Vallagsfrågor m.m.

1994/95 KU11

I betänkandet behandlas åtta motioner från allmänna motionstiderna 1993 och 1994. Motionerna berör frågor om valkretsindelning, skydd för partibeteckning m.m. samt röstningsförfarandet i allmänhet och för utlandssvenskar.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:K703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av partibeteckning.

1992/93:K704 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.

1992/93:K707 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:K701 av Olle Schmidt och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av s.k. vandrande valurna.

1993/94:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala valkretsindelningen.

1993/94:K704 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell brevröstning för svenska medborgare i utlandet.

1993/94:K706 av Harriet Colliander och Ian Wachtmeister (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att valreglerna måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang, 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val undantas från obligatorisk utdelning av valsedelar i det valet.

1993/94:K707 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlandssvenskarnas rösträtt.

Inledning

De grundläggande reglerna om valsystemet finns i regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen (1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).

Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan kandidaterna genom särskilda uträkningar.

Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar. För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar. Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i valkretsar.

Utredningsarbete

Under de tre senaste åren har det pågått en omfattande översyn av vallagstiftningen.

I mars 1991 tillkallades en särskild utredare -- Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt.

Första etappen av utredningsuppdraget har resulterat i vissa ändringar i vallagen och andra författningar som rör valförfarandet. De innebär bl.a. att framställningen av röstlängder och röstkort har förenklats, att de särskilda innerkuverten vid röstning med valsedelsförsändelse slopats och att kvalifikationsdagen för framställning av röstlängd flyttas till den 1 juli. Bestämmelserna om budröstning har reformerats, och den särskilda makeröstningen kommer att tas bort efter 1994 års val. Utredningens förslag har vidare resulterat i en försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval. Den innefattar "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.

Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening. I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994 slutbetänkandet (SOU 1994:30) Vallagen.

I betänkandet redovisar kommittén överväganden bl.a. i fråga om röstlängder, utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar och särskilda röstmottagningsställen.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Vid överläggningar under hösten 1993 enades företrädare för riksdagspartierna om att bl.a. frågan om åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten skulle beredas i en parlamentarisk utredning.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir. 1994:49) har nu också fått i uppdrag att se över vissa frågor med anknytning till valsystemet. Kommittén skall i första hand se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar.

Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte.

Det är enligt direktiven angeläget att kommittén söker nå sådana lösningar på de olika frågorna att de samlar en bred majoritet.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.

Valkretsindelning

Gällande bestämmelser m.m.

Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar. Valkretsindelningen överensstämmer i princip med länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län i två valkretsar. För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller att kommunerna skall delas in i valkretsar, om det finns fler än 24 000 röstberättigade invånare i kommunen eller det skall utses minst 51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också delas in i valkretsar, om det finns fler än 6 000 röstberättigade i kommunen.

Det riksproportionella valsystem som tillämpades första gången vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a. att, sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet genombryts av den s.k. småpartispärren. Ett motsvarande proportionellt system infördes för val till landstingsfullmäktige vid valet år 1976.

Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Motion

Bertil Persson (m) anser i motion 1993/94:K703 att fler valkretsar i kommunerna är både administrativt besvärligt och bidrar till förmåner för det största partiet på ett orimligt sätt. Enligt motionären bör därför fler valkretsar inte införas, och han begär ett tillkännagivande om detta.

Utredningsarbete

1993 års vallagskommitté övervägde i sitt slutbetänkande (SOU 1994:30) Vallagen frågan om utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäktige. Kommittén påpekade att det från tid till annan förts fram krav på att införa ett mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige samt att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara befogat att presentera en sådan analys utifrån de förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. -- Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr.

Som nämnts ovan har den nytillsatta kommittén som skall se över vissa frågor med anknytning till valsystemet i uppdrag bl.a. att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Av redogörelsen ovan framgår att valsystemet för val till kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr. Vad utredningarna avsett har dock varit frågan om att införa ett mer proportionellt system, inte -- som motionären synes befara -- om att göra systemet mindre proportionellt.

1993 års vallagskommittés betänkande remissbehandlas för närvarande. Remissbehandling och beredning av detta betänkande, liksom den nytillsatta kommitténs arbete med att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av riksdagsvalkretsarna, bör enligt utskottets mening avvaktas.

Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda motion 1993/94:K703. Skydd för partibeteckning m.m.

Partibeteckning och valsedlar vid val

Gällande bestämmelser

I 5 kap. vallagen finns bestämmelser om registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater.

För registrering av partibeteckning krävs enligt 3 § bl.a. att partibeteckningen består av eller innehåller ord, ansökan biträds av visst minsta antal röstberättigade medlemmar, partibeteckningen kan antas inte leda till förväxling med annan registrerad beteckning eller beteckning som för högst fem år sedan har avförts ur registret efter namnbyte.

För att en registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val, skall partiet som kandidater anmäla ett antal personer, vilket antal varierar mellan de olika valen (8 §).

Ansökan om registrering av partibeteckning görs hos centrala valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV). Detsamma gäller anmälan av kandidater. Riksskatteverket upprättar för varje slag av val och för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun listor över de kandidater som partierna har anmält.

Om en partibeteckning registreras för val till riksdagen, gäller registreringen även för val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige i hela riket.

I 6 kap. vallagen finns bestämmelser om valsedlar. Även i 14 kap., som gäller slutlig sammanräkning och mandatfördelning, finns bestämmelser som rör valsedlar.

På en valsedel skall det enligt 6 kap. 2 § vallagen finnas partibeteckning. Dessutom bör en valsedel innehålla bl.a. namn på en eller flera kandidater och uppgift om det val för vilket sedeln gäller (valbeteckning). Om det finns namn på fler än en kandidat på valsedeln, skall namnen tas upp i en följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.

Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där röstning äger rum för varje val ha tillgång till dels s.k. partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet, dels valsedelsblanketter. Valsedlar och blanketter tillhandahålls genom Riksskatteverkets försorg. Bestämmelsen förutsätter att partimarkerade valsedlar tillhandahålls för samtliga tre val.

Om ett parti har anmält kandidater, måste de valsedlar som har partiets beteckning som första -- och sedan den 1 juli 1994 även andra -- namn uppta namn på sådana kandidater. Om väljaren genom strykning, tillägg e.d. förändrar valsedeln, måste sedeln om den upptar flera namn även efter åtgärden som första och andra namn ha anmälda namn. Om sedeln upptar endast ett namn skall detta vara anmält. I annat fall anses namnet obefintligt och rösten tillgodoräknas endast partiet, medan mandatfördelningen inom partiet inte påverkas.

Partiernas nomineringsförfarande är inte reglerat i lag. Ett parti kan gå fram med en eller flera listor inom samma valkrets. Grupper inom partierna anmäler ibland s.k. spränglistor. Med den inskränkning som ligger i att det första och andra namnet på en valsedel måste vara anmält till centrala valmyndigheten för att ordningen mellan kandidaterna på valsedeln skall beaktas, råder stor frihet för väljarna att sätta in eller stryka namn på partiernas valsedlar. Väljaren har möjlighet att på valsedeln ta upp vilka kandidater han eller hon vill. Något samtycke från parti eller kandidat behövs inte.

Motioner

I motion 1992/93:K704 begär Bengt Silfverstrand m.fl. (s) att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring av 6 kap. 9 § vallagen att missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs. Som bakgrund till yrkandet pekar motionärerna på att etablerade partiers namn missbrukats framför allt i 1991 års valrörelse i syfte att missleda partiernas traditionella väljare. Socialdemokratiska och moderata riksdagskandidater, vilka återfanns på resp. partiers valsedlar, hade mot sin vilja uppförts även på listor under partibeteckningen "Socialdemokratiska arbetarpartiet" resp. "Moderata samlingspartiet" tillsammans med personer som företrädde åsikter som ligger fjärran från dessa båda partiers synsätt. Vidare hade dessa valsedlar i flera vallokaler blandats med partiernas ordinarie valsedlar.

I motion 1992/93:K707 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett tillkännagivande om att reglerna om skydd för partibeteckning måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang. Harriet Colliander och Ian Wachtmeister (nyd) begär i motion 1993/94:K706 dels ett tillkännagivande om att valreglerna måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang (yrkande 1), dels ett beslut om sådan ändring i vallagen att ett parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val undantas från obligatorisk utdelning av valsedlar i det valet (yrkande 2).

Utredningsförslag m.m.

Personvalskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1993:21) Ökat personval bl.a. att partier som vill delta i val skall anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till ändring av 6 kap. 9 § föreskrevs att valsedlar skall tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt deltagande i valet". -- Kommitténs förslag i denna del har inte lett till något förslag från regeringen.

Personvalskommittén övervägde även möjligheterna att förhindra ett otillbörligt utnyttjande av den fria nomineringsrätten. Kommittén föreslog att kravet på anmälan av kandidatnamn skulle utökas till att gälla både det första och andra namnet på valsedeln.

Vid överläggningar mellan företrädare för riksdagspartierna under hösten 1993 enades dessa på grundval av Personvalskommitténs betänkande -- förutom om att öka inslaget av personval i det svenska valsystemet -- om att kommitténs förslag mot missbruk av den fria nomineringsrätten borde genomföras före valet 1994. Vid överläggningarna enades partierna också om att frågan om åtgärder mot sådant missbruk skulle beredas i en parlamentarisk utredning.

Förslaget om åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten antogs också av riksdagen under våren 1994 (prop. 1993/94:146, bet. KU46, rskr. 277). I propositionen pekades på att de illojala förfaranden som förekommit vid de senaste valen inneburit bl.a. att personer som velat dra nytta av en etablerad partibeteckning låtit trycka valsedlar med partibeteckningen i fråga och på andra och följande platser fört upp egna kandidater som inte haft någon anknytning till det parti vars beteckning står på valsedeln. Enligt propositionen fanns inte några alternativ till kommitténs förslag och de grundläggande principer som partierna enats om, om man redan till 1994 års val skulle genomföra en ändring i valsystemet. Regeringen framhöll dock att ingenting hindrade att andra lösningar på problemet senare kunde komma i fråga.

Tidigare riksdagsbehandling

I sitt betänkande 1993/94:KU12 redogjorde utskottet för den prövning av frågan om tillhandahållande av valsedlar som Valprövningsnämnden gjort i samband med att Kristen demokratisk samling (kds), som vid riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin partibeteckning med anledning av samverkan med Centerpartiet under dess beteckning Centern, hade överklagat Riksskatteverkets beslut att distribuera valsedlar med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 9 § vallagen.

Valprövningsnämnden hade funnit att Riksskatteverket inte lagligen kunnat bifalla framställningen från Kristen demokratisk samling att endast tillhandahålla partimarkerade valsedlar för partiet för landstings- och kommunfullmäktigval.

Utskottet ansåg för sin del i betänkandet att det med fog kan anses olyckligt att partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna skall hållas tillgängliga i vallokaler även för sådant val som ett parti klargjort att det inte kommer att delta i samt anförde vidare.

Emellertid bör kraven på enhetlighet i distributionen och tänkbara oklarheter i behörighetsfrågor vägas in i bedömningen av möjligheterna till undantagsregler.

Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring. Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.

Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av valsedlar.

Utskottet ansåg avslutningsvis att med anledning av att frågan hörde samman med frågor som var föremål för överväganden i regeringskansliet något uttalande från riksdagens sida inte borde göras, och utskottet avstyrkte den föreliggande motionen.

Utskottet behandlade tillsammans med regeringens lagförslag om åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten även motioner i ämnet. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU46 motionerna med hänvisning dels till det framlagda lagförslaget, dels till att frågan om åtgärder mot sådant missbruk också skulle komma att beredas i en parlamentarisk utredning.

Pågående utredning

Som nämnts ovan har en nyligen tillsatt kommitté fått i uppdrag att se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten. Det står också kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Den ovan nämnda nytillsatta kommittén har i uppdrag att se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten, och det står kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte. Resultatet av utredningen bör avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och 1993/94:K706 yrkandena 1 och 2.

Skydd för partibeteckning vid sidan om val

Gällande ordning

Som redovisats ovan kan en partibeteckning under vissa förutsättningar registreras hos Riksskatteverket och får genom registreringen ett visst skydd. Skyddet är konstruerat på det sättet att partierna har möjlighet att anmäla kandidater till valet. Även de regler som gäller för Riksskatteverkets prövning av ansökningar om registrering innebär ett skydd. Således får en partibeteckning inte registreras om den enligt i 5 kap. 3 § vallagen närmare angivna regler kan antas leda till förväxling med tidigare registrerade partibeteckningar.

Utöver det administrativa namnskydd som registrering hos Riksskatteverket medför kan också upphovsrättsliga regler ge politiska partier ett visst privaträttsligt skydd. Detta kan omfatta inte bara namnet utan också partiernas symboler.

Skyddet enligt varumärkeslagen (1960:644) är kommersiellt och innebär ensamrätt till märket för att från andras varor eller tjänster skilja sådana som någon tillhandahåller i sin rörelse. Firmalagen (1974:156) ger en näringsidkare visst skydd för sin firma, dvs. den benämning under vilken han driver sin verksamhet. Firmalagens regler torde i viss mån kunna tillämpas, i vart fall analogivis, på politiska partiers namn och symboler.

Det privaträttsliga skydd som den upphovsrättsliga lagstiftningen kan ge innebär inte någon garanti mot illojala förfaranden i samband med valet, eftersom de olika regelsystemen inte har någon direkt koppling till varandra.

Medan ekonomiska föreningar regleras i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, finns ingen motsvarande lagstiftning om ideella föreningar. För att en ideell förening skall anses som en juridisk person och ha rättskapacitet krävs det enligt de principer som vuxit fram i rättspraxis att det finns en styrelse och att stadgar av viss fullständighet antagits.

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år 1971 prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1992, då lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:LU23 fann att det saknades skäl att införa en lagstiftning om ideella föreningar i vårt land och avstyrkte en föreliggande motion i frågan.

Enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. skall organisationsnummer fastställas för i lagen angivna associationer och organ. Därutöver fastställs organisationsnummer för andra juridiska personer som ansöker om det.

Motion

Frågan om skydd för partibeteckning i ett vidare sammanhang än vid val tas upp i motion 1992/93:K703 av Bengt Harding Olson (fp). Motionären kritiserar att registreringen av en partibeteckning endast ger partiet ett visst skydd mot att andra partier otillbörligt använder samma partibeteckning vid val men saknar betydelse i andra sammanhang. Medan partierna har skydd för sitt organisationsnummer under hela sin verksamhetstid har de skydd för sin partibeteckning endast vid val. Detta förefaller motionären svårbegripligt. Han anser att det ytterst handlar om att förhindra vilseledande av allmänheten i viktiga demokratiska sammanhang, och han begär ett tillkännagivande om behovet av ett förstärkt skydd för politiska föreningars partibeteckning.

Utredningsarbete

1993 års vallagskommitté behandlade i sitt slutbetänkande (SOU 1994:30) Vallagen den närliggande frågan om symboler på valsedlar. Kommittén gjorde en kort genomgång av administrativt och upphovsrättsligt skydd för namn och symboler och ansåg sammanfattningsvis att värdet av att förse valsedlar med partisymboler inte uppvägs av de risker för missbruk och de kostnader som en sådan ordning skulle medföra.

Kommittén framhöll vidare att det träffats en överenskommelse mellan samtliga riksdagspartier att frågan om den fria nomineringsrätten skall behandlas av en parlamentariskt sammansatt beredning. Enligt kommitténs uppfattning kunde frågan om symboler med fördel behandlas i samband med en översyn av den fria nomineringsrätten, framför allt med hänsyn till de likartade spörsmål som uppstår då det gäller att finna en ordning som förhindrar att systemet missbrukas.

I det uppdrag som givits den nyligen tillsatta kommittén om den fria nomineringsrätten och vissa andra valfrågor ingår, som ovan redovisats, att överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar. I direktiven har 1993 års vallagskommittés genomgång av frågan åberopats. Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande frågor än de som nämns i uppdraget som den finner angelägna och ligger i linje med utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Den fråga som motionären tar upp -- skyddet för partibeteckning vid sidan om val -- kan komma att beröras av utredningsarbetet i den ovan nämnda nytillsatta kommittén. Utskottet anser inte att något tillkännagivande behövs med anledning av motion 1992/93:K703.

Röstning i allmänhet

Gällande bestämmelser

Allmänna bestämmelser om röstningen finns i 8 kap. vallagen. Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och 10 kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse.

Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i röstlängd (1 §). Om den röstande är förhindrad att rösta enligt den regeln, får han rösta på postkontor här i riket eller hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart. Väljaren skall enligt huvudregeln för varje val lägga sin valsedel i ett valkuvert och personligen lämna kuverten till valförrättaren eller röstmottagaren (2 och 4 §§).

Förtidsröstning genom posten kan ske på tillfälliga postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar. (Se 10 kap. 2 § vallagen.)

Den som är gift har enligt särskilda regler hittills fått lämna valsedel genom sin make, och den som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, får rösta genom bud. Reglerna om röstning genom make eller maka och genom bud finns i 11 kap. vallagen.

Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen (1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994 -- möjlighet bl.a. att anordna röstning också på annat röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen.

I propositionen (prop. 1993/94:21) framhölls att försök borde genomföras med att kommunerna tog över ansvaret för den s.k. institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och kriminalvårdsanstalter och att andra typer av röstmottagning som borde prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. En annan lösning kunde enligt propositionen vara att röstmottagningen skedde på annat sätt, t.ex. genom att röstmottagarna söker upp väljarna och då för med sig valurnan. Sådan möjlighet finns enligt propositionen i Norge och Danmark, där det dock förutsätter att väljaren på grund av sjukdom eller handikapp inte kan inställa sig i vallokalen. I dessa länder förutsätter en sådan röstmottagning också att valmyndigheterna fattat ett särskilt beslut att väljaren skall få rösta på detta sätt. Denna form av röstmottagning kan således, framhålls det i propositionen, användas av i princip samma kategori väljare som i Sverige kan använda sig av möjligheten att budrösta.

I propositionen betonades också att det var väsentligt att genomförandet av försöken sker på sådant sätt att väljarens valhemlighet garanteras samtidigt som valförfarandets säkerhet kan upprätthållas.

Enligt uppgift från Riksskatteverkets valenhet har försök med ambulerande röstmottagning förekommit i mindre omfattning.

Motion

I motion 1993/94:K701 framhåller Olle Schmidt och Lars Sundin (fp) efter ryskt exempel behovet av en s.k. vandrande valurna. En sådan valförrättare skulle finnas i varje vallokal, och personer som inte under valdagen kan ta sig till vallokalen skulle kunna begära att valförrättaren med valurna och en kontrollant besöker den röstande i hemmet så att den röstande kan avge sin röst enligt strikta regler. Motionärerna begär ett tillkännagivande om införande av en sådan ordning.

Utskottets bedömning

Som ovan nämnts har det vid 1994 års val funnits möjlighet för kommunerna att pröva ambulerande röstmottagning. Någon sammanställning eller värdering av resultat och erfarenheter från försöken har ännu inte gjorts och än mindre redovisats till regeringen. Utskottet anser att en sådan sammanställning och värdering bör avvaktas och avstyrker motion 1993/94:K701.

Utlandssvenskars röstning

Gällande bestämmelser

Röstlängd

Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit folkbokförda här någon gång.

Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.

Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli för varje valdistrikt av skattemyndigheten. I den allmänna röstlängden antecknas alla svenska medborgare som är folkbokförda på fastighet i valdistriktet den 1 juli och som har fyllt eller fyller 17 år senast den 1 september det år röstlängden upprättas.

Utlandssvenskarna tas upp i den särskilda röstlängden, som upprättas av Riksskatteverket. Liksom den allmänna röstlängden skall den särskilda röstlängden vara framställd senast den 15 juli. För att man skall bli upptagen i den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Man måste ansöka om att tas upp i den särskilda röstlängden inför varje ordinarie val.

Brevröstning

För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat. Regler om sådan röstmottagning finns i 10 kap. 7--11 §§ vallagen. Särskild röstmottagning kan anordnas på orter där det finns ett större antal svenska medborgare men där röstmottagningsmyndighet saknas. Röstmottagning genom svenska utlandsmyndigheter sker i dag i mycket stor omfattning. Enligt gällande praxis anordnas röstmottagning utomlands på platser där det finns fler än ett tiotal svenska medborgare.

En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade lagarna (1991:189) och (1994:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder -- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val.

Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.

Vid brevröstning ställer väljaren enligt detaljerade regler i ordning sin röst och sänder den med vanlig post direkt till resp. valnämnd.

När en brevröst kommer in till valnämnden skall nämnden anteckna detta i ett särskilt protokoll. Granskning och rösträkning av brevrösterna sker sedan vid valnämndens s.k. onsdagsräkning. Valnämnden skall vid sin granskning bl.a. kontrollera att omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Tyskland eller i Schweiz. Denna kontroll sker med hjälp av poststämpeln på omslaget. Med hjälp av poststämpeln kontrolleras också att brevrösten inte har lämnats senare än dagen före valdagen.

Motioner

Chris Heister (m) anser i motion 1993/94:K707 att alla utanför Sverige bosatta svenskar bör ha rösträtt så snart de uppnått 18 års ålder utan undantag eller andra särskilda kvalifikationer. Hon begär ett tillkännagivande om det anförda.

Hans Nyhage och Lars Björkman (m) hänvisar i motion 1993/94:K704 till de regler om brevröstning som gäller för svenska medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz och anser att brevröstning från utlandet bör tillåtas generellt. De begär ett tillkännagivande om detta.

Utredningsförslag

På grundval av tilläggsdirektiv övervägde Vallagsutredningen frågan om att underlätta för utlandssvenskarna att använda sig av den rösträtt som de i princip är tillerkända. De åtgärder som nämndes i tilläggsdirektiven är att förenkla reglerna när det gäller att bli upptagen i den särskilda röstlängden eller att utvidga möjligheterna till brevröstning.

Vallagsutredningen förde i sitt delbetänkande (SOU 1992:108) VAL Organisation Teknik Ekonomi fram förslaget att den särskilda röstlängden inte skulle bygga på ett ansökningsförfarande utan att den i stället skulle framställas mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet beträffande de svenska medborgare som någon gång varit folkbokförda här.

1993 års vallagskommitté konstaterade i sitt slutbetänkande (SOU 1994:30) Vallagen att de alternativ som finns när det gäller att ta upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren aktivt ansöker om det, att längden innebär en förteckning över de utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar som finns med ett sådant system.

Kommittén föreslår att bl.a. den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort. Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som de tillhörde när de utvandrade, ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla sin adress i utlandet, och den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin adress i utlandet.

I delbetänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi framhöll Vallagsutredningen att införande av brevröstning som en generell möjlighet skulle, som 1984 års rösträttskommitté påpekat, innebära ytterligare ett förfarande som strider mot vårt valsystems grundläggande principer. För att denna möjlighet skulle införas borde det finnas mycket tungt vägande skäl. Utredningen fortsatte med att peka på de principiella och praktiska problem som brevröstning innebär. Utredningen ställde sig mycket tveksam till att införa en generell möjlighet för utlandssvenskar att brevrösta. Inställningen hängde samman med synen på valhandlingen. Om man accepterade att utlandssvenskar generellt kan få rösta genom brevröstning av det enda skälet att denna form av röstning framstår som smidig och enkel för väljaren, måste man samtidigt ställa sig frågan varför inte motsvarande sätt att rösta skulle kunna accepteras vid röstning inom landet. Skälet till detta är att man med en sådan röstning inte kan garantera väljarens valhemlighet och att man då inte kan upprätthålla valens tillförlitlighet.

1993 års vallagskommitté ställde sig även i slutbetänkandet Vallagen tveksam till att utan starka skäl göra avsteg från det grundläggande skyddet för valhemligheten som ligger i att väljaren vid personlig inställelse skall lämna sin röst till en valförrättare eller en särskilt utsedd röstmottagare. Ett sådant skäl är enligt kommittén att väljaren inte annars kan rösta, något som ju är fallet om ett visst land inte tillåter vanlig röstmottagning, ett annat om det med hänsyn till stora praktiska eller administrativa problem ställer sig alltför omständligt och dyrt att anordna röstmottagning.

Kommitténs tveksamhet hängde också samman med de brister i säkerheten som finns vid brevröstning framför allt när det gäller risken för att väljarens röst blir underkänd.

Kommittén konstaterade att några administrativa problem att anordna röstmottagning inte finns när det gäller de länder där röstmottagning anordnas i dag. Kommittén ansåg därför inte att man bör göra något avsteg från det normala röstningsförfarandet för att på så sätt kunna tillgodose ett relativt litet antal röstande. Kommittén ville därför inte ställa sig bakom en utvidgning av möjligheterna att brevrösta till länder där ordinär röstmottagning är möjlig.

Kommitténs slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.

Utskottets bedömning

De frågor om den särskilda röstlängden för utlandssvenskar och om brevröstning som tas upp i motionerna har som framgår av redogörelsen ovan behandlats av 1993 års vallagskommitté. Remissbehandlingen och beredningen av kommitténs förslag bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.

Utskottet hemställer

1. beträffande valkretsindelning att riksdagen avslår motion 1993/94:K703,

2. beträffande tillhandahållande av valsedlar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och 1993/94:K706 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande skydd för partibeteckning vid sidan om val att riksdagen avslår motion 1992/93:K703,

4. beträffande ambulerande röstmottagning att riksdagen avslår motion 1993/94:K701,

5. beträffande utlandssvenskars röstning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.

Stockholm den 25 oktober 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Ola Karlsson (m) och Sivert Carlsson (c).

Sammanfattning 1 Motionerna 1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 1 Utskottet 2 Inledning 2 Utredningsarbete 2 Valkretsindelning 3 Gällande bestämmelser m.m. 3 Motion 4 Utredningsarbete 4 Utskottets bedömning 4 Skydd för partibeteckning m.m. 5 Partibeteckning och valsedlar vid val 5 Gällande bestämmelser 5 Motioner 6 Utredningsförslag m.m. 7 Tidigare riksdagsbehandling 7 Pågående utredning 8 Utskottets bedömning 8 Skydd för partibeteckning vid sidan om val 9 Gällande ordning 9 Motion 9 Utredningsarbete 10 Utskottets bedömning 10 Röstning i allmänhet 10 Gällande bestämmelser 10 Motion 11 Utskottets bedömning 12 Utlandssvenskars röstning 12 Gällande bestämmelser 12 Röstlängd 12 Brevröstning 12 Motioner 13 Utredningsförslag 13 Utskottets bedömning 15 Hemställan 15