konkurrensverket.

Sekretariatets arbete med betänkandet har i huvudsak utförts av Anders Bauer. I sekretariatet har även ingått Arne Granholm och Lars Magnusson samt Jeanette Kemi. Därutöver har ett antal experter anlitats lämnat värdefulla synpunkter, förslag och underlag till texter.

som Bland dessa bör särskilt nämnas professor Björn Beerman, Läkemedelsverket, universitetslektor Lars Gustafsson, distriktsläkare Lars-Olof Hensjö, överläkare Mikael Hoffman, direktör Bo Holmberg, apotekare Cecilia Stålsby Lundborg, professor Lennart Paalzow, professor Anders Rane, professor Anders Rosén, professor Folke Sjöqvist och med.dr. Rolf Wahlström.

Stockholm den 16 mars 1998

Lars Jeding

/Anders Bauer

Förkortningar

ALi Apoteksbolagets läkemedelsinformation FoU Forskning och utveckling HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 HSU 2000 Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation IGM Läkemedelsindustrins infonnationsgranskningsman

H-ICAR Internationell Hälso- och Sjukvårdsforskning vid

Karolinska Institutet IMM Institutet för medicinsk marknadsforskning AB

LFU 92 Läkemedelsförsörjningsutredningen

LIC Läkemedelsinformationscentraler LIF Läkemedelsindustriföreningen LINFO Läkemedelsinfonnation AB LS Läkemedelsstatistik AB LV Läkemedelsverket MFR Medicinska forskningsrådet NBL Nämnden för Bedömning Läkemedelsinfonnation

av

NEPI Nätverk för läkemedelsepidemiologi

SBU Statens beredning för utvärdering medicinsk metodik

av SFAM Svenska förening för allmänmedicin SLA Socialstyrelsens läkemedelsavdelning SMF Svenskt Medicinskt Fönster

SoS Socialstyrelsen

SOTA State Of The Art

Spri Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut

l Inledning och sammanfattning

l l Uppdrag

. Utredningens uppdrag definieras i kommittédirektiven dir. 1996: 1191. Enligt min tolkning direktiven har utredningen tre huvuduppgifter: av

att precisera mål för den framtida läkemedelsförsörjningen, att lämna forslag till framtida organisation av läkemedelsdistri- - en butionen och att analysera formerna för den framtida läkemedelsinfonnationen och föreslå riktlinjer for denna.

De tvâ första punkterna har behandlats i Läkemedel i vård och handel, jämsides med vissa informationsfrågor. I detta betänkande redovisas en fördjupad analys av informationsfrågoma.

1.2 utgångspunkter Några

I Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.2

propositionen

påpekades rationell och säker läkemedelsförsörjning måste bygga att en effektiv information kring produkterna och deras användning. Enligt utredningens direktiv ska målen för säker och effektiv läkemedelsen distribution definieras och olika lösningar för att nå dessa mål ska prövas. I det ingår att analysera formerna för den framtida läkemedelsinforrnationen och forslag riktlinjer för denna. Gränsdragningen ge om och samarbetet med olika aktörer inom läkemedelsområdet ska bemot aktas. Mellan alla led i kedjan från producent till konsument utväxlas information läkemedels sammansättning, verkningar, terapeutiska om

1tryckta i huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28 ZProposition 1996/97:27. 3 I enlighet med begreppen i läkemedelslagen används här konsument. När det gäller receptläkemedel används ibland patient. Kund i relation till apotek och allmänhet är andra analoga begrepp.

potential, kostnader, I detta sammanhang behandlas emellertid

m.m.

enbart vad i propositionen avses med producentobunden läkeme-

som

delsinformation, dvs information som myndigheter, Apoteksbolaget

och sjukvårdshuvudmän riktar till förskrivare och konsumenter. Efter-

också denna information delvis är beroende underlag från läkesom av

medelsproducenter används fortsättningsvis begreppet ofentlig läke-

medelsinformation.

Betänkandet gäller huvudsakligen information i meningen envägs-

från myndigheter m.fl. till förskrivare och konsumenter. processer Information är emellertid ofta förutsättning för kommunikation

en mellan två eller flera parter. Ju bättre informerade respektive parter är,

bättre fungerar kommunikationen läkare-patienter, apotekspersonal-

kunder, sjukvårdspersonal-farmacevter, osv.

Industrins läkemedelsinformation är ett led i företagens marknadsföring, reglerad i lag och branschnonner. Företagens nisch på informationsmarknaden är att med unik kunskap produkterna dels ge direkt

om information till förskrivare och konsumenter, dels ge underlag för offentlig läkemedelsinfonnation.

Offentliga aktörer har informationsnisch som svarar mot

en annan behov auktoritativ, aktuell, jämförande, problemorienterad och

av patientorienterad läkemedelsinformation och också behandlar

som läkemedelsfrågor saknar intresse för kommersiella aktörer.

som Offentliga aktörer har också andra syften än läkemedelsföretagen. Information till förskrivare ska bidra till behandling som gagnar patienterna och till samhällsekonomiskt rationell läkemedelsanvändning.

en Information till konsumenter ska ge underlag för patientinflytande, bidra till att läkemedel används enligt ordination och ge vägledning om egenvård.

Behovet jämförande och problemorienterad läkemedelsinforma-

av tion stannar inte vid jämförelser mellan preparat och behandlingar med läkemedel. Farmakoterapier ska sättas i vidare perspektiv där kompletterande och alternativa behandlingar samt ekonomiska överväganden finns med i bilden.

Denna komplexa information bör också ha bäring på beteende-

mer mässiga förutsättningar för läkemedelskonsumtion. Insikt om hur olika kategorier konsumenter använder läkemedel och vad som styr deras beteenden kan påverka följsamheten till förskrivarnas ordinationer och producenternas rekommendationer. Idag saknas i stort sett kunskap om konsumentbeteenden vad gäller läkemedel.

1.3 informationsområdet i

Förslag på

huvudbetänkandet

I utredningens huvudbetänkande, Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28, farms ett sammanfattande avsnitt om informationsfrâgor.

Följande förslag fördes fram:

Läkemedelskommittéema bör ha för läkemedelsinformation 0 ansvar till hälso- och sjukvårdspersonalen inom ansvarsområdet. Ansvaret

bör lagfástas.

Kommittéemas läkemedelslistor och rekommendationer bör sam- 0 manställas i en nationell översikt.

Patienter skall få adekvat information om aktuell läkemedelsterapi i 0 första hand i samband med sjukvårdsbesök och därefter vid behov vid tillhandahållandet av läkemedel.

Personer med särskilt läkemedelskunnande, särskilt apotekare och 0

kliniska farmakologer, bör delta i sjukvårdens patientinformation

konsulter till övrig sjukvårdspersonal och i vissa sammanhang som som informatörer direkt till patienter.

Utbildningen farmacevter bör kompletteras med viss teoretisk 0 av

och praktisk informationsutbildning.

Medborgarnas förbrukning läkemedel bör systematiskt och konti-

0 av

nuerligt följas med hjälp av vedertagen vetenskaplig metodik

upp och omfatta bl.a. såväl kollektiva nationella urvalsstudier som registerstudier och riktade kvalitativa studier.

Dessa förslag underbyggs, med utförligare underlag och motiveringar, i detta betänkande. Dessutom tillkommer ett antal förslag, bl.a. när det

gäller ansvarsfördelningen mellan de offentliga organen.

12 Inledning och sammanfattning

1.4 Sammanfattning av förslagen i detta

betänkande

Läkemedelsinformation till förskrivare

Läkemedelsinformation inom sjukvården bör i huvudsak bygga samverkan och samförstånd mellan kliniskt verksamma mottagare och sakkunniga informatörer. Huvudmännen bör ha hela ansvaret för fortbildning förskrivare och tillhandahålla effektivt förskrivarstöd i det av

löpande sjukvårdsarbetet. Läkemedelskommittéema bör operativt svara

för fortbildande läkemedelsinformation: kartlägga behov, genomföra informationsinsatser och följa verksamheten. Staten bör bidra med upp fakta från myndigheternas respektive ansvarsområden och producera information lämpar sig för nationell distribution. som Personlig information från kolleger är mest effektivt när det gäller förmedla yrkesmässiga budskap till professionell kår. Läkare och att en apotekare bör i stor utsträckning delta informatörer i planenlig som fortbildning förskrivare. Läkemedelskommittéemas uppgift att svara av för fortbildande information bör regleras i lag. Huvudmännen bör avsätta erforderliga för kommittéernas fortbildningsuppgift. resurser Behovet farmacevtisk kompetens för information till sjukvården av kommer att bestå också när statens nuvarande avtal med Apoteksbola- Huvudmännen bör överväga att inordna apotekare i sjukget löpt ut.

vårdens organisation.

För att förbättra utbudet till förskrivare och rationalisera produktionen bör statlig läkemedelsinformation samordnas i en myndighet. I uppgifbör ingå att löpande kartlägga behov och sätta mål för inforten av mationsinsatser följa och utvärdera effekter av verksamsamt att upp heten. stimulera samverkan och konsensus mellan läkemedelskom- För att mittéer bör myndigheten systematisera kommittéernas läkemedelslistor och återföra den samlade bilden till sjukvården. För denna och andra uppgifter bör myndigheten ha stöd ett råd för läkemedelsinformaav med hög kompetens och auktoritet inom områdena farmaci, klinisk tion farmakologi, övriga medicinska specialiteter, kommunikation och konsumentbeteende. Flera offentliga aktörer utvecklar IT-projekt inom läkemedelsområdet. Det krävs emellertid högre tempo, effektivare resursutnyttjande, bättre styrning och Standardisering för att balansera kommersiellt inflytande och splittring på flera system. I syfte att utveckla ett sammanhållet och övergripande nationellt system Läkemedelsinformation till förskrivare, Lift bör myndigheten för samordning av de IT- - svara

Inledning och sammanfattning 13

projekt bedrivs inom flera statliga myndigheter. Huvudmännen som nu och andra aktörer bör erbjudas att delta i detta system. IT är distributionsform motsvarar förskrivares behov av en som läkemedelsinformation i det löpande sjukvårdsarbetet: förskrivarstöd. Informationen ska lättillgänglig, aktuell, sökbar och kunna bearbevara tas mottagaren parallellt med inskrivning av recept. Förskrivarstöd av bör därför presenteras i IT-medier, kompletterat med rådgivning per telefon.

Läkemedelsinformation till konsumenter

Idag får patienten läkemedelsinformation både vid sjukvårdsbesök och i apotek. Det krävs god samordning och samförstånd för att information från två källor inte ska uppfattas motsägelsefull eller resultera i som infonnationsluckor kan leda till att läkemedel inte används som som förskrivaren avsett. I enlighet med ett föreslag att förstärka infonnationsskyldigheten i hälso- och sjukvårdslagen bör sjukvårdshuvudmannen ha det övergripande ansvaret för att patienten ges heltäckande, samordnad och väl underbyggd information om aktuell läkemedelsbehandling. Informationen bör i första hand lämnas patientens läkare eller av på läkares delegation i vårdteamet. Huvudmännen bör över- - av annan väga att farmacevter i informationsverksamhet m.m. i öppen engagera och sluten vård. Man bör också överväga att inordna farmacevter i sjukvårdens organisation alternativ till att köpa motsvarande tjänssom ter från apoteken. Patienten kan behöva kompletterande information vid utköp av läkemedel. Apotekens rådgivning bör grundas på tydliga avtal med huvudmännen och utgå från ställningstaganden i läkemedelsfrågor som läkemedelskommittéema fastställer och är gemensamma för sjukvårdsom en och apoteken.

Utöver individuell information till patienter och rådgivning i apotek bör allmänheten ha tillgång till tillförlitlig massdistribuerad läkemedelsinformation. Trycksaker och information i andra medier kan också förstärka och påminna information som lämnats muntligen i sjukom vården och apoteken. Läkemedelsföretagens skriftliga produktinfor-

mation behöver kompletteras med jämförande och problemorienterad

information.

4Patienten har rätt 1997: 154

sou

Stordriftsfördelar talar för att staten ska svara för massdistribuerad läkemedelsinformation generell karaktär. Uppgiften bör samordnas i av myndighet. Urvalet information bör grundas bedömningar i en av rådet för läkemedelsinformation. Informationen bör finnas tillgänglig i tryckt form och på Internet. Det är angeläget att åstadkomma ett nationellt samarbete som ger allmänheten tillgång till samlad auktoritativ informationskälla. en

Läkemedlens användning

Vi har dålig kunskap hur läkemedlen används och konsumeras i om hemmen. Det vi vet bygger på enstaka studier av patienternas följ het till doceringsanvisningar compliance studies. I övrigt bygger läkemedelsförskrivning och -information praktiskt taget enbart på naturvetenskapliga rön läkemedels verkan och mycket lite på insikt om om vilka sociala och individuella faktorer som påverkar konsumtionen. Därför bör konsumtionen läkemedel följas upp kontinuerligt med av nationella urvalsstudier med metoder är beprövade inom andra som konsumtionsområden. Ovannämnda infonnationsmyndighet bör ha anför detta. Studierna bör utvärderas av rådet för samhällsinformasvar tion och återföras till sjukvården.

1 Finansiering

Syfte med offentlig läkemedelsinfonnation är att den ska resultera i bättre sjukvårdsekonomi. Investeringar i information ger sannolikt avkastning redan kort sikt. När det gäller huvudmännens informationsverksamhet kan utredaförslag till stor del finansieras inom ramen för samhällets nuvaranrens de kostnader för läkemedel. Eftersom huvudmännen idag till stor del bekostar personalens deltagande i industrins informationsarangemang innebär det ingen större merkostnader att i stället bedriva fortbildningi regi. Apotekens information motsvarar idag drygt 500 årsen egen arbetande. Det finns sålunda medel och personal om huvudmännen väljer att delvis omfördela infonnationsverksamheten från apoteken till

sjukvården.

De föreslagna statliga inforrnationsinsatsema kan finansieras med rationaliseringsvinster i nuvarande verksamhet. Insatser därutöver kan finansieras inom för läkemedelsreformen vilket innebär margiramen nella från de medel från och med år 1998 ställs till huvuduttag som

männens disposition.

1.6 Betänkandets

uppläggning

Utredarens analyser och överväganden återfinns i kapitel I kapitel 3 och 4 förslag infonnationsverksamhet riktad till förskrivare och

ges om konsumenter. I kapitel 5 behandlas uppföljning av användningen.

I bilagan finns ett underlagsmaterial där avsnitt l redovisar den informationsteoretiska grunden för förslagen. I avsnitt 2 och 3 beskrivs nuläget med avseende industrins läkemedelsinformation och de offentliga institutionemas information. Tidigare utredningars synpunkter ämnet refereras i avsnitt

2 och

Analys överväganden

2.1 Därför behövs

offentlig

läkemedelsinformation

Enligt kommittédirektiven dir. 1996:119 är en av utredningens tre huvuduppgifter att analysera former och föreslå riktlinjer för den framtida läkemedelsinfonnationen. Information därvid som ett led i för-

ses sörjningen med läkemedel.

Liksom i huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel SOU 1998:28 har två infallsvinklar varit styrande för analys och forslag: människan i centrum och samhällsekonomin.

Konsumenterna

I betänkandet Patienten har rätt SOU 1997:154 har Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU 2000 nyli-

behandlat frågor information till patienten. HSU 2000 påpekar gen om att tillgång till information är avgörande för patientens möjlighet att utöva självbestämmande i vården.

Informationsplikten regleras i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 och i lagen 1994:953 åliggande för personal inom hälso- och

om sjukvården, i fortsättningen benämnda HSL respektive åliggandelagen. Av HSL framgår att patienten ska upplysningar om de behandlings-

ges metoder står till buds. Bestämmelsen i HSL innebär att vårdgiva-

som

vanligen sjukvårdshuvudmarmen, ska organisera vården så att in-

ren,

formationsskyldigheten kan upprätthållas. Sjukvårdspersonalens skyl-

dighet att lämna information regleras i åliggandelagen. Där anges att den har för vården ska till att patienten får upplysningar

som ansvar se

sitt hälsotillstånd och de behandlingsmetoder finns. om om som

För att ytterligare understryka patientens rätt till information samt vårdgivarens för att organisera verksamheten så att personalen

ansvar

möjlighet att uppfylla sin informationsplikt föreslår HSU 2000 att

ges informationsskyldigheten regleras i en egen bestämmelse i HSL. Det

bör framgå lagen patienten ska få individuellt anpassad infonnaav att tion de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. om Som kommentar till betänkandet kan framhållas att dess syn också har bäring på läkemedelsinformation. Information läkemedel och om behandling med läkemedel ska inte isolerad företeelse utan ses som en ingår i ett vidare sammanhang. Samma läkemedelsinformation kommer till uttryck i regesyn ringens proposition 1996/97:27 där det påpekas att kunskap om läkemedel och behandling med läkemedel ökar patienternas inflytande inom sjukvården. Patientens synpunkter ska stor vikt vid val av ges läkemedel. Förskrivaren bör diskutera frågor läkemedels verkom ningar, biverkningar, kostnader med patienten. Information som m.m. möjlighet jämföra produkter och att jämföra alternativa läkeger att inbördes och med andra former för behandling ökar

medelsterapier

förutsättningar att ta del i och påverka förskrivarens beslut.

patientens

Läkemedelsinformation har också betydelse för utvecklingen av egenvård. Det råder stor enighet värdet av ökad egenvård. Den enom skilda människan ska själv kunna ta initiativ till och ansvar för sin vård anlita institutionell sjukvård. Information behandling med utan att om läkemedel kan utgöra ett underlag för sådana beslut. Bättre

receptfria

läkemedelsinformation till konsumenter kan eventuellt också ge möjföra läkemedel till det receptfria sortimentet vilket ökar förut-

lighet att

sättningarna för egenvård. Läkemedelsinformation kan motivera den enskilde att använda sina läkemedel på rätt sätt. En förutsättning för detta är att informationen kunskap hur konsumenterna faktiskt använder sina läke-

grundas på om

medel. De finns alltså vägande hälsomässiga motiv för läkemedelsintungt formation till konsumenterna. Det finns också en privatekonomisk valet läkemedel och viljan att underkasta sig behandling

aspekt av

med läkemedel. Kostnaderna för läkemedel kan få patienter att avstå från ordinerade läkemedel. Allmänheten har därför också att köpa ut behov information läkemedelspriser och förekomsten av av om om generiska preparat till lägre priser.

Sammanfattningsvis behöver konsumenterna läkemedelsinformation för få inflytande över sjukvården, för att ta initiativ till och ansvar att för sin vård, för använda läkemedel enligt ordinationer och rekomatt mendationer samt för att kunna bedöma kostnader för läkemedel. Läkemedelsinformation har därmed betydelse för den enskilda människans välfärd samhällsekonomiskt värde att bidra till medioch ett genom cinsk effektivitet, begränsad vårdkonsumtion och minskad sjukskriv-

Analys och överväganden 19

Men det förutsätter att läkemedelsinfonnationen är tillgänglig, ning.

begriplig, patientorienterad och tillförlitlig.

informationen förmedlas i medier och

Tillgänglighet förutsätter att

till och uppmärksammas konsumenterna i former når fram av som då de behöver information. Enbart förekomsten av trycksituationer

inte tillräckligt för att uppfylla kravet på till-

saker, kampanjer, m.m. är

gänglighet.

och ska motsvara konsumenternas förutsättningar att ta

Form språk

till informationen. Det krävs särskild kommunikationskompetens

sig

farmacevtiska och medicinska fakta begripliga för olika för att göra

grupper av mottagare. utgår från sambanden mellan å ena

Kravet på patientorientering

faktorer ålder, kön, utbildning, m.m., attityder till

sidan demografiska

läkemedels storlek och smak, dosering, antal samtidigt påläkemedel,

förpackning, och å andra sidan

gående läkemedelsterapier, m.m.,

ska använda sina läkemedel i enlighet sannolikheten för att patienter

ordinationer och tillverkarnas rekommendationer. med förskrivamas

sina måste information riktas till konsumenter

För att fylla syften som

grundas på dessa samband.

läkemedelsinformation ska ses mot bakgrund

Behovet av tillförlitlig

information läkemedel den enskilda människan den samlade om som av Industrins konsumentreklam är idag begränsad till receptfria utsätts för.

sannolikt kommer också företagens marknadsföring av läkemedel men utsträckning bli tillgänglig för lekmän via

receptläkemedel att i ökad och ägnar stor uppmärksamhet sjukvårds-

IT. Dags- populärpress

och bekanta står tillbuds med information frågor. Också anförvanter

mediciner. Ju information på olika och möjligheter att pröva mer som

större är behovet ett alternativ vägar når fram till konsumenterna, av

objektiv och korrekt läkemedelsinformation. i form av

Sjukvårdspersonalen

Förskrivama i läkare och vissa kategorier sjuksköterskor

sjukvården -

över användningen läkemedel. Av

har ett avgörande inflytande av

läkemedel år 1996 svarade receptläke-

Apoteksbolagets försäljning av

vårdz för 16,5 miljarder kronor 82 procent medel förskrivna i öppen

läkemedelsstatistik 96. Försäljningen år 1996 påverkades av Källa: Svensk inför ändrad utformning läkemedelsförmånen. hamstring mot slutet av året av 2 patienter intagna på sjukhus benämns sluten Hälso- och sjukvård som ges organiserad i kliniker för olika specialiteter. Annan vård. Den slutna vården är vård. öppenvård dels akut och polihälso- och sjukvård benämns öppen ges

dels vid primärvårdsenheter utanför sjukhus. kliniskt vid sjukhus,

och läkemedel ordinerade i sluten vård för 2,1 miljarder kronor 10 procent. Resterande 1,6 miljarder kronor 8 procent av försäljningen gällde receptfria läkemedel, s.k. handköp. Läkemedelsinformation till förskrivare bidrar till effektiv läkemedelsanvändning bör sålunda som hög avkastning med avseende på välfärd och ekonomi. kunna ge I Apoteksbolagets sortiment ingår cirka 800 aktiva substanser, cirka

l 600 produkter läkemedelsnamn, cirka 3 900 registrerade läkemedel

och cirka 6 500 olika förpackningar. Siffrorna ger en uppfattning om den utmaning ligger i att hålla förskrivama informerade om vad som kan vara bästa terapier och preparat. som anses HSU 2000 har framhållit vikten att huvudmännen skapar förutav

sättningar för sjukvårdspersonalen att uppfylla sin informationsskyl-

dighet enligt åliggandelagen. En sådan förutsättning är läkemedelsinformation till läkare, sjuksköterskor och andra i vårdteamet så att de kan informera patienterna. Det finns också ekonomiska motiv för läkemedelsinformation till förskrivarna och övrigt sjukvårdspersonal. Kostnaderna för läkemedel utgör betydande del huvudmännens kostnader för sjukvård och av en av samhällets samlade sjukdomsrelaterade kostnader. Med hänsyn till läkarkårens avgörande betydelse för en effektiv läkemedelsanvändning är informationen till denna grupp av stor betydelse. Allmänläkare i primärvården bör särskilt uppmärksammas i detta sammanhang. Allmänläkare ska täcka ett vidare medicinskt kunskapsfält än specialister, de arbetar vid mindre enheter med begränsade möjligheter till kollegialt erfarenhetsutbyte samt är p.g.a. geografisk spridning tekniskt och organisatoriskt svårare att nå med infomiation. De grundläggande krav ställs läkemedelsinformation till som konsumenter gäller också information till läkare och övrig sjukvårds-

personal: tillgänglig, begriplig, patientorienterad och tillförlitlig. I det

följande utvecklas kraven på fackmarmamässig information som sammanfattningsvis innebär att informationen ska vara aktuell, så långt möjligt bygga på kliniska erfarenheter enligt kriterier för evidencebased medicine, möjlighet att jämföra läkemedel med varandra och ge läkemedelsbehandling med andra behandlingsmetoder, vara patientorienterad och belysa relevanta ekonomiska aspekter läkemedelsanvändningen. En läkemedelsinformation utvecklas i dessa riktsom ningar förskrivamas behov och efterfrågan inforrnamotsvarar av tion. Det framgår bland annat frågor kliniskt verksamma läkare av som ställt till läkemedelsinforrnationscentralema, LIC.

Aktuell information

läkemedel och läkemedelsbehandling förändras över tiden och Data om är delvis bedömningar snarare än fakta. Nya erfarenheter från praktisk tillämpning, tillkomst konkurrerande preparat och nya uppfattningar

av

behandling olika sjukdomstillstånd kan innebära att information om av

tidigare lämnats ett läkemedel måste revideras. Ett exempel som om ändrad på bruket ett visst läkemedel är att indikationema för be-

syn av handling med urindrivande medel har skärpts vad gäller havande kvinnor med svullna vrister.

Nya läkemedel prövas och godkänns kontrollmyndigheter, i Sve-

av rige Läkemedelsverket. Även kraven är desamma inom Europa

av om kan bedömningama skilja sig åt. Bedömningarna kan i vissa avseenden

avsevärt olika i Europa och USA3. Normer för kvalitets-, effektivivara tets- och säkerhetskriterier utvecklas kontinuerligt, varför äldre produkter inte alltid motsvarar aktuella standards. Läkemedelsföretag har krav på sig att förekommande uppgifter behandlingsresultat,

om

biverkningar och kontraindikationer skall återspegla vetenskapens

aktuella ståndpunkt. Det råder dock en viss eftersläpning härvidlag på grund problem med utmönstring tidigare distribuerad information

av av och uppdatering av trycksaker.

Evidence-based medicine

Evidence-based medicine innebär vad gäller läkemedel att värd-

- ering läkemedel och läkemedelsbehandling ska baseras på publice-

av rade randomiserade undersökningar uppfyller vissa bestämda krav.

som

Vid tidpunkten för godkännande föreligger vanligen inte en fullständig

bild ett läkemedels effekter och säkerhet. Det är t.ex. bara de vanli-

av gaste biverkningarna upptäcks före godkärmande. Andra biverk-

som ningar blir kända först när ett läkemedel använts längre tid och

mycket stora patientunderlag.

Förbättrad läkemedelsanvändning förutsätter därför att förskrivningen många gånger grundas på kompletterande studier och mer erfar-

3 En vattendelare vad gäller bedömningsgrunder är läkemedel for

om nya godkännande ska kunna visa effekt jämfört med placebo samt visa likvärdig eller till och med bättre effekt jämfört med redan existerande behandling. Sverige har tillämpat relativt stränga bedömningsgrunder. I princip har det krävts att preparat ska minst lika bra ur effekt- och biverknings-

nya vara synpunkt redan etablerade läkemedel. Detta är för närvarande en interna-

som tionellt aktuell diskussionsñåga. 4Regler för läkemedelsinformation, artikel

enhet säkerhetsrisker. Man gör därvid åtskillnad mellan indikatorer av och slutliga med avseende på sjuklighet och död. Så t.ex. bör

effekter

förskrivare inte bara veta ett visst läkemedel sänker blodtrycket om eller blodfettet utan möjligt också få kännedom om

indikatorer om

det minskar risken for hjärtinfarkt och dödlighet i hjärt/kärlsjukdomar

slutliga effekter. Data det slaget föreligger vanligen inte när av senare läkemedel bedöms och godkänns. Offentlig läkemedelsinformation bör också handla om principer för kliniska prövningar. Ökar förskrivarnas insikt

värdering av publicerade

riktlinjerna för evidence-based medicine, ökar också deras förutom sättningar att ta tillvara läkemedelsinformation från olika källor.

Jämförande information

I propositionen Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.

prop. 1996/97:27 hävdas helhetssyn på den offentliga läkemeen delsinformationen. Där understryks att behandling med läkemedel är en flera behandlingsinsatser och att läkemedel därvidlag inte skiljer sig av kirurgiska ingrepp. Goda vårdresultat kräver vanligen kombifrån t.ex. nationer olika behandlingsinsatser. I informationen bör frågor om av läkemedel och läkemedelsbehandling därför sättas in i större samman-

hang, relaterat till andra terapier. Under åren har Socialstyrelsen i SOTA-dokument och nasenaste tionella riktlinjer och SBU i utvärderingar bästa behandlingsalterav nativ delvis innefattat också läkemedelsbehandling. Det gäller emellertid bara fåtal sjukdomar och sjukvårdsområden. På central nivå ett torde det i första hand ankomma på Socialstyrelsen att säkerställa underlag för information integrerar läkemedelsfrågor i det vidare som

medicinska perspektivet.

Läkemedelsverkets workshops och produktmonograñer ger underlag för bearbetning och förädling till jämförande infonnation. I pro-

duktmonografin produkts position på skala med nedre vär-

anges en en

dena inget respektive tillför mycket lite jämfört med existerande tillför

produkter. På dessa skalvärden hamnar ungefär hälften av alla nya produkter. Med det utgångspunkt Läkemedelsverket produktersom anger

plats i terapin i form förstahands- respektive andrahands-

nas av indikation. Begreppen vilka läkemedel bör väljas i första anger som respektive andra hand vid given indikation. Ett läkemedel som anges andrahandsindikation bör användas enbart när annan etablerad som terapi inte ger effekt.

Analys och överväganden 23

Patientorienterad information

Som tidigare påpekats finns eller mindre starka samband mellan

mer faktorer gäller individerna och läkemedlen å ena sidan och å andra

som sidan sannolikheten för att konsumenterna ska följa givna ordinationer och rekommendationer. Med hänsyn till läkemedelskonsumtionens kostnader och betydelse för hälsan vore det naturligt att dessa samband ägnades stor uppmärksamhet. Så är emellertid inte fallet.

Konsumtionsbeteenden följs med löpande studier och där-

inte upp med saknas viktig kunskap till grund för utvärdering av läkemedelsinfonnation. Att informationen därmed blir ofullständig är illa, men värre är att underlaget för kliniska beslut i läkemedelsfrågor försämras i brist

denna kunskap. Hur läkemedel verkar under kliniska forskningsbetingelser kan skilja sig avsevärt från verkningar och biverkningar när läkemedel hanteras av patienter som inte står under sjukvårdens löpan-

de uppsikt.

Ekonomiska aspekter

Också läkemedelsanvändningens ekonomi bör belysas. Läkemedelsinformationen ska inte stanna vid prisjämförelser mellan likvärdiga preparat utan bör också gälla samband mellan reella medicinska effekter och kostnader. Kostnadsberäkningar bör omfatta mer än enbart huvudmännens kostnader och korta tidsperspektiv. Beräkningarna bör sålunda gälla också kostnader individnivå och samhällsekonomiska kostnader i vid mening.

Behovet vida ekonomiska perspektiv kan exemplifieras med att

av Läkemedelsverkets rekommendationer om behandling av hjärtsvikt visserligen medför ökade kostnader för läkemedel men lägre kostnader för sjukvård och minskat mänskligt lidande. Det behövs mer kunskap

cost/benefit inom läkemedelsområdet. SBU är det statliga organ om

har mest kompetens inom detta område, ingen institution har som men idag ett samlat nationellt för att bedriva studier av detta slag och

ansvar att föra ut kunskapen till sjukvården.

Sammanfattning

Mina förslag nedan former och riktlinjer för offentlig läkemedels-

om

information utgår bl.a. från följande grunduppfattningar:

Offentlig läkemedelsinformation ska uttryck för en helhetssyn 0 ge

innebär att läkemedel och läkemedelsbehandling sätts i vi-

som

och

24 Analys överväganden

dare sammanhang tillsammans med alternativa och kompletterande

terapier.

Mottagarnas behov ska prioriteras. Hur ansvaret för informa- 0 tionsverksarnheten ska fördelas myndigheter och andra aktörer och vilken roll olika yrkesgrupper ska ha i informationsverksamheten måste underordnas mottagarintresset. Information kan strategisk, överordnad funktion. Att 0 vara en mer informera då inte bara att förmedla fakta viss verksamhet. är om en Informationen verksamheten. Att satsa på läkemedelsinformation är

för sjukvårdshuvudmännen strategi för att förbättra och

kan vara en förbilliga vården. Statlig läkemedelsinformation kan ingå som ett

led i strategin att styra läkemedelsanvändningen utan att begränsa

den fria förskrivningsrätten. Läkemedelsinformation betalar sig. Flera studier tyder på att bra 0 information till och kommunikation med patienter förbättrar de medicinska resultaten och minskar kostnademas .

2.2 Läkemedelsinformationens effektivitet

Har den offentliga läkemedelsinformationen motsvarat sina överordnade I 1996/97:27 påpekades att rationell och säker

syften proposition

läkemedelsförsörjning måste bygga på effektiv information kring prooch deras användning. Läkemedelsinformationens effektivitet duktema sålunda bedömas med avseende på i vilken utsträckning informaska tionen bidrar till förskrivning och konsumtion läkemedel i överensav stämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet samt till begränskostnader för hälso- och sjukvård. ning av Läkemedelsinformation samverkar med många andra faktorer som förskrivning, konsumtion och kostnader. Det är därför svårt

påverkar

isolerat studera informationens effekter över tiden. I några studier att 3.10 har det dock kunnat påvisas positiva samband mellan

se bilagan

punktvisa informationsinsatser och förskrivningsmönster. övrigt måste bedömningen läkemedelsinformationens effekter I av grundas på vida indikationer där informationen bara är en av flera faktorer. Några sådana indikatorer är förskrivamas följ-

påverkande

samhet till läkemedelskommittéemas rekommendationer, förekomsten

läkemedelsrelaterade sjukdomsfall samt patienternas följsamhet till

av förskrivamas ordinationer och producentemas rekommendationer.

5Studier inom detta område refereras i Patienten har rätt SOU 1997:154.

Analys och överväganden 25

F örskrivarnas följsamhet

Läkemedelskommittéemas rekommendationer kan uttryck för anses ge vetenskap och beprövad erfarenhet inom läkemedelsområdet. Lagstadgade läkemedelskommittéer inrättades först år 1997 men det har funnits läkemedelskommittéer sedan l960-talet. Följsamheten till kommittéemas rekommendationer skiftar mellan landsting och mellan läkemedel. I Kronobergs läns landsting var följsamheten grupper av uttryckt i rekommenderade recipen 64 procent jämfört med totala reciår 19956. Följ samheten relativt sett bra inom områdena hormopen var

blodmedel, medel vid hjärt- och kärlsjukdomar samt respirations-

ner, sjukdomar och direkt dålig med avseende sjukdomar i sinnes-

organen. Det bör beaktas att följsamheten relateras till vad regionala7 läkemedelskommittéer rekommenderat beträffande val av läkemedel. Förskrivare kan följsamma till rekommendationer från läkemedelsvara kommittéer i andra regioner där de tidigare verkat. Genom att klassifiläkemedelslistor rekommendationer har lagstiftaren dessutom cera som givit förskrivama signal att deras värderingar av läkemedel kan en om väga tyngre än kommittéernas. Därtill kommer att i många fall - kommittéemas listor inte är kopplade till diagnoser och att rekommendationerna inte är graderade i form första- och andrahandsaltemativ. av Men också med beaktande dessa omständigheter borde följsamav heten till kommittéemas bedömningar av preparat och behandlingar enligt sakkunnig bedömning allmänt sett bättre än vad som är vara fallet enligt tillgängliga uppgifter. Enligt utredningens intervjuer får många patienter läkemedel för sjukdomar som de inte har, dvs. förskrivna läkemedel behandling andra sjukdomar än de som avser av patienterna lider Det är emellertid svårt att dokumentera detta efterav. integritetsskäl hittills hindrar systematiska jämförelser mellan som diagnoser och förskrivningar. Vidare hävdas att det förekommer avsevärd överförskrivning vissa läkemedel, t.ex. av neuroleptika för av behandling psykoser i Göteborgsregionen. När det befanns vara mer av effektivt att behandla magsår med magsyrehämmande medel t.ex. Zantac och Losec förskrevs dessa preparat också vid än att operera indikationer för vilka operation inte något alternativ. var

6 Uppföljning och utvärdering läkemedelskommittéernas organisation och av funktion, projektrapport från Socialstyrelsen 1996. 7 I enlighet med vanligt språkbruk i offentlig förvaltning används här central, regional och lokal nivå i meningen riket, landstingsområden normalt län landstingsområden normalt kommuner. I hälso- och sjukrespektive delar av vården står region ibland för flera landstingsområden som betjänas av ett regionsjukhus och regionala specialiteter regionsjukvârd

Läkemedelsrelaterade sjukdomsfall

indikator på läkemedelsinforrnationens brister är antalet sjuk- En annan domsfall beror på felanvändning av läkemedel. Undersökningar i

som Sverige från början 1980-talet och i Danmark från början av 1990-

av talet antyder att 10-15 procent inläggningama medicinkliniker

av kan sammanhänga med läkemedelsproblem såsom olämpligt läkemedelsval, för hög eller för låg dos samt bristande ordinationsföljsamhet:

under- och felanvändning läkemedels.

över-, av

Också här finns reservationer. Intagning kan bero på biverkningar

ingått i riskbedömningen där forskrivningen ansågs nödvänsom men dig med hänsyn till den primära sjukdomen. Vidare registreras ibland läkemedelsrelaterade problem orsak till intagning när det också

som finns andra faktorer i kombination med läkemedel utlöst vård-

som behovet. I somliga studier inkluderas medveten överdosering, t.ex. suicidförsök, läkemedelsrelaterad orsak till intagning. Medveten

som överdosering kan emellertid bara i undantagsfall bero på brist i

anses

förskrivningen av läkemedlet.

Konsumenternas följsamhet

Läkemedelsrelaterade behov sluten vård kan ha samband med en

av tredje indikator på effekten läkemedelsinfonnation, nämligen kon-

av sumenternas följsamhet till förskrivamas ordinationer och producenternas rekommendationer. Kunskapen vilka läkemedel som faktiskt

om konsumeras och hur de används är ofullständig. Forskningen inom området begränsas till enstaka foljsamhetsstudier compliance studies. Denna fråga diskuteras utförligt nedan och i huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel SOU 1998:28 avsnitt 8.5. Slutsatsema är att konsumenternas följ till ordinationer och rekommendationer inte är tillfredsställande.

8 Wiholrn, B och Bergman, U. Drug related problems causing admission to a medical clinic. Eur. Clin. Pharmacol., 1981; 20: 193-200 samt Haller Harwald B, Gram Grochan Brösen K, Hagfelt T and Dansbo N. Drug related hospital admissions. The role of defmitions and intensity of data collection and the possibility of prevention. J Intern Med 228/2:83-90, 1990.

Analys och överväganden 27

Slutsatser

I en avhandling om möjligheten att förbättra sjukvårdens kvalitet med problemorienterad läkemedelsinformationg gjordes

en beräkning av

direkta sjukvårdskostnader och indirekta kostnader i form

av produktionsbortfall i ett modellfall sannolikt skulle ha undvikits

som om adekvat läkemedelsinformation funnits tillgänglig och utnyttjats. Kostnaden beräknades i detta enda fall till cirka 280.000 kronor.

Mot denna bakgrund förefaller den samlade läkemedelsinformationen inte vara tillfredsställande. En förbättrad information bör resultera i välfärdsvinster och ekonomiska vinster för den enskilde samt i

samhällsekonomiska besparingar. Omfattningen potentiella bespa-

av ringar kan dock inte beräknas med ledning tillgängligt underlag.

av

2.3 Tidigare utredningar

Många tidigare läkemedelsutredningar har behandlat frågan läke-

om medelsinformation bilagan avsnitt 4. Det finns flera likheter

se

mellan dessa utredningar såväl med avseende på bedömningar och förslag som på vad valt att inte behandla.

man

Alla utredningar har betonat sambandet mellan läkemedelsinformation och rationell läkemedelsanvändning. Att bedriva offentlig information i syfte att främja rationell läkemedelsanvändning har betecknats som en strategisk uppgift.

Utredningama har samfällt konstaterat att industrins läkemedelsinformation dominerar över den offentliga informationen. Trots att denna obalans uppfattas som ett problem har inga förslag väckts restrik-

om tioner på industrins information. Den naturlig och legitim i

anses vara en marknadsorienterad bransch. Koncentrationsutredningenl° förde ett något annorlunda resonemang: Med bättre offentlig läkemedelsinformation skulle företagens information till sjukvårdspersonal bli till stor del överflödig och därmed minska utan särskilda diskriminerande åtgärder från statsmaktemas och myndigheternas sida. Det kontrasterar delvis mot vad andra utredningar framhållit, nämligen att företagens information är primär kunskapskälla för konsumenter och ett under-

en lag för offentlig läkemedelsinformation.

9 Problemorienterad läkemedelsinformation möjlighet att förbättra sjuk-

- en vården, Helena Staaf Lyrvall, Stockholm 1994. l° Läkemedelsindustrin SOU 1969:36, betänkande avgivet Koncentrations-

av utredningen.

28 Analys och överväganden

Utredningama är ense om att obalansen bör åtgärdas genom kvalitativa förbättringar av den offentliga läkemedelsinfonnationen. Några huvuddrag i förslagen är att jämförande och problemorienterade information ska förstärkas samt att förskrivamas infonnationsbehov och möjligheter att påverka informationen ska beaktas i större utsträckning.

Det understryks att produktinformation till konsumenter är ett viktigt komplement till läkemedlen. En utredning ser information inte bara som komplement utan som integrerad del av produkten. Vad som saluförs är sålunda funktionella produkter, dvs. tillfrisknande, smärtlindring, etc. För att uppnå det funktionella syftet med ett läkemedel måste konsumenterna tillhandahållas preparat och infonnation.

Utredningama understryker att det finns behov av rådgivning över disk i apoteken. Dessa konstateranden föranleder dock inga överväganden om förbättringar av informationen vid källan, dvs. vid sjukvårdens mottagningar där besluten om förskrivningar fattas. Ingen utredning har övervägt möjligheten att förbättra sjukvårdens information till patienterna och om det i så fall skulle påverka behovet av information i efterhand vid apoteken.

Utredningama har nästan uteslutade behandlat läkemedelsinfonnationen från medicinska, ekonomiska och administrativa perspektiv. Bara undantagsvis har utredningarna anlagt beteendevetenskapliga och kommunikationstekniska aspekter på infonnationsprocessen.

Trots att många utredningar framhållit behovet av en förbättrad offentlig läkemedelsinformation kvarstår det brister i flera avseenden. Inforrnationsverksamheten utgår inte från dokumenterade behov, det finns sällan fastställda mål för enskilda informationsinsatser publikationer, IT-fönnedlad information, seminarier, etc., informationsutbudet är svåröverskådligt, de många offentliga aktörernas insatser är bara delvis samordnade och det saknas kompetens att hantera infonnationsmässiga till skillnad från innehållsmässiga problem.

2.4 Informationskompetens

I bilagan avsnitt l beskrivs de generella stegen i en systematisk informationsprocess. I första steget kartläggs målgruppens behov av information och fastställs mål för informationsverksamheten. Nästa steg gäller utformning mediaval och produktion och genomförande av

aktiviteter. Informationsprocessen avslutas med uppföljning och ut-

värdering genomförda aktiviteter. Det ger underlag för att ompröva

av

behov, mål och insatser till grund nya processer i en kontinuerlig inforrnationsverksamhet.

De offentliga aktörernas hantering av läkemedelsinformation präglas inte av denna systematik. Underlaget för läkemedelsinfonnation bygger på medicinsk och farmacevtisk sakkunskap men den fortsatta hanteringen i infonnationsprocessen är inte i motsvarande grad professionell. Av diskussioner i samband med utredningsarbetet har det framgått att aktörerna ofta saknar professionell kompetens inforrnationsområdet. Man har inte heller dragit konsekvenserna av de få kvalifrcerade beteendevetenskapliga studier som gjorts inom området läkemedelsinformation, t.ex. en studie av hur konsumenter tar emot och upplever läkemedelsinformation Leppänen och Sellerberg, se bilagan 3.10.

I Socialstyrelsens uppföljningsrapport om läkemedelskommittéer påpekas skillnader beträffande genomslag för rekommendationer som gäller läkemedel vid akuta och kortvariga sjukdomar respektive för rekommendationer angående kontinuerligt använda läkemedel. Vidare noteras att om ett nytt preparat tidigt etablerats inom ett område så förblir det ofta mycket använt, oavsett kommittérekommendationer. Dessa förhållanden visar att läkemedelsinformation inte enbart kan byggas på kunskap om läkemedel utan också kräver kunskap om beteendevetenskapliga aspekter inforrnationsprocesser.

I samma rapport framhålls betydelsen av att läkemedelskommittéerna sätter mål för eftersträvad följsamhet och att målen därvidlag differentieras med avseende på läkemedelsgrupper och förskrivarkategorier. Kommittéerna måste veta mer om orsakerna till att läkemedel förskrivs och inte törskrivs för att kunna bedöma behovet av information till olika förskrivarkategorier och att formulera mål för dessa insatser. I koncentrerad form har Socialstyrelsen här givit riktlinjer för

målinriktad och systematisk läkemedelsinformation än offenten mer liga aktörer idag har förutsättningar att bedriva. För att säkerställa förmedlingen av läkemedelsinfonnation till förskrivare och konsumenter och för att kunna utnyttja inforrnationsresursema på bästa sätt måste aktörerna engagera beteendevetenskaplig, teknisk och annan expertis

kan för professionellt och systematiskt bedriven inforrnasom svara en tionsverksamhet.

Idag är den offentliga statliga informationsverksarnheten inom läkemedelsområdet splittrad på ett flertal aktörer se bilagan avsnitt 3. Med hänsyn till kostnaderna är det knappast motiverat att bygga upp infonnationsresurser och -kompetens inom alla dessa institutioner. Dessutom ger informationsvolymen inom var och en av institutionerna knappast underlag för att utveckla och vidmakthålla sådan kompetens.

2.5 Finansiering

Syftet med offentlig läkemedelsinfonnation är att förbättra läkemedelsanvändningen. I det ingår att begränsa de offentliga kostnaderna för sjukvård och sjukdom. En effektiv läkemedelsinformation antas ge stora ekonomiska vinster. Det ska bl.a. ses mot bakgrund av att många patienter återkommer till sjukvården på grund av fel läkemedelsan-

nu vändning. Investeringar i läkemedelsinformation torde därför återbetala sig jämförelsevis snabbt. Det löser dock inte problemet med att finansiera verksamheten i ett utvecklingsskede.

Huvudmännen belastas med informationskostnader som inte framgår av deras löpande ekonomiska redovisning. Enligt nu gällande avtal mellan Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen se bilagan avsnitt 2 ska huvudmännen bekosta löner, resor och uppehälle när personalen deltar i industrins arrangemang. Med tillämpning av detta avtal skulle huvudmännens kostnader för förskrivamas deltagande

i läkemedelsföretagens kurser år 1996 enligt en osäker och hypotetisk

beräkning ha uppgått till cirka 350 miljoner kronor. Då har inte tid för deltagande i företagens information vid enskilda möten, klinikmöten och motsvarande inräknats. De facto torde företagen år 1996 och tidigare ha svarat för en viss del av ovanstående kostnader vilket i fortsättningen inte är möjligt utan huvudmannens medgivande.

Dessa kostnader bör kunna minskas huvudmännen genomför

om merparten fortbildningen i regi på hemmaplan i anslutning

av egen till den kliniska vardagen och med ett mer behovsinriktat urval av deltagare. Den stora vinsten ligger emellertid i att fortbildningen kan anpassas bättre till verksamheten när den styrs inifrån.

Apotekens medverkan i läkemedelsinformation till sjukvården, s.k. extern infonnation, omfattar idag 100-150 apotekare som avsätter cirka 40 000 timmar/år vilket motsvarar en lönekostnad på cirka 10,5 miljoner kronor. Enligt en annan uppgift har Apoteksbolaget för år 1997 budgeterat 125 000 timmar/år motsvarande 32,5 miljoner kronor

1 Under år 1996 beräknas medlemsföretagen i LIF ha genomfört knappt 2.000 kurser varav cirka en tiondel utanför landets gränser. Antalet deltagare beräknas till 40 000 somliga dubbelräknade pga deltagande i flera kurser under året, ett fåtal privatpralctiker. Genomsnittlig frånvaro från ordinarie arbete exklusive avlönad tid och jourkompensation per kurs beräknas till två dagar och resultera i motsvarande lönekostnader. Reskostnader beräknas till 3 000 kr/deltagare. Traktaments- och logikostnader beräknas till 1 360 kr/deltagare och kurs. Dessa beräkningar har gjorts med hjälp av LIF. 12Apoteksbolaget AB har sedan den 1januari 1998 ändrat sitt bolagsnamn till Apoteket AB. I detta betänkande används genomgående Apoteksbolaget AB för tydlighets skull.

Analys och överväganden 31

information. Dessa kostnader finansieras till största delen för extern från och med år 1998 förfogar

med medel som sjukvårdshuvudmärmen

och med år 1999 ännu inte är bundna avtal med över och vilka från av

detaljhandeln.

tid apoteken avsätter för information över disk om recept- Den som läkemedel beräknas motsvara personalkostnad av 85-170 miljoner en kronor. Också i framtiden ska apoteken för information till svara andra kunder, omfattningen denna informationspatienter och men av

verksamhet blir delvis förhandlingsfråga mellan sjukvårdshuvud-

en Det innebär huvudmännen övertar en del märmen och apoteken. att om informationsansvar så frigörs medel för infonnationsverkav detta samhet i motsvarande utsträckning. Kostnader för nuvarande statlig läkemedelsinfonnation bör kunna koncentration finns spridda flera minskas genom av resurser som nu statliga aktörer inklusive Apoteksbolaget. De bör också kunna utnyttjas överföring till effektiva former för information effektivare genom mer

bl.a. med bättre avgränsning målgrupper och ökad användning av

av modern informationsteknik, IT. När det gäller vissa statliga inforrnariktas till sjukvården kan det längre sikt bli aktu-

tionsåtgärder som ellt att avgiftsñnansiera sådana tjänster.

2.6 Industrins information

1996/97:27 påpekades att producentobunden läkemedels-

I proposition

kompletterar den till omfattning dominerande informatioinformation från läkemedelsindustrin. Den offentliga läkemedelsinfonnationen nen enbart till industrins information. Behovet av

är dock inte komplement

utveckla den offentliga informationen måste dock bedömas mot att den samlade informationen till förskrivare och konsu-

bakgrund av

meriter. framhålls ibland brist att industrins information vanli- Det som en och problemorienterad. Men denna brist under-

gen inte är jämförande

tolkningen företagens information och bidrar till klarlättar snarare av i intresse att företagen har en tydlig roll het. Det ligger mottagamas for sina produkter. Förment objektiv marknadsföring

som förespråkare

skulle sprida osäkerhet. Marknadsföring naturligt inslag i ett marknadsstyrt system. är ett sarnrådsorganet har huvudmännen vid be- Genom det partsammansatta påfordra återhållsamhet när så kan vara befogat. Man

hov möjlighet att bör därvid uppmärksamma bl.a. följande.

3 Se bilagan avsnitt fotnot 12.

32 Analys och överväganden

Det kan finnas skäl att i några avseenden ifrågasätta den praxis på vilken granskningen industrins marknadsföringsåtgärder grundas.

av Ett exempel på tveksam praxis är att effekter ibland anges i form av relativ procentuell förändring istället för absolut procenttalsförändring jmf 50 procent minskning med en minskning från 4,2 till 2,1 procent. Ett annan tveksamhet är avsaknaden av distinktion mellan efekt av behandling och efektiv behandling, t.ex. att herpessalva uppges vara effektiv när sjukdomsdurationen minskar från 5,5 till 4,8 dagar vid korrekt applikation. Sådana tveksamheter bör kunna undanröjas genom en mer aktiv debatt mellan sjukvården och industrin.

Diskussionen om vad som är tillbörligt i samband med företagens sammankomster för läkare har bäring på besticknings-, mut- och skatte-

lagama och berör känsliga frågor om integritetskrav läkare som

patienternas förtroendemän och beträffande flertalet offentligt an-

ställda tjänstemän.

Om den medicinska ledningen ökar kravet på deltagare i industrins sammankomster att förmedla erfarenheter till kolleger och

nyvunna övrig sjukvårdspersonal, ökar sannolikt också deltagarnas engagemang i och yrkesmässiga utbyte dessa sammankomster. För övrigt minskar

av beroendet av industrins arrangemang om huvudmännen i enlighet med mina förslag tar större för personalens fortbildning.

ansvar

Föreställningen att industrins informationsövertag beror stora ekonomiska speglar statisk på information som en

resurser en syn funktion vilken finansieras med överskott från övrig verksamhet. Tvärtom är information en dynamisk faktor som ska generera ett positivt bidrag ekonomiskt eller av annat slag.

-

.

Det finns inget som talar för att en minskning av informationsflödet från företagen skulle förbättra läkemedelsanvändningen. Med direkt i tillgång till kunskapskälloma och möjlighet att avsätta stora resurser är läkemedelsföretagen naturliga sändare av renodlad produktinformation. Slutsatsen detta är att ytterligare författningsmässiga begränsningar

av

industrins inforrnationsspridning inte är motiverade. Det etablerade av samarbetet mellan Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen förutsättningar för att vid behov ompröva praxis beträffande

ger

företagens marknadsföring.

Det är svårt att se att problemet med industrins informationsdomi-

skulle obalansen i sig. Det verkliga problemet är bristen nans vara offentlig läkemedelsinformation motsvarar andra behov än de som

som

läkemedelsföretagen tillgodoser. Det ligger nära tillhands att ställa

frågan nuvarande begränsade resurser för offentlig läkemedelsin-

om formation är förenliga med målen för sjukvården och med samhällets ekonomiska intresse.

Analys och överväganden 33

För övrigt är utvecklingen av offentlig läkemedelsinformation inte enbart en fråga Den kompetens industrin byggt

om resurser. som upp till stöd för sin informationsverksamhet saknas till stor del i sjukvården. För att kunna i någon mening konkurrera med industrins information måste den offentliga infonnationsverksamheten bedrivas

mer

systematiskt och professionellt.

3 Läkemedelsinformation till

förskrivare

3.1 Fortbildning och förskrivarstöd

Förskrivamas behov av läkemedelsinformation kan vara akut eller mer ñamåtsyftande vilket påverkar förutsättningarna för infonnationsverksamheten. Det är därför lämpligt att skilja på information som fortbildningl och information som förskrivarstöd. Vad som här sägs om läkemedelsinformation till förskrivare gäller i tillämpliga delar också övrig

sjukvårdspersonal inklusive apotekspersonal.

Fortbildande läkemedelsinformation är information för framtida bruk som förskrivaren har användning för i sin fortsatta verksamhet. Förskrivarstöd är information underlag för val preparat och be-

som av

handling i den löpande mottagningsverksamheten. Det finns ingen

skarp gräns mellan fortbildning och förskiivarstöd med avseende syften och innehåll, de praktiska förutsättningarna för informa-

men tionsverksamheten är delvis olika.

I modern pedagogik är lärande en process där de som ska ta emot kunskap är i hög grad aktiva jämfört med mottagare som får infonnation. Processen karaktäriseras av att de lärande t.ex. läkare får feedback återföring, reaktioner på sina beteenden t.ex. sina förskrivningar. Återföringen ligger till grund för reflexioner kring nya erfarenheter, vilket resulterar i omvärdering av tidigare kunskaper och attityder. Syftet med professionellt lärande är sålunda inte främst att direkt överföra information utan att skapa förutsättningar för omvärdering.

Fortbildande läkemedelsinformation har till stor del karaktären av erfarenhetsutbyte mellan förskrivare/mottagare och informatörer/sändare. Sändarna tar vanligen initiativ till fortbildningen. I fråga om läkemedelsinformation som förskrivarstöd är mottagaren den initiativtagande parten. Förskrivaren söker information vilket kan påverka valet av medier m.m.

1 Uppföljning och utvärdering av läkemedelskommittéernas organisation och yñmktion, projektrapport från Socialstyrelsen 1996.

till

36 Läkemedelsinformation förskrivare

3.2 Huvudmännens informationsverksamhet

Förslag

Huvudmännen bör ha övergripande för förskrivarnas fort- 0 ansvar bildning. Fortbildande läkemedelsinformation bör i första hand förmedlas av 0 läkare och apotekare i direkt kontakt med förskrivare. Läkemedelskommittéema bör ha operativt för information o ansvar till förskrivare. Ansvaret bör lagfástas. Kommittéemas läkemedelslistor och rekommendationer bör regel- 0 bundet sammanställas i nationell översikt. en

Motiv för förslagen

Fortbildande läkemedelsinformation inom sjukvården är i första hand

lokal och regional angelägenhet. Vårdgivare huvudmännen och

en verksamhetschefer har för att personalen har den kompetens ansvar erfordras för hantering läkemedel. Enligt lagen 1994:953 om som av åligganden för personal inom hälso- och sjukvården är det också en för den enskilde att underhålla sin yrkesangelägenhet och ett ansvar mässiga kompetens. Denna skyldighet fullgörs till största delen genom läkare och övrig sjukvårdspersonal deltar i vardagligt, mer eller att mindre erfarenhetsutbyte. Vidare tar på eget initiativ del spontant man läkemedelsinformation i facklitteratur och i material från läkemeav delsföretag och myndigheter. Därutöver krävs också systematisk fortbildning i läkemeen mer delsfrågor. Alltför många patienter tas in på sjukhus läkemedelsg.a. relaterade problem, i alltför stor utsträckning avviker förskrivningar från sakkunniga rekommendationer och kostnader för läkemedel har skjutit i höjden alltför snabbt för att dagens fortbildning ska kunna antillfredsställande. Det bör dock påpekas att kostnadsökningen ses vara delvis sammanhänger med tillkomsten dyrare också i flera fall av men effektivare preparat.

Fortbildning av läkare

Läkarnas beslut i den löpande verksamheten får stort genomslag på sjukvårdskostnadema, inte minst på kostnaderna för läkemedel. Trots detta har huvudmännen förhållit sig relativt passiva med avseende på fortbildning i läkemedelsfrågor. Därmed har de medverkat till att indu-

strin och delvis Apoteksbolaget i stor utsträckning svarat för denna viktiga funktion.

Den fortbildning i läkemedelsfrågor som initieras inom sjukvården

har tidigare huvudsakligen bedrivits vid specialist- och klinikmöten. I växande utsträckning engageras nu också allmänläkare i primärvården

för den övervägande delen läkemedelsförskrivningen i som svarar av denna fortbildning. Det finns idag cirka 250 grupper med 5-10 allmänläkare deltar i fortbildning kring läkemedelsfrågor. Där det bedrivs

som

systematisk fortbildning inom primärvården är erfarenheterna positiva.

Det gäller särskilt när primärvårdens fortbildning är samordnad med fortbildning inom sjukhuskliniker. Verksamheten uppmuntras dock inte alltid av huvudmännen och har hittills inte resulterat i ett allmänt genombrott för fortbildning av allmänläkare.

Det avtal som gäller mellan Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen ger huvudmärmen möjlighet att avgöra i vilken utsträckning företagens erbjudanden information ska accepteras,

om vilka frågor som ska behandlas, när och var information ska förmedlas och vilken personal ska deltaz. Sålunda tar kliniker och vårdcent-

som raler vanligen ställning till skriftliga erbjudanden om muntlig inforrnation. Det torde dock höra till undantagen att denna information är integrerad i och styrd verksamhetsbetingade individuella fortbild-

av

ningsplaner.

Enligt författning om kvalitetsystem i hälso- och sjukvården är huvudmännen skyldiga att upprätta planer för löpande fortbildning av personalen. Verksamhetens utveckling ska säkras genom fortbildning grundad på konstaterade utbildningsbehov. Socialstyrelsen ska i sin verksamhetstillsyn bevaka att kvalitetsarbetet bedrivs enligt författningen. Det kan ifrågasättas om huvudmännen lever upp till författningens bestämmelser fortbildning inom läkemedelsområdet.

om

Huvudmännen bör sålunda ta ett större ansvar för fortbildande läkemedelsinformation och spela en mer aktiv roll när det gäller att bedriva sådan informationsverksamhet. Det innebär inte att man i framtiden helt kan avstå från industrins insatser i fortbildningen. Offentlig läkemedelsinformation är beroende av den sakkunskap som utvecklas hos och förmedlas från producentema. Det är sålunda befogat att också framgent engagera företagen i fortbildning av läkare men då huvudmännens initiativ och villkor.

2 Regler för läkemedelsinformation samt Avtal om information och utbildning mellan Landstingsförbundet och LIF, bilagan 2.3. 3 Socialstyrelsen FS 1996:24

Informatörer

Sjukvårdens kultur och traditioner, den närmast obegränsade förskriv-

ningsrätten och avsaknaden av sanktioner begränsar möjligheterna att

få gehör för läkemedelskommittéemas rekommendationer. Eftersom information därmed är enda medlet för att åstadkomma följsamhet bör denna verksamhet bästa möjliga förutsättningar. Fortbildande läke-

ges medelsinfonnation måste få kosta.

Personliga informatörer sådan förutsättning. Personlig rådgiv-

är en ning av sakkunniga är mer effektivt än enbart information via publikationer och andra tekniska medier. Behovet av informatörer sammanhänger också med att ämnesområdet är komplicerat.

Professionella är vanligen lyhörda för budskap från

grupper mer kolleger än från informatörer som inte tillhör kåren. Jämförande, be-

handlingsinriktad och problemorienterad läkemedelsinfonnation kräver

informatörer med medicinsk kompetens. Det talar för att i ökad utsträckning engagera läkare som informatörer till kollegema. Infonnationsuppgifter bör i sådana fall ingå i tjänsten och inte vara en sekundär

uppgift när intresse föreligger och övriga uppgifter så tillåter.

Uppgiften för dessa informatörer är att förmedla information och diskutera terapi med utgångspunkt från mottagamas behov och intresse och läkemedelskommitténs ställningstaganden. Det förutsätts att dessa informatörer vanligen hämtas från de egna leden inom landstinget. Med ovanstående avses sålunda inte en ny kategori läkare, inte heller tillresande läkare som fungerar som externa infonnationskonsulter. I undantagsfall kan läkemedelskommittén dock ha anledning att anlita t.ex. en klinisk farmakolog eller en specialist inom en läkemedelsintensiv specialitet utifrån.

Enligt uppdraget ska jag särskilt belysa de kliniska farmakologemas

inforrnationsroll. Därför bör det framhållas att denna specialitet har

medverkat i utvecklingen inom området problemorienterad läkeme-

delsinformation och tagit initiativ till regionala läkemedelsinfonnationscentraler se bilagan 3.7. Klinisk farmakologi har ett fortlöpande

samarbete med övriga specialiteter i farmakoterapi. Ett hundratal läkare

inom olika specialiteter har fått sin vetenskapliga skolning vid institutionerna i klinisk farmakologi. Kliniska farmakologer samarbetar pedagogiskt och vetenskapligt med såväl Läkemedelsverket industrin.

som En betydande del av det basmaterial som utarbetas inom den offentliga läkemedelsinformationen från dessa avdelningar.

emanerar

Också apotekare behövs som informatörer till förskrivare och övrig sjukvårdspersonal samt som medverkande i läkemedelskommittéer. Förutom att apotekare har värdefull kunskap om läkemedelsprodukter

Läkemedelsinformation till förskrivare 39

kan de också förmedla erfarenheter från apoteken allmänhetens

om konsumtionsvanor och attityder till läkemedel.

Apoteksbolagets insatser med information till sjukvården redovisas

i bilagan 3.4. Enligt uppgift från Apoteksbolaget besökte apotekare

hälften av vårdcentralema 3-4 gånger år och fjärdedel 1-2

per en gånger per år. Övriga vårdcentraler besöktes inte. I en NöjdKundIndeX studie svarade drygt 800 distriktsläkare frågor apotekamas

om informationsträffar. Träffarna fick i genomsnitt betyget 75 på en skala 0-100. I en studie information för primärvårdsläkares accepterade

av 89 procent av läkarna att bli informerade av apotekare. Läkare som fick besök av apotekare ändrade sina behandlingsrutiner så att de

mer överensstämde med aktuella riktlinjer. studie° apotekare

I en av som förmedlare av läkemedelskommitténs rekommendationer sjönk kostnaden för preparaten ifråga med 25 procent under en tvåårsperiod. I en studie7 läkare och apotekare informatörspar skiftade förskriv-

av som ningama från dyrare till billigare preparat och från icke rekommenderade till rekommenderade preparat.

Enligt proposition 1996/97:27 ska huvudmännen kunna köpa sådana

informationstjänster av apoteken som Apoteksbolaget idag levererar

inom ramen för avtalet med staten. Alternativt kan huvudmännen köpa tjänster från annat håll eller bedriva verksamheten med egen personal.

Tillämpningen av moderna pedagogiska metoder för vuxet lärande kräver informatörer med förmåga att stödja lärprocessen. Informatörema ska bistå med feedback på förskrivarnas praxis och ta initiativ till

reflexioner kring val läkemedel och behandling. Dessa metoder har

av framgångsrikt prövats i några av de studier som refererades i bilagan 3.10. Urvalet av informatörer bör därför inte bara grundas sakkunskap inom läkemedelsområdet utan också på pedagogisk förmåga och

de bör ges viss metodutbildning för uppgiften.

I enlighet med förslag att läkemedelskommittéerna ska ha operativt ansvar för läkemedelsinforrnationen bör kommittéema också svara för rekrytering av informatörer bland läkare och apotekare är verk-

som samma i regionen. Inom läkarkåren bör man i första hand rekrytera kli-

4 NöjdKundIndex Apoteksbolaget december 1996 5 Bridging the gap between guidelines and clinical practice, akademisk avhandling, Rolf Wahlström, Stockholm 1997. 6 Prescribing patterns and drug costs: Efects of formulary recommendations ana community pharmacists information campaigns, Anders Ekedahl et al, Int. J Pharm Pract 1994;2:1954-8 7 Drug prescriptions attitudes and behaviour of general pracititioners, Anders Ekedahl et al., Eur J Clin Pharmacol 1995 ;47:38 l-3 87

niska farmakologer specialiteten finns företrädd i regionen och lä-

om kare är kliniskt verksamma inom läkemedelsintensiva specialiteter.

som Läkare av den kategorin torde vanligen ha hög trovärdighet

senare

gentemot förskrivare/kollegor och förmåga att sätta farmakoterapin i ett totalt behandlingsperspektiv.

Om informatörer har anknytning till akademiska institutioner med professionell läkemedelskunskap och litteraturdatabasresurser bidrar det till informationens vetenskapliga förankring. Vidare bidrar det till trovärdighet informatörema är väl förankrade i sina respektive

om specialitetsföreningar. Genom att verka för konsensus på nationell nivå

begränsar specialistforeningama förekomsten lokala variationer i

av läkemedelsfrågor. Den samsyn som eftersträvas i frågor behandling

om med läkemedel och sjukvårdande behandling bör fokuseras på

annan

sjukdomsgmpper, inte på förvaltningsenheter landsting, kommuner.

Läkemedelsinformation har hittills i stor utsträckning handlat

om nya läkemedel medan information existerande terapier varit efter-

om

satt. Flera specialitetsföreningar bygger diagnosvisa, nationella

nu upp

register för uppföljning och utvärdering t.ex. gällande behandling

av diabetes och reumatoid artrit. Informatörema kan bli effektiv kanal

en för förmedling läkemedelsinformation från sådana

av som genereras register. Vidare bör infonnatörema förmedla muntligen

- och genom distribution centralt framställd läkemedelsinfonnation.

-

Läkemedelsinformationscentralerna LIC, bilagan 3.7, knutna

se till klinisk farmakologiska avdelningar vid akademiska sjukhus och med ett etablerat samarbete riksnivå, viktig källa för

är en annan informatörer på landstingsnivå. LIC har bl.a. till uppgift att värdera publicerad vetenskap inom läkemedelsomrâdet. Det finns redan idag ett visst samarbete mellan läkemedelskommittéer och LIC.

Muntlig information måste bygga på mellan sändare och

samsyn informatörer vilket främjas att informatörema har visst inflytande

av över budskapen. Läkare och apotekare som ska delta i fortbildningen av förskrivare bör därför knytas till läkemedelskommittéema också i den verksamhet som avser utveckling rekommendationer.

av

Läkemedelskommittéer

Från och med år 1997 ska det enligt lagen 1996:1157 om läkemedelskommittéer finnas eller flera läkemedelskommittéer i varje lands-

en ting. Förväntningar på tidigare läkemedelskommittéers möjligheter

att styra infonnationsflöden och förmedla kunskaper hade inte infriats. I proposition 1996/97:27 framhålls därför vikten att de lagreglerade

av kommittéemas råd och rekommendationer når ut till kliniker, specia-

listmottagningar och primärvârdsenheter. Vidare påpekas att kommittéer och förskrivare tillsammans bör identifiera behovet av infor-

mations- och utbildningsinsatser.

Läkemedelskommittéemas huvuduppgift är att utfärda rekommendationer läkemedelsanvändning. Rekommendationema ska grundas

om på vetenskap och beprövad erfarenhet. Om kommittéema finner brister i läkemedelsanvändningen ska de enligt lagen vid behov erbjuda hälso- och sjukvårdspersonalen utbildning för att avhjälpa bristerna".

Detta är en defensiv och negativ infonnationsuppgift. Mot bakgrund av

lagtexten skulle förskrivare t.o.m. kunna uppfatta ett erbjudande om

en utbildning som en reprimand från läkemedelskommittén.

Enligt min mening bör information ses som en strategisk möjlighet att styra förskrivningsmönstret, inte som en åtgärd att ta till på förekommen anledning. I förarbete till lagen föreslogs att kommittéemas uppgift bl.a. skulle att medverka till att sjukvårdspersonalen

vara fortlöpande utbildas i läkemedelsfrågor. HSU 2000 påpekade också att kommittéema borde initiera fortbildningsaktiviteter för förskrivama och följa upp deras följ samhet till rekommendationerna.

Kommittéemas uppgift bör inte stanna vid att utarbeta rekommendationer läkemedel utan de bör också ges ett ansvar för att rekom-

om mendationerna når fram till förskrivarna. Det kan för övrigt knappast vara en huvuduppgift att utveckla särskilda, till det enskilda landstinget bundna rekommendationer i läkemedelsfrågor. I första hand bör kommittéema för ut och följa nationellt erkända behandlingsräd och

upp läkemedelsrekommendationer.

Mellan läkemedelskommittéer som arbetar aktivt med information på fältet och förskrivare skapas kontakter som torde öka förskrivarnas förståelse för kommittéemas ställningstaganden men också ge dem ökade möjligheter att påverka rekommendationerna.

Mina förslag i detta avseende överensstämmer med vad Socialstyrelsen anför i sin projektrapport9. I anledning av att kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård överförs till landstingen föreslår myndigheten att huvudmännen genom sina läkemedelskommittéer ska påta sig större ansvar för fortbildning och att de ska följa upp förskrivningen

aktivt. Enligt Socialstyrelsens bedömning krävs mer resurser i mer form av arbetstid för att kommittéema ska kunna föra ut läkemedelsinformationen till förskrivarna.

Läkemedelskommittéemas inforrnationsansvar bör fastställas med en komplettering av lagen 1996:1157 om läkemedelskommittéer. Det

8Reform på SOU 1995: 122

recept 9 Uppföljning och utvärdering läkemedelskommittéernas organisation och

av funktion, projektrapport från Socialstyrelsen 1996.

42 Läkemedelsinformation till förskrivare

blir då mer tvingande för huvudmännen att avsätta erforderliga resurser för kommittéemas verksamhet.

Enligt förarbete till lagen bör läkemedelskommittéer för sin egen kompetensbefordran samverka med andra läkemedelskommittéer, forskning och närmast berörda statliga myndigheter. Hittills har samarbetet vanligen begränsats till kontakter mellan kommittéer i angränsande landsting.

I syfte att utvidga samarbetet att omfatta hela landet bör kommittéemas läkemedelslistor och rekommendationer sammanställas centralt och återföras till sjukvården. Sammanställningen blir dokumentation

en av minsta gemensamma närmare och av spridningen i uppfattningar om läkemedel och farmakoterapier. Den kommer därmed att visa latitudema för vad bedöms vetenskap och beprövad erfarenhet.

som vara Vidare ger sammanställningen kommittéerna möjlighet att jämföra sina bedömningar vilket ibland kan leda till omprövningar. Förfarandet liknar den så kallade Delphimetoden för expertbedömning och har sin

motsvarighet i förskrivarnas möjlighet att jämföra sina förskrivnings-

profiler.

Tidigare sammanställningar läkemedelskommittéemas listor och

av rekommendationer i Läkemedelsboken togs bort eftersom de inte

ansågs fylla någon informativ uppgift. Med tillkomsten lagstadgade

av läkemedelskommittéer blir situationen dock Den kompetens

en arman. som dessa kommittéer har torde öka intresset för kommittéemas be-

dömningar.

Statens råd för läkemedelsinformation nedan bör för

se svara sammanställningen och för jämförande kommentarer.

3.3 informationsverksamhet

Statlig

Förslag

0 Ansvaret för samordning, produktion och distribution statlig

av

läkemedelsinformation bör samlas i myndighet. Med rådande

en nu uppgiftsfördelning inom läkemedelsområdet bör Läkemedelsverket vara denna myndighet. Innan beslut fattas i frågan bör de praktiska konsekvenserna för berörda aktörer kartläggas. Läkemedelsverket

bör svara för denna kartläggning i samråd med Socialstyrelsen och

SBU. 0 Till Läkemedelsverket knyts Statens råd för läkemedelsinformation. 0 I Svenskt Medicinskt Fönster utvecklas ett särskilt läkemedelsföns-

ter för statlig läkemedelsinformation.

Läkemedelsinformation till förskrivare 43

Läkemedelsfönstret utvecklas till förskrivarstöd med koppling till 0 system för datoriserad receptförskrivning.

Motiv för förslagen

Samordning och produktion

Läkemedelsinformation till förskrivama bör i första hand och till övervägande delen angelägenhet för förskrivama själva och deras vara en kårorganisationer samt för huvudmännen och deras gemensamma institutioner. Andra viktiga informationssändare är de vetenskapliga institutionerna. Därutöver har också för information direkt till förstaten ett ansvar skrivare och via läkemedelskommittéer. Läkemedelsinformationen från

statliga myndigheter ska understödja och komplettera huvudmännens

informationsverksamhet. Statens agerande inom detta område f°ar inte hämma utan ska tvärtom stimulera regional och lokal informationsverksamhet. Syftet med mina förslag är inte att överföra andra institutioners informationsverksamhet till statliga institutioner. Ambitionen är att förbättra den information som staten odiskutabelt ska svara för. Träffsäkerheten ska öka, infonnationssökning ska underlättas, kostnaderna ska minska och i slutändan ska effektema den statliga läkemedelsav informationen öka. Medlen för detta är i första hand ökad professionalitet, samordning och IT-distribution. Centrala myndigheter och institutioner statliga och andra utger - ett stort antal tidskrifter, löpande skriftserier, boktitlar och andra trycksaker läkemedel. Utgivningen riktar sig till stor del till förskrivare om och övrig sjukvårdspersonal. Många aktörer med inbördes överlappande inforrnationsuppgifter skapar risk för att utbudet av statlig läkemedelsinformation blir svårt att överblicka och att budskapen inte överensstämmer i alla avseenden. Att det förekommer överlappningar framgår av hur aktörema i Svenskt Medicinskt Fönster presenterar sig. Landstingsförbundet ger kunskap och rapporterar aktiviteter i syfte att utveckla sjukvårny om dens kvalitet och resulta . Läkemedelsverket ska tillse att läkemedel används på ett kostnadseffektivt sätt. SBU utvärderar medicinska metoders nytta risker och kostnader. Socialstyrelsen förmedlar kunskap och riktlinjer för vissa sjukdomar samt informerar om kvalitet, säkerhet och risker inom hälso- och sjukvården. Spri informerar om Verksamhetsuppföljning och variationer i medicinsk praxis.

44 Läkemedelsinformation till förskrivare

Oklara gränser skapar osäkerhet sändamas kompetens inom ornråom det och därmed informationens värde. om

Informationsmyndighet

I huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel SOU 1998:28 presenteras gränsdragning mellan Socialstyrelsen och Läkemedelsveren ket gjorts myndigheternas verksledningar. Följande punkter som av gäller information.

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket är överens om att: Socialstyrelsen för tillsyn, uppföljning, utvärdering och ansvarar kunskapsförmedling avseende läkemedel i användning. Läkemedelsverket för att läkemedlen är effektiva, säkra ansvarar och god kvalitet samt verkar bl information för att de av a genom användes och distribueras ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt.

Konstaterades att det finns en skillnad mellan Socialstyrelsen nationella riktlinjer och Läkemedelsverkets workshoprekommendationer i det att riktlinjerna är normerande, medan workshoprekommenda-

tionema utgör ett kunskapsunderlag.

Konstaterades vikten planering for att undvika av gemensam dubbelarbete. SoS och LV överens att inleda ett utvidgat var om samarbete när det gäller workshops och SOTA.

SoS och LV överens att den gemensamma arbetsgrupp som var om finns avseende Svenskt Medicinskt Fönster SMF i vilken också SBU, Landstingsförbundet och SPRI ingår, i fortsättningen ska öka

sina insatser när det gäller planeringsfrågor.

Konstaterades att informationsbehovet kommer att öka i framtiden och att Socialstyrelsens när det gäller information omfattar ansvar terapier där läkemedel utgör flera. Läkemedelsverkets ansvar en av omfattar produktbeskrivningar och rekommendationer användom ningen av specifika läkemedel och grupper av läkemedel.

Information: Konstaterades att huvudmännen har ansvar för information till hälso- och sjukvården.

SoS har tillsynsansvar samt ett för att följa upp och utett ansvar värdera att huvudmännen och läkemedelskommittéema svarar upp

mot sitt informationsansvar. LV har för infonnation läkemedel till förskrivare och ansvar om till apotekspersonal. LV har dessutom för att förse läkemeansvar delskommittéema med underlag och utbildning.

Läkemedelsinformation till allmänheten är i dag inte en myndighetsuppgift utan sköts Apoteksbolaget och av industrin. Konstaav terades att frågan f°ar belysning den IT-tekniken. ny genom nya SoS och LV är överens att LV för övervakningen av om ansvarar innehållet i den produktorienterade information om läkemedel som distribueras till allmänhet och förskrivare med hjälp av IT och andra

masskommunikationsmedel. SoS och LV är överens att SoS ansvarar för tillsyn, uppföljom ning och utvärdering infonnation som ges av apotekspersonalen av till allmänheten och till förskrivare lokalt.

Gränsdragningen innebär att SoS ska svara för kunskapsfönnedling avseende läkemedel i användning, dvs. behandling med läkemedel. Men också LV ska information verka för att läkemedel används genom på ändamålsenligt sätt. Temat i ett senare moment: SoS anupprepas gäller information terapier där läkemedel utgör en av flera svar om terapier medan LV:s omfattar rekommendationer om användansvar ningen specifika läkemedel och läkemedel. Denna rollav grupper av fördelning kan dock svår att uppfatta för mottagarna. Med vilken vara kompetens uttalar sig sändaren Ger budskapet uttryck för vetenskap och beprövad erfarenhet inom området Vad gäller information till sjukvården begränsas SoS ansvar till tillsyn samt uppföljning och utvärdering huvudmännens och läkeav medelskommittéemas informationsverksamhet. LV har ett direkt mer för att informera förskrivare läkemedel och att förse läkeansvar om medelskommittéema med underlag och utbildning.

Det finns flera motiv för att samordna den statliga läkemedelsinformationen i en myndighet: Den statliga läkemedelsinfonnationen bör till innehåll, utfomming och tidsmässigt motsvarar mottagarnas, dvs. förskrivamas behov. Det förutsätter samordning i sändarledet ifråga bedömningar av inforom mationsbehov med ledning mottagarnas kunskaper, attityder och av beteenden. Idag saknas dokumentation förskrivares kunskaper och attityder. om Vetskap följsamheten till läkemedelskommittéemas rekommendaom

46 Läkemedelsinformation till förskrivare

tioner förskrivamas beteende begränsas till vad som kan utläsas

- - av strövisa förskrivningsstudier. Dessa studier säger inget orsaker till

om avvikelser från vad optimal läkemedelsbehandling. Det

som anses vara kan finnas godtagbara medicinska och patientrelaterade förklaringar. Avvikelser kan också bero på att förskrivare är okunniga, inte accepterar givna rekommendationer, ligger före eller efter kollegema i acceptans av nya preparat och terapier, vill gynna ett visst läkemedelsföretag, m.m. Orsaker till avvikelser och tveksam förskrivning måste vara kartlagda för att informationen ska kunna till olika mål-

anpassas gruppers behov.

En samordningsansvarig myndighet bör löpande kartlägga behovet av läkemedelsinfonnation och fastställa mätbara mål för styrning,

uppföljning och utvärdering av infonnationsverksamheten. Förutom effektmål bör man också mål gäller spridning publikationer

ange som av

inom definierade målgrupper, teknisk och kunskapsmässig tillgäng-

lighet av och grad av utnyttjande, upplevelser av kreativa element språk, grafik, etc., värdering av infonnationsmöten och informatörer,

m.m.

Samordningsmyndigheten bör också följa upp och utvärdera den

statliga infonnationsverksamheten. Myndigheten ska kunna redovisa effekter genomförda informationsinsatser vilket bl.a. ska utgöra

av grunden för beslut om den fortsatta verksamheten.

I samordningsuppgiften bör vidare ingå att begränsa infonnationsinsatsema till områden och målgrupper där det föreligger behov

av infonnation. Utgivning trycksaker, publicering på internet och doku-

av mentation i andra media ska styras av mottagarnas dokumenterade behov, inte av utgivamas önskemål att profilera sig på infonna-

om tionsmarknaden. Antalet tidskrifts- och boktitlar bör kunna begränsas genom utmönstring av överlappande information och upplagorna kunna minskas genom anpassning till mottagarnas efterfrågan och läsvanor.

Samordningsmyndighetens produktionsansvar oavsett vilken

- myndighet som svarar för infonnationsunderlaget stordriftsfördelar

- ger med lägre kostnader för redaktionellt arbete, teknisk produktion och distribution. Med en samlad produktion finns underlag för att inom nuvarande ekonomiska experter för olika infonna-

ramar engagera

tionsfunktioner bilagan avsnitt 1. Rationaliseringsvinster den

se av

föreslagna organisatoriska förändringen bör sålunda användas för att höja kvaliteten i verksamheten.

Jag har i huvudbetänkandet Läkemedel i vård och handel pekat på att de organisatoriska gränsdragningsproblemen på längre sikt bara kan lösas helt tillfredsställande om man för hälso- och sjukvårdens

samman statliga tillsynsuppgifter till en myndighet. Övergångsvis har den lös-

ning förordats Socialstyrelsen och Läkemedelsverket tillsammans som kommit överens och ovan beskrivits vad gäller informationsom som uppgiften. Min tolkning överenskommelsen är att om ansvaret för av den statliga läkemedelsinfonnationen ska läggas på en myndighet så bör denna myndighet Läkemedelsverket snarare än Socialstyrelvara sen. Som framhölls i föregående kapitel utgår mina förslag bl.a. från följande två grunduppfattningar. Offentlig läkemedelsinformation ska uttryck för helhetssyn innebär att läkemedel och läkemege en som delsbehandling sätts in i vidare sammanhang tillsammans med altemativa och kompletterande terapier. Vidare ska mottagamas behov prioriteras. Hur ansvaret för informationsverksamheten ska fördelas myndigheter måste underordnas mottagarintresset. Att lägga hela informationsansvaret på produktkontrollmyndigheten Läkemedelsverket innebär ett avsteg från dessa grunduppfattningar. Jag dock att värdet samordnad informationsverksamhet är stort anser av en och att det bara är Läkemedelsverket kan komma ifråga för uppsom giften med hänsyn till myndigheternas överenskommelse. Jag förordar därför att Läkemedelsverket, övergångslösning och så långt det som en

praktiskt är möjligt, åläggs uppgiften att svara för samordning och pro-

duktion av statlig läkemedelsinformation till sjukvården. Det är svårt att från tillgängligt underlag få klarhet i vilka konsekvenser detta förslag f°ar för de båda verkens inforrnationsarbete. Den föreslagna ansvarsfördelningen får därför betraktas ett mål som som bör undersökas närmare vad sina praktiska konsekvenser för de avser berörda verken. Jag föreslår därför att Läkemedelsverket får i uppdrag att göra sådan genomgång i samråd med Socialstyrelsen och SBU. en Läkemedelsverket bör i denna fråga också ta kontakt med andra statliga aktörer inom läkemedelsområdet.

Informationsråd

Tillförlitlighet är den viktigaste kvalitetsfaktom ifråga om läkemedelsinformation. Förskrivamas uppfattning den statliga informationens om tillförlitlighet torde öka de strategiska infonnationsfunktionema om bedömning behov, målsättning och utvärdering samordnas i en av institution med högt anseende inom målgruppen. Informationen f°ar därmed auktoritet bör kunna bidra till mer enhetlig läkemedelsen som användning grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Analogt med att huvudmännens mest meriterade specialister har ett inflytande över törskrivningen läkemedel bör landets mest meriteav rade och för uppgiften i övrigt väl lämpade specialister inom områdena

48 Läkemedelsinformation till förskrivare

farmaci, klinisk farmakologi, övriga medicinska specialiteter, ekonomi och beteendevetenskap ha ett inflytande över den statliga läkemedelsinformationen. Företrädare för dessa discipliner bör ingå i ett Statens råd för läkemedelsinformation knyts till Läkemedelsverket. Rådet som bör förse sig med ett nätverk specialistgrupper inom olika områden. av Rådet bör för den nationella sammanställning av läkemedelssvara kommittéemas rekommendationer jag föreslagit i det föregående. som

IT -medier

Intresset för IT i allmänhet och den snabba utvecklingen av internet i synnerhet har resulterat i standardiserade relativt låga programvaror, kostnader för anslutning till näten och relativt säker inforrnationsöverföring. I takt med spridningen internet har olika intranet fått ökad av användning. Intranet är interna nät inom organisationer eller grupper av organisationer. Säkerhetsfrågor är enklare att lösa internt än externt och aktörerna kan ha kontroll över informationen i nätet. Förutsättningarna for att sända IT-baserad läkemedelsinformation är goda redan revolutionerande utveckling står för dörren. I idag och en utredning digital sändning radio och television påvisades en om av vilka möjligheter digitala motorvägar skapar för snabb utvecksom ling informationsteknologin i Sverige. Digitalisering av TV-nätet av

har redan påbörjats.

IT-medier är särskilt lämpade för läkemedelsinformation med häntill den snabba utvecklingen inom detta område. Läkemedelsverket syn prövar och godkänner årligen ett 80-tal läkemedel. Dessutom tillnya kommer indikationer, styrkor, beredningsformer samt generiska nya varianter till tidigare godkända läkemedel. Totalt innebär detta cirka 450 ansökningar år läkemedel eller utökningar av befintliga per om nya läkemedel. Därtill kommer cirka 2 000 ändringar för vilka inte krävs ny ansökan. Aktuell läkemedelsinfonnationen förutsätter därför flexibla medier där innehållet till låg kostnad kan kompletteras och ändras snabbt och med korta intervall. Förutsättningarna för IT-baserad läkemedelsinformation är relativt goda inom sjukvården. Primärvården är datoriserad i stor utsträckning med system för joumalföring, laboratoriedata, besöksplanering, kallel-

personalplanering, etc. Datamognaden ökar snabbt. För yngre

ser, människor är det naturligt att aktivt söka information i databaser såväl i yrkesverksamheten i privatlivet. Inom biblioteksvärlden håller som för troligt att den medicinska inforrnationsförsörjningen kommer man

10Från massmedia till multimedia, SOU 1996:25

att vara radikalt förändrad strax efter sekelskiftet. I stället för service med kopiering vid forskningsbibliotek kommer man enligt dessa bedömningar att kunna söka och hämta önskad information från hemmen

och arbetsplatserna.

Det är i nuläget uppenbart att statlig sjukvårdsinfonnation inklusive in-

formation läkemedel i växande utsträckning förmedlas i IT-medier

om se bilagan 3.9. Utvecklingen av IT-baserad läkemedelsinformation bör emellertid intensiñeras. Krav på tempo, resursutnyttjande, standardisering och styrning talar för att samordna de statliga aktöremas verksamhet inom detta område.

Högt tempo i utvecklingen av ett statligt kommunikationssystem skapar incitamentet för andra centrala aktörer och för huvudmännen att satsa på system som är anpassade till det riksomfattande systemet. När det gäller kommunikation är gemensamma lösningar att föredra framför regionala och lokala särlösningar. Problemen med en mångfald tekniska och systemmässiga ADB-lösningar inom sjukvården utgör

en varning i detta avseende. Vad som vidare talar för högt tempo är att den offentliga sektorn bör ligga steget före i utvecklingsarbetet när industrin förskjuter sin strategi från information via läkemedelskonsulter till IT-baserad information. En sådan förskjutning ökar behovet objek-

av tiva offentliga informationstjänster på internet.

Mänskliga och tekniska resurser idag engageras i olika statliga

som IT-projekt kan utnyttjas effektivt i ett sammanhållet och övergri-

mer pande projekt. För utveckling IT-medier krävs redan i tidiga skeden

av relativt

stora resurser.

Spridning och användning av IT-medier för offentlig läkemedelsinformation främjas av för sjukvården gemensamma standards med avseende på innehåll, presentationsfonner och teknik. I ett sammanhållet statligt system finns möjlighet att utveckla gemensamma standards.

Statliga aktörer i olika konstellationer samråder och samverkar i ett flertal IT-projekt. Styrningen mot gemensamma mål och kraften i genomförandet ökar om en av dessa aktörer får ansvar som huvudman för utveckling och drift av ett sammanhållet statligt system.

Från och med december 1997 är Svenskt Medicinskt Fönster internet en gemensam hemsida för Landstingsförbundet, Läkemedelsverket, SBU, Socialstyrelsen och Spri. Genom att utnyttja informations-

ny

teknologi för kontinuerlig överföring och återföring av medicinsk

kunskap vill aktörerna stödja hälso- och sjukvårdens medicinska utveckling, stimulera medarbetarna i vården och förstärka patientens ställning.

Svensk Medicinskt Fönster ska överskådlig och samlad samhällsge information medicin och sjukvård. SMF visar vägen till medicinsk om information inklusive information läkemedel och läkemedelsom behandling: litteraturöversikter, SOTA-dokument, kliniska och nationella riktlinjer, konsensusdokument, vetenskapliga utvärderingar,

workshops med behandlingsrekommendationer, m.m. Vad gäller specifrkt läkemedel är produktinfonnation i form läkemedelsmonografrer

av och produktresuméer samt information risker och biverkningar tillom gängliga via SMF. Fönstret är också ingång till information om kvaen

litetssystem, pågående studier och sjukvårdsstatistik.

hemsidan ska göra det lättare att orientera sig i Den gemensamma det samlade materialet. Varje aktör står dock för sitt eget material. SMF innebär förbättrad överskådlighet och möjlighet att söka statlig medicinsk information inklusive information läkemedel, men kan om fortfarande betraktas ett steg på vägen mot önskvärd samordning som innehåll med ledning dokumenterade behov på mottagarsidan och av av inte heller kraven på tempo, resursutnyttjande, Standardisering och

styrning i utvecklingsfasen.

Inom for samordningsuppgiften bör Läkemedelsverket ta anramen för att utveckla ett läkemedelsfönster inom för SMF. Läkesvar ramen medelsfönstret bör ett sammanhållet informationskoncept och inte vara bara entré. Enhetlig struktur, klassificering, layout och en gemensam grafik underlättar för mottagarna att söka och värdera information i

fönstret. Andra institutioner inom den offentliga sektorn, t.ex. Landstingsförbundet, Spri och huvudmännen, bör erbjudas möjlighet att presenläkemedelsrelaterad information i läkemedelsfönstret. Denna kanal tera till forskrivama och sjukvården i övrigt bör dock bara stå öppen för budskap sanktioneras den ansvariga utgivaren Läkemedelsversom av ket. Presentationen måste överensstämma med den enhetliga form som

ska gälla för fönstret.

F örskrivarstöd

IT-medier är särskilt lämpliga för förskrivarstöd eftersom de motsvarar högt ställda krav på tillgänglighet, flexibilitet samt möjlighet att söka, överföra och bearbeta information. Vid utvecklingen läkemedelsav fönstret till sammanhållen presentation statlig läkemedelsinforen av mation bör särskilt beakta forskrivamas behov information i man av direkt anslutning till patientarbetet. Det ställs i sådana sammanhang höga krav på informationen är snabbt tillgänglig. Förskrivaren beatt

Läkemedelsinformation till förskrivare 51

höver ibland kunna överföra sökt information t.ex. till recept eller till egna dokument för vidare bearbetning.

I utvecklingsarbetet bör Läkemedelsverket ta fasta på erfarenheter från regionala och lokala ansatser till förskrivarstöd, däribland Janusprojektet i Stockholm. Huvudidén med detta projekt är att utveckla och introducera ett intuitivt och användarstyrt dataprogram för förskrivning av läkemedel och för förskrivarstöd. Läkemedelsinformationen ska uppdateras kontinuerligt av läkemedelskommittéer och bli ett hjälpmedel för förskrivaren att ompröva och utvärdera sitt förskrivningsmönster.

Förskrivare kan förväntas vara mer benägna att ta till sig information som exponeras mer eller mindre automatiskt än information som de på grund av tidspress m.m. inte spontant söker upp vid förskrivningstillfället. I huvudbetänkandet föreslås att recept från och med år 2001 huvudsakligen ska skrivas på dator för förmedling till apotek. Ett IT-baserat förskrivarstöd kan då leverera relevant information med ledning av läkemedel, diagnoser och/eller symptom som förskrivaren anger i recept.

4 Läkemedelsinformation till

konsumenter

4.1 HSU 2000

om patientinformation

I kapitel 2 återgavs synpunkter och förslag i betänkandet Patienten har rätt SOU 1997:154. HSU 2000 påpekar att tillgång till information är avgörande för patientens möjlighet att utöva självbestämmande i vården. Samtidigt konstateras att brister i kommunikation och information är vanlig anledning till klagomål på vården. Ett återkommande pro-

en blem är att information inte till mottagarens behov och förut-

anpassas sättningar och att vårdpersonalen inte förvissar sig om att inforrnationen har uppfattats korrekt.

Flera studier tyder på att bra information och kommunikation påverkar såväl medicinska resultat kostnader positivt kortare vård-

som tider, mindre och färre behandlingar, bättre omsorg, större patienttillfredsställelse och bättre medicinska resultat. Tidsåtgången och övriga insatser för information kan därför ses som investeringar.

Inforrnationsplikten regleras i HSL och åliggandelagen se ovan.

Information till patienter berörs också i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 1996:24 om kvalitetssystem. Vårdgivaren ska via verksamhetschefen till att kvalitetssystemet bl.a. säkerställer

se att patienten och dennes närstående infonneras. Infonnationsskyldigheten är ibland lokalt reglerad t.ex. med krav på att informationen måste innehålla vissa moment i särskilt viktiga vårdsituationer.

HSU 2000 att lagtexten i HSL är alltför knapphändig. För att

anser lyfta fram patientens rätt till information samt sjukvårdshuvudmännens och privata vårdgivares för att organisera verksamheten så att

ansvar

personalen möjlighet att uppfylla sin informationsplikt, föreslår

ges HSU 2000 att infonnationsskyldigheten regleras i bestämmelse

en egen iHSL.

Det bör framgå lagen att patienten ska få individuellt anpassad

av information de metoder för undersökning, vård och behandling som

om finns. Fonnuleringen inskärper vikten att information inte får ges

av slentrianmässigt utan måste efter den aktuella patientens för-

anpassas utsättningar och behov. Omständigheter som måste beaktas är patien-

tens ålder, mognad och erfarenhet, eventuell funktionsnedsättning samt kulturell och språklig bakgrund. Den behandlingsansvariga personalen måste också förvissa sig om att patienten har förstått innehållet i och innebörden av den information som lämnats.

Vad HSU framfört i detta sammanhang har i hög grad relevans för den offentliga läkemedelsinfonnationen. Sjukvårdshuvudmärmen har uppenbarligen ett primärt och överordnat ansvar för läkemedelsinfonnation till patienter. Mina förslag i det följande överensstämmer med den

syn på patientinformation HSU 2000 redovisat.

som

4.2 information till

Sjukvårdens patienter

Förslag

0 Läkemedelsinformation till patienter bör i första hand inom

ges

sjukvården. 0 Huvudmärmen bör engagera farmacevter för information på mot-

tagningar.

Motiv för förslagen

Patientperspektivet

Det är en allmän uppfattning att sjukvården i många fall ger sina patienter ofullständig information om förskrivna läkemedel och om hur läkemedlen ska användas. Därmed begränsas patientinflytandet över valet av läkemedel och sannolikheten för att patienterna ska använda läkemedlen såsom avsett. Dessa brister i information till patienterna bör åtgärdas där problemet uppstått, dvs. i sjukvården. Information vid apoteken kan begränsa problemet. Följande bör vägledande i

vara ambitionen att förbättra sjukvårdens information till patienter.

Patienten bör få all relevant läkemedelsinformation redan vid sjukvårdsbesöket. Om påpekanden angående biverkningar och varningar för felaktigt bruk lämnas först vid utköp läkemedlet, kan det pati-

av av enten uppfattas som dubbla budskap med risk för att förskrivarens ordination åsidosätts. Det kan också resultera i att patienten tappar förtroende för sin läkare.

Läkemedelsinformation ska problemorienterad. Rådgivningen

vara ska inriktas på sjukdomens yttringar, på andra medicinska faktorer och därutöver på faktorer gäller den enskilda patientens levnadsvanor

som

och livsbetingelser vilka klargörs i kontakterna mellan patient och

vårdteam.

God sjukvård bygger förtrolig relation mellan patient och

en vårdteam, dvs. i första hand läkare och men också övrig sjukvårdspersonal har direkt kontakt med och kunskap om patienten. I detta

som

sammanhang bör särskilt hypertoni-, diabetes- och andra specialistsjuk-

sköterskor liksom distriktssjuksköterskor nämnas. Finns denna förtroliga relation kan patienten förväntas särskilt lyhörd för läkeme-

vara delsråd från vårdteamet.

Val läkemedel och behandling ska grundas på ingående kärme-

av dom patienten. Det innefattar förutom insikter i aktuella problem

om också kunskap tidigare sjukdomar och terapier samt om andra per-

om sonliga frågor inte dokumenteras i patientjournaler. Sjukvårdens

som

rådgivning i läkemedelsfrågor kan sålunda grundas på individkunskap

och i framtiden kanske också läkemedelsproñlerl.

Den bot och lindring läkemedelsbehandling ska bidra till måste

som överväga eventuella biverkningsproblem. Patient och rådgivare ska gemensamt kunna bedöma det subjektiva värdet av att tillfriskna eller

bli eller mindre symptomfri jämfört med obehag och lidande till att mer följd biverkningar. Rådgivaren måste därvid ha förutsättningar att

av

empatiskt bedöma hur patienten upplever sin sjukdom respektive kan

förväntas uppleva eventuella biverkningar.

Ovannämnda förutsättningar för läkemedelsinformation i sjukvården är bara delvis för handen. Den förtroliga relationen mellan patienten och läkaren kan saknas, kunskapen patienten kan vara bristfällig

om och den empatiska förmågan att bistå vid avvägning av verkningar och biverkningar begränsad. Brister i information med patienter

kan vara kan också bero att brister i läkarutbildningen i detta avseende. Det är i så fall problem huvudmännen måste åtgärda för att förbättra

som sjukvården, oavsett hur de löser läkemedelsinformationen till patien-

tema.

Problemen kan delvis bero tidsbrist i sjukvården som i sin tur kan bero ansträngd ekonomi. Huvudmännen måste likväl beakta sin inforrnationsplikt enligt HSL i det avseendet eventuellt förstärks

som enligt förslaget från HSU 2000. Med beaktande de vårdkostnader

av

huvudmännen åsamkas grund att patienter under-, över- och som av felförbrukar läkemedel är det sannolikt också en god investering att avsätta för adekvat läkemedelsinformation i samband med

resurser sjukvårdsbesök. Det aktualiserar bl.a. frågan om farmacevter bör enga-

för läkemedelsinformation och andra uppgifter i sjukvården. geras

I Läkemedel i vård och handel SOU 1998:28, avsnitt 8.6.

till konsumenter

56 Läkemedelsinformation

F armacevter i sjukvården

uppgifter har skiftat från att tidigare främst ha gällt Farmacevtemas

tekniska, produktinriktade tjänster till patientorienterade in-

nu mera formations- och behandlingsinriktade tjänster. Utvecklingen mot s.k. kan förklaras med utgångspunkt från följande

pharmaceutical care

tjänster hämtats från amerikansk avhandlingz.

gruppering av som en

Tekniska tjänster Information Behandling Tillse Tillse att bered- Infonnera patien- Kommunicera

att uppgifning och etiket- läkemedel med patienter

ter i recept är ter om korrekta tering ärkorrekt behandling tekniskt om

i behandlingsfrågor utgår från analyser av

Apotekarens engagemang

läkemedelsproblem. I nästa steg undersöker apotekaren om

hypotetiska

dessa föreligger i de aktuella patientfallen och ger vid behov

problem

ändrad behandling eller rådgivning. Problem-

förslag om åtgärder, t.ex.

inventeringen grundas på samtal med patienterna, konsultation med deras läkare, läkemedelsproñler, litteratursökning och jämförelser av med De problem därvid identifieras

patientdata problembanker. som

samband med och underdosering, behandlingars varakhar ofta överonödig behandling inklusive dubblering behandlingar, inter-

tighet, av

aktion läkemedel-läkemedel och interaktion läkemedel-sjukdom. gäller vanligen ordinerade behandlingar men kan

Frågeställningarna

inte föranlett behandling med läkemedel. också utgå från symptom som Kanske det finns anledning att också i svensk sjukvård ta tillvara farrnacevtiska kompetensen i större utsträckning. Apotekare kan den intemkonsulter till läkare och övriga i sjukvårdsteamet samt i viss vara själva för information till patienter på mottagningar och till mån svara inneliggande patienter bl.a. inför utskrivning.

närhet, tillgänglighet och personkärmedom talar för att

Värdet av i sjukvården. Apotekare torde bli accepterade i anställa apotekare mer

de ingår i sjukvårdens organisation i det direkta patientarbetet om

för konsulter. Å andra sidan kan det stöta på stället att vara externa

motstånd apotekare i patientarbetet grund av att ansvar

att engagera och befogenheter är jämförelsevis strikt fördelat på olika yrkesgrupper Integrationen underlättas apotekare i större utsträck-

i sjukvården. om

profession i sig utan dagens starka förankring till ning ses som en

apoteksverksamhet.

2 of change for rational drug therapy, Lipton et al, Pharmacists as agents International Journal of Technology Assessment in Health Care 1995.

För funktioner som inte ingår i kämverksamheten är det ofta befogat att utnyttja externa leverantörer med unik kompetens. Läkemedelsinformation måste dock anses vara en kämverksamhet i sjukvården vilket talar för att anställa apotekare än att anlita dem konsult-

snarare bas. Vidare kan huvudmännen föredra att förlita sig på egen personal för den strategiskt viktiga funktionen läkemedelsinformation.

En omständighet som å andra sidan talar för att anlita apotekens farmacevter är att deras unika kompetens delvis sammanhänger med den kunskap om konsumtionsvanor och attityder till läkemedel som utvecklas i apoteksmiljön. Det är möjligt att denna erfarenhet kan utvecklas också inom sjukvården i takt med att man i ökad utsträckning diskuterar läkemedelsfrågor med patienterna.

När huvudmännen tar över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen blir frågan om att anställa apotekare kostnadsmässigt av underordnad betydelse. Apotekamas infonnationsinsatser kommer att belasta huvudmännen antingen lönekostnad eller ersättning till apo-

som som tek för utförda tjänster.

4.3 Information vid

apotek

Förslag

0 Apotekens rådgivning till kunder bör bygga på konsensus i läkeme-

delsfrågor apotekare och sjukvårdens företrädare gemensamt

som utvecklar i läkemedelskommittéema. Utbildningen farmacevter bör kompletteras med viss teoretisk

0 av

och praktisk informationsutbildning.

Motiv för förslagen

Information vid apotek

Apotekspersonalens informationsroll har växlat över tiden. Förr fick personalen inte intervenera i relationen patient-läkare. Vid slutet av 1960-talet infördes ordningen att apoteken skulle ta kontakt med läka-

ansåg att förskrivning var tveksam. Nu ingår det i Aporen om man en teksbolagets policy och kvalitetssystem att personalen ska försäkra sig

att patienten har uppfattat läkarens ordination rätt. Kundernas efterom frågan på information ska stimuleras med öppnande frågor, så kallad aktiv rådgivning.

58 Läkemedelsinformation till konsumenter

I Apoteksbolagets interna skrivelse konsumenternas infonnaom tionsbehov3 hänvisas till Receptföreskrifterna LVFS 1990:27. Enligt dessa föreskrifter bör apotekspersonal genom individuellt anpassad information så långt möjligt förvissa sig att patienten kan använda om läkemedlet på rätt sätt. I fullgod expedition ingår att lämna tillfredsen ställande information hur läkemedlet ska användas. Informationen om får inte komma i konflikt med den information förskrivaren lämnar. Också med väsentligt förbättrad läkemedelsinformation redan vid

sjukvårdsbesöket kommer rådgivning i apotek att behövas och efterfrå-

Det gäller särskilt i samband med iterationsuttag långt efter patigas. kontakter med sjukvården. Apoteken svarar idag för en omenternas fattande rådgivning till enskilda kunder och för kollektiv information i form trycksaker, temaår, bilagan 3.4. Enligt proposition av m.m. se 1996/97:27 förväntas Apoteksbolaget också i framtiden genomföra inforrnationsinsatser riktade till patienter. Det påpekas i propositionen att apotekspersonalen utgör viktig informationsresurs när det gäller att en

hjälpa kunderna med preparatjämförelser, personliga råd och tolkning

av tillverkarnas bipacksedlar. Omfattningen och apotekens infonnationsinsatser kommer i arten av framtiden delvis att styras huvudmännens efterfrågan. Oberoende av av huvudmännen skall apoteken enligt 1996/97:27 svara för basal prop. informationsverksamhet varmed torde det informationskrav som avses enligt 22 § första stycket läkemedelslagen 1992:859 åvilar apoteken: Den lämnar läkemedel skall särskilt iaktta kraven saksom ut kunnig och omsorgsfull vård samt på upplysning till och samråd med eller företrädare för denne. Det är tolkningsfråga hur patienten en långt det kravet sträcker sig, i framtiden påverkas apotekens inmen fonnationsverksamhet också i detta avseende andra aktörers betalav

ningsvilja. ytterligare förtydliga vad apoteken ska och, vid be-

För att hov, kan lämna information har i huvudbetänkandets SOU om 1998:28 förslag till lag läkemedelsförsörjning lagts till ett stycke om citerade mening. Det stycket vänder sig särskilt till utöver ovan nya förskrivare och apotek: Sådan information har särskild betydelse som förebygga skada skall lämnas när läkemedel dels förskrivs, dels för att tillhandahålles patienten. Om det behövs skall dessutom sådan information har särskild betydelse för att främja ändamålsenlig ansom en vändning läkemedel lämnas. Ett krav sådan information finns av

3 Läkemedelsinfonnation till apotekskunden krav, omfattning och kvalitet, - 970827 4 Denna formulering återfinns även i 8 kap, 2 första stycket i den lag om läkemedelsförsörjning föreslås i huvudbetänkandet SOU 1998:28. som 5Den föreslagna lagen läkemedelsförsörjning, 8 kap, 2 andra stycket. om

Läkemedelsinformation till konsumenter 59

redan i nuvarande lag, riktat i första hand gentemot tillverkaren, dessutom innebärande att informationen skall vara skriftligö.

Så länge Apoteksbolaget har haft ett generellt uppdrag att svara för läkemedelsinformation till patienter och övriga kunder och ersättningen

för detta ingått i handelsmarginalen för produkterna, har det inte före-

legat behov att precisera apotekens infonnationstjänster. Den fram-

av tida affärsmässiga relationen mellan huvudmän och apotek förutsätter emellertid att parterna träffar avtal i detta avseende.

Trots uppenbara svårigheter att precisera informationstjänster av detta slag måste parterna komma överens om i vilken utsträckning apoteken ska förstärka och komplettera sjukvårdens information till patienterna och vilken ersättning detta ska betinga. Omfattningen av

apotekens rådgivning sammanhänger med hur respektive huvudman

väljer att organisera inforrnationsgivningen vid sjukvårdsbesök. Avtal

apotekens infonnationstjänster måste därför vara lokala. om

Som påpekats Apoteksbolaget f°ar apotekens informationen inte

av komma i konflikt med den information förskrivaren lämnar. Det framhålls att läkaren har det primära ansvaret för den förskrivna behand-

lingen. Samtidigt är det apotekspersonalens skyldighet att stoppa fel

sjukvården begår. Det ska emellertid klaras ut med läkaren, inte som med patienten.

Man bör naturligtvis undvika att budskapen till patienten är eller kan upplevas motstridiga. När parterna träffar överenskommelser

som om rådgivningen vid apotek bör de därför också klara ut formerna för att säkra konsensus i infonnationsfrågorna. Läkemedelskommittén är lämpligt forum för att utveckla sådan Kommittéema är

en samsyn. visserligen huvudmännens det bör vara naturligt att också

organ men

apotekare i kommittéarbetet. I kommittéema har läkare, sjukengagera sköterskor och apotekare möjlighet att utveckla, fastställa och dokumentera ställningstaganden i läkemedelsfrågor som sammantagna blir

gemensam plattform för enhetlig information och rådgivning till en patienter.

Också konsumenter receptfria läkemedel handköpskunder efter-

av - frågar information i apoteken. Det bör noteras att handköpskunder samtidigt kan patienter står på olika receptläkemedel. Vid

vara som försäljning handköpsläkemedel finns ibland anledning att vid råd-

av givning beakta interaktion med receptläkemedel tidigare förskri-

som vits till kunden.

6 Den föreslagna lagen läkemedelsförsörjning, 5 kap, 4 Detta krav är

om detsamma som ställs i den nu gällande läkemedelslagen, 21 första stycket.

En studie apotekens infonnation till handköpskunder visade att av

cirka fjärdedel kunderna efterfrågade information apotek. För

en av besvara dessa frågorna krävdes nästan genomgående personal med att viss produkt- och sjukdomskunskap. Vidare noterades följ ande. Cirka handköpskundema rekommenderades att ta 0 en procent av

kontakt med sjukvården.

Hälften de kunder inte fått information önskade i fortsätt- 0 av som ningen köpa sina läkemedel apotek därför att personalen ansågs

kunnig, utbildad och kompetent.

vara En tredjedel önskade köpa sina läkemedel i livsmedelsbutik därför 0 att det ansågs vara enklare och mer tillgängligt. Jag har i huvudbetänkandet föreslagit att apoteksmonopolet ska upp-

höra. I det läget blir rådgivning konkurrensfaktor i detaljhandeln. en med kunniga farmaceuter har förmågan att förmedla in-

Apotek som

formation får övertag i konkurrensen. Det kan därför förutsättas att ett till handköpskunder kommer att tillfredsställande

rådgivningen vara

också i framtiden.

Informationsutbildning av farmacevter

Farmacevter har femårig apotekare respektive tvåårig receptarier

universitetsutbildning. När kostnadsansvaret för läkemedelsfönnåner

övergår från till landstingen förmodas huvudmännen få ökat bestaten hov farmaceutisk kompetens, vilket sannolikt ökar efterfrågan av

apotekare7. I Sverige förbereds specialistutbildning i sjukhus-

en farmaci. Behovet farmacevter för läkemedelsinformation har berörts vid av flera tillfällen när utbildningen farmacevter varit aktuell. När gymav

apotekstekniker slopades till förmån för en enhetnasieutbildningen av

lig akademisk grundutbildning motivet bl.a. det större kravet var informationsgivning till kunder. En högre farmaceutisk examen enligt

i EG-direktivs ska bl.a. adekvata kunskaper om att

specifikationer ge

söka och utvärdera vetenskapliga data läkemedel samt förmåga att om förmedla denna information baserad på kunskap. I ämnesförteckegen ningen ingår dock inte utbildning i informationsförrnedling. Behovet farmacevter i informationsfunktioner återspeglas inte i av dagens utbildning. Utbildningen har hög relevans med avseende på läkemedelsinfonnationens innehåll saknar moment med inriktning men

7Proposition 1996/97:27. 8 Rådets direktiv 85/432/EEC samt rekommendationer angående högre

farmaceutisk utbildning XV/E/8341/6/93-EN

på planläggning av systematisk infonnationsverksamhet och medverkan som informatör. Den träning i att kommunicera med och informera andra kategorier inom vårdsektom och allmänheten som ingår i kursplanen för apotekarprogrammet vid Institutionen för farmaci i Uppsala bör kompletteras med viss teoretisk och praktisk informationsutbildning. I en sådan utbildning bör man särskilt ta fasta de förutsättningar för vuxet lärande som behandlats ovan.

4.4 läkemedelsinformation till

Statlig

allmänheten

Förslag

o Läkemedelsverket bör ha samma ansvar ifråga om statlig läkeme-

delsinformation till allmänheten som tidigare föreslagits 3.3 be-

träffande information till förskrivare. Också i detta fall krävs en

kartläggning i samråd med Socialstyrelsen och NBPI.

0 Staten bör inte föreskriva vilka medier som får användas för läke-

medelsreklam. 0 Läkemedelsinformation i samband med postorderförsäljning bör

inte klassificeras som reklam om infonnationen begränsas till sak-

uppgifter som förekommer på bipacksedlar och i statlig läkeme-

delsinfonnation.

Motiv för förslagen

Utöver den läkemedelsinformation som riktas till enskilda patienter i sjukvården och till kunder vid apoteken finns behov av massdistribuerad läkemedelsinformation. Personlig information från läkare, sjuksköterskor och framacevter kan behöva kompletteras med trycksaker om läkemedel och läkemedelsbehandling. Vidare kan information via publikationer, internet och andra medier ha betydelse för den enskildes vilja och förmåga att själv hantera sina hälsoproblem, dvs. att bedriva egenvård.

Enligt mitt förslag i huvudbetänkandet bör Apoteksbolagets nuvarande myndighetsliknande uppgifter överföras till en eller flera myn-

digheter och detta oavsett om bolagets detaljhandelsmonopol ska upp-

höra eller inte. Apoteksbolagets och apotekens nuvarande läkemedelsinformation till allmänheten faller delvis inom ramen för detaljistfunktionen är också till dels myndighetsliknande uppgift som

men en sålunda ska överföras till annan institution.

m

62 Läkemedelsinformation till konsumenter

Muntlig information till kunder ingår naturligt i all detaljhandel. Rådgivning till apotekskunder i större utsträckning än som är förenat med apotekens kommersiella intresse förutsätts i fortsättning bli reglei avtal med sjukvårdshuvudmännen beskrivits i föregående rat som avsnitt. Också massdistribuerad Kundinformation kan ingå i detaljhandelsverksamhet, dock knappast i den omfattning Apoteksbolaget hitsom tills för och redovisats i bilagan 3.4. Den generella, rikssvarat som täckande läkemedels- och hälsoinfonnation som Apoteksbolaget riktat till allmänheten kan till stor del hänföras till kategorin myndig-

hetsliknande uppgifter. I enlighet med förslag i huvudbetänkandet om myndighetssstruktur läkemedelsområdet kan Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen komma ifråga ansvarig myndighet för den massdistribuerade som information till allmänheten Apoteksbolaget svarar för. I föresom nu gående kapitel föreslog jag bör eftersträva ett samlat inforrnaatt man tionsansvar för informationen till förskrivare och att Läkemedelsverket ligger närmast för sådan roll med dagens rådande ansvarsfördelning en mellan de två myndigheterna. Det är då naturligt att denna myndighet får när det gäller läkemedelsinformation till allmänhetsamma ansvar Det bör dock åter igen påpekas att det innebär ett avsteg från synen en. läkemedelsfrågor integrerade i sjukvården att lägga ansvaret för som

läkemedelsinfonnation på en produktkontrollmyndighet.

Liksom det gäller informationen till förskrivare behöver en när göras de praktiska konsekvenserna av ett samordnat

genomgång av

inforrnationsansvar.

Läkemedelsinformation till allmänheten på IT

de åren kommer större delen den och medel- Inom närmaste av yngre ålders befolkningen att använda de IT-mediema i hemmen eller vid nya offentliga institutioner t.ex. sjukhus och bibliotek. Det kommer då som också finnas stort utbud läkemedelsinformation på internet att ett av information från många olika sändare med olika syften och olika förutsättningar leverera information med kvalitet. När tillgången på alleatt handa läkemedelsinfonnation därmed ökar och blir tillgänglig för alltfler, ökar behovet kommersiellt obunden infonnation. I mängden av av delvis motsägande uppgifter på informationsmarknaden behöver allmänheten tillförlitlig stödjepunkt för värdering budskap från en av andra källor. Den statliga läkemedelsinforrnationen i Svenskt Medicinskt Fönster

och Apoteksbolagets intemettjänst kan vara utgångspunkter

se ovan

Läkemedelsinformation till konsumenter 63

för vidareutvecklad statlig IT-tjänst riktad till allmänheten. Också

en eventuell statliga läkemedelsinformationen distribueras via intra-

som net enbart för professionellt bruk bör med begränsade insatser kunna bearbetas för allmänt bruk på internet. Med bearbetning avses sovring

innehållet, redigering som ytterligare fokuserar på problem snarare av än på produkter, utmönstring fackuttryck, komplettering med förtyd-

av ligande bilder och grafer samt viss begränsning av bildmaterial med hänsyn till bam och känsliga personer.

Projektet infoMedica bilagan 3.9 som initierats av några lands-

se

ting och centrala institutioner kan vara av intresse i detta sammanhang. Det kan finnas möjlighet att integrera eller annat sätt samordna infoMedica med ett nationellt IT-projekt på läkemedelsområdet.

Andra delvis redan existerande IT-kanaler för läkemedelsinfonnation bör utvecklas allmänhetens brevlåda med möjlighet till

som är en dialog interaktivitet.

Publicering

IT-medier är effektiva för informationsspridning till mottagare som aktivt söker information. En förutsättning för information på IT är att målgrupperna inte bara och hur de ska söka information utan

vet var också vilka frågor de ska ställa. För det krävs viss insikt om brister i

kunskapen. Läkemedelsinformation till allmänheten på IT kan den egna sålunda tillgodose konsumenter som är jämförelsevis upplysta inom omrâdet. För att nå fram till alla konsumenter måste IT-infonnationen kompletteras med tryckt läkemedelsinformation.

Inom för avtalet med staten svarar Apoteksbolaget för en om-

ramen fattande publicering läkemedelsinformation till allmänheten. Kund-

av tidningen Apoteket och tidningen OM hälsa och livskvalitet till företag och anställda med upplagor på 525 000 respektive 25 000 exempel samt foldem Dopingmedel med upplaga 62 000 exempel är exempel på Apoteksbolagets informationsinsatser. Läkemedelsverket som enligt mitt förslag ska överta Apoteksbolaget infonnationsansvar i dessa avseenden bör ompröva behovet denna publicering och överväga

av vilken publicering i övrigt är motiverad med hänsyn till allmän-

som hetens behov av läkemedelsinfonnation i tryckt form.

Konsumentreklam

Enligt EU-direktiv råder i princip förbud mot reklam som gäller receptläkemedel och är riktad till allmänheten bilagan 2.3. Tillämpsom se ningen detta direktiv kräver bedömningar av vad som är konsuav mentreklam och vad överhuvud taget ska definieras som av som reklam. Läkemedelsverket, övervakar att EU-direktiven efterlevs, utgår som från mediet vid bedömning vilken målgrupp åsyftas. Så t.ex. av som verket att Dagens Medicin är facktidning och att annonser i anser en detta medium därmed inte utgör reklam riktad till allmänheten. När det gjorts undantag från förbudet mot konsumentreklam, vilket förekommit beträffande vissa vacciner, har Läkemedelsverket haft t.ex. vilka medier får användas. Verket har därvid godta-

synpunkter som

reklam i tidningar inte i radio och TV med hänvisning till att

git men reklam i etermedier inte uppfyller krav utförlighet och saklighet.

Denna indelning i fackmedier respektive allmänna medier är svår att precisera och än svårare att tillämpa IT-medier. Läkemedelsinnya formation på internet är avsedd för fackmän är också tillgänglig som för allmänheten. Uppluckringen gränsen mellan fackmedier och av medier för allmänheten har för övrigt börjat redan i trycktekniken. Dags- och populärpressen förmedlar information från facktidningar vilka under år också fått ökad direktspridning bland lekmän. senare Denna utveckling kan skapa problem när allmänheten missuppfattar och nyheter undermediciner. Men huvudsakligen

larrnrapporter om

medicinsk information positiv. Den bidrar till

är överspridningen av

medicinsk allmänbildning underlättar kommunikationen mellan som och läkare och stärker förutsättningama för egenvård.

patienter som

Mot denna bakgrund kan värdet att göra åtskillnad mellan reklam av riktad till fackmän respektive till lekmän ifrågasättas. När undantag från EU-direktivet medges, bör svenska myndigheter i vart fall inte föreskriva vilka reklamrnedier f°ar användas. Myndigheterna har som inte kompetens avgöra vilka medier lämpar sig för läkemedelsatt som reklam, riktad till allmänheten.

Postorder/försäljning

läkemedel kan i framtiden bidra till ökad till-

Postorderförsäljning av och skärpt priskonkurrens i detaljhandeln. Det förutsätter att gänglighet

f°ar sprida information läkemedel i traditionella

detaljhandelsföretag om

postorderkataloger, telefon och via internet. per

MJ

Enligt min mening bör sådan information inte klassificeras

som reklam om den inskränks till uppgifter som förekommer i bipacksedlar och i statlig läkemedelsinformation till förskrivare och konsumenter. Språkligt och fonnmässigt måste informationen få utformas så att den motsvarar konsumenternas behov och förutsättningar att ta emot information.

5 av

Uppföljning läkemedelsanvändning

Förslag

Konsumenternas användning läkemedel ska följ as upp kontinuer- 0 av

ligt. Uppgifter konsumenternas ska förmedlas till förskrivama.

0 om vanor

Uppföljningen ska finansieras inom ramen för den offentliga finan- 0

sieringen av läkemedel.

Motiv för förslagen

Infonnationsverksamhet ska grundas på mottagarnas behov av information vilket delvis kommer till uttryck i deras kunskaper, attityder och beteenden inom det aktuella området. Sålunda bör läkemedelsinforrnation till patienter bl.a. utgå från vad patienterna vet om läkemedel, deras förhållningssätt till läkemedel och hur de använder sina läkemedel.

Den löpande uppföljningen av vad som inom sjukvården anges som

läkemedelsanvändning utgörs av Apoteksbolagets receptundersökning

om sålda läkemedel fördelade på patienternas kön och ålder, Diagnos- Recepttmdersökningen ett urval läkares förskrivningar, Levnads-

av nivåundersökningen bl.a. vilka läkemedel människor använder och

om registrering i patientjournaler vad ordinerats per individ. Upp-

av som följningen kan förväntas bli radikalt bättre när receptregistret blir fullt utbyggt. Ett ännu säkrare underlag för denna registrering erhålls när praktiskt taget all förskrivning enligt förslag i huvudbetänkandet ska ske via IT senast från och med år 2001.

Men inte heller denna framtida uppföljning förskrivning och för-

av säljning kommer att spegla i vilken utsträckning och hur människor använder läkemedel. Kunskapen så kallad läkemedelsanvändning

om gör i stort sett halt på tröskeln till patienternas hem. Dokumenterad kunskap om vad de faktiskt konsumerar och hur konsumtionen överensstämmer med förslcrivamas ordinationer och tillverkarnas rekommendationer begränsas till vad som framkommer i enstaka studier och forskningsprojekt inom området compliance, dvs. följ samhet till ordina-

68 Uppföljning Iäkemedelsanvändning av

tioner. Den mycket undanskymda roll detta område tilldelats i den som totala FoU-verksamheten intryck att människan huvudsakligen ger av ett naturvetenskapligt system och att man till stor del bortser ses som från beteendevetenskapliga aspekter. Före läkemedelsreformen år 1997 stannade utköpen av läkemedel vid cirka törskrivna läkemedel. Enligt olika mycket 85 procent av osäkra bedömningar konsumeras endast mellan tredjedel och hälften en förskrivna läkemedel i enlighet med vad ordinerats. Det skulle av som tyda på förskrivningar inte resulterar i någon behandatt merparten av ling respektive i över-, under- och felförbrukning. Det finns emellertid

flera omständigheter ska beaktas i detta sammanhang. som Att bara 85 procent de förskrivna läkemedlen tidigare hämtats ut av patienterna innebär inte att patienterna avstår från att hämta ut läkeav medel de borde haft. Den tidigare läkemedelsformânen i flera som gav avseenden incitament till att förskriva och att hämta ut fler och mer

läkemedel än patienten för stunden behövde. I ovanstående beräkningar ingår också smärre avvikelser från ordination, t.ex. doseringsmisstag av

tabletter till maten istället för fastande och att glömma entypen att ta staka doser. Sådana smärre avvikelser kan minska inte ta bort men effekten av behandlingen. Beräkningen att bara tredjedel törskrivna läkemedel konsumeen av enligt ordination ska sålunda ett värsta-scenario i en ras ses som situation med läkemedelsfönnån starkt bidragande orsak till en som dålig följ

Ökad kunskap läkemedelsanvändningen bidrar till rationell och om säker läkemedelsförsörjning. De statliga aktörema inom detta området

har därför anledning att initiera och driva följsamhetsstudier i större utsträckning hittills gjort och inte väja för att pröva uppföljän man ningsmetoder visat sig framkomliga i andra branscher. Denna uppsom följning underlag för utvärderingar har betydelse för val av ger som innehåll och form beträffande läkemedelsinformation till allmänheten

också for läkemedelsförsöijningen i ett vidare perspektiv. men Inom andra branscher bidrar kommersiella intressen till att konsumtionen följs kontinuerligt. Med hänsyn till läkemedelskonsumtioupp omfattning, den betydelse produkterna har för hälsan, den offentnens liga finansieringen och det värde kunskap användning har för den om medicinska utvecklingen bör denna konsumtion ägnas samma uppmärksamhet. Redan i samband med att Apoteksbolagets bildades framhöll

regeringenl behovet "speciella undersökningar och utredningar röav rande läkemedelsanvändning.

1Proposition 1970:74

Den kontinuerliga uppföljning läkemedelsanvändningen som

av efterlyses gäller nationella urvalsundersökningar som fokuseras på konsumentkollektivet, inte individer. Det finns ett flertal företag som erbjuder undersökningar av detta slag och som tillämpar beprövade undersökningsmetoder. Konsumentens svar påverkas av vem som frågar. Med hänsyn till risken för att patienter ger överdrivna uppgifter om följ samhet när läkare och apotekare frågar är det en fördel att undersökningar av detta slag genomförs av neutrala intervjupersoner.

Av flera skäl är telefonintervjuer ofta lämplig metod i Sverige.

en Praktiskt taget alla hushåll har telefon. Vidare är svenskar jämförelsevis öppna när det gäller att besvara frågor per telefon också om känsliga personliga förhållanden. Alternativet att uppsökande intervjuer är kostnadslcrävande på grund av att landet är glesbebyggt och att löneläget är högt.

Mätfel är av mindre betydelse om felmarginalen är relativt konstant över tiden i löpande undersökningar. Det är sålunda väsentligt att följsamheten undersöks kontinuerligt eftersom det främsta värdet av uppföljning i detta sammanhang är vetskap om förändringar i konsumenternas beteenden.

Utfallet kan läggas till grund för information till patienter och övriga läkemedelskonsumenter. Det kan också användas för att åstadkomma en mer realistisk förskrivning med beaktande hur olika kategorier patienter använder läkemedel. Ålder, kön, sysselsättning, familje- och bostadsförhållanden och andra faktorer inverkar på läkemedelsvanor. Ett tredje område där erfarenheter från uppföljningen kan betydelse gäller förpackning läkemedel. Undersökningama kan t.ex. påvisa

av behov av "självstyrande dispensering" i olika fonner.

Urvalen vid uppföljning av läkemedelsanvändningen görs lämpligen med hela befolkningen urvalsbas. Resultat från uppföljningen är

som därmed användbara inom hela sjukvården. Upphandlingen av undersökningar liksom utvärderingen bör därför göras centralt. Eftersom Socialstyrelsen se ska ha kompetens att hantera undersökningar

ovan

gällande förskrivarnas behov av information bör myndigheten också svara för denna uppföljning konsumenternas läkemedelsanvändning.

av För utvärderingen krävs medicinsk kompetens och kompetens inom området konsumtionsvanor och konsumentbeteenden.

Det ska i detta sammanhang påpekas att följsamhet till ordinationer enligt nya studier mer är en fråga om patientens beslut och värderingar än en fråga om att inte förstå information. En delförklaring till dålig följ samhet kan vara att innehållet i informationen inte utgår från människors föreställningar och uppfattningar utan mer är ett förmedlande av fakta. Det understryker vikten av att undersöka vilka faktorer som kan

70 Uppföljning av

förklara bristande följsamhet och att inte lägga ansvaret för informa-

tionsverksamheten enbart på med naturvetenskaplig bakgrund.

personer

1 Information

- generella

erfarenheter

Läkemedelsdistributionsutredningen har behandlat den offentliga läke-

medelsinfonnationen från delvis andra utgångspunkter än tidigare utredningar. Syftet med följande generella konstateranden infonna-

om tionsverksamhet är att klargöra dessa utgångspunkter.

Ett annat syfte med detta avsnitt är att skapa begreppsmässig klarhet. När läkemedelsinfonnation avhandlats i utredningar och andra sammanhang har begreppet information använts i flera olika betydelser. Ibland har man åsyftat informationens innehåll, t.ex. fakta läkeme-

om dels verkningar och biverkningar. I andra sammanhang har med

man information avsett medier, t.ex. Läkemedelsverkets workshopserie. I

en tredje mening har information stått för olika funktioner, t.ex. att samla och selektera läkemedelsdata respektive att förmedla fakta till förskrivare och konsumenter.

1 Informationsbehov

Informationsverksamhet är vanligen funktion i ett större system med

en Verksamhetsmål och institutionella förhållanden som bestämmer beho-

vet av information. Läkemedelsförsörjningen skall enligt utredningens

direktiv betraktas del dvs. funktion inom hälso-

som en av - som en och sjukvårdssystemet. Analogt med detta kan läkemedelsinformationen sägas utgöra en funktion inom läkemedelsförsörjningen.

Läkemedelsinformationen ska sålunda till intentioner och

anpassas institutionella förhållanden inom hälso- och sjukvården. Med

det senare avses t.ex. former för introduktion läkemedel, hälso- och

av nya sjukvårdens organisation och sjukvårdspersonalens kompetens.

Av det följer att ändrade institutionella förhållanden kan påverka behovet av infonnation. Om t.ex. allmänläkamas rätt att förskriva läkemedel begränsas, minskar deras behov information läkemedel

av om

som inte omfattas av förskrivningsrätten. Om Apoteksbolagets

mono-

pol gällande handköpsläkemedel upphör, ökar kanske behovet

av skriftlig information till konsumenterna. Eftersom hälso- och sjukvår-

72 Bilaga: Information erfarenheter

-

institutionella förhållanden förändras t.ex. nyligen beträfdens som för läkemedelsförmånen, är det vanskligt att ange hur fande ansvaret framgent bör avsättas för läkemedelsinformation. stora resurser som

förutsättningarna för information i ett givet sammanhang Analyser av förändringar på överordnad systemnivå minskar kan föranleda en som undanröjer behovet infonnation. Från offentlig verksamhet eller av finns på allmänhetens behov information kunnat mins-

exempel att av

schablonisering regler för bidrag och andra fönnåner. kas genom av Behovet tidsödande muntlig information till apotekskunder om av för läkemedel när verifiering av förmåns-

högkostnadsskyddet minskar

berättigade köp sker med Apotekskortet. Ett tredje, hypotetiskt exempel: Nya former för dispensering kanske i framtiden kräver jämförelsevis mindre instruktion hur konsumenterna ska hantera sina läkemeom del. finns därför anledning att ta ett brett på informations- Det grepp Alternativen till ökad och förbättrad information kan vara frågan. andra, mindre resurskrävande och praktiska lösningar givna mer utredningen samhällsinformation problem. I den första statliga om myndigheterna bör sträva efter att nedbringa den enskil-

påpekades att

meddelanden. Det är inte bara sändarnas des tid för att ta emot också uppoffringar ska beaktas i detta kostnader utan mottagarnas som sammanhang. information motverkar sitt syfte. Överflöd försvårar för För mycket till sig den del utbudet har relevans för dem. mottagare att ta av som bakgrunden kan informationsbegreppet en kvalitativ inne- Mot den ges data har relevans för mottagarens aktuella börd: Information är som och tillgängliga för honom vid just det tillfället. Den

problem som är

information skärper kraven på sändaren med avseende synen på dataurval, mediaval, strukturering och timing.

1 Effektmål

för denna begreppsanalys är infonnationens generella

Utgångspunkt

informationssituation finns sändare personer eller instisyften. I varje eller grupper. Sändamas

tutioner och mottagarez enskilda personer

kunskaper, att påverka deras attityder syften är att tillföra mottagarna

Vidgad samhällsinformation sou 1969:48 2 förekommer i denna text användare särskilt i Analogt med mottagare grad aktiva mottagare. Det gäller t.ex. vid infonnasituationer med i hög tionssökning i IT-baserade system.

-

och/eller att förändra deras beteenden inom området ifråga. Informationens effektmål är sålunda karaktären kunskaps-, attizyd- och

av beteendemål. Effektmålen ligger sedan till grund för produktions- och processorienterade mål, t.ex. mål för hur många i målgruppen som ska nås3.

Effektmålen ska ha relevans för det berörda området. Så t.ex. är förutsättningen för förbättrad läkemedelsanvändning kunskapen bland förskrivama problemorienterad läkemedelsterapi utifrån patienter-

om

situationer ökar: Kunskapsmål. Vidare är det angeläget att förskrinas

i större utsträckning följer läkemedelskommittéemas rekommenvama dationer och att konsumenterna är följsamma till förskrivamas

mer ordinationer och producentemas rekommendationer: Beteendemål. Det finns också anledning att påverka inställning till kostnadsfaktom vid

läkemedel: Attitydmål. val av

Informationsverksamhetens effekter i mottagarledet ska kunna dokumenteras med objektiva mått eller i andra hand sakkunnigt bedömas. Kunskaps- och beteendeförändringar är praktiskt taget alltid mätbara. Attitydförändringar är svårare att precisera.

1.3 Uppföljning och utvärdering

Informationsverksamhetens effektivitet ska bedömas med avseende på i vilken utsträckning effektmålen uppnåtts och vilka resurser som krävts för att nå målen. Övergången till mål- och resultatstyming i den offentliga sektorn har ökat kraven på uppföljning vilket utfall och utvärdering varför detta utfall. Ambitionen att följa upp och utvärdera information begränsas emellertid ofta förmenta svårigheter att mäta

av effekter kostnader för effektmätning.

och av

I öppna miljöer i motsats till laboratoriemiljöer är det svårt att entydigt fastställa samband mellan informationsåtgärder och förändringar i mottagarledet. Kunskaper, attityder och beteenden betingas också andra influenser sändarna inte råder över. Det är dock

av som inget skäl för att avstå från uppföljning och utvärdering. Systematisk informationsverksamhet bygger främst beteendevetenskaplig grund. Kravet på statistiskt säkra samband mellan orsak och verkan måste därför ställas lägre än i bl.a. naturvetenskaplig medicinsk verksamhet.

När budgeten är knapp kan det tyckas onödigt att avsätta resurser för uppföljning och utvärdering. Det är ett felslut. Syftet med sådana

3 Vad på nivå är effektmål kan produktions- och processmål på en

som en vara överordnad nivå. Så t.ex. är ovannämnda effektmål förutsättningar för effektmålet hälsa på den överordnade nivån.

-

undersökningar är att förbättra den fortsatta infonnationsverksamheten, inte att skriva historia. Uppföljning och utvärdering ger möjlighet att successivt precisera effektmål och att anpassa informationsåtgärder till rådande förutsättningar. Att avsätta för detta är sålunda att

resurser investera för framtiden.

Vikten att förpröva informationsåtgärder och att i efterhand mäta

av effekter och utvärdera vidtagna åtgärder framhölls redan av 1969 års

av informationsutredning SOU 1969:48. Med kontaktverksamhet i citatet nedan avses informationsverksamhet.

Myndighetema har kritiserats för att de i alltför liten grad utnyttjar

förprövningar och effektmätningar medel att öka precisionen i

som

kontaktverksamheten. De synnerligen begränsade informations-

anslagen vill omsätta i största möjliga volym infonnationsma-

man

terial. I förhållande till detta konkreta utflöde kontaktverksam-

av

heten upplevs understtmdom behovet av undersökningar som

mindre angeläget. På sikt är detta allvarlig felsyn som fördyrar

en

kontaktverksamheten.

l Informationsmedier

Som grund för överväganden förmedling läkemedelsinfor-

en om av mation följer här några allmänna konstateranden om medier. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan tekniska medier trycksaker och AV/IT-medier och informatörer står i personlig kontakt med mot-

som tagama.

Medier har olika kapacitet att skapa uppmärksamhet, förmedla och dokumentera. Så t.ex. kanske annonsering i fackpress är lämpligt för att i ett givet sammanhang uppmärksamma läkare nya läkemedel. Förmedling kliniska erfarenheter däremot kan kräva uppsökande verk-

av samhet med informatörer och för dokumentation av problemorienterade läkemedelsfakta kanske medier typen Läkemedelsverkets work-

av shopserie är det rätta.

På motsvarande sätt kan enkel hälsoupplysning till allmänheten förmedlas t.ex. via i dags- och populärpress medan utförlig

annonser information medicinering kan kräva rådgivning sjukvårds- och

om av apotekspersonal. Ingående kunskap egenvård kan behöva doku-

om menteras i publikationer behålls längre i hushållen än tidningar.

som

Tillgänglighet, sökmöjlighet och teknisk möjlighet att bearbeta den information tas emot är viktiga mediekvaliteter i informationspro-

som

förutsätter aktiva mottagare. IT-medier motsvarar höga krav cesser som

-

i dessa avseenden förutsätter att mottagarna har tillgång till och men kan hantera tekniken. En faktor betydelse för bruk av ITannan av medier är spridningen av kompatibel teknik inom målgruppen. Täckningsgrad har avgörande betydelse för valet medier. Med en av täckningsgrad hur stor del målgruppen har tillgång till avses av som tidningen, databasen, etc. I kommersiella sammanhang är optimal täckningsgrad den där kostnaden för att nå "den sista individen är denförväntad lönsamhet denna kontakt. I offentlig informasamma som av tion måste ambitionen ibland högre. Kravet på för alla medborgare vara tillgängliga läkemedel torde i princip gälla också tillgång på läkemedelsinformation. Ifråga information till förskrivare kan bl.a. kravet om på säkerhet motivera hög ambitionsnivå, dvs. att välja medier som en når alla i målgruppen också till jämförelsevis hög kostnad. För förmedling budskap är giltiga under kort tid är det av som lämpligt att välja produktionsmässigt flexibla medier, dvs. medier som successivt kan uppdateras till rimliga kostnader fakta tillkomnär nya mit. Den snabba utvecklingen i fråga kliniska erfarenheter av läkeom medel anledning att relativt ofta förnya informationen till förskriger Det talar för ökad användning flexibla IT-medier. vare. av Talesättet mediet är budskapet understryker mediavalets betydelse. Benägenheten att acceptera ett budskap beror sålunda inte bara på innehållet utan också på vilket status mediet har för mottagaren. Detta fenomen berör i hög grad läkemedelsinformation på grund av statusmässigt laddade relationerna mellan hälso- och sjukvårdens olika yrkesgrupper och mellan personal och patienter. Mediaval inskränker sig sällan till val ett medium. Vanligen av krävs kombinationer flera medier mediamix för att nå avsedda av - effekter: Uppmärksamhet, förmedling, dokumentation, tillgänglighet, möjlighet att söka och bearbeta mottagen infonnation, osv. Så t.ex. är syftet med primära infonnationsåtgärder ofta att förmedla kunskap om fördjupad information i ämnet kan sökas. var

1 Informationsfunldioner

Infonnationsprocessen kan indelas i olika funktioner till grund för bedömning vilken kompetens krävs för informationsverksamav som het, fördelning för verksamheten och organisering av verkav ansvar samheten. Följande indelning skiljer mellan å ena sidan strategiska funktioner gäller syfte med och innehåll i information och å den som

4 "The medium the message postulerades av Marshall McLuhan, kanadensisk kommunikationsteoretiker 191 1-1980.

-

andra operativa funktioner gäller åtgärder för att säkerställa inforsom mationsförmedling.

Strategiska funktioner Operativa funktioner

Samla, värdera, välja ut data Välja inforrnationsmedier 0 Bedöma inforrnationsbehov Producera informationsenheter 0 Ange inforrnationsmål Distribuera/uppsöka 0 Utvärdera information Följa upp infonnation 0

Det är inte infonnationsñmktion att skapa och utveckla kunskap en kan ligga till grund för information utan att detta är det primära som syftet. Produktutveckling, forskning och klinisk prövning inom läkemedelsområdet avhandlas sålunda inte i detta sammanhang. Verksamheter det slaget bedrivs generellt för att förbättra hälso- och sjukvårav ligger givetvis också till grund för läkemedelsinformation. den men Kompetenser är tillämpliga i informationsverksamhet kan som beskrivas skala från kompetens inom berört fackområde till på en kompetens inom infonnationsområdet. Behovet av kompetens har i sin tur bäring på ansvarsfördelning och organisation.

Att samla, värdera och välja ut data för information förutsätter kunskap inom berört fackområde. Kravet på fackkunskap ökar mer komplext området Läkemedelsornrådet är extremt krävande i det avseendet. Inhemsk och internationell forskning och produktutveckling genererar ständigt kunskaper och erfarenheter. Att samla in och strukturera nya denna dataström från mångfald källor är uppgift för dokumentaen en tionsspecialister inom området med tillgång till avancerade nätverk för datafångst. Momenten värdering och urval data ska förmedlas av som inom sjukvården och till konsumenter kräver specialistkompetens inom farrnaci, klinisk farmakologi och andra medicinska specialiteter, praktikerkunskap läkemedelsförskrivning och -användning samt kunom skap läkemedelsanvändning i befolkningen och om hur människor om beter sig med sina läkemedel. Infonnationsbehov ska bedömas mot bakgrund dels förhållanden av i överordnade dels kunskaper, attityder och beteenden inom system, berörda målgrupper. Sändarorganisationen måste därför ha tillgång till kunskap det specifika överordnade systemet och informationsom generellt, analytisk och kreativ förmåga att se samband processer mellan aktuella problem och information samt kompetens att kartlägga kunskaper, attityder och beteenden. Beträffande det sistnänmda, se

outsourcing. nedan om Mot bakgrund behov och preciseras i första hand önsav resurser kade effekter med avseende på kunskaper, attityder och beteenden, i

-

andra hand operativa mål med avseende på spridning m.m. Att sätta mål kräver insikt målstyming och erfarenhet av vad som kan uppom nås med infonnationsåtgärder olika slag och med olika resursinsats. av Utvärdering innebär med utgångspunkt från jämförelser mellan att mål och utfall analysera avvikelser samt dra erfarenheter av genom- förda aktiviteter. Utvärdering lägger grund för fortsatt informationsen verksamhet och åtgärder i överordnade system. Funktionen förutsätter

alla typer kompetens bortsett från dokumentationsspecialister som

av angetts för de tre ovannämnda strategiska funktionema.

Bortsett från uppsökande verksamhet är operativa infonnationsfunktioner allmänt relativt perifera i förhållande till fackområdet. Komsett behöver i dessa avseenden inte alltid finnas i fackorganisapetensen tionen. Offentliga myndigheter och institutioner föredrar alltmer extern hantering outsourcing produktion och tjänster som inte ingår i - - av kämverksamheten. För detta krävs dock kompetens att upphandla i

detta fall informationstjänster.

Mediaval och produktion infonnationsmaterial trycksaker, av - AV/IT-enheter, displayer, bygger på erfarenhet av samverkan m.m. mellan medier, budskap och form och på kunskap om målgruppers mediavanor, receptivitet och attityder till budskapen. Denna kompetens i huvudsak beteendevetenskapligt grundad. Dessutom krävs produkär tionsteknisk och -ekonomisk kunskap. För formgivning i ord, bild, laybehövs kreativ och teknisk kompetens. out, m.m. Distributionsansvar innebär för att informationsprodukter ansvar finns tillgängliga hos vid behov. Ifråga tryckt inforrnamottagarna om tion innefattar funktionen lagerhållning, transporter, kontroll av åtgång,

och beställning kompletterande produktion. Den komexponering av

erfordras är delvis hänförlig till området biblioteks- och petens som dokumentservice. Ifråga IT-baserad information innefattar funktioom systemunderhåll kräver teknisk kompetens. nen m.m. som Uppsökande verksamhet med informatörer ute hos mottagare är en jämförelsevis resurskrävande inforrnationsåtgärd. Det kan dock vara

nödvändigt för spridning komplicerade budskap och när det krävs

av dialogkommunikation för att övertyga mottagare. Det gäller inte minst information till förskrivare i frågor läkemedel och terapi. Dessutom om är detta fackområde starkt integrerat med mottagamas yrkesidentitet

och yrkesintegritet. Uppsökande verksamhet är därför ofta nödvändigt påverka läkare i läkemedelsfrågor. Informatörema måste ha god

för att inom fackområdet för att framstå trovärdiga inför kompetens som själva är fackmän. Rollen informatör kräver dessmottagare som som förmåga att stimulera mottagamas efterfrågan på läkemedelsutom

-

information och att kommunicera med utgångspunkt från mottagarnas praktiska behov och förutsättningar i övrigt.

Syftet med uppföljning av informationsverksamhet har redan berörts i detta avsnitt. Funktionen innefattar kartläggning kunskaper,

samma av attityder och beteenden ingår i bedömning inforrnationsbehov.

som av Dessutom ska specifika åtgärder följas Hur många i målgruppen

upp: har fått, läst och tagit till sig budskapet i tryckt skrift, hur har

en man reagerat på en insats med infonnatörer, i vilken utsträckning och i vilka sammanhang har en IT-källa konsulteras Detta kräver kompetens att hantera metoder för insamling och statistisk kunskap för strukturering av relevanta data.

1.6 Sammanfattning

v Information har inget egenvärde. Värdet kan till och med negativt

vara om utbudet av information är omfattande och tiden att söka information är knapp. Därför måste varje publikation, hemsida, insats med informatörer m.m. kunna motiveras med att väl definierad målgrupp har

en ett dokumenterat behov just den informationen vid just den tiden.

av

Informationsverksamheten ska grundas på tydliga och mätbara mål som gäller mottagamas kunskaper, attityder och/eller beteenden. Också ambitioner med avseende på informationsprocessen och enskilda insatser ska preciseras, t.ex. hur stor andel av målgruppen som en publikation ska nå.

Verksamhetens resultat ska mätas uppföljning och värderas mot

målen utvärdering. Det skapar förutsättningar för successivt förbätt-

rad information.

Val av medier och form ska utgå från de budskap att för-

man avser medla, från mottagamas relation till budskapen t.ex. mottagaren är

om fackman eller konsument, från deras mediavanor och från de omständigheter som råder när informationen ska tas emot.

Informationsverksamhet kräver kompetens inom sakområdet, t.ex. medicinsk och fannacevtisk kompetens det gäller läkemedel. Men

om det krävs också kompetens inom området information. Möjligheten att uppnå syftet med informationen begränsas när ett sakkunnigt innehåll fönnedlas på ett lekmannamässigt sätt.

2 Industrins läkemedelsinformation

2.1 Informationens omfattning

Svensk läkemedelsindustri intar framskjuten position den interen nationella marknaden. Värdet läkemedelsexporten från Sverige uppav år 1996 till 20 miljarder kronor. Överskottet i handelsbalansen för

gick

läkemedel 10,7 miljarder kronor, vilket kan jämföras med övervar skottet från 12,3 miljarder kronor. De största kon-

personbilsindustrin

Astras och Pharmacia Upjohns försäljning i Sverige upp-

cemema

gick till 3,4 respektive 2,1 miljarder kronor år 1996.

I på SOU 1995: 122 framhöll HSU 2000 att indust-

Reform recept

rin stark infonnationspart med djup kunskap sina preparat och är en om med affármässigt intresse att sprida denna kunskap till förskrivarkåren. Industrins information är den först når förskrivarna. De är också som

för industrins utbildningsaktiviteter inte begränsas till målgrupp som

också kan gälla diagnostik och behand-

produktinformation utan som

ling av sjukdomar.

Läkemedelsindustrins information förmedlas muntligt, i trycksaker och via IT-medier. Annonsering i medicinsk och farmacevtisk fackförekommer i utsträckning vid introducering av nya läkemepress stor del. En vanligt förekommande informationskanal är symposier och andra konferenser i regel i samarbete med sjukvården som arrangeras och vetenskapliga institutioner.

Läkemedelskonsulenter

Cirka 500 auktoriserade läkemedelskonsulenter, produktspecialister och andra informatörer för företagens muntliga information till svarar läkare och sjukvårdspersonal inklusive farmacevter. Dessa inannan formatörer förmedlar läkemedelsfakta och produktanvisningar som återför också förskrivamas erfarenheter läkemedlen till företagen. om

Detta kapitel grundas på uppgifter från Läkemedelsindustriföreningen LIF. 2 Statistiska meddelanden, SCB

Läkemedelskonsulenter har vanligen akademisk utbildning, har auktorisation som läkemedelsinfonnatörer samt är specialiserade på

produktgrupper och/eller diagnosområden/sjukdomar. Fonnema för

konsulentemas kontakter med sjukvården regleras i avtal mellan Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen se Avtal LF/LIF.

LIF:s utbildningsråd fyra läkare och tre företrädare för industrin

- handlägger frågor auktorisation läkemedelsinfonnatörer i vilkas

om av uppgifter ingår att självständigt förmedla muntlig läkemedelsinfonnation.

Auktorisation beviljas anställda i läkemedelsföretag som uppfyller

krav medicinsk grundutbildning, produktutbildning och praktik-

tjänstgöring. Auktorisationen är knuten till visst företag och återkallas

anställningen upphör. LIF svarar för medicinsk grundutbildning om femton veckor med avslutande skriftligt prov. Företagen svarar för

produktutbildning månaders praktiktjänstgöring. LIF erbjuder

och sex också efterutbildning för auktoriserade läkemedelsinfonnatörer.

Kostnader

Läkemedelsindustrins höga FoU-kostnader3 i kombination med lång tidsutdräkt från påbörjat utvecklingsarbete till godkänt läkemedel förutsätter intensiv marknadsbearbetning för att påskynda återbetal-ningen

utvecklingskostnadema. Infonnationskostnader och -effekter redoav visas inte externt eftersom det gäller vital konkurrensparameter.

en Nedanstående beräkningar industrins information är därför osäkra

om och föråldrade.

Infonnationskostnadema beräknades uppgå till 15 procent av industrins totala försäljning år 1983. En tredjedel av dessa kostnader avsåg medicinsk produktdokumentation, dvs. sammanställning av fakta som underlag för information och försäljning. Kostnaderna för information och försäljning uppgick till 10 procent den totala försäljningen.

av Muntlig information drog lika stora kostnader annonsering och

som trycksaker tillsammans. Kostnaderna för symposier och utbildning samt övriga medier var jämförelsevis blygsamma.

3Läkemedelsindustrin är forsknings- och utvecklingsintensiv. Branschens kostnader för forskning och utveckling FoU uppgick 1995 till genomsnittligt 18 procent av omsättningen, väsentligt högre än t.ex. teleproduktionsindustrin 8,5 procent, transportmedelsindustrin 5,2 procent, den kemiska industrin exkl. läkemedel 1,5 procent och livsmedelsindustrin 0,2 procent. 4LIF/RUFI faktablad avseende LIF-företagen år 1983.

2.2 marknadsförings

Systematisk

De tjänster Läkemedelsindustriföreningen LIF genom helägda

som dotterbolag erbjuder medlemsföretagen ger en viss uppfattning om systematiken i industrins informationsverksamhet.

Läkemedelsinfonnation AB LINFO samlar in, bearbetar, lagrar och distribuerar industrins gemensamma läkemedelsinfonnation till sjukvården och allmänheten. Med beskrivningar av preparat, biverkningar, doseringar, förpackningar har FASS en dominerande betydelse

m.m.

läkemedelsrelaterad informationskälla för förskrivare. I FASS som finns också avsnitt läkemedelsinteraktioner, förgiftningar samt

om läkemedel och graviditet. Den 30:de utgåvan år 1996 trycktes i 155.000 exemplar. Patient-FASS tillkom år 1983, året då för den hälso- och sjukvârdslag patienten rätt att delta i beslut om sin behandling

som gav trädde i krañ. FASS-katalogema finns också i elektronisk form. Bland övriga produkter kan nämnas Informera patienten, en förteckning över

industrin ställer till sjukvårdens förfogande

informationsmaterial som

för lämnas till patienter.

att ut

Institutet för medicinsk marknadsforskning AB IMM utför marknadsundersökningar inom läkemedelsområdet, främst med läkeme-

delsföretag kunder. Uppdragen gäller bl.a. vane- och attitydtester,

som

terapiundersökningar, kampanj-, koncept- message- och annonstester

samt räckviddsundersökningar. Exempel på frågeställningar: Finns behov vårt preparat, varför förskriver läkarna preparat X men inte

av nya preparat Y, vilka läkargrupper förskriver vårt läkemedel, vilka patienter får vårt preparat, hur doseras vårt läkemedel Beroende på frågeställ-

ning kan undersökningsmetodema vara individuella intervjuer, grupp-

diskussioner, telefonintervjuer och/eller postala enkäter. IMM har cirka 60 intervjuare på frilansbas varav flertalet är sjuksköterskor.

Läkemedelsstatistik AB LS utvecklar, producerar och marknadsför information läkemedelsmarknaden. LS levererar bl.a. förskriv-

om ningsstatistik visar vid vilka indikationer olika läkemedel för-

som skrivs, vilka läkarspecialiteter förskriver vad till vilka patienter,

som hur mycket förskrivs, hur läkemedel doseras, Vidare samlas

som m.m. och registreras läkemedelskommittéemas rekommendationer. I LS adressregister finns förutom och adresser också annan infonna-

namn tion individer och institutioner som företagen behöver nå i sin

om marknadsföring. Registret tillkom för att akut kunna nå läkare och andra med varningar defekta läkemedel men används främst för

om mailing och besöksbokning. Ett PC-baserat system för sälj- och mark-

5Beskrivningen bygger på faktablad från LlFzs dotterbolag.

82 Industrins läkemedelsinformation

Bilaga:

nadsinformation används konsulenter och andra för att planera och av följa marknadsaktiviteter. upp

Sedan början 1980-talet har det pågått kvalitativ utveckling av av en marknadsföring bl.a. tar sig uttryck i för-

läkemedelsföretagens som testning och andra informationsåtgärder och i uppföljning

av annonser

med effektmämingar.

Företagen har också blivit restriktiva i avgränsningen målmer av Enligt branschens regler ska läkemedelsinformation vara grupper. egna selektiv och bör riktas endast till mottagare antas ha behov eller som intresse informationen ifråga. av

2.3 för läkemedelsinformation

Regler

Rättsliga regler

Industrins läkemedelsinformation regleras i marknadsföringslag och

rättspraxis, bestämmelser i nationell och EU:s läkemedelslagstiflning,

andra författningar och föreskrifter från mydigheter samt vedertagna Läkemedelsföretagen är skyldiga att vid marknads-

rättsgrundsatser.

lämna information läkemedlens egenskaper, verkningar och

föring om

användning. Informationen måste förenlig med god affärssed och vara bedrivas så den vinner förtroende och gott anseende. att Från samhällets sida övervakar bl.a. Läkemedelsverket att reglerna

efterlevs. Verket godkänner sakuppgifter i läkemedelsföretagens produktresuméer, uppgifter sedan återkommer i marknadsföringen. som Enligt vad tidigare informell överenskommelse och som som var en EU-direktiv ska företagen i princip inte rikta reklam för numera är ett till allmänheten. Bedömningen vad är reklam

receptläkemedel av som

till allmänheten grundas delvis Läkemedelsverkets klassificering av medier. Undantag från direktivet mot reklam riktad till allmänheten kan

förekomma t.ex. för vissa vacciner.

Branschnormer

konkretiseras och kompletteras i bransch-

Det rättsliga regelsystemet

Internationella Handelskammarens Grundregler för Reklam normer: och Code of Conduct står i samklang med WHOs etiska regler för som marknadsföring läkemedel, Internationella Handelskammarens av för Säljfrämjande Åtgärder och Regler för Marknadsundersök-

Regler

ningar m.fl. branschnormer.

I information till marknaden ska företagen vara produktorienterade och återhållsamma med jämförande reklam. Kravet på vederhäftighet föreskriver bl.a. att uttryck bättre, effektivare, billigare och som liknande inte f°ar användas utan att det klart framgår vad man jämför

med. Reglerna jämförelser är snävare än vad som gäller inom

om näringslivet i övrigt. Vidare föreskriver reglerna bl.a. följande.

Uppgifter behandlingsresultat ska återspegla aktuell veten- 0 om m.m.

skap.

Uppgifter ska kunna styrkas med vetenskaplig dokumentation. 0 Beteckningen viktigt meddelande på utskick får endast användas 0 för infonnation larmkaraktär. av Hjälpmedel för förskrivning receptstämplar, receptblock, m.m. 0 - ska utdelas återhållsamt och bara på beställning från förskrivare. Presentartiklar ska utdelas med återhållsamhet och endast avse 0 artiklar obetydligt värde för mottagaren. av Företaget har för sin läkemedelsinformation i dess helhet 0 ansvar inklusive för utlåtanden, kliniska rapporter etc. som hämtats från externa källor. Varje läkemedelsföretag ska utse lämplig befattningshavare i 0 en ansvarig ställning kontaktman i informations- och marknadssom föringsetiska frågor.

Branschreglema gäller företagens kommersiella infonnation. Icke kommersiell medicinsk information faller utanför branschens egenåtgärdssystem. Gränsen mellan dessa typer information är oskarp. av Terapi- och utbildningsinriktad läkemedelsinformation hänförs till den kategorin, dock endast under förutsättning att informationen är senare problem- och inte produktinriktad, att den bygger eller återger uttalanden från är oberoende i förhållande till läkemedelspersoner som företaget, att informationen inte innehåller slogans eller andra moment används i eller mottagarna kan antas associera till företagets som som märkesvaruinformation. Informationsreglema anses till stor del vara tillämpliga också på terapi- och utbildningsinriktad information. Det gäller bl.a. reglerna saklighet, vederhäftighet, aktualitet och dokuom mentation. Branschorganet Läkemedelsindustrins informationsgranskningsman IGM, läkare övervakar att reglerna efterlevs. IGM:s beslut en refereras i Läkemedelsvärlden, Farmaceutisk Revy, Dagens Medicin

och sporadiskt i Läkartidningen. Nämnden för Bedömning Läkemedelsinformation NBL är branav schens prejudikatsinstans på begäran prövar bl.a. IGM:s beslut i som

frågor företagens marknadsföringsåtgärder. I NBL ingår represen-

om

för industrin, läkarkåren och allmänintresset under ordförandetanter skap domare. Hittills har inga ärenden läkemedelsinformation av en om förts vidare till Marknadsdomstolen eller Konsumentombudsmannen.

Avtal LF/LIF

Branschens infonnationsregler återspeglas i Regler för läkemedelsoch i ett avtal mellan Landstingsförbundet och LIF om

information

läkemedelsinformation och utbildning i läkemedelsfrågor. Avtalet som reviderat i augusti 1997 gäller information till läkare och annan senast Avtalet ska säkerställa ett ansvarsfullt och menings-

sjukvårdspersonal.

fullt samarbete mellan läkemedelsindustrin och sjukvården. Med utfrån författningsmässiga och etiska krav ska samarbete,

gångspunkt

information och utbildning genomföras på ett sådant sätt att parternas oberoende ställning i förhållande till varandra inte rubbas eller kan ifrågasättas. Avtalet följs och utvecklas ett centralt partsupp av samrådsorgan där också Sveriges Läkarförbund deltar. sammansatt I avtalet påpekas det sedan lång tid förekommer ett viktigt samatt arbete mellan läkemedelsindustrin och sjukvården. För att använda läkemedel på har sjukvården behov information från läkerätt sätt av medelsföretagen. Företagen å sin sida har behov den kunskap om av läkemedels egenskaper utvinns vid klinisk användning och som som underlag för utveckling befintliga och produkter. Vidare kan ge av nya har behov bredare produktorienterad information

sjukvården av en

inom olika terapi- och behandlingsomrâden. Läkemedelsindustrin besitter här kunskaper måste komma sjukvården till del. Parterna är som därför samarbetet är ömsesidigt angeläget och måste överens om att bedrivas i fortsatt ansvarsfulla former. för detta samarbete bl.a. sammankomster för Inom ramen arrangeras produktinformation, utbildning i läkemedelsfrågor och behandling av skilda ämnesområden. Läkemedelsföretagens medverkan

vetenskapliga

ska ske sådan sätt att sammankomstema naturligt integreras i sjuk-

på

verksamhet. Planeringen sammankomstema ska därför ske i vårdens av samverkan och efter överenskommelse mellan läkemedelsföretagen och

företrädare för sjukvârdshuvudmännen.

Beträffande sammankomster gäller produktinfonnation ska som läkemedelsföretagen träffa överenskommelse med företrädare för huvudmannen informationens huvudsakliga innehåll, tid och plats om vilka eventuella kostnader företaget ska stå för. En sammansamt om

komst för produktinfonnation ska normalt genomföras på sjukvårds-

arbetsplats och arbetstid. Endast sammankomsten

personalens om

vid då normal måltidsrast för personalen infaller

genomförs tidpunkt

Bilaga: Industrins läkemedelsinformation 85

eller utanför deras arbetstid kan företagen erbjuda och personalen acceptera enkel förtäring. Företagen kan bekosta sammanträdeslokal, föredragshållare, studiematerial och liknande som är nödvändigt för sammankomstens genomförande.

Terapiinriktad utbildning och vetenskapliga sammankomster f°ar enligt avtalet arrangeras av företag ensamt eller i samarbete med huvud-

Sådana informationsaktiviteter problem- och inte proman. ska vara duktcentrerade. Berörda sjukvårdshuvudmän ska informeras i så god tid att bl.a. läkemedelskommittéer kan samordna aktiviteterna med egna arrangemang. Inbjudningar till utbildningar och sammankomster ska skickas till berörda verksamhetschefer och läkemedelskommittéer. Information planerade arrangemang får också sändas till presumtiva

om deltagare, som bedöms ha saklig nytta i sitt arbete och intresse av utbildningen respektive sammankomsten. Sådan information ska innehålla en uppmaning till presumtiva deltagare att vända sig till huvudmannen för att få sitt deltagande prövat.

Deltagare i terapiinriktad utbildning och vetenskapliga sammankomster ska normalt få ersättning för resor, kost och logi enligt överenskommelse som i varje enskilt fall träffas mellan deltagaren och huvudmannen. Läkemedelsföretag f°ar inte till deltagare lämna eller utlova ersättning för deltagandet eller för utlägg i anslutning därtill, såvida inte överenskommelse i varje enskilt fall träffats med huvud-

Deltagare får inte heller begära sådana förmåner annat än i mannen. den utsträckning deltagarens huvudman i varje enskilt fall medgett

som detta. Företag kan kost och logi för deltagare

arrangera gemensam resa, och av deltagarna ta ut en avgift för detta som motsvarar kostnaderna för arrangemanget.

3 läkemedelsinformation

Offentlig

3.1 och historik

Bakgrund

Fram till slutet 1960-talet industrin relativt informations-

av var ensam aktör inom läkemedelsonrrådet. Neurosedyntragedin, som i mitten av 1960-talet föranledde skärpta anvisningar för godkännande av läkemedel, aktualiserade behovet av allsidig läkemedelsinfonnation till i första hand förskrivare. Det resulterade år 1969 bl.a. i en serie terapiinriktade skrifter med jämförande kliniska värderingar av registrerade läkemedel, utgiven Socialstyrelses kommitté för läkemedelsinfor-

av mation. Det ursprunget till serie probleminriktade behandlings-

var en rekommendationer workshopserien utges Läkemedelsver-

- - som av ket.

Under 1970-talet bidrog Apoteksbolagets tillkomst till att den offentliga läkemedelsinformationen utvecklades och breddades. I

Apoteksbolagets ingick bl.a. terapihandboken Läkemedels-

program boken främst riktad till läkare samt information riktad till farmacevter och konsumenter. I början 1980-talet tillkom Läkemedelsinforma-

av tionsrådet LIR, nyligen avvecklat med information speciellt avsedd för ungdom respektive för äldre. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik SBU har under senaste åren också värderat och

informerat om läkemedelsterapier.

Flödet offentlig läkemedelsinfonnation till förskrivare är idag

av omfattande fortfarande domineras informationsutbudet av läke-

men medelsindustrin, också engagerat sig i fortbildning av förskrivare.

som

Under 1960-talet bildades de första läkemedelskommittéema, ofta på initiativ första generationen kliniska farmakologer i samarbete med

av sjukhusapotekare. Läkemedelsinformation till läkare och annan sjukvårdspersonal från första stund viktig uppgift för kommittéerna.

var en Deras verksamhet begränsades vanligen till sjukhusen. Utvecklingen sedan dess primärvården har understrukit behovet av infonnations-

av insatser också till läkare utanför sjukhusen.

Varje landsting ska enligt lag trädde ikraft i januari 1997 ha en

som eller flera läkemedelskommittéer. Kommittéernas betydelse för adekvat läkemedelsförskrivning understryks i propositionen med förslag om

lagreglerad kommittéverksamhet. I propositionen frammanas en utvidoch effektivare offentlig läkemedelsinformation bl.a. understödd av

gad

utökad förskrivningsstatistik. Vidare betonas behovet information av till primärvården när huvudmännen landstingen år 1998 övertar kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen. Med denna reform förväntas huvudmännens och patienternas intresse för den ekonomiska aspekten på läkarnas förskrivning läkemedel öka. av

Förmedling och förankring läkemedelsinformation till förskrivare av deras arbetsplatser fortfarande den svagaste länken i den anses vara offentliga läkemedelsinformationen. Sedan början 1980-talet har det av håll funnits aktiva fältorganisationer muntligt förmedlar på några som läkemedelskommittéemas rekommendationer och Läkemedelsverkets information. Sydsverige först på plan med ett projekt i samarbete var mellan landstingen och Apoteksbolaget, riktat till cirka 450 distriktsläkarel. I tidigt projekt i södra Stockholm besöker distriktsläett annat

kare, kliniska farmakologer och infonnationsapotekare personalen på

vårdcentraler två gånger åretz. 40 om Idag deltar cirka 350 apotekare i informationsverksamheten, baserad på underlag från Läkemedelsverket och läkemedelskommittéer. Vidare fåtal läkare deltagit informatörer på fältet, t.ex. i projekten i har ett som och Stockholm. informatörer på fältet uppskattas av för-

Sydsverige

skrivama3. SBU har tagit fasta dessa erfarenheter och inrättat en organisation med läkare medicinska informatörer. egen som

IT

Förutsättningarna för läkemedelsinformation håller nu på att drastiskt förändras. IT-utvecklingen fokuserar intresset på system, som kan ge omedelbara på läkemedelsfrågor vid patientbesök då behovet av svar information akut. En sådan informationskälla kan betjäna läkare och är omgående när frågor läkemedel uppstår. Denna möjlighet

patient om

aktualiserats i Sverige och internationellts. Det har påpekats att om har och läkare söker information läkemedelspatient gemensamt om behandling gäller patientens problem kan det radikalt förm.m. som ändra relationerna i vården. Eftersom brister i relationen patient-läkare

Eur J Clin Pharmacol 1995, 47:381-7 2Eur J Clin Pharmacol 1997 under tryckning 3Lööf G och Stjerna A Poster Läkemedelskongressen 1993 4Läkartidningen 1997, 94:1029-35 5Br MedJ 1996, 313:1062-8

ett problem i sjukvården°, vore en förbättring härvidlag en anses vara angelägen följ dverkan IT-baserad läkemedelsinformation.

av

Nuläget vad gäller IT-baserad läkemedelsinformation behandlas

mera nedan.

3.2 Aktörer i samverkan

Enligt författning verksinstruktion respektive lag bedrivs offentlig

läkemedelsinformation i första hand Läkemedelsverket och Apo-

av teksbolaget. För dessa institutioner utgör läkemedel kämverksamheten. Andra aktörer främst Socialstyrelsen, SBU och huvudmännen

- bidrar till informationen läkemedel som en följd av att de är en-

om

gagerade i övergripande programarbeten respektive att de är operativt

verksamma inom sjukvården. Infomation läkemedel ingår sålunda

om i de statliga institutionemas information nationella riktlinjer gäl-

om lande behandling olika sjukdomar och symptom.

av

Som framgår nedan har fördelningen av ansvar för läkemedelsinformation behandlats i ett flertal utredningar. Läkemedelsverkets

för infonnation till förskrivare och Apoteksbolagets ansvar för ansvar information till konsumenter har blivit befäst i dessa utredningar. I de senaste utredningama7 markeras huvudmännens ansvar för läkeme-

delsinformation till sjukvårdspersonal och patienter.

Samarbetet mellan aktörerna har förstärkts under senare år. Aktörerföljer varandras verksamheter och försöker samordna sina insatser.

na Så t.ex. har Läkemedelsverket och Socialstyrelsen efter uppdelningen i två myndigheter fortsatt samarbetet bl.a. ifråga de arbetsmöten som

om

dokumenteras i workshopserien. Apoteksbolagets arbete med Läkeme-

delsboken och insatser för läkemedelskommittéer har sedan länge utförts i samråd med Läkemedelsverket. Landstingsförbundet har inrättat

arbetsgrupp för läkemedelsinfonnation och utbildning inom Läkeen medelsprojektet. Denna där också representanter för Läkeme-

grupp, delsverket och Socialstyrelsen ingår, har utgivit en förteckning över

tillgänglig producentobunden värdering läkemedel till nytta för bl.a.

om läkemedelskommittéer. Läkemedelsverket och SBU samverkar ifråga

viss ämnesprioritering. Svenskt medicinskt fönster är ytterligare ett

om exempel på informationssamverkan mellan offentliga aktörer.

6Läkartidningen 1997, 94:1669 7 Reform SOU 1995:122 och Patienten har rätt SOU 1997:154,

på recept Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU 2000

m

90 Bilaga: Ofentlig läkemedelsinformation

Sjukvårdshuvudmärmen samverkar Landstingsförbundet i det genom s.k. L-proj ektet utger nyhetsbrevet Läkemedel i förändring. som Nyhetsbrevet behandlar aktuella läkemedelsfrågor och läkemedelssom kommittéemas verksamhet är riktat till bred krets intressenter. en

3.3 Läkemedelsverket

I rollen produktkontrollmyndighet har Läkemedelsverket enligt som författning för läkemedelsinformation till läkare och övrig sjukansvar

vårdspersonal. Myndighetens informationsverksamhet bygger också på

överenskommelse med Landstingsförbundet om stöd till läkemedelsen kommittéema. Läkemedelsverket är avgiftsñnansierat har inga direkta intäkter som från infonnationsverksamheten. För år 1997 har myndigheten dock erhållit bidrag 6 miljoner kronor för denna verksamhet. ett Läkemedelsverket har vetenskaplig kunskap befintliga och nya om läkemedel. Kunskapen läkemedel är unik eftersom en stor del om nya dokumentationen inte är publicerad och därmed inte allmänt tillav gänglig. Myndigheten har således ett väl dokumenterat underlag för

utgivning produktmonografier läkemedel. I samarbete med

av av nya Socialstyrelsen, hälso- och sjukvården samt norska Statens Legemiddel Kontroll genomförs ovarmämnda arbetsmöten kring problemorienterade terapiområden aktualiserats tillkomsten av nya läkesom genom medel. De behandlingsrekommendationer inklusive underlag som utarbetas vid dessa möten publiceras på engelska därav beteckningen workshopserien och svenska. Publikationema distribueras till berörda

läkarkåren. delar av I Läkemedelsverkets skriftserie Information som utkommer med åtta år presenteras produktmonografier och behandlingsnummer per rekommendationer från ovannämnda arbetsmöten. I serien ingår också biverkningsöversikter, information indikationer, varningar för om nya användning läkemedel och erfarenheter från kliniska pröv-

felaktig av

Innehållet i Information till läkarkårens önskan om ningar. anpassas korta artiklar och lättillgänglig, riktad information. Dessa produkter utgör grundläggande basinformation för läkemedelskommittéemas regionalt riktade infonnation. Enligt en nyligen

8I enlighet med vanligt språkbruk i offentlig förvaltning används här central, regional och lokal nivå i meningen riket, landstingsområden normalt län respektive delar landstingsområden normalt kommuner. I hälso- och av sjukvården står region ibland för flera landstingsområden som betjänas av ett regionsjukhus och regionala specialiteter regionsjukvård

Bilaga: Ojfentlig läkemedelsinformation 91

utförd studie är primärvårdsläkare positiva till muntlig information baserad på Läkemedelsverkets produktmonograñer och behandlingsrekommendationer.

Läkemedelsverket svarar för viss fortbildande kursverksam som främst är avsedda för läkare. Tällbergkursen är en årligen återkommande kurs klinisk prövning och värdering av läkemedel enligt

om evidence-based medicine. Hittills har cirka 600 av landets cirka 27 000 yrkesverksamma läkare genomgått denna kurs. Andra kurser gäller läkemedelsbiverkningar och läkemedelsepidemiologi.

Läkemedelsverket har byggt upp ett datorbaserat infonnationssystem, SWEDIS med uppgifter enskilda läkemedel. Information på

om Internet verket möjlighet att orientera om infonnationsutbudet och

ger att snabbt uppdatera information. Produktresuméer med uppgifter om användning, kontraindikationer, dosering, m.m. liksom produktmonografier och behandlingsrekommendationer finns i viss utsträckning till-

gängliga på Internet.

Inom för överenskommelsen med Landstingsförbundet plane-

ramen ras en utökad informationsverksamhet med bl.a. framställning av utbildningsmaterial för läkemedelskommittéemas lokala infonnationsinsatser, lokala minisymposier för presentation av behandlingsrekommendationer och uppföljningsmöten med läkemedelskommittéema.

3.4 Apoteksbolaget

Enligt 22 § Läkemedelslagen 1992:859 ska den som förordnar förskrivare eller lämnar ut apotek läkemedel upplysa och samråda med patienten eller företrädare för denne. Apoteksbolagets information till konsumenter och sjukvårdspersonal grundas också på avtalet med staten.

Apoteksbolaget har sedan sin tillkomst bedrivit en aktiv och mångsidig läkemedelsinformation med allmänheten som målgrupp. Enligt bolagets kvalitetspolicy ska kunden erhålla saklig och vederhäftig information är individuellt anpassad till behovet. Det ska finnas doku-

som menterade arbetsrutiner som motsvarar denna policy.

Farmacevter förmedlar skriftlig och muntlig läkemedelsinfonnation

till kunder i apoteken. Enligt Apoteksbolagets uppgift uppgår denna

9 Apoteksbolagets nöjd törskrivarindexWstudie med cirka 800 primärvårdsläkare m Evidence-Based Medicine How to practice and teach EBM; Sachett,

- Richardson, Rosenberg Haynes, Churchill Livingstone New York 1997

92 Bilaga: Offentlig

till cirka 15 procent personalens tid för läkemedelsexpe-

rådgivning av

diering. Rådgivningen omfattar preparat- och kostnadsjämfcirelser, råd användning, hjälp tyda bipacksedlar och på kundernas om att svar frågor. Den tid avsetts för information över disk motsvarar 275som 85-170 miljoner kronor". 550 årsarbetande till en personalkostnad på

Ungefär fjärdedel handköpskundema, dvs. kunder som köper

en av receptfria läkemedel, eñerförfrågar information på apotek. Rådgivfrämst produkt- och sjukdomsfrågor. Information till

ningen gäller denna kundkategori bidrar till aktiv egenvård. I Apoteksbolagets kundtidningen Apoteket med praktiskt inriktade

artiklar hälso- och sjukvård ligger tonvikten på läkemedlens roll

kring

och I den tryckta informationen ingår också behandlings-

hantering.

anvisningar till patienter och läkemedelsråd till egenvårdskunder. Under 1990-talet har bolaget samarbetat med hälso- och sjukvården i multimediala informationskampanjer, s.k. temaår. Man har därvid informerat olika folksjukdomar: diabetes, hudsjukdomar, astma, om

demens, allergi, smärta samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Enligt avtalet med staten ska Apoteksbolagets erbjuda producent-

obunden information till förskrivare och övrig sjukvårdspersonal. I rationell läkemedelsdistñbution och optimal läke-

syfte att uppnå en en

medelsanvändning ska bolaget informera och samarbeta med sjukvårdshuvudmännen i de former föreskrivs i avtalet. som tolkning avtalet ska apoteken arbeta för

Enligt Apoteksbolagets av

användning läkemedel såväl hos den enskilde

bästa möjliga av

hos läkaren och för så effektiv terapi som

patienten/kunden som en

ska också arbeta för bästa möjliga läkemedels-

möjligt. Apoteksbolaget

på befolkningsnivå. För att nå framgång i dessa avseenden användning krävs samarbete mellan apotek och sjukvård. Apoteken måste ett nära vara en del av sjukvården. Målet med Apoteksbolagets information till förskrivare är att

kund, patienten, ska få lämpligaste läkemedel

parternas gemensamma och sin läkemedelsbehandling till så låga koststörsta möjliga nytta av har ett brett infonnationsutbud till

nader som möjligt. Apoteksbolaget

för expediering cirka sju minuter recipe varav för Genomsnittstiden per minut. År 1996 expedierades 53 000 000 recipen och information cirka en för information sålunda cirka 88 333 timmar. Genomsnittlig tidsåtgång var årsarbetstid för farmacevter exkl. chefer och specialister och exkl. genomuppgick till 1 607 timmar. Genomsnittlig årslönekostnad inkl. snittlig frånvaro lönebikostnad för denna personalgrupp uppgick till 307 404 kr. 12 information till handköpskunder apotek 1993. Rapport om 13Apoteksbolagets producentobundna läkemedelsinformation till förskrivare, Apoteksbolaget september 1997.

farmacevter och läkare med Läkemedelsboken den produkten i

som utgivningen. Denna handbok förnyas vartannat år. Antalet apotekare med specialistkompetens inom området läkemedelsinformation har successivt ökat. Idag finns cirka 350 apotekare med denna kompetens. Apoteksbolagets tidiga stöd till läkemedelskommittéema har senare utvecklats bl.a. med stöd till regionala läkemedelsinforrnationscentraler LIC vid flertalet universitetssjukhus.

Enligt Apoteksbolagets aktuella vision och strategi ska bolagets producentobundna information och utbildning omfatta medverkan i läkemedels- och terapikommittéer samt utbildning av och information till läkare sjukvårdspersonal. Apotekens roll är att förmedla

och annan

aktuell bild över leverantörer och produkter, förmedla fannacevtisk en sakkunskap användning, hantering och regelverk gällande läkeme-

om del, förmedla statistik och medverka i analys farmako-ekonomi samt

av organisera och medverka i information och utbildning om läkemedelskommittéemas analyser och rekommendationer.

Enligt visionen ska medicinsk uppföljning och statistik omfatta förskrivningsstudier och analys samt läkemedelsgenomgångar. Apotekens roll är att förmedla statistik läkemedlens användning till myndig-

om heter och andra intressenter, att förmedla och analysera statistik om läkemedelsförskrivningen art och omfattning till läkare, verksamhetschefer och läkemedelskommittéer samt att utföra djupanalyser av läkemedelsförskrivningen till storkonsumenter.

Apotekens medverkan i denna verksamhet är mycket olika i landet,

starkt sjukhusknuten och omfattar i nuläget 100-150 apotekare som

avsätter cirka 40 000 timmar/år vilket motsvarar lönekostnad på

en cirka 10,5 miljoner kronor. Enligt uppgift från Apoteks-

en annan bolaget har för år 1997 125 000 timmar/år motsvarande 32,5 miljoner kronor budgeterats för extern information. Målsättningen är att verksamheten i framtiden ska bedrivas mer enhetligt, med ökad satsning

terapisyn i öppen och sluten vård, mer terapi- än produktgemensam inriktat, följas systematiskt och med en insats av 300 apote-

upp mer kare och cirka 150 000 timmar/år.

3.5 Socialstyrelsen

Socialstyrelsens i offentlig läkemedelsinformation grun-

engagemang das på myndighetens för nationella riktlinjer till grund för vård-

ansvar

utvecklas i huvudmännens verksamhet. Dokument och program som

14Apoteksbolaget vision och strategi, diskussionsunderlag 970828.

-

94 Bilaga: Ofentlig läkemedelsinformation

riktlinjer finns tillgängliga på Socialstyrelsens faktadatabas MARS Medical Access Result System. State of the Art SOTA är dagsaktuella kunskaper och en syntes av bygger på vetenskapligt underlag. Syftet är att sprida kunskap om diagnostik och behandling, olika sjukdomars orsaker och förekomst

liksom möjligheter till förebyggande åtgärder och screening. Val av

om diagnoser sker mot bakgrund bl uppgifter hur vanliga och allav a om

varliga ifrågavarande sjukdomar är, vilka krav behandlingen ställer

sjukvården och i vilken utsträckning sjukdomarna förorsakar samhällskostnader. En eller flera experter för datainsamling, bearansvarar betning och analys samt samordnar arbetet med andra experter. SOTA-dokumenten innehåller också läkemedelsbehandling för olika De inledande dokumenten har i huvudsak gällt till-

sjukdomar.

stånd kräver kirurgi, läkemedelsbehandling ingår i de SOTAsom men dokument är under utarbetande. I denna del bedrivs arbetet i som nu samråd med Läkemedelsverket. I syfte att stärka patientens tillgång likvärdig, kunskapsbaserad vård i hela landet utvecklar Socialstyrelsen nationella riktlinjer för god medicinsk praxis inklusive läkemedelsanvändning. Utvecklingsarbetet diagnoser och sjukdomstillstånd där det finns konsensus om

gäller adekvata metoder för diagnostik och behandlingsåtgärder. De natio-

nella riktlinjernas ekonomiska och organisatoriska konsekvenser i klinisk tillämpning ska också belysas. Regionala och lokala vårdprogram ska baseras på dessa riktlinjer allteftersom sådana finns tillgängliga. På grundval av vårdprogramrnen ska individuella överenskommelser slutas mellan vårdgivaren och den enskilde därigenom ska kunna följa och påverka vården,

patienten som

behandlingen och rehabiliteringen. Det ska också framgå hur olika behandlingsinsatser bör samordnas och vilken samverkan som behövs mellan vårdgivarna, patienten och anhöriga. I skriftserien Socialstyrelsen följer och utvärderar har nyligen upp publicerats Läkemedel på sjukhem. I denna rapport presenteras en experimentell studie hur läkemedelsrevision utförs av apotekare av som och sjukvårdspersonal gemensamt påverkar läkemedelsanvändningen.

3.6 Statens för utvärdering av beredning

medicinsk metodik

SBU ingår i ett internationellt nätverk likartade organisationer som av producerar vetenskapliga utvärderingar evidence-based

systematiska, -

medicine bästa behandlingsaltemativ inom olika medicinska - om

områden. Under senare år har SBU därvid kommit att beröra farmakoterapin för några vanliga sjukdomar såsom hypertoni och klimakteriebesvär. SBU:s rapporter publiceras i internationella medicinska tidskrifter och sprids till bl.a. administratörer och berörda läkare.

Rapporterna är mer allsidiga än workshopserien, innefattar alla terapeutiska aspekter inklusive sociala aspekter och kan avse också lindriga sjukdomstillstånd som inte påfordrar läkemedelsbehandling.

SBU utger populärtidskriften Medicinsk vetenskap och praxis med bl.a. korta sammanfattningar av beredningens utredningar.

SBU har nyligen engagerat läkare medicinska informatörer i

som syfte att med personliga besök och individuellt anpassad information öka genomslaget för beredningens rapporter bland läkare och politiker. Regionala läkemedelskommittéer avses bli en viktig målgrupp och samarbetspart för inforrnatörema. SBU har också nyligen etablerat samarbete med Apoteksbolagets inforrnationsapotekare.

SBU engagerar sig i hälsoekonomiska studier som ingår i dokumentationen för läkemedel. Dessa studier kommer i ökad ut-

nya sträckning att efterfrågas av huvudmän och läkemedelskommittéer. Enligt ett aktuellt förslag ska nationella kunskapsöversikter tillskapas inom området och ett nätverk bildas med berörda parter.

3.7 Sjukvårdshuvudmännen

läkemedelskommittéer

Flertalet läkemedelskommittéer har i dag en 20-35-årig erfarenhet av att bedriva regional och lokal läkemedelsinformation. Verksamheten kan bestå i muntlig information vid sammankomster och publicering i regionala informationsskrifter Pillret i Göteborg, Z-Läkemedel i Jämtland, Ögat på läkemedel i Stockholm, m.fl.. Verksamheten har fått ekonomiskt och annat stöd från Apoteksbolaget. Tillsammans med kliniska farmakologer har bolagets apotekare ofta varit pådrivande vid tillkomsten och verksamheten i läkemedelskommittéer.

av

Det finns ett 40-tal regionala läkemedelskommittéer. I varje

nu kommitté ingår 10-20 läkare och sjuksköterskor i sluten och öppen vård, farmacevter och administrativ personal vanligen med en läkare

som ordförande och klinisk farmakolog dvs. läkare eller apotekare som sekreterare.

Läkemedelskommittéemas rekommendationer ifråga om val av läkemedel och behandling är inte bindande för förskrivarna som utgör

15Läkartidningen 1997, 94:1020

96 Bilaga: Ofentlig läkemedelsinformation

kommittéemas målgrupp. Förhoppningen är att rekommenda-

primära

tionerna ska återspeglas i förskrivningsmönstret. Genom återföring från

det receptregister inrättats läkemedelsreformen kan läkesom genom medelskommittéema del förskrivningsstatistik på aggregerad ta av nivå, vårdscentrals- och kliniknivå. Med läkemedelsreformen ska t.ex. denna statistik föras på gruppnivå vilket kommittéema bättre ner ger

möjlighet följa förskrivningsutvecklingen och identifiera problem-

att områden och därmed läkemedelsinformationen efter beatt anpassa hovet. Arbetet i regionala läkemedelskommittéer bör ske inom ordinarie arbetstid och under medverkan landstingens mest kompetenta läkare av Förutsättningarna för detta ökar kommitté-

och sjuksköterskor. om

verksamheten visst meritvärde. ges

Kliniska farmakologer

utveckling och spridning läkemedelsinformation medverkar klini- I av ska farmakologer finns på nivån universitetssjukhus. Specialiten som innefattar läkemedels verkningsmekanismer och omsättning i kroppen, läkemedelsvärdering, -epidemiologi och -analys samt biverknings- och

beroendelära. När de första läkemedelskommittéema inrättades vid

akademiska ingick i dessa kommittéer kliniska farmakologer

sjukhus med huvuduppgift att bedöma läkemedlens farmakologiska egenskaper

och resultaten från kontrollerade, randomiserade kliniska prövningar vetenskaplig utvärdering i evidence-based medicine.

systematisk,

Utvecklingen vad gäller rekommendationer preparatval förr och nu om från dokumentation på jämförelsevis mindre säkra

har gått vetenskaplig

underlag till evidence-based medicine, från fördröjande terapitradition snabbt till läkemedel och från beaktande av

till ställningstagande nya

pris till beaktande kostnad. Vidare rekommenderas numera terapiav dvs. vid behandling patienten ska potenta läkemedel med trappan, av först när behandling med milda medel

ökade biverkningsrisker sättas

resultat. Terapitrappan innebär också att i första hand inte givit man använder beprövade medel och sist nyregistrerade medel som vanligen

dyrare inte alltid i motsvarande grad effektiva. är men mer I regioner där det saknas kliniska farmakologer har huvudmännen möjlighet knyta sådana specialister till sina läkemedelskommittéer att ställning konsulter. Så har löst frågan i t.ex. Sörmland med som man

16Begreppet existerade inte vid denna tidpunkt synsättet företräddes tidigt men av kliniska farmakologer.

och på Gotland. Denna möjlighet står öppen för alla huvudmän utan egna kliniska farmakologer och bör tas tillvara.

Läkemedelsinformationscentraler

Vid avdelningarna för klinisk farmakologi finns läkemedelsinfonnationscentraler LIC till vilka Läkemedelsverkets regionala biverkningscentra är knutna. Förskrivare kan till LIC ställa kvalificerade frågor läkemedels effekter och biverkningar som uppkommer i en-

om skilda patientfall. LIC kan också bistå läkemedelskommittéer med dokumentation och värderingar. Svaren från centralerna baseras på dokumentation i internationell fackpress, läroböcker, databaser och andra källor. Efter värdering av källornas innehåll och tillförlitlighet,

sammanställning med slutsatser och angivna referenser, granskning vid

diskussions- och kvalitetsronder samt signering tillställs frågeställama

skriftliga svar.

LIC-verksamheten anses vara en form av läkemedelsinformation

väl tillgodoser förskrivarnas praktiska behov i det löpande som patientarbetet. Utmaningen inför framtiden gäller tidsfaktorn, dvs. tiden för att besvara ställda frågor. Bl.a. för att förkorta svarstiderna har Drugline utvecklats databas för läkemedelsinfor-

som gemensam mationscentralema.

En utmaning utgör ekonomin. Den första läkemedelsinfor-

annan mationscentralen Huddinge sjukhus, som stått modell för övriga centraler, har helt bekostats Karolinska Institutet och Stockholms läns

av landsting. Andra centraler har delvis finansierats över Apoteksbolagets

budget.

3.8 Andra aktörer

Nätverk för läkemedelsepidemiologi NEPI bildades år 1994 av Apo-

teksbolaget och Apotekarsocieteten. NEPI befrämjar forskning och utveckling inom läkemedelsepidemiologi, -information och -ekonomi.

NEPI bedriver seminarier for läkare och sjuksköterskor.

Apotekarsocieteten har en omfattande utbildningsverksamhet bl.a. gällande kliniska prövningar och läkemedelsvärdering i första hand för

farmacevter som är verksamma inom industrin och apotek. Utbildningen omfattar cirka 4 000 deltagare år. Societeten har en förening

per för läkemedelsinformation och för den årliga Läkemedels-

svarar

kongressen.

98 Bilaga: Ofentlig läkemedelsinformation l

Medicinska forskningsrådet MFR och Spri arrangerar och publicematerial från olika möten, bl.a. konsensusmöten rörande aktuella rar

behandlingsornråden såsom osteoporos.

Svenska Läkarsällskapets sektioner liksom Sveriges Läkarförbundets specialistföreningar för olika fortbildningsprogram som svarar inkluderar sjukdomars farmakoterapi. Så t.ex. har Svensk förening för allmänmedicin SFAM initierat ett fortbildningsprogram som nu minst hälften allmänläkarkåren. SFAM har också bildat engagerar av

ett råd för läkemedelsterapi. Läkarsällskapets och specialistförening-

ingår ofta i läkarnas specialistutbildning. Läkarsällarnas program skapet genomför informations- och utbildningsmöten såsom Medicinska Riksstämman och Läkardagama.

3.9 IT-baserad läkemedelsinformation

Många statliga och andra offentliga aktörer är engagerade i utvecklingsverksamhet respektive i färdiga IT-tjänster inom området. Det bör fortfarande relativt få förskrivare och konsumenter har noteras att tekniska möjligheter utnyttja dessa tjänster. Flera nätdistribuerade att projekt/tjänster finns också på CD-rom. Uppräkningen nedan är exempel och inte en fullständig inventering offentliga IT-projekt och IT-tjänster. Textutrymmet ger inte utav tryck för det relativa värdet eller vikten respektive projekt eller av

tjänst.

Läkemedelsverket sprider läkemedelsinformation via internet. Myndig-

heten har engelskspråkig hemsida med bl.a. godkännandelistor för

en läkemedel och indikationer. I framtiden planeras snabba nya nya infonnationsinsatser via internet vid larm akuta problem med om nätdistribution utbildningsmaterial om läkemedel samt preparat, av för alla läkemedel och indikationer. Denna inforrna-

monografrer nya

tion finns delvis tillgänglig redan idag myndighetens hemsida. På längre sikt finns ambitionen att ta med all offentlig läkemedelsinformation inklusive behandlingsrekommendationer nätet. En arman ITinformation inom visst område, t.ex. beträffande

tjänst är bevakning av

viss eller sjukdomsgrupp, förmedlas via e-post. Läkeme-

sjukdom som

delsverket avvaktar med öppen brevlåda som kan ge mottagarna kommunicera tillbaka eftersom myndigheten saknar

möjlighet att för delta i sådan dialogkommunikation. Myndigheten har

resurser att dock utvecklat prototyp i detta syfte. en I Apoteksbolagets uppgift ingår att hantera data om cirka 800 aktiva substanser, cirka 1 600 produkter läkemedelsnamn, cirka 3 300

registrerade läkemedel och cirka 6 500 förpackningar vilket förutsätter kompetens att strukturera och paketera stora informationsflöden. Denna kompetens ligger till grund för diverse IT-tjänster till den egna personalen, sjukvården och allmänheten. Apoteksbolagets intemettjänst ger allmänheten möjlighet att få råd beträffande olika åkommor som man vill bota med egenvård. Via internet kan allmänheten också ställa frågor och testa hälsovådliga vanor. Vidare har Apoteksbolaget utvecklat Arkivet, en kunskapsdatabas för personalen bl.a. i funktionen som rådgivare till kunderna. Denna information uppdateras kontinuerligt från databaser som t.ex. frågesvarsdatabasen ALi, Apoteksbolagets läkemedelsinformation. ALi är samtidigt en dygnet runt bemannad resurs för apoteks- och sjukvårdspersonal. Ambitionen är att processen lagring information ska enkel och att informationen i framtiden

av vara ska vara tillgänglig för alla.

Databasen Drugline har byggts upp i samarbete mellan läkemedelsinforrnationscentralema i landet. Drugline innehåller frågor och svar som läkare ställt och fått vid kontakt med LIC. Efter drygt tio års verksamhet finns cirka 9 000 utredningsdokument tillgängliga online via Karolinska institutets databas, på CD-ROM och via internet. De flesta dokumenten i Drugline avspeglar frågor som uppkommit kring behandling av enskilda patienter och rör i många fall misstänkta biverkningar. Sedan ett år tillbaka är delar av Drugline engelskspråkig.

SBU publicerar sina rapporter och rekommendationer internet. Institutionen tar i ökad utsträckning upp frågor om läkemedelsbehandling. Vidare distribueras information om pågående projekt och innehållsförteckning över SBU:s skrift Vetenskap och praxis på internet.

JANUS är ett lokalt Stockholm IT-projekt för läkemedelsinformation till läkare och sjuksköterskor i samband med patientkonsultation. Grafik och design har utvecklats i samarbete med allmänläkare för att göra tjänsten snabb, enkel och lätt att använda. Ett receptfonnulär som bygger på enkla menyval är kopplat till information i FASS och Apoteksbolagets varuregister. Tjänsten testas ett 20-tal läkare under

av år 1998. Systemet beräknas vara fullt utbyggd året därpå.

Spris IT-tjänst SpriTerm är kopplat till joumalsystem och FASS. I tjänsten förmedlas bl.a. sammanfattningar av Läkemedelsverkets värderade läkemedelsinformation inklusive workshops samt biverkningssignaler. SpriTerm läggs ut på lokala nät.

Utgångspunkten för den medicinska faktadatabasen MARS med Socialstyrelsen som ansvarig utgivare är ett regeringsuppdrag att med-

verka till utjämning regionala skillnader i tillgänglighet och

av

kapacitet inom sjukvården, effektivt resursutnyttjande vid produce-

rande enheter, utveckling av mått och mätmetoder samt utvärdering och

läkemedelsinformation SOU 1998 1

100 Bilaga: Ofentlig

på lokal och central nivå. Registerbaserad information från

uppföljning

nationella databaser, kvalitetsregister och SOTA-dokument utgör

underlag för MARS uppdateras löpande. Den kunskap som försom kliniker och basenheter, utgöra bas för patientmedlas ska stödja en information och underlag för rapportering till statsmaktema om ge förhållanden i sjukvården. Informationens kvalitet garanteras genom

medverkan medicinska expertgrupper, vetenskapliga råd, kvalitetsav Svenska Läkaresällskapets sektioner och före-

registeransvariga samt

drivs i samarbete med Landstingsförbundet. Huvud-

ningar. Projektet

ställning till och påverka arbetet inför ställningsmännen kan följa, ta till framtida finansiering och organisation av MARS.

tagande

Under Svenskt medicinskt fönster har Socialstyrelsen, namnet Läkemedelsverket, SBU, Spri och Landstingsförbundet nyligen öppnat

hemsida på internet för publicering medicinsk inforen gemensam av hänvisar till respektive aktörers egna hemsidor och mation. Fönstret därmed teknisk knutpunkt för aktöremas information. fungerar som systematisering, värdering, sovring eller annan

Någon övergripande

redaktionell bearbetning innehållet sker dock inte. av Läkarsällskapet har framhållit att internet kan få strategisk Svenska för läkarnas fortbildning. Sällskapets hemsida ska byggas ut

betydelse

med bl.a. kursmaterial och mötessammandrag.

kursregister,

landsting och centrala institutioner har tagit initiativ till IT- Några

Projektets två utgångspunkter är allmänhetens projektet infoMedica.

behov infonnation hälso- och sjukvård samt möjligheten att av om flera sändares information i ett nationellt informationssamordna Samordningen innebär för mottagarna att de kan söka infonnasystem. datamängd framstår ett informationssystem. tion från en stor som som medför samordning lägre kostnader jämfört med om de För sändama för denna informationsservice. Gemensam inforvar för sig ska svara centralt eller decentralt beroende på var den bästa

mation produceras

sakkunskapen och teknisk produktionskompetensen kan medicinska infoMedica finns i testversion på ett intranet. Avsikten är att

erbjudas.

infoMedica i framtiden delvis måhända redan år 1998 ska finnas - internet. Projektet ägs ett konsortium och i styrelsen

tillgängligt på av för landsting, Landstingsförbundet, Socialstyrelsen

ingår representanter Kostnaderna för infoMedicas etapp l beräknades

och Apoteksbolaget.

till 8-10 miljoner kronor. I denna etapp finansieras verksamheten av

deltagarna i konsortiet.

17Läkarsällskapets policydokument januari 1997.

3.10 Studier av

offentlig

läkemedelsinformation

Tidigare studier visade att förskrivare började använda nya läkemedel sedan de först uppmärksammats på preparatens existens företa-

genom gens marknadsföring, därefter samrått med kolleger och slutligen prövat de nya medlen på några patienter. Senare undersökningar har

presenterat en mångfald hypoteser om hur valet av läkemedel sker, men det finns få svenska studier inom området.

Genomslagskraften i muntlig problemorienterad läkemedelsinfor-

mation till förskrivare finns belyst i två svenska studier. En dessa

av gällde effekten återkommande informationsverksamhet till

av en

primärvårdsgrupp. I studien som innefattade en interventionsgrupp och

en kontrollgrupp noterades i förstnämnda grupp en markant förändring

i önskad riktning vid förskrivning av lipidsänkande läkemedel.

Liknande resultat konstaterades i vetenskaplig studie där 340

en primärvårdsläkare fick muntlig läkemedelsinformation lokalt verk-

av samma apotekare som specialutbildats för uppgiften som informatörer.

Med hänsyn till de pedagogiska teorier angående vuxna

personers lärande som låg till grund för studien är begreppen information och informatörer i detta sammanhang med stöd respektive

synonyma stödjare för lärande. Följsamheten bland dessa läkare till läkemedelsrekommendationer och till riktlinjer angående behandling ökade signifikant jämfört med följsamheten bland läkare enbart fått skriftlig

som läkemedelsinfonnation.

I projektet Ögat på läkemedlet pågått i tio år vid 30-tal

som ett vårdcentraler i Stockholm har cirka 150 allmänläkare informerats

om läkemedel och läkemedelsbehandling dels i kortfattade bulletiner

som utkommit med 6-8 år, dels muntligen på arbetsplatserna

nummer per av en infonnatörsgrupp i vilken ingått allmänläkare och apotekare samt vid några tillfällen klinisk farmakolog. Ungefär fyra läkare fem har

av deltagit i dessa informationsmöten. Av deltagarna ansåg tre av fyra att läkemedelsinformation i denna form värdefull för deras dagliga

var verksamhet. Jämfört med en kontrollgrupp har läkarna vid de berörda vårdcentralema visat större följsamhet till givna behandlingsrekommendationer. Kostnaderna för denna form läkemedelsinformation

av uppgick år 1995 till cirka 4 600 kronor per läkare, vilket motsvarar

18 Samhälle, Individ, Hälsa, Andersson och Melander, Lund 1988 samt J Clin Epidem 1995, 48:705-ll 19 Bridging the gap between guidelines and clinical practice, akademisk avhandling, Rolf Wahlström, Stockholm 1997. z° Eur Clin Pharmacol 1997, 52: 167-172

102 Bilaga: Ofentlig läkemedelsinformation

årskostnaden för de läkemedel som en allmänungefär 0,3 procent av läkare genomsnittligt förskriver. Statistiker, epidemiologer och apotekare Allmänläkare, pedagoger,

Klinisk bedömningsanalys i primärvården i syfte

samarbetar i projektet form interaktiv fortbildning utveckla, pröva och utvärdera en ny av att läkemedelsanvändning i primärvården. kring kvalitetssäkring av

för Internationell Hälso- och Projektet genomförs vid avdelningen

vid Karolinska Institutet och ingår i ett

Sjukvårdsforskning H-lCAR

med fyra andra länder. Inforrnainternationellt projekt tillsammans

utbildningsintervention som genomfördes av ett team

tionsinsatsema

angående de deltaallrnänläkare-apotekare bestod i gruppdiskussioner

fiktiva och deras förskrivläkarnas bedömningar av patientfall

gande

tio ansåg teamet hade adekvata kunskaper ningar. Nio deltagare av att insatser det fler läkare i försöksför sin uppgift. Efter dessa var följde rekommendationerna

gmppema än i kontrollgruppema som

läkemedelsbehandling inom de aktuella områdena astma beträffande

och urinvägsinfektioner.

motsvarande kategori med särskilt Patienter på sjukhem och är en läkemedelsanvändning. I Socialstyrelsens stora problemen ifråga om Läkemedel på sjukhem utvecklades och

och Apoteksbolagets projekt

modell för läkemedelsrevision. Mer än hälften av patientestades en

läkemedelsproblem många kunde åtgärdas genom

terna hade varav Resultaten i denna grupp

gruppöverläggningar i en experimentgrupp.

väsentligt bättre än i en kontrollgrupp.

var har utvärderats. Cirka en tredjedel av

Också temaårskampanjema Diabetesprojektet enligt en enkät-

befolkningen hade uppmärksammat Användningen blodsockertester undersökning när året var över. av Användningen antidiabetika förändnästan fördubblades under året. av

inte. astma, hudsjukdomar och

rades däremot Behandlingen av senil demens förbättrades under respektive kampanjår. infonnation till allmänheten, som inte Det finns också exempel på smärtstillande medel ut i samnått fram. Den information om som gavs receptfritt hade ingen större effekt på band med att ibuprofens blev allmänhetens val av preparat.

21Socialstyrelsen följer och utvärderar 1996:1. upp 22Drug Inform J 1995, 29:609-16 23Ann Pharmacotherap 1996, 30:455-60 2 J Clin Pharm Therap 1995, 20327-34 25The Consultant Pharmacist 1996, 1121026-36

2° Sv Farm Tidsk 1992, 96:14-7

Rådfrågningsverksamheten vid LIC på Huddinge sjukhus har värderats i en akademisk avhandling. Kostnaden fråga uppgick till per drygt 1000 kronor. Användarna värderade mätt betalsvaren som ningsvilja till genomsnittligt cirka 800 kronor. Servicen ansågs vara användbar för att lösa aktuella läkemedelsproblem, säkrare ge en känsla vid beslutsfattandet och ha ett infonnationsvärde för framtida bruk. Författaren påpekar att också merkostnaden för onödiga undersökningar för dem icke utnyttjar LIC bör beaktas eftersom dessa som kostnader ofta är mycket höga. Konklusionen LIC-servicen är att är effektiv, i vissa fall kanske den mest effektiva formen för konsultation. Författaren uppmärksammar också kvaliteten och värdet den av samlade kunskapen i databasen Drugline, enligt hennes mening borde som utnyttjas mer av sjukvården. En aktuell granskning av några läkemedelskommittéers rekommendationslistor har påvisat brister med avseende på målsättningen med listorna. Man efterlyser systematisk fokusering på val en mer av

terapigrupper, indikationsglidningar och läkemedlens roll inom vård-

program utöver det traditionella valet mellan generika samt snabbare

ställningstaganden till läkemedel.

nya Det finns ett flertal exempel på skriftlig offentlig läkemedelsinformation som efter varierande tid givit utslag i Apoteksbolagets försälj-

ningsstatistik. Hit hör en Spri-rapport hyperlipidemi samt Läkeme-

om delsverkets terapiöversikter trombolysbehandling hjärtinfarkt om av och användningen bensodiazepiner vid sömnbesvär och ångest. av Läkemedelsverkets information återhållsam användning ACEom av hämmare vid hypertoni och större förskrivning dessa medel vid av hjärtsvikt har dock inte resulterat i ändrade förskrivningsvanor. År 1995 undersöktes hur läkare använde och värderade olika källor för läkemedelsinformation: Läkemedelsverkets, Apoteksbolagets och industrins informationsmedier, utländska facktidskrifter, läkemedelskommittéer, akademiska konferenser samt kolleger. Av drygt 900 tillfrågade läkare huvudsakligen distriktsläkare och internmedicinare svarade cirka 600. Två läkare tre att de läste eller tog del - av uppgav av Information från Läkemedelsverket och lika stor andel vände sig till kollegor för att få läkemedelsinformation. Endast läkare fyra en av uppgav läkemedelskommittéer och workshopserien sina informasom tionskällor. Den distribueras dock inte till alla läkare. De högst senare

27Problemorienterad läkemedelsinformation En möjlighet att förbättra sjukvårdens kvalitet, Helena Staaf Lyrvall, Stockholm 1994 2 Läkartidningen 1997, 942596-8 29Läkemedelsverket- läsvärdesundersölcning skriften "Information från av Läkemedelsverket, IMU-Testologen 1995

104 Bilaga: Offentlig läkemedelsinformation

från Läkemedelsverket, kolleger värderade källorna var Information

värderade källorna läkemedelsoch Läkemedelsboken. De lägst var

workshopserien och läkemedelsindustrin.

kommittéer, Apoteksbolaget,

väsentligt muntlig läkemedelsinformation,

Man efterfrågade mer

med konferenser anordnade medicinska företrädelsevis i samband av

organisationer.

läkemedelsinformationen gäller huvudsakligen dess

Analyser av

val mediciner. Det är få institutioner betydelse för läkarna och deras av

analysera informationens betydelse för patifunnit anledning att som enternas hälsa.

studie läkare och apotekare i rollen som

I en experimentell av

till med högt blodtryck ifrågasatte läkemedelsinformatörer patienter

kunskaper läkemedelsbehandling.

somliga patienter apotekamas om

lika kunniga läkarna i detta Dock ansåg flertalet att apotekare var som

akademiska till skillnad Som informatörer ansågs läkarna vara ämne.

Å andra sidan tyckte sig patienterna

från de vanliga apotekarna. mer relationer till sina läkare än till apotekare. ha närmre, mer personliga

trodde huvudmotivet för information vid apotek var att Patienterna att hade tid informera. Situationen med dubbla avlasta läkarna inte att som möjlighet att kontrollera läkarna. I informatörer uppfattades som en

apotekare gått över sina befogenheter enstaka fall tyckte patienterna att

föreslå andra mediciner än de förskrivits. genom att som

3°Läkartidningen 1997, 94:733-9 och Ann-Mari Sellerberg, Lund 31Att beskriva högt blodtryck, Vesa Leppänen

1991.

4 Tidigare utredningar

Under senaste tio åren har flera statliga utredningar och motsvarande behandlat frågor offentlig producentobunden läkemedelsinforrna-

om tion. Till skillnad från Läkemedelsdistributionsutredningen har tidigare utredningar inte haft läkemedelsinformation som uttalad utredningsuppgift. I följande sammanställning refereras enbart vad dessa utredningar anfört information.

om

4.1 Läkemedel och hälsa SOU 1987:20

I betänkandet förordades vidareutveckling av den producentobundna

en läkemedelsinformationen. Bland de centrala organ som planerade, initierade och genomförde läkemedelsinformation ansågs Landstingsförbundet, Socialstyrelsen och Apoteksbolaget inta särställning.

en

Landstingen ansvarade för fortbildning av vårdpersonal, Socialstyreloch Apoteksbolaget för fortlöpande information till vårdpersonal

sen och till allmänheten.

4.2 Den läkemedelskontrollen

statliga

87 1O 1

RRV 6

Riksrevisionsverket ansåg att Socialstyrelsens läkemedelsavdelning borde utvidgad aktuell information om nya läkemedel och om stra-

ge tegier för läkemedelsanvändning. SLA borde ha huvudansvar för producentobunden läkemedelsinformation till förskrivare och läkemedelskommittéer.

tiden före Läkemedelsverket. Myndigheten bildades år 1991.

Detta avser Motsvarande uppgifter låg tidigare främst Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, SLA.

106 Bilaga: Tidigare utredningar

4.3 för kontroll av läkemedel

Ny myndighet m.m. Ds 1990:15

En arbetsgrupp inom Socialdepartementet gav år 1990 föreslag om

Läkemedelsverkets uppgifter, organisation och finansiering. Med hän-

visning till Läkemedelsverkets för licenser, kliniska prövningar, ansvar värdering dokument, utvärdering läkemedel och kontroll av av av marknadsförda läkemedel borde produktrelaterad information vara en

myndighetens huvuduppgifter. Myndigheten skulle svara för infor-

av mation till läkare, apotekspersonal och läkemedelskommittéer. Informationen skulle gälla bl.a. produktegenskaper, nytta respektive risk i förhållande till andra produkter jämförande läkemedelsinfonnation och monograñer nyregistrerade läkemedel. om Arbetsgruppen ansåg att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket borde samverka ifråga workshops inklusive dokumentation se om ovan. Läkemedelsverket skulle initiativtagare och arrangör. Mynvara digheterna skulle gemensamt för val ämnesområden, behandsvara av

lingsrekommendationer och publicering dessa rekommendationer.

av Med hänsyn till Socialstyrelsen för användning av läkemedel i ansvar vården borde det ansvaret för rekommendationerna, liksom yttersta ifråga andra behandlingsrekommendationer, ligga hos Socialstyom relsen.

Arbetsgruppen tog också ställning till ansvarsfördelningen mellan Läkemedelsverket och Apoteksbolaget. Den rollfördelning som gällt mellan SLA och Apoteksbolaget i framtagande och förmedling av information läkemedel till läkare och allmänheten borde bestå när om Läkemedelsverket bildats. Det skulle innebära följande: Apoteksbolaget skulle ha för muntlig och skriftlig produktansvar orienterad information till patienter och allmänheten. Behandlingsanvisningar och annat informationsmaterial borde produceras av Apoteksbolaget och lämnas ut på apoteken. Informationen borde utgå från situation med läkemedlen insatta i sina sammanhang. Infor-

patientens

mationen skulle grundas på fakta godkänts Läkemedelsverket. som av Inom för sin tillsynsroll skulle myndigheten vid behov kontrolramen lera att informationen överensstämde med angivna förutsättningar. Beträffande information till läkarkåren borde Apoteksbolaget främst verka lokalt och regionalt bl.a. stöd till och medverkan i läkegenom medelskommittéer. Apoteksbolagets samarbete med regionala avdel-

ningar för klinisk farmakologi, medverkan i uppbyggnad av regionala

läkemedelsinforrnationscentraler LIC och stöd till utbildningsaktivitill primärvårdens läkare särskilt viktigt. teter angavs som

Bilaga: Tidigare utredningar 107

Apoteksbolagets informationsroll förutsatte att man i informationsverksamheten tog tillvara stordriftsfördelar ifråga om kunskapsuppbyggnad, utveckling och utvärdering.

4.4 Läkemedel och

kompetens SOU 1993:106

I ett delbetänkande behandlade Läkemedelsförsörjningsutredningen

LFU 92 bl.a. läkemedelsinformation i perspektivet av egenvård, dvs. behandling och förebyggande av sjukdom med läkemedel, huskurer, vila, m.m. utan att medicinsk expertis konsulteras. I betänkandet påpekades att adekvat och vederhäftig information om läkemedel är en förutsättning för utvidgning egenvårdssortimentet i apotek och

av

egenvårdsapotek. Vid försäljning av handköpsläkemedel borde det

finnas farmacevtiskt utbildad personal som kan besvara kundernas frågor. Vad gäller allmänna läkemedel skulle det räcka med informa-

tion i och på förpackningen.

Betydelsen information och rådgivning i detaljhandel och där-

av

med ökade krav på informationsgivning från apotekspersonalens sida

hade Apoteksbolaget anförts ett flera motiv för en förändring

av som av av den grundläggande receptarieutbildningen. Farmacevter inom apoteksväsendet borde ges större möjligheter att fördjupa sig bl.a. i ämnesområdet kommunikation. Också LFU ansåg att det borde ut-

arbetas ett utbildningsprogram för att höja receptariemas kompetens

och kunskaper vad gäller läkemedelsrâdgivning.

4.5 och konkurrens

Omsorg SOU 1994:110

I sitt slutbetänkande återkom LFU till frågan om producentobunden läkemedelsinformation. Betänkandet förordade begreppet offentlig läkemedelsinformation med hänsyn till att ingen information inom detta område kan vara oberoende av data från producentemas forskning

och produktutveckling.

Ansvaret för offentlig läkemedelsinformation borde principiellt ligga på myndigheter, inte på bolag såsom Apoteksbolaget. LFU föreslog att Läkemedelsverket skulle ha det övergripande ansvaret för offentlig läkemedelsinfonnation. Informationen skulle finansieras med en apoteksavgift.

108 Bilaga: Tidigare utredningar

Vidare föreslogs organisationskommitté skulle tillsättas för att att en utforma den framtida offentliga läkemedelsinformationen med följande

inriktning:

Problemorienterad läkemedelsinfonnation anpassad till utveckling- 0 i övrigt inom medicinsk gxund- och vidareutbildning. en Informatörer med omfattande medicinsk skolning. 0 mer Infonnationssamverkan mellan Läkemedelsverket, sjukvården och 0

apoteksväsendet.

Förstärkta regionala läkemedelskommittéer och avdelningar för kli- 0 nisk farmakologi.

Informationsapotekare och informationsfarmakologer regional

0 n1va.

Liksom tidigare utredningar påpekade också LFU att sjukvården själv inte förfogar för läkemedelsinformation. Trots förslag i över resurser riktningen hade sjukvårdens dvs. läkemedelskommitden egna organ, téer och kliniska farmakologiska avdelningar inte tillförts resurser för läkemedelsinformation. Representanter för läkarkåren hade anfört detta förklaring till att den farmakoterapeutiska fortbildningen är som en otillräcklig för att upprätthålla modern och rationell terapi. en LFU ville tillföra sjukvården för läkemedelsinfonnation resurser avgiftsuttag i detaljistledet på 0,5 procent läkemedelsgenom ett av försäljningen. Dessa medel skulle användas för att stärka läkemedelskommittéemas verksamhet och bidra till läkarnas fortbildning i farmakologi. Medlen skulle fördelas Läkemedelsverket respektive av av läkarkårens företrädare.

4.6 framtida roll

Apoteksbolagets Ds 1995:82

arbetsgrupp inom Socialdepartementet indelade läkemedelsinfor- En

mation i olika kategorier: produktinformation, kompletterande

tre

och och professionell information till

patient- konsumentinformation

huvudmän och vårdpersonal.

Arbetsgruppen konstaterade att produktinformationen helt domineproducentema och att den till fonn och omfattning styrs av ras av vinna avsättning för produkter samt av läkeme-

producentintresset att

delslagen, produktansvarslagen och branschnormer. Gruppen ansåg att konsumenternas behov information enskilda produkter därmed av om

var väl tillgodosett.

Bilaga: Tidigare utredningar 109

Därutöver behöver konsumenterna kompletterande, jämförande och problemorienterad information: produkt- och ornrådesöversikter, allmän information om behandling av symptom, prisjämtörelser, m.m. Gruppen framhöll att Apoteksbolaget härvidlag har en stor uppgift med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och läkemedelsindustrin andra viktiga aktörer. som Beträffande professionell information framhöll arbetsgruppen att också denna informationskategori domineras industrin. Också här av

behövs kompletterande, jämförande och problemorienterad infonna-

tion. Den enskilde förskrivaren förutsätts inhämta den kunskap som krävs för rationell förskrivning. Ovannämnda instanser verkar för att ge förskrivare förutsättningar att inhämta nödvändig kunskap. Här nämndes också universiteten, sjukvårdshuvudmännenz sina läkemegenom delskommittéer, Läkemedelsinforrnationsrådet och Nätverket för läke-

medelsepidemiologi, NEPI.

Företrädare för olika intressen inom läkemedelsornrådet gav uttryck för ett behov att stärka informationsaktivitetema centralt och av fältet. Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Apoteksbolaget ansågs ha möjlighet att i samverkan ta fram ytterligare central information, främst stöd för förskrivarna. Dessa och andra som arbetar i vården som och har klinisk erfarenhet borde ges större möjligheter att påverka som inom vilka områden problemorienterad information ska tas fram och spridas. Det är endast fungerande dialog mellan de olika aktögenom adekvat information kan utvecklas. rerna som en

Arbetsgruppen koncentrerade sig i övrigt till frågan om Apoteksbolagets roll inom informationsomrâdet. Apoteksbolagets uppgift med avseende på produktinformation borde enligt arbetsgruppen inskränkas till att förmedla tillverkarnas och försäljamas information, dvs. den medföljer produkterna i samsom band med försäljning. Bl.a. produktansvarssynpunkt är det av betyur delse att tillverkarens information inte ändras eller tonas ner. Denna relativt passiva roll är enligt mening förenlig med gruppens aktiv roll vägledare till apotekskunder i behov av kompletteen som rande inforrnation. Genom samtal med kunderna bör apotekspersonalen försäkra sig att de får läkemedel också har kunskaper för att om som använde dem på ett adekvat sätt. För att tillgodose behovet jämförande information framställer av Apoteksbolaget problemorienterade broschyrer som redovisar indikationer och lämpligt självvalssortiment. Bolaget ägnar sig också all-

2 När denna arbetsgrupp verkade begränsades fortfarande huvudmännens anför läkemedelsförsörjning till den slutna vårdens behov av läkemedel. svar

mänt kunskapshöjande informationsverksamhet. Som exempel nämndes temaår och särskilt informationsmaterial för invandrare, skolor och studiecirklar. Arbetsgruppen ansåg att denna information är av värde för aktiv egenvård och rationell läkemedelsanvändning. Apoteksbolaverksamhet på detta område bör vidareutvecklas. Eftersom det gets gäller att jämföra olika läkemedel och terapier kan det inte krävas att bolaget härvidlag ska upprätthålla strikt konkurrensneutralitet. Rekommendationema ska grundas på saklig analys effekter och av kostnader. Arbetsgruppen konstaterade att Apoteksbolaget till stor del också finansierar professionell information. Som exempel angavs finansiering sekretariatsfunktioner inom läkemedelskommittéer, kliniska farmaav kologer, inforrnationsapotekare, informationsblad till distriktsläkare, verksamhet vid läkemedelsinformationscentraler och Läkemedels-

boken. Apoteksbolaget bör också fortsättningsvis sig inom

engagera dessa områden enbart det specificeras i bolagets avtal med men om

respektive sjukvårdshuvudmännen väljer att upphandla bola-

staten om

gets infonnationstjänster.

Fördelarna med affärsmässig relation mellan Apoteksbolaget en mer och huvudmännen ifråga denna infonnationsverksamhet angavs om regionala och lokala informationsbehov skulle komma att styra vara att insatser. Informationen skulle därmed i större utsträckning

bolagets

avspegla kraven från förskrivare och vårdpersonal. Kunder som annan ställer krav skulle vitalisera bolagets informationsverksamhet.

4.7 Reform på recept SOU 1995:122

Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU 2000 föreslog att det enligt lag ska finnas en eller flera läkemedelskommittéer i varje landsting med uppgift att lämna rekommendationer och att på annat sätt verka för tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning. Landstingen skulle ha för finansiering av läkeansvar medelskommittéemas verksamhet. Staten, dvs. de centrala myndigheskulle tillhandahålla ett nationellt kunskapsunderlag, däribland terna aktuella terapirekommendationer och värderingar hälsoekonomiska av studier. En för dessa förslag varje förskrivares ansvar för

utgångspunkt var

kvalitetsarbete3 känna

att inom ramen för inomprofessionellt -

gränserna för sin kompetens och endast förskriva läkemedel som denne

3 Socialstyrelsens föreskrifter från år 1993 kvalitetssäkring i hälso- och om sjukvården har gjort kvalitetsarbete till del av vårdpersonalens yrkesansvar. en

har tillfredsställande kunskap Eftersom den enskilde förskrivaren

om. inte kan ha tillräcklig kunskap och tid för att värdera alla relevanta fakta läkemedel, skulle landstingets bästa kompetens ifråga om

om läkemedel och läkemedelsterapi, förenade i läkemedelskommitté,

en bistå med terapirekommendationer och informationsspridning.

En utgångspunkt erfarenheten att frivilliga läkemedels-

annan var kommittéer inte kunnat påverka läkemedelsanvändningen och balansen mellan industrins läkemedelsinformation och producentoberoende infonnation. Det ansågs bero på att landstingen inte givit kommittéerna de ekonomiska och den krävs. HSU 2000 förutsatte

resurser status som att situationen härvidlag skulle förändras väsentligt till följd av landstingens kostnadsansvar för läkemedel och lagstadgade läkemedelskommittéer.

En tredje utgångspunkt var att framtagande av terapirekommenda-

tioner och informationsspridning skulle styras av förskrivamas behov och arbetsförutsättningar, inte infonnationsgivarnas behov av att

av sprida information. Förskrivama måste känna tillit till infonnationen. Det förutsätter att de känner till läkemedelskommitténs kriterier och vilka skäl i det enskilda fallet avgjort dess ställningstagande.

som Vidare måste läkemedelsinformationen var lättillgänglig.

Ifråga terapiprogram skulle läkemedelskommittén tillse att de

om innehöll tydliga rekommendationer bruk och val av läkemedel.

om Läkemedelskommittén skulle initiera framtagning av terapiprogram om

landstinget inte uppdragit detta till Ett sådant vittgâende

annat organ. mandat skulle bli möjligt att grupper med företrädare för olika

genom specialiteter knyts till kommittén.

HSU 2000 påtalade bristen kunskap effektiv inforrnationsverk-

om samhet och framhöll att den offentliga informationen måste ges en mer kraftfull profil för att kunna konkurrera med industrins infonnation. En tydlig brist i den offentliga informationen är att det ofta saknats mål

underlag för utvärdering dess genomslagskraft. Läkemedels-

som av kommittéerna borde utveckla modeller för informationsgivning. I kvalitetsarbetet skulle ingå att avläsa vilka modeller som fungerar mer eller mindre bra.

HSU 2000 inventerade de centrala myndigheternas författnings- och kompetensmässiga förutsättningar att ta på sig för centralt stöd

ansvar till läkemedelskommittéema, dvs. att ta fram och kodifiera ett nationellt kunskapsunderlag. Sammanfattningsvis föreslogs i betänkandet att Läkemedelsverket skulle ökat ansvar för läkemedelsinformation

ges

4 Vårdprogram och vårdkedjestrukturer är andra begrepp ungefär

som avser detsamma som terapiprogram.

112 Bilaga: Tidigare utredningar

och att Socialstyrelsen skulle ha för IT-baserad kunskaps-

ansvar en databas. Kommittén inte ställning till vilken institution som ska ha

tog det övergripande ansvaret ifråga hälsoekonomiska studier. I den

om

efterföljande propositionensföreslogs att Socialstyrelsen i samverkan

med Läkemedelsverket skulle följa läkemedelskommittéemas

upp arbete med att säkra kvaliteten på läkemedelsförskrivningar.

Beträffande de regionala läkemedelsinfonnationscentralema vid universitetsjukhusen föreslogs i betänkandet att samarbetet dem emellan skulle förstärkas och att verksamheten skulle finansieras

överenskommelser mellan landstingen. genom

5Proposition 1996/97:27

ÖWBUO

5% §77

när

Statens offentliga 1998

utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

BROTTSOFFER Omstruktureringarochbeskattning.l Vad hargjorts Vad bör göras 40 Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva

försäkringar.7 Utrikesdepartementet Integritet Effektivitet- skattebrott.9

- 1976årslagomimmunitetochprivilegieri vissafall Självdeklarationochkontrolluppgiñer

enöversyn.29 förenkladeförfaranden.12 - -

E-pengar näringsrättsligafrågor. 14

- Försvarsdepartementet Engräns enmyndighet l 8

- Säkrarekemikaliehantering.13 Försäkringsgaranti. Utlandsstyrkan.30 Ett garantisystemför försäkringsersättningar.22

Socialdepartementet Nya ledningsreglerförbankaktiebolagoch

försäkringsbolag.27 Tänderhela livet

nyttersättningssystemför vnxentandvård.2 Utbildningsdepartementet - Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerochav

Campusför konst10 Systembolagetsproduktnrval.8 När åsikterblir handling.En kunskapsöversikt Friståendeutbildningarmed statligtillsyn

om bemötande medfunktionshinder.16 inomolika områden.ll

av personer Tre städer.En storstadspolitiltfor helalandet.

Jordbruksdepartementet + st4 bilagor.25 Frånhembränttill Mariakliniken. Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv.

Översyn ñskeriadministrationen 24

faktaomungdomarochsvartsprit.26 av m.m. - Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel

Arbetsmarknadsdepartementet ochsamordnadläkemedelsförsörjning.28 Detgäller livet. Stödochvårdtill bamoch Välfärdensgenusansikte.3 ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31+ Mänpassaralltid Nivå- och organisationsspeciñka Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid processermedexempelfrån handeln.4 psykiatrisktvångsvård.32 Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch Företagaremedrestarbetstömiåga.34 maktdiskurser.5 Den framtidaarbetsskadeförsälcringen.37 Ty makten dinär Mytenomdetrationella

arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Vad får vi för pengarna Resultatstymingavstatsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala

Kulturdepartementet området.38 Läkemedelsinformationför alla. 41 Samordning digital marksändav TV. 17

Kommunikationsdepartementet Närings- och handelsdepartementet

IT ochregionalutveckling. Statenochexportfmansieringen.23 120exempelfrån Sverigeslän.19 IT-kommisionenshearing infrastrukturen Inrikesdepartementet

om för digitalamedier.Andrakammarsalen, Historia,ekonomiochforskning. Riksdagen1997-10-24.20 Femrapporteromidrott. In. 33 Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. Hearinganordnad IT kommissioneni Miljödepartementet

av samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret Grönanyckeltal- Indikatorerför ekologiskthållbart

ett 1997-11-14.21 samhälle.15 Identifieringoch identiteti digitalamiljöer. Förordningartill miljöbalken. Bilagor.+ 35

Referatfrånenhearingden 12november1997. Det fmsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 - IT-kommissionensrapport4/98.36

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29.1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissa . Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

-

nyttersättningssystemför vuxentandvård. 30.Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31.Detgäller livet. Stödochvårdtill bam och

Mänpassaralltid Nivå- ochorganisationsspecifika ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.S.+ . processermedexempelfrånhandeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid

Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning.

Ty makten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott.In. . arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34.Företagaremedrestarbetsförmåga. Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartill miliöbalken.+ Bilagor. M. . av försäkringar.Fi 36 Identifieringoch identiteti digitalamiljöer

. Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerav Referatfrånenhearingden12november1997. . ochSystembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98.K.

Integritet Effektivitet Skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeförsäkringen.

- 10.Campusför konst.U. 38.Vad fårvi förpengarna Resultatstymingav

- Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala . inomolika områden.U. området.

E Självdeklarationoch kontrolluppgiñer 39.Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.M.

förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER. - Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi. Läkemedelsinfonnationför alla. S.

- . Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskt

hållbartsamhälle.M.

Näråsikterblir handling.En kunskapsöversiktom

bemötandeav personermedfunktionshinder.

Samordning digital marksändTV. Ku.av

Engräns enmyndighet Fi.

- IT ochregionalutveckling.

120exempelfrån Sverigeslän.K. NO IT-kommisionenshearingominfrastrukturen . för digitalamedier.Andrakammarsalen,

Riksdagen1997-10-24.K.

k- Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. . Hearinganordnad IT kommissioneniav

samverkanmedIndustritörbundetoch Statskontoret

1997-11-14.K.

22. Försäkringsgaranti.

Ett garantisystemför försälaingsersättningar.Fi.

23. Statenochexportfmansieringen.N.

24. Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. Översyn ñskeriadminisüationen Jo.

av m.m. 25. Tre städer.En storstadspolitikför helalandet.

+ st4 bilagor.

26.Frånhembränttill Mariakliniken.

faktaomungdomarochsvartsprit. - 27.Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch

försäkringsbolag.Fi.

28.Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel

ochsamordnadläkemedelstörsöijning.

.

0 ,0

0 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0 0

, 0 0

O O O

v

q 00

OFFFNTLIGA PUBLIKATIONER 4 0 0 Ö. . l C 0

O.

Å A