2002/806/EG: Kommissionens beslut av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Vizcaya (Spanien) (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2001) 1763]

Avis juridique important

2002/806/EG: Kommissionens beslut av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Vizcaya (Spanien) (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2001) 1763] Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 279 , 17/10/2002 s. 0035 - 0049

Kommissionens beslut

av den 11 juli 2001

om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Vizcaya (Spanien)

[delgivet med nr K(2001) 1763]

(Endast den spanska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2002/806/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 63.2 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Särskilt tack vare den information som har samlats in med anledning av de förfaranden som inletts till följd av anmälningarna mot det statliga stödet till företagen Daewoo Electronics Manufacturing España SA(2), Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA(3), har kommissionen fått kännedom om att det i provinsen Álava i Spanien finns ett icke anmält skattemässigt investeringsstöd, i form av skattemässigt stöd som utgörs av en minskning i beskattningsunderlaget för vissa nystartade företag. Kommissionen fick också informella uppgifter om att liknande åtgärder förekom i provinsen Vizcaya, då denna provins åtnjuter samma skattemässiga självständighet som provinsen Álava.

(2) Genom en skrivelse av den 29 september 1999 (SG (99) D/7813) underrättade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget avseende detta stöd.

(3) Genom en skrivelse från sin ständiga representation av den 2 december 1999, registrerad den 6 december 1999, lade de spanska myndigheterna fram sina synpunkter inom ramen för nämnda förfarande.

(4) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(4). Kommissionen gav därigenom berörda parter tillfälle att yttra sig om stödåtgärderna inom en månad från tidigare nämnda publiceringsdatum.

(5) Kommissionen mottog synpunkter från följande berörda parter: den autonoma regionen Castilla y León den 17 mars 2000; regeringen i Rioja den 24 mars 2000; Cámara de Comercio, Industria y Navegación de Bilbao - Bilboko Erkataritza Ganbera (Handels-, industri- och sjöfartskammaren i Bilbao) den 27 mars 2000; Confederación Empresarial Vasca - Euskal Entrepresarien Konfederakuntza (den baskiska arbetsgivarorganisationen, nedan kallad Confebask) den 27 mars 2000; samt efter att tidsfristen löpt ut, kompletterande synpunkter genom skrivelse av den 29 december 2000, registrerad den 3 januari 2001, Colegio Vasco de Economistas - Ekonomilarien Euskal Elkargoa (det baskiska ekonomkollegiet) den 27 mars 2000; Círculo de Empresarios Vascos (baskiska företagarkretsen) den 27 mars 2000; samt Asociación Profesional de Asesores Fiscales de la Comunidad del País Vasco (baskiska skatterådgivares yrkesförbund) den 28 mars 2000. Kommissionen översände dessa synpunkter till Spanien genom skrivelse D/52998 av den 17 maj 2000 för att ge landet tillfälle att bemöta dem. Kommissionen har dock inte mottagit några kommentar.

(6) Genom Norma Foral 7/2000 av den 19 juli upphävdes artikel 26 i Norma Foral(5) för Vizcaya 3/1996 av den 26 juni, vilken utgjorde den rättsliga grunden för de skattemässiga stöden ifråga.

II. DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

(7) Enligt de upplysningar som kommissionen har tillgång till, vilka inte har ifrågasatts av de spanska myndigheterna eller andra berörda parter, infördes det skattemässiga stödet i fråga genom den tidigare nämnda artikel 26 i Norma Foral 3/1996 av den 26 juni om bolagsbeskattning. Texten i den nämnda artikel 26 lyder som följer(6): "1. Företag som inleder sin näringsverksamhet efter det att denna Norma Foral trätt i kraft skall från och med det första räkenskapsår inom fyra år räknat från upptagandet av affärsverksamheten då dess beskattningsunderlag är positivt ha rätt, under fyra på varandra följande beskattningsår, till minskning av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 respektive 25 % av det positiva beskattningsunderlaget från den ekonomiska verksamheten, före utjämning av negativa beskattningsunderlag från tidigare räkenskapsår.

[...]

2. För att kunna komma i fråga för denna minskning skall den skattskyldige uppfylla följande krav:

a) Det inbetalade kapitalet skall när verksamheten inleds uppgå till minst 20 miljoner pesetas.

[...]

f) Företaget skall under de två första verksamhetsåren investera minst 80 miljoner pesetas i materiella anläggningstillgångar. Samtliga dessa anläggningstillgångar skall avse tillgångar som skall utnyttjas i rörelsen. Tillgångarna får dock inte för användning utarrenderas eller överlåtas till tredje part. Tillgångar som förvärvats genom finansiell leasing betraktas också som investeringar i materiella anläggningstillgångar, förutsatt att företaget förbinder sig att utöva köpoptionen.

g) Minst 10 arbetstillfällen skall skapas inom sex månader efter det att affärsverksamheten inletts, och det genomsnittliga antalet anställda skall därefter upprätthållas på denna nivå fram till och med det räkenskapsår under vilket rätten till minskning av beskattningsunderlaget löper ut.

[...]

i) Det skall finnas en verksamhetsplan för företaget omfattande minst fem år.

3. [...]

4. Det lägsta investeringsbeloppet enligt punkt 2.f och det lägsta antalet tillskapade arbetstillfällen enligt punkt 2.g utesluter varje annan skatteförmån för samma investering eller tillskapande av arbetstillfällen.

5. Begäran om minskning av beskattningsunderlaget enligt denna artikel skall inges till skattemyndigheten som, sedan den kontrollerat att de inledningsvis angivna villkoren är uppfyllda, i förekommande fall kommer att underrätta den sökande om att begäran preliminärt godkänts. Godkännandet skall bekräftas genom beslut av regeringsrådet i Vizcayas provinsstyrelse.

[...]."

(8) Kommissionen konstaterar att målsättningen med stödet enligt ingressen i nämnda Norma Foral skulle vara att främja uppkomsten av nya företag.

(9) Kommissionen konstaterar att föremålet för det skattemässiga stödet i fråga utgörs av det för bolagsskatten positiva beskattningsunderlaget från den ekonomiska verksamheten, före minskningen genom utjämning av negativa beskattningsunderlag från tidigare räkenskapsår. De som i detta fall är berättigade till stöd är företag som har startat sin kommersiella verksamhet efter ikraftträdandet av nämnda normas forales (regionala bestämmelser) och som har investerat minst 80 miljoner pesetas (480810 euro) i materiella anläggningstillgångar samt skapat minst tio arbetstillfällen. Kommissionen framhåller också att stödföretagen skall ha en verksamhetsplan för företaget omfattande minst fem år, och att det inbetalade kapitalet när verksamheten inleds skall uppgå till minst 20 miljoner pesetas (120202 euro).

(10) Kommissionen påpekar att stödet består av en minskning av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 respektive 25 procent av det positiva beskattningsunderlaget under fyra på varandra följande räkenskapsår, från och med det första räkenskapsåret inom fyra år räknat från upptagandet av affärsverksamheten, då företagets beskattningsunderlag är positivt.

(11) Kommissionen konstaterar att det skattemässiga stödet i fråga inte är riktat till företag som bedriver en bestämd verksamhet eller hör till en viss sektor, eftersom alla typer av verksamheter och sektorer har rätt till stödet. Det är inte heller riktat till vissa kategorier av företag, exempelvis små och medelstora företag, eftersom alla företag som uppfyller de tidigare nämnda villkoren har rätt till det.

(12) Kommissionen konstaterar att minskningen av beskattningsunderlaget är tillämplig från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1996. Vad gäller kumulering med andra stöd, specificeras att det skattemässiga stödet ifråga inte får kumuleras med andra skatteförmåner som beviljas samma minimiinvestering eller minimiantal tillskapade arbetstillfällen. Man utesluter dock inte en kumulering av det nämnda skattemässiga stödet med andra stöd, som inte är skattestöd, till samma investeringar, till exempel subventioner, förmånliga lån, garantier, delförvärv osv. Inte heller utesluts en möjlig kumulering med andra skattemässiga stöd vars uppkomst, det vill säga omständigheten för var och en av de beviljade förmånerna, är annorlunda. Det skulle exempelvis kunna vara fallet vid skattemässiga stöd i form av skattelättnader.

(13) Kommissionen påminde i sitt beslut om att inleda förfarandet om att åtgärdernas skattemässiga karaktär är betydelselös vid tillämpningen av gemenskapsreglerna för statligt stöd, eftersom artikel 87 tillämpas på stödåtgärder "av vilket slag de än är". Kommissionen påpekar dock att åtgärderna i fråga måste uppfylla samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 och som utvecklas nedan för att betecknas som stöd.

(14) Kommissionen pekade för det första på att minskningarna av det nämnda beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 respektive 25 procent, ger mottagaren en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar dennes budget genom en delvis nedsättning av det normala skattebeloppet.

(15) För det andra ansåg kommissionen att de nämnda minskningarna innebär en förlust av skatteintäkter och därmed är likvärdiga med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter.

(16) För det tredje ansåg kommissionen att minskningen av nämnda beskattningsunderlag påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Med tanke på att stödmottagarna utövar en ekonomisk verksamhet inom vilken handel kan ske mellan medlemsstaterna ger stödet mottagarföretagen en förstärkt position gentemot konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen, vilken därigenom påverkas. Dessutom förbättras stödföretagens lönsamhet på grund av deras ökade nettoresultat (vinsten efter skatt). På detta sätt kan de konkurrera med företag som inte får del av stödet.

(17) Slutligen ansåg kommissionen att minskningen av beskattningsunderlaget är specifik eller selektiv genom att den gynnar vissa företag. Villkoren för beviljande av stödet utesluter företag som startades innan nämnda normas forales trädde i kraft i mitten av 1996, företag vars investeringar understiger 80 miljoner pesetas (480810 euro), företag som har skapat färre än tio arbetstillfällen och företag som inte har betalat in ett kapital på minst 20 miljoner pesetas (120202 euro). Kommissionen ansåg dessutom att detta skattemässiga stöd inte är berättigat genom systemets art eller funktion.

(18) Kommissionen ansåg preliminärt att den här karaktären av selektiv förmån också beror på skattemyndighetens skönsmässiga befogenheter. Beviljandet av stödet ifråga sker inte automatiskt, eftersom ansökan från mottagaren granskas av Vizcayas provinsstyrelse, som efter att ha granskat den i förekommande fall kan bevilja stödet ifråga.

(19) Slutligen ansåg kommissionen att nämnda minskning av beskattningsunderlaget utgör ett statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet, då det uppfyller villkoren att utgöra en förmån, att ha beviljats av staten med statliga medel, och att påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen till fördel för vissa företag.

(20) Med hänsyn till att det skattemässiga stödet ifråga inte har en övre gräns på 100000 euro för en period av tre år, ansåg kommissionen preliminärt att detta stöd inte kan anses vara ett stöd enligt bestämmelserna om stöd av mindre betydelse(7).

(21) Kommissionen påpekade att det för de statliga stöd som inte följer bestämmelserna för stöd av mindre betydelse föreligger skyldighet om förhandsanmälan, enligt artikel 88.3 i EG-fördraget och artikel 62.3 i EES-avtalet. De spanska myndigheterna har dock inte respekterat denna skyldighet, varför kommissionen preliminärt ansåg att dessa stöd kan anses vara olagliga.

(22) Kommissionen framhöll att skatteordningen i fråga inte garanterar att gemenskapsbestämmelserna för statligt stöd för regionala ändamål respekteras, även om beviljandet av stödet ifråga inte sker förrän en minimiinvestering har gjorts och ett minimiantal nya arbetstillfällen skapats. Av den anledningen ansåg kommissionen preliminärt att den inte hade karaktären av investeringsstöd eller stöd för tillskapande av arbetstillfällen.

(23) Kommissionen ansåg däremot preliminärt att detta skattemässiga stöd hade karaktären av driftsstöd, eftersom syftet med det är att befria ett företag från kostnader som i vanliga fall skulle ingått inom ramen för kostnaderna för den löpande driften eller den normala verksamheten.

(24) Kommissionen erinrade om att driftstöd för regionala ändamål i princip är förbjudna. Trots detta kan det i undantagsfall beviljas i regioner som åtnjuter regionala undantag, om bestämda villkor uppfylls. Stödet i fråga uppfyller dock inte dessa villkor. Därför ansåg kommissionen preliminärt att det ifrågavarande skattemässiga stödets förenlighet med den gemensamma marknaden är tveksam mot bakgrund av bestämmelserna för statliga stöd för regionala ändamål.

(25) Minskningen av beskattningsunderlaget ifråga, som inte begränsas till vissa sektorer, kan beviljas företag som lyder under sektoriella gemenskapsbestämmelser. Under sådana omständigheter ifrågasatte kommissionen om det nämnda stödet är förenligt med den gemensamma marknaden när stödföretagen tillhör en sektor som lyder under särskilda gemenskapsbestämmelser.

(26) Slutligen ifrågasatte kommissionen om det skattemässiga stödet är förenligt med den gemensamma marknaden enligt undantagen i artikel 87.2 och 87.3 i fördraget. Stödet kan i själva verket inte betraktas som stöd av social karaktär enligt vad som fastställs i artikel 87.2 a, det är inte inriktat på att avhjälpa skador efter naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser i enlighet med 87.2 b, och inte heller följer det vad som fastställs i artikel 87.2 c angående vissa områden i Tyskland. Vad gäller undantagen i artikel 87.3, andra än de redan nämnda i 87.3 a och 87.3 c, ansåg kommissionen att stödet inte avser ett projekt som är av gemensamt europeiskt intresse eller som syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi enligt vad som fastställs i 87.3.b. Stödet ingår inte i tillämpningsområdet för artikel 87.3 c avseende "stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter...", eftersom det inte ställer specifika villkor angående stödföretagens verksamhet. Det är avslutningsvis inte ett stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet enligt artikel 87.3 d.

(27) Förutom att de spanska myndigheterna gavs tillfälle att lägga fram sina yttranden inom ramen för förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget, bad kommissionen dem också att lämna alla relevanta upplysningar för att kunna göra en bedömning av det skattemässiga stödet i form av minskningen i beskattningsunderlaget för vissa nystartade företag i Territorio Histórico de Vizcaya. Den begärda relevanta informationen är i detta fall följande: kopior av alla beslut om beviljande av minskning av beskattningsunderlaget, uppgifter om de investeringar varje stödmottagare har gjort, antal skapade arbetstillfällen, driftskapital, storleken på de minskade beloppen för varje företag samt vad som återstår att betala ut.

III. SYNPUNKTER FRÅN DE SPANSKA MYNDIGHETERNA

(28) De spanska myndigheterna lade fram sina synpunkter genom skrivelse från sin ständiga representation av den 2 december 1999. De spanska myndigheterna anser huvudsakligen att minskningen av beskattningsunderlaget i fråga inte utgör ett statligt stöd enligt artikel 87.3 i fördraget. De anser däremot att det skattemässiga stödet i fråga är en allmän åtgärd, som inte omfattas av bestämmelserna om statligt stöd. Dessutom menar de att åtgärden i fråga, vars syfte är att stimulera investeringar, faller inom ramen för en ekonomisk politik som regeringarna ofta använder sig av.

(29) De åberopar också stödens allmänna och icke-selektiva karaktär. De anser att åtgärden, eftersom den är öppen för alla sektorer och alla skattskyldiga som uppfyller villkoren, inte har någon specifik karaktär. Denna allmänna omfattning är inte heller "de facto"-begränsad. Några materiella krav finns inte då villkoren att investera 80 miljoner pesetas och skapa tio arbetstillfällen inte är diskriminerande villkor utan objektiva villkor utifrån behovet att få en effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade målet.

(30) De spanska myndigheterna ifrågasätter också att åtgärden skulle vara av skönsmässig karaktär, då stödet beviljas automatiskt när de objektiva villkoren väl är uppfyllda. Vizcayas provinsstyrelses befogenheter är alltså begränsade till att pröva om alla villkor är uppfyllda, och styrelsen kan inte ändra stödet eller lägga till villkor för dess beviljande. Förfarandet enligt nämnda artikel 26.5 för att bevilja det skattemässiga stödet är inte heller skönsmässigt. I artikeln står att "skattemyndigheten (...) i förekommande fall kommer att underrätta den sökande om att begäran preliminärt godkänts. Godkännandet skall bekräftas genom beslut av regeringsrådet i Vizcayas provinsstyrelse". Detta förfarande bör tolkas så att ett beviljande kommer att ske efter att man har kontrollerat att alla objektiva villkor är uppfyllda. Det är skälet till att uttrycket "i förekommande fall" inte är av skönsmässig karaktär.

(31) De spanska myndigheterna hävdar också att minskningen av beskattningsunderlaget i Vizcaya inspirerats av liknande åtgärder i andra medlemsstater, såsom Irland, och av den spanska centralförvaltningens åtgärder 1993(8). Kommissionen ansåg inte att dessa åtgärder var statliga stöd i enlighet med artikel 87 i fördraget. Med hänsyn till likheten mellan de nämnda åtgärderna i Vizcaya och den centrala förvaltningens, drar man slutsatsen att om inte den ena åtgärden inte är av specifik karaktär, bör inte heller den andra vara det. Dessutom anger de spanska myndigheterna att såväl Vizcayas som den spanska centralförvaltningens åtgärder bara omfattar en del av medlemsstaten. Om kommissionen alltså inte ansåg att den spanska centralförvaltningens skattemässiga åtgärder var specifika, borde den inte heller anse det om Vizcayas åtgärder.

(32) De spanska myndigheterna hävdar också att åtgärden, även om kommissionen ansåg att den var specifik, berättigades av systemets art och funktion i enlighet med kommissionens meddelande om tillämpningen av bestämmelser för statligt stöd på åtgärder för direkt beskattning av företag 98/C 384/03(9). Åtgärden i fråga är berättigad av skattesystemets art och funktion eftersom villkoren för att den skall beviljas är av objektiv och övergripande karaktär.

(33) De spanska myndigheterna ifrågasätter också kommissionens påstående om att skattereglerna inte uppfyller villkoren för sektoriella bestämmelser. De anser att kommissionen måste definiera vilka konkreta villkor skattereglerna i fråga skulle bryta mot. De spanska myndigheterna anser vidare att det är olämpligt att tillämpa bestämmelserna om stöd för regionala ändamål, eftersom det i just detta fall inte handlar om statliga stöd.

(34) De spanska myndigheterna ifrågasätter också att kommissionen tar för givet att handeln påverkas som en följd av att stödföretagen utövar verksamhet som kan innebära handel mellan medlemsstater. Enligt de spanska myndigheterna kan inte denna påverkan på handeln påvisas på ett övergripande plan, som kommissionen gör, utan man måste titta på varje enskilt fall, eftersom det är möjligt att handeln i vissa fall inte påverkas. I andra fall kan det röra sig om företag som verkar i sektorer som ännu inte avreglerats eller som bara verkar på lokala marknader. I alla dessa fall skulle ett av de nödvändiga villkoren för att en officiell åtgärd skall kunna betecknas som statligt stöd inte uppfyllas.

(35) Beträffande att skatteåtgärden i fråga enligt kommissionen skulle ha karaktär av driftstöd, framhåller de spanska myndigheterna att skatteförmånen, trots att den härrör från beskattningsunderlaget och inte från investeringarna, fortfarande har karaktären av investeringsstimulans, och därför inte kan betraktas som driftstöd.

(36) Utifrån detta resonemang anser de spanska myndigheterna att kommissionen bör avsluta det förfarande som inletts med ett beslut om att de skattemässiga åtgärderna i fråga inte uppfyller de kriterier som krävs för att betecknas som statligt stöd.

(37) Vidare framhåller de spanska myndigheterna att skatteförvaltningen enligt de spanska skattebestämmelserna bara får sprida information om skattskyldiga i undantagsfall. Bland dessa undantagsfall finns inte informationsförmedling till kommissionen med. De spanska myndigheterna lämnar alltså inga av de upplysningar som begärts i beslutet om inledande av förfarande.

IV. ANDRA KOMMENTARER SOM KOMMISSIONEN TAGIT EMOT

Kommentarer från den autonoma regionen Castilla y León

(38) Kommissionen understryker att följande kommentarer som framförs inte utgör en förhandsbedömning av om parterna som framfört dem kan anses vara berörda parter i enlighet med artikel 88.2 i fördraget.

(39) Den autonoma regionen Castilla y León erinrar om att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör en del av en rad skattemässiga åtgärder som provinsstyrelsen i fråga antagit och som har ifrågasatts på såväl intern nivå inom medlemsstaten som på gemenskapsnivå. Man påpekar angående detta att en dom från Baskiens högsta domstol(10) upphävt artikel 26 som införde den skatteåtgärd som är föremål för det inledda förfarandet.

(40) Den autonoma regionen Castilla y León påpekar också att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör ett statligt stöd, eftersom de uppfyller samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 i fördraget. Till stöd för detta påstående anförs huvudsakligen samma argument som förekommer i beslutet om inledande av förfarande. Man preciserar dessutom att åtgärdens selektiva karaktär även skulle bero på skatteförvaltningens skönsmässiga befogenheter(11). Vidare säger man att den skattemässiga åtgärden i fråga inte är motiverad av skattesystemets art eller funktion eftersom syftet är att främja uppkomsten av nya företag.

(41) Den autonoma regionen Castilla y León anser att de skattemässiga stöden i fråga inte kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt undantagen i artikel 87 i fördraget. Man anser härvidlag att skatteåtgärden i fråga har karaktären av driftstöd eftersom den är av kontinuerlig karaktär och inte är knuten till genomförandet av ett specifikt projekt. Driftstöd är dock bara förenliga med den gemensamma marknaden under vissa villkor, i regioner som är stödberättigade i enlighet med undantaget i artikel 87.3 a i fördraget. Eftersom Baskien är en stödberättigad region enligt undantaget i artikel 87.3 c, kan inte driftstöden i fråga anses vara förenliga med den gemensamma marknaden. Dessutom har man inte följt skyldigheten att anmäla stöden till kommissionen enligt artikel 88.3 i fördraget.

(42) Därför anser den autonoma regionen Castilla y León att de ifrågavarande skattemässiga åtgärderna bör anses vara statliga stöd, olagliga eftersom inte anmälningsförfarandet i enlighet med artikel 88.3 i fördraget respekterades, och oförenliga med den gemensamma marknaden.

Kommentarer från regeringen i Rioja

(43) Regeringen i Rioja påpekar att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör ett statligt stöd, eftersom de uppfyller samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 i fördraget. Till stöd för detta påstående åberopas särskilt att minskningen av beskattningsunderlaget har som syfte och resultat att befria stödmottagaren från en del av den skattebörda som annars skulle ha belastat vinsten. Det medför alltså en ekonomisk fördel för de mottagande företagen som, i brist på motprestationer gentemot förvaltningen, innebär en förlust av skatteintäkter. Detta innebär att stödmottagarnas ekonomiska verksamhet gynnas, eftersom de får en konkurrensfördel gentemot andra företag. Förutom de specifika egenskaperna med krav på ett driftskapital om minst 20 miljoner pesetas, en minimiinvestering på 80 miljoner pesetas och skapandet av minst tio arbetstillfällen, påpekar Riojas regering att den skönsmässiga karaktären av minskningen av beskattningsunderlaget i fråga å ena sidan beror på administrationens möjlighet att besluta om investeringsurval, tidsfrister och maximigränser, å andra sidan på frånvaron av automatik vid beviljandet av minskning av beskattningsunderlaget.

(44) Regeringen i Rioja anser också att den skattemässiga åtgärden i fråga inte kan försvaras med att det finns fem skattesystem i Spanien. Angående detta erinrar den om att generaladvokat Saggio(12) ansåg att karaktären av myndighet med skattemässig behörighet i ett område inte motiverar en diskriminering till förmån för företagen i detta område. Dessutom är åtgärden inte motiverad av Vizcayas skattesystems art eller funktion, eftersom syftet är att förbättra stödföretagens konkurrenskraft. Regeringen i Rioja erinrar vidare om att Baskiens högsta domstol(13) ansåg att de skattemässiga åtgärderna i fråga är oproportionerliga och olämpliga för att uppnå målet att främja den ekonomiska verksamheten, eftersom de indirekt kan påverka den fria rörligheten för personer och varor och etablera villkor med oacceptabla konkurrensfördelar.

(45) Sammanfattningsvis anser regeringen i Rioja att de skattemässiga åtgärderna i fråga inte kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt undantagen i artikel 87. De spanska myndigheterna följde inte heller anmälningsskyldigheten för stöden i fråga, i enlighet med artikel 88.3 i fördraget.

(46) Därför anser regeringen i Rioja att de ifrågavarande skattemässiga åtgärderna bör anses vara statliga stöd, olagliga eftersom inte anmälningsförfarandet i enlighet med artikel 88.3 i fördraget respekterades, och oförenliga med den gemensamma marknaden.

Yttranden från Confederación Empresarial Vasca - Euskal Entrepresarien Konfederakuntza

(47) Inledningsvis understryker Confebask de historiska rötterna i den skattemässiga självständighet som Territorio Histórico de Vizcaya åtnjuter. Confebask anför som bakgrund i huvudsak följande:

a) Den påstådda minskningen av skatteskulden: Kommissionen tar fel när den anser att det finns en skatteskuld vars minskning innebär en förlust av skatteintäkter. Om detta resonemang vore korrekt skulle varje möjlig minskning av skatten alltid innebära förlorade skatteintäkter i förhållande till det belopp som normalt sett skulle ha betalats in. Confebask ber alltså kommissionen att omvärdera sin inställning då det i annat fall skulle kunna handla om en icke regelmässig skatteharmonisering genom att ett normalbelopp skulle fastställas i förhållande till vilket möjliga förluster av skatteintäkter skulle bedömas.

b) Påverkan på handeln: Enligt kommissionen innebär de skattemässiga åtgärderna en snedvridning av handeln om stödmottagarna deltar i denna. Skillnader mellan skattesystemen påverkar dock alltid handeln. För att fastslå denna påverkan borde kommissionen analysera skattesystemet i sin helhet och inte enskilda bestämmelser. Därvid framhåller Confebask, med hänvisning till en studie, att skattetrycket i Baskien är högre än i övriga Spanien. Kommissionen borde förklara varför dessa konkreta åtgärder, och inte andra skatteskillnader, innebär negativ påverkan på handeln. Även om man skulle anta att handeln påverkas, borde denna påverkan undvikas genom harmonisering snarare än genom statliga stöd.

c) Stödens selektiva karaktär: Enligt Confebask måste stödens selektiva karaktär bedömas antingen som bestämmelser om behörighet som ger skatteförvaltningen befogenhet att bevilja en konkret fördel i efterhand, eller som en bestämmelse som direkt beviljar den skattemässiga fördelen utan att därefter behöva någon precisering. Kommissionen använder ett argument som hör till det första sammanhanget, och ett annat som hör till det andra. Med tanke på den motstridiga karaktären i dessa sammanhang borde kommissionen förklara i vilket sammanhang skatteåtgärderna i fråga hör hemma. Att försöka använda sig av båda blir motsägelsefullt.

- Att betrakta skatteåtgärderna i fråga som bestämmelser om behörighet är Confebask skeptiska till, eftersom förvaltningen inte har skönsmässiga befogenheter då beviljandet av stödet är automatiskt. Förvaltningens befogenheter begränsas i själva verket till att pröva att den som söker stödet uppfyller villkoren för att beviljas stödet. Om man för övrigt betraktar skatteåtgärderna i fråga som bestämmelser om behörighet som innebär att stöd kan beviljas i efterhand, innebär det att det nuvarande förfarandet töms på innehåll, eftersom man ifrågasätter bestämmelserna och inte de konkreta tillämpningsfallen. Enligt första stycket i kommissionens skrivelse till medlemsstaterna(14) betraktas en allmän bestämmelse, som erkänner fördelar, bara som stöd när det handlar om en rättslig ram "som möjliggör att stödet utan ytterligare formaliteter kan beviljas". Däremot kan inte de teoretiska bestämmelserna om behörighet betraktas som statligt stöd och därmed bli föremål för en värdering av effekterna för konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

- När det gäller synen att skatteåtgärderna i fråga utgör bestämmelser för direkt beviljande av stöd, erinrar Confebask om att en åtgärd enligt punkterna 17, 19 och 20 i det nämnda meddelandet 98/C 384/03 får vara specifik, och alltså får ett statligt stöd vara det, när det är riktat till enbart offentliga företag, till vissa typer av företag, liksom till företag i en viss region. De ifrågavarande skattemässiga åtgärderna har dock inte någon av dessa specifika egenskaper, inte ens den geografiska, eftersom de är tillämpliga i hela det område för vilket de regionala myndigheter som infört dem är behöriga. Vad gäller den specifika karaktären beroende på maximigränserna på 20 miljoner pesetas i driftskapital, 80 miljoner pesetas i investeringar, tio skapade arbetstillfällen, anser Confebask att användandet av objektiva maximigränser är en vanlig praxis i skattebestämmelserna på nationell nivå och gemenskapsnivå. Dessutom framhåller Confebask att förekomsten av maximigränser hittills aldrig har inneburit en specifik karaktär, enligt flera domar i Europeiska gemenskapernas domstol och kommissionens beslut. Kommissionen erkänner dessutom själv i punkt 14 i nämnda meddelande att det faktum att vissa sektorer gynnas inte automatiskt innebär en specifik karaktär.

- Confebask hävdar också att minskningen av beskattningsunderlaget i Vizcaya inte är annat än en anpassning av en åtgärd från 1993 (vilken tidigare nämnts i de spanska myndigheternas yttranden) i den spanska centralförvaltningen. Man hävdar också att bestämmelserna är identiska, med undantag för de kvantitativa maximinivåerna. Minskningen av beskattningsunderlaget i Vizcaya har därigenom inte någon påverkan på konkurrensen, eftersom det finns skatteförmåner för nystartade företag i de områden som angränsar till de baskiska provinserna. Om det för övrigt skulle finnas påverkan på konkurrensen, skulle den härröra från den spanska centralförvaltningens åtgärder, eftersom den berör ett större antal stödmottagare. Confebask framhåller också förekomsten av liknande åtgärder i andra medlemsstater, mot vilka kommissionen inte har inlett något förfarande. Dessa har inte heller räknats in bland skadliga åtgärder av Primarologruppen. Man påpekar därvid att det i Frankrike sedan 1994 finns undantag från och minskningar av bolagsbeskattningen under fem år (tio år i vissa regioner och ännu mer fördelaktiga system på Korsika) till förmån för nystartade företag. I Luxemburg förekommer en minskning på 25 % av bolagsbeskattningen under en period om åtta år. I södra Italien finns skatteundantag från IRPEG- och ILOR-skatten under tio år. Slutligen finns det i Portugal en minskning av bolagsbeskattningen på 25 % under en period om sju till tio år. Allt tyder således på att minskningen av beskattningsunderlaget i Vizcaya inte är ett exceptionellt system som innehåller någon specifik karaktär. Tvärtom handlar det om ett system som i hög grad används i alla medlemsstater.

d) Vikten av rättssäkerhet: Confebask anser att kommissionens klassificering av den nämnda skattereduceringen som ett illegalt stöd innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar, förbudet mot myndigheters egenmäktiga beslut, rättssäkerheten och proportionaliteten ifrågasätts, eftersom kommissionen redan betraktade det baskiska skattesystemet som förenligt med gemenskapsrätten i sitt beslut 1993. Under alla omständigheter skulle kommissionen kunna ändra sin ståndpunkt i fråga om kommande fall, men däremot inte retroaktivt.

e) Oförenligheten med den gemensamma marknaden: Om skatteåtgärderna i fråga anses utgöra bestämmelser om behörighet, anser Confebask att deras förenlighet med den gemensamma marknaden inte kan bedömas så länge stödet inte beviljas genom ett myndighetsbeslut. Förfarandet blir innehållslöst, och stödets förenlighet med den gemensamma marknaden kan därigenom inte avgöras. Om skatteåtgärderna i fråga å andra sidan anses utgöra bestämmelser för direkt beviljande av stöd, anser Confebask att kommissionens och EG-domstolens praxis kräver att åtgärderna har en specifik, sektoriell karaktär, för att det skall vara möjligt att utvärdera stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Det torde dessutom vara nödvändigt att fastställa dels företagens totala skattetryck, dels referensskattetrycket. Ett sådant resonemang leder i sista hand till den absurda slutsatsen att varje skattetryck som är lägre än det högsta skattetrycket i medlemsstaterna utgör en form av statligt stöd. För övrigt ifrågasätter Confebask även kommissionens argument att de ifrågavarande skatteåtgärderna är oförenliga med den gemensamma marknaden, eftersom de inte innehåller specifika bestämmelser beträffande sektoriellt och regionalt stöd, betydande investeringar, osv., eftersom skattebestämmelserna varken kan eller bör innehålla denna typ av preciseringar. Enligt EG-domstolen(15) bör kommissionen i sina beslut ge konkreta exempel på de negativa effekterna för konkurrensen och fastställa de verkliga följderna av de åtgärder som analyseras. Att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden kan följaktligen inte fastställas enbart genom teoretiska exempel inom ramen för skattesystemet, eftersom alla skillnader mellan skattesystemen i så fall oundvikligen skulle omvandlas till stöd. Mot bakgrund av detta resonemang vill Confebask återigen påpeka att det inte finns någon normal skatteskuld som reducerats genom de ifrågavarande skatteåtgärderna.

f) Confebask begär följaktligen att kommissionen skall avsluta sin granskning genom ett slutligt beslut, i vilket fastställs att de ifrågasatta skatteåtgärderna är anpassade till gemenskapsrätten.

(48) Confebasks kompletterande synpunkter genom skrivelse av den 29 december 2000, registrerad den 3 januari 2001, beaktades inte då de inkom till kommissionen efter tidsfristens utgång(16). Kommissionen påpekar också att Confebask inte begärde någon förlängning av den angivna tidsfristen i enlighet med artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningen av artikel 93 i EG-fördraget(17).

Synpunkter från Colegio Vasco de Economistas - Ekonomilarien Euskal Elkargoa och Cámara de Comercio, Industria y Navegación de Bilbao - Bilboko Erkataritza Ganbera (det baskiska ekonomkollegiet och Handels-, industri- och sjöfartskammaren i Bilbao, nedan kallade CVE-CCB).

(49) CVE-CCB anser att skattesystemen i de baskiska provinserna inte uppfyller kriteriet för specifik karaktär i artikel 87.1 i fördraget av det enda skälet att det bara tillämpas i en del av medlemsstaten. Till stöd för denna synpunkt anförs att kommissionens normala praxis att betrakta en skatteåtgärd som specifik när den tillämpas i en del av en medlemsstat är lämplig när det finns ett enda skattesystem. Det går också emot den spanska skatteordningen som är mångfaldig till sin natur. Varje system tillämpas i själva verket med exklusiv karaktär för en del av landet. På så sätt är vart och ett av de olika systemen alltså inte ett regionalt system utan ett unikt system som tillämpas i det området. Dessutom går inte förlusterna av skatteintäkter på grund av vissa skatteåtgärder att överföra på centralregeringen. Däremot bör de kompenseras genom en ökning av intäkter från andra skatter eller genom en minskning av de offentliga utgifterna. Den specifika karaktären i det spanska skattesystemet bör inte heller innebära något hinder för tillämpningen av gemenskapsrätten. För övrigt borde den möjliga snedvridningen av konkurrensen som härrör från att det finns fem skattesystem omfattas av gemenskapsbestämmelserna för skatteharmonisering.

(50) CVE-CCB utesluter dock inte att provinsstyrelserna i utövandet av sin skattemässiga självständighet kan vidta skatteåtgärder inom ramen för artikel 87.1 i fördraget. I föreliggande fall anser man att minskningen av beskattningsunderlaget inte omfattas av denna artikel eftersom den bara uppfyller kriteriet att ha beviljats med statliga medel. Den snedvrider inte konkurrensen då dess utbetalning innebär att det finns ett positivt beskattningsunderlag. Dessutom kan inte dess belopp beslutas på förhand eftersom det till exempel inte skulle betalas ut något stöd om det inte fanns några vinster. På samma sätt förhåller det sig med en eventuell påverkan på handeln. Denna måste uppenbaras i varje konkret fall, eftersom det inte räcker med bara ett hot. En annan fråga som tas upp är om den specifika karaktären beror på de maximigränser som krävs för att få tillgång till skatteminskningen i fråga, eller på provinsstyrelsens skönsmässiga befogenheter för att bevilja minskningen. Här anser CVE-CCB att de nämnda maximigränserna inte innebär en specifik karaktär, eftersom de är objektiva och inte diskriminerande. När det gäller beviljandet av skatteminskningen i fråga handlar det inte om utövandet av skönsmässiga befogenheter, utan om kontrollen av att alla villkor uppfylls.

(51) CVE-CCB drar slutsatsen att minskningen av beskattningsunderlaget, som är en allmän åtgärd som vidtagits inom ramen för skattebehörigheten i provinserna i fråga, inte omfattas av artikel 87 i fördraget.

Kommentarer från Círculo de Empresarios Vascos y de la Asociación Profesional de Asesores Fiscales de la Comunidad del País Vasco (baskiska företagarkretsen och baskiska skatterådgivares yrkesförbund, nedan kallade CEV-APCPV)

(52) Eftersom dessa organisationer var för sig lade fram liknande och till och med identiska yttranden, är denna sammanfattning gemensam.

(53) CEV-APCPV ifrågasätter kommissionens bedömning av den specifika och selektiva karaktären i minskningen av beskattningsunderlaget i fråga genom att företag som skapats innan den nämnda minskningen av beskattningsunderlaget trädde i kraft utesluts, genom att etablerade företag utesluts och genom de maximigränser som krävs. Skattebestämmelserna tillämpas alltid från och med deras ikraftträdande, där den retroaktiva tillämpningen är av exceptionell karaktär. Då dessutom målet med åtgärden i fråga är att stimulera till investeringar, är det logiskt att skatteminskningen begränsas till nystartade företag. När det gäller maximigränserna tyder allt på att de är objektiva och också används mycket på skatteområdet. När det gäller provinsstyrelsens avtal om tillämpning av minskningen av beskattningsunderlaget, handlar det om en förhandskontroll i syfte att visa att alla villkor uppfylls. Beviljandet sker sedan automatiskt.

(54) Beträffande påverkan på handeln framhåller CEV-APCPV att denna måste kontrolleras från fall till fall och inte på en allmän nivå så som kommissionen gör. Det kan till exempel finnas stödmottagare som bara producerar för de lokala marknaderna. I det fallet påverkar inte skatteåtgärderna i fråga gemenskapens handel. Samma sak gäller påverkan på konkurrensen. Minskningen av beskattningsunderlaget till förmån för de stödmottagare vars verksamhet sker på marknader som ännu inte har avreglerats kan inte heller snedvrida konkurrensen. Det går inte heller att bedöma förlusten av skatteintäkter genom att bara ta hänsyn till en enda åtgärd, i detta fall minskningen av beskattningsunderlaget, och bortse från det totala skattetrycket. CEV-APCPV påpekar härvid att det totala skattetrycket i Baskien är högre än i övriga Spanien.

(55) CEV-APCPV anser att den nämnda minskningen av beskattningsunderlaget, även om kommissionen trots tidigare anmärkningar fortsätter att betrakta den som specifik, är motiverad av systemets art eller funktion. Som ett stöd för detta argument anförs att skatteåtgärden tillämpas på alla aktörer, oavsett verksamhet. Den är dessutom nödvändig för att systemet skall fungera effektivt, eftersom det inte går att avgöra om en åtgärd är ojämlik utan att se den som en del i ett system och bedöma om den leder till ett lägre skattetryck. Skatteåtgärden följer principen om likabehandling, eftersom nystartade företag inte befinner sig i samma situation som ett etablerat företag.

(56) CEV-APCPV ber kommissionen att omvärdera åtgärden i fråga, mot bakgrund av att det förekommer liknande åtgärder i andra medlemsstater (till exempel i Irland), att den spanska centralförvaltningen genomförde liknande åtgärder 1993, och att minskningen av beskattningsunderlaget i fråga tillämpas i hela Spanien. CEV-APCPV påpekar härvidlag att kommissionen aldrig har ansett att dessa åtgärder omfattas av artikel 87 i fördraget. Man ifrågasätter också att skatteåtgärderna i fråga skulle ha karaktär av driftstöd, eftersom driftstöd inte är tillämpliga på nystartade företag, utan är till för att på ett artificiellt sätt hålla liv i etablerade företag. CEV-APCPV anser dessutom att kommissionen genom att inleda förfarandet mot minskningen av beskattningsunderlaget riktar in sig på en skatteharmonisering. Därför används artiklarna 87 och 88 i fördraget. Det är också därför det blir en maktförskjutning.

(57) Med beaktande av ovanstående drar CEV-APCPV slutsatsen att minskningen av beskattningsunderlaget inte ingår i tillämpningsområdet för artikel 87 i fördraget.

V. VIDAREBEFORDRAN AV ÖVRIGA SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER TILL SPANIEN

(58) Genom en skrivelse av den 18 maj 2000 till Spaniens ständiga representation vidarebefordrade kommissionen, i enlighet med artikel 6.2 i nämnda förordning (EG) nr 659/1999, övriga yttranden från tidigare nämnda berörda parter, och landet gavs tillfälle att yttra sig inom en månad från och med skrivelsens datum. Spanien inkom inte med några synpunkter på de andra tidigare kommentarerna.

VI. BEDÖMNING AV STÖDET

VII. KARAKTÄREN AV STATLIGT STÖD

(59) Kommissionen påminner om att åtgärdernas skattemässiga karaktär är betydelselös vid tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna om statligt stöd, eftersom artikel 87 i fördraget tillämpas på stödåtgärder "av vilket slag de än är". Kommissionen påpekar emellertid att åtgärderna i fråga måste uppfylla samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 i fördraget och som utvecklas nedan för att betecknas som stöd.

(60) För det första skall åtgärden ge mottagaren en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar dennes budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, bland annat genom nedsättning, helt eller delvis, av skattebeloppet. Minskningen av beskattningsunderlaget med nämnda 99, 75, 50 och 25 % uppfyller detta kriterium om stödföretagen beviljas en minskning av skattebördan motsvarande resultatet av en tillämpning av skattesatsen för de nämnda minskningarna. Om inte beskattningsunderlaget hade minskat, skulle stödföretagen ha betalat skatt utifrån 100 % av det. Minskningen av beskattningsunderlaget innebär därför ett undantag från det tillämpliga allmänna skattesystemet.

(61) För det andra anser kommissionen att den nämnda minskningen innebär en förlust av skatteintäkter och därmed är likvärdig med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter. Detta kriterium tillämpas också på stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna(18). Statens intervention kan vidare ske såväl genom skatteregler i lagar eller andra författningar som genom skatteförvaltningens praxis. I detta fall är Vizcayas provinsstyrelse ansvarig för statens intervention genom en lagbestämmelse.

(62) Det argument som framförts i vissa yttranden från berörda parter, enligt vilket det är felaktigt att betrakta minskningen av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 och 25 % som en förlust av skatteintäkter jämfört med normalbeloppet (som kommissionen fastslagit) för den skatt skall betalas, bör det påpekas att den normala skattenivån bestäms av skattesystemet i fråga och inte genom beslut av kommissionen. Dessutom måste vi erinra om vad som står i punkt 9 första stycket andra strecksatsen i det nämnda meddelandet 98/C 384/03 om vad som krävs för att räknas som statligt stöd: "För det första måste åtgärden ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget. En sådan fördel kan ges genom olika skattelättnader för företagen, bland annat genom (...) total eller partiell nedsättning av skattebeloppet (skattebefrielse, skattekredit osv...)." Detta är fallet med skatteförmånen i fråga som ger en partiell nedsättning på 99, 75, 50 och 25 % av beskattningsunderlaget. Argumentet är alltså inte välgrundat.

(63) Åtgärden skall för det tredje snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Här måste vi påpeka att enligt en rapport om den baskiska ekonomins importberoende under perioden 1990-1995(19)ökade exporten till utlandet inte bara i absoluta utan framför allt i relativa tal, på bekostnad av exporten till övriga Spanien(20). Utlandsmarknaden ersatte alltså delvis marknaden i övriga Spanien. Enligt en annan statistisk rapport(21) om Baskiens utlandshandel är exporttendensen (förhållandet mellan export och BNP - bruttonationalprodukt) i den baskiska ekonomin, som utgör 28,9 %, högre än i Tyskland och de andra europeiska staterna, vilkas exporttendens är kring 20 %. Enligt denna rapport visade också den baskiska handelsbalansen ett klart överskott under perioden 1993-1998. Särskilt under 1998 uppgick exporten till 144 pesetas för varje importbelopp på 100 pesetas. Sammanfattningsvis är den baskiska ekonomin mycket öppen mot omvärlden och har en kraftig tendens till export av sin produktion. Dessa egenskaper i den baskiska ekonomin visar att stödföretagen bedriver en ekonomisk verksamhet som kan vara föremål för handel mellan medlemsstaterna. Stödet stärker alltså mottagarföretagens position i förhållande till andra konkurrerande företag i gemenskapshandeln, och den påverkas därigenom. Dessutom förbättras stödföretagens lönsamhet på grund av dess ökade nettoresultat (vinsten efter skatt). På detta sätt kan de konkurrera med företag som inte får del av dessa skattemässiga stöd.

(64) Med hänsyn till att de behandlade skattebestämmelserna i detta fall har en allmän och teoretisk karaktär påpekar kommissionen att analysen av tilldelningen bara kan ske på denna allmänna och teoretiska nivå, och att det inte går att konkretisera den enskilda tilldelningen på en marknad, i en sektor eller till en konkret produkt så som man gör gällande i de yttranden från berörda parter som tidigare har nämnts. Denna ståndpunkt har ratificerats av EG-domstolens fasta rättspraxis(22).

(65) När det gäller kommentaren enligt vilken kommissionen borde göra bedömningen av påverkan på handeln genom att jämföra alla skattesystem, erinrar kommissionen om att den snedvridning av konkurrensen som är föremål för det aktuella förfarandet i enlighet med artiklarna 87 och 88 i fördraget härrör från en undantagsbestämmelse som gynnar vissa företag (i detta fall vissa nystartade företag) i förhållande till andra företag i medlemsstaten. Förfarandet gäller inte den eventuella konkurrenssnedvridning som är ett resultat av skillnaderna mellan medlemsstaternas skattesystem, vilken skulle kunna omfattas av bestämmelserna i artiklarna 93 till 97 i fördraget.

(66) Vad gäller den specifika karaktären som skall känneteckna statliga stöd, anser kommissionen att den nämnda minskningen av beskattningsunderlaget är specifik, eller selektiv, i det att den gynnar vissa företag. Villkoren för beviljande av stödet utesluter företag som startades innan nämnda normas forales trädde i kraft, företag vars investeringar understiger 80 miljoner pesetas (480810 euro), företag som har skapat färre än tio arbetstillfällen och företag som inte har betalat in ett kapital på minst 20 miljoner pesetas (120202 euro). Kommissionen påpekar att antalet företag i Europeiska gemenskapen med under tio anställda eller inga anställda 1995 uppgick till 16,767 miljoner, vilket utgör 92,89 %(23)av alla företag, enligt den femte rapporten om företag i Europa(24). För Spanien var procenttalet ännu högre, runt 95 %(25). Troligtvis är procenttalet ännu högre för nystartade företag, eftersom ett företag vanligen börjar med en mindre personalstyrka som växer allteftersom företaget konsolideras och når sin marschfart. Så är fallet i Spanien där procenttalet var ännu högre, runt 98 % 1995(26). Den viktigaste slutsatsen av detta är att ett av villkoren för att kunna få stöden utesluter i sig merparten av alla företag. För övrigt förhindrar inte den nämnda maximigränsens objektiva karaktär, så som vissa yttranden från berörda parter vill göra gällande, att den skulle vara selektiv och utesluta företag som inte uppfyller villkoren i fråga.

(67) Angående skattemyndighetens eventuella skönsmässiga befogenheterna konstaterar kommissionen att stödet inte beviljas automatiskt, eftersom Vizcayas provinsstyrelse i förhand granskar ansökningarna om stödet, och efter det i förekommande fall beviljar stödet i fråga. Enligt de spanska myndigheterna skulle det bara handla om att kontrollera att alla villkor uppfylls. De förklarar dock inte varför denna kontroll måste ske på förhand och inte i efterhand, så som är brukligt vid förvaltning av skatteintäkter.

(68) Beträffande de befintliga skatteåtgärderna i form av minskning av beskattningsunderlaget i andra medlemsstater där kommissionen inte har beaktat att de har en faktisk specifik karaktär genom att de är riktade till nystartade företag, vilket enligt några yttranden från berörda parter skulle ligga bakom berättigade förväntningar på skattemässigt stöd till förmån för nystartade företag, framhåller kommissionen att de stödordningar som vissa yttranden tar upp innehåller vissa skillnader i förhållande till minskningen av beskattningsunderlaget i fråga. Även om vissa stödordningar faktiskt skulle visa sig vara liknande och kommissionen inte har reagerat, vore det inte befogat att hålla fast vid denna felaktiga uppfattning vad beträffar föreliggande fall. Vi måste komma ihåg att en medlemsstats eventuella brott mot sina skyldigheter enligt fördraget, när det gäller förbudet i artikel 92, enligt domstolens rättspraxis inte kan vara motiverat genom omständigheten att andra medlemsstater också brister i förhållande till denna skyldighet. Effekten av flera snedvridningar av konkurrensen i handeln mellan medlemsstater blir inte att dessa upphäver varandra, utan att de kumuleras, vilket gör att de ökar de skadliga konsekvenserna för den gemensamma marknaden(27).

(69) Vad beträffar den fråga som ställs i vissa yttranden från berörda parter, huruvida det rör sig om bestämmelser om behörighet eller direkt beviljande av stöd, påpekar kommissionen att de bestämmelser som infört minskningen av beskattningsunderlaget i fråga i detta fall har karaktär av stödordning. Som stöd för denna bedömning påminner kommissionen om att stödordning i artikel 1 d i nämnda förordning (EG) nr 659/1999 definieras som "varje rättsakt på grundval av vilket individuellt stöd kan beviljas företag som i rättsakten definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs...". Karaktären av stödordning är emellertid inte på förhand avgörande för om det verkligen föreligger skönsmässiga befogenheter då denna stödordning verkställs, vilket man hävdar i vissa yttranden från berörda parter. De skönsmässiga befogenheterna vid beviljandet av stöd är beroende av stödordningens konkret specifika art. Kommissionen framhåller dessutom att det i brist på andra inslag av specifik karaktär är tillräckligt att skatteförvaltningen har ett visst bedömningsutrymme för att man skall kunna fastställa huruvida det finns inslag av stöd i en skatteåtgärd.

(70) När det gäller frågan om huruvida minskningen av beskattningsunderlaget kan vara motiverad av skattesystemets art eller funktion, framhåller kommissionen att frågan handlar om huruvida skatteåtgärderna svarar mot de inneboende målen för själva skattesystemet eller om det tvärtom har andra syften, som förvisso kan vara legitima, men som ligger utanför skattesystemet. Det är för övrigt den berörda medlemsstatens uppgift att fastställa var i skattesystemet åtgärderna kan inordnas(28). I detta fall hävdar de spanska myndigheterna att överensstämmelsen mellan åtgärden i fråga och skattesystemets inre logik ligger i dess objektiva och övergripande karaktär. Åtgärdens objektiva och övergripande karaktär visar dock inte på någon överensstämmelse med skattesystemets inre logik. Denna karaktär räcker inte heller för att motivera att åtgärden i fråga svarar mot huvudsyftet med varje skattesystem, nämligen att uppbära intäkter avsedda att finansiera de offentliga utgifterna och inte heller mot principerna om jämlikhet och progressivitet i det spanska skattesystemet(29).

(71) De spanska myndigheterna bekräftar vidare i sina synpunkter att minskningen av beskattningsunderlaget svarar mot målet att främja investeringar och mot målen i den baskiska industripolitiken. Enligt den baskiska regeringens dokument Politica Industrial. Marco General de Actividades 1996-1999 (Industripolitik. Allmän ram för verksamheten 1996-1999) är "[...] skattepolitiken ett oundgängligt instrument för att främja såväl den ekonomiska utvecklingen som de industriprojekt vars syfte är att föra den industriella utvecklingen i [Baskien] framåt" [s. 131]. I kapitlet Instrumentos de política fiscal (Skattepolitiska instrument) hävdar man att "[...] den skattemässiga självständighet [Baskien] åtnjuter också kan innebära att man söker nyskapande metoder för att anpassa skattetrycket, till exempel genom prioriterade projekt eller till och med genom skattemässiga incitament till stora företag" [s. 133]. Minskningen av beskattningsunderlaget i fråga ingår alltså i en industripolitik vars syften inte utgör en naturlig del av skattesystemen.

(72) Kommissionen konstaterar således att minskningen av beskattningsunderlaget enligt de spanska myndigheterna har ett syfte inom ramen för den ekonomiska politiken som inte utgör en naturlig del av själva skattesystemet. Följaktligen är denna skattelättnad inte motiverad på grund av skattesystemets art eller funktion.

(73) Vad beträffar argumentet i vissa yttranden från berörda parter, att det totala skattetrycket är högre i Baskien, upprepar kommissionen att det inte är tillämpligt i detta fall, eftersom förfarandet inleddes mot en specifik åtgärd och inte mot skattesystemet som helhet i var och en av de tre baskiska provinserna.

(74) Kommissionen anser avslutningsvis att minskningen av beskattningsunderlaget är ett statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet, eftersom det handlar om ett stöd som beviljas av staten, med statliga medel, som gynnar vissa företag, snedvrider konkurrensen och påverkar handelsutbytet mellan medlemsstaterna.

VIII. Den olagliga karaktären i minskningen av beskattningsunderlaget

(75) Eftersom stödordningen i fråga inte omfattar de spanska myndigheternas åtagande att bevilja stöd i enlighet med de villkor som gäller för stöd av mindre betydelse(30), anser kommissionen att detta stöd inte kan betraktas som sådant enligt bestämmelserna i fråga. I detta avseende bör det framhållas att de spanska myndigheterna aldrig inom ramen för förfarandet har hävdat att det ifrågavarande stödet helt eller delvis skulle ha karaktären av stöd av mindre betydelse. Dessutom skulle inte dessa stöd kunna följa bestämmelserna för stöd av mindre betydelse, i synnerhet som det inte finns några garantier för att de inte överstiger maximigränsen på 100000 euro. Detta stöd utgör inte heller ett befintligt stöd, eftersom det inte uppfyller villkoren i artikel 1 b i nämnda förordning nr 659/1999.

(76) Kommissionen påpekar att det för statliga stöd som inte omfattas av bestämmelserna för stöd av mindre betydelse föreligger skyldighet om förhandsanmälan, i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget och artikel 62.2 i EES-avtalet. De spanska myndigheterna har dock inte respekterat denna skyldighet, varför kommissionen anser att dessa stöd är att betrakta som olagliga. Kommissionen beklagar de spanska myndigheternas underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att förhandsanmäla ifrågavarande stöd.

(77) Vad beträffar det argument som förekommer i vissa yttranden från berörda parter, vilket huvudsakligen gäller den förmodade kränkningen av de berättigade förväntningarna och rättssäkerheten, måste kommissionen avvisa det. Det beror dels på att skattelättnaden på 45 % inte utgör ett befintligt stöd, dels att den aldrig har anmälts i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget, och att kommissionen därför inte har kunnat ta ställning till dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Stödmottagarna kan alltså inte räkna med berättigade förväntningar eller rättssäkerhet i fråga om statligt stöd när det gäller minskningen av beskattningsunderlaget. I detta sammanhang bör det erinras om följande: "Av fast rättspraxis följer att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen har väckt grundade förhoppningar (...). Däremot kan ingen göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, om administrationen inte har gett honom tydliga försäkringar"(31). Därför måste argumentet om kränkning av berättigade förväntningar och rättssäkerheten avvisas i detta fall. Kommissionen vill i detta sammanhang även erinra om att den i sitt beslut 93/337/EEG(32) betraktade vissa skattelättnader som infördes år 1988 i provinserna Álava, Guipúzcoa och Vizcaya som statligt stöd.

IX. BEDÖMNING AV FÖRENLIGHETEN MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

(78) Kommissionen upprepar preliminärt att minskningen av beskattningsunderlaget har karaktären av stödordning. Med tanke på stödordningars allmänna och abstrakta karaktär, känner kommissionen inte till omständigheterna för alla företag som fått stödet eller kommer att få det, och kan därför inte analysera inverkan på konkurrensen för de enskilda företagen. I detta sammanhang räcker det med att fastställa att potentiella stödföretag skulle kunna få del av ett stöd som inte överensstämmer med de direktiv, riktlinjer och ramar som är tillämpliga på detta område. Kommissionen framhåller också att den i sitt beslut om att inleda förfarandet begärde all betydelsefull information angående stödet och de speciella omständigheterna för varje stödmottagare. De spanska myndigheterna tillhandahöll dock inte några av dessa uppgifter. Av detta skäl är det motsägelsefullt att förebrå kommissionen, så som görs i vissa yttranden från berörda parter, för avsaknaden av detaljerade uppgifter i sin bedömning när man samtidigt vägrat lämna de detaljerade uppgifter kommissionen har begärt.

(79) Eftersom stödordningen i fråga bara gäller i NUTS III(33) i Vizcaya, är det lämpligt att kontrollera om stöd i denna region kan omfattas av de regionala undantagen i artikel 87.3 a eller c i fördraget. Angående möjligheten att Territorio Histórico de Vizcaya uppfyller villkoren erinrar kommissionen om att detta område aldrig har kunnat stödja sig på undantaget i artikel 87.3 a i fördraget, eftersom BNP per invånare(34) för NUTS II i Baskien där området ligger alltid har varit högre än 75 % av gemenskapens genomsnitt. Enligt de regionala bestämmelserna(35) uppfylls bara villkoren för tillåtna undantag enligt artikel 87.3 a i fördraget när NUTS II-regionen har en BNP per capita som inte överstiger 75 % av gemenskapens genomsnitt.

(80) När det gäller möjligheten att omfattas av undantaget i artikel 87.3 c i fördraget, erinrar kommissionen om att den genom sitt beslut(36) av den 26 juli 1995 om ändringen av kartan över regionalstödsområden i Spanien, föreslog de spanska myndigheterna, i enlighet med förfarandet i artikel 88.1 i fördraget, en ändring av nämnda karta, med syftet att hela Vizcaya skulle vara en region där stöd för regional utveckling skulle vara förenliga med gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget. Genom en skrivelse av den 26 september 1995 från sin ständiga representation accepterade de spanska myndigheterna det nämnda förslaget. Den nya kartan trädde därigenom i kraft på detta datum och var giltig till den 31 december 1999. Vad gäller perioden därefter erinrar kommissionen om att den genom sitt beslut av den 11 april 2000 godkände den spanska kartan över regionalstödsområden för perioden 2000-2006. Enligt denna karta fortsätter provinsen Vizcaya att betraktas som en region där stöd för regional utveckling kan vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt undantaget i artikel 87.3 c i fördraget.

(81) De statliga stöden i form av en minskning av beskattningsunderlaget har effekten att främja nystartade företag i Territorio Histórico de Vizcaya, vars belopp för nyinvestering och antal tillskapade arbetstillfällen överstiger vissa trösklar. Men trots denna minimiinvestering och detta minimiantal tillskapade arbetstillfällen, har inte skattestöden i fråga karaktär av investerings- eller sysselsättningsstöd. Skattestöden har inte investeringssumman, antalet arbetstillfällen eller motsvarande lönekostnader som grund, utan beskattningsunderlaget. Stödbeloppet beräknas inte heller upp till en summa uttryckt i procent av investeringssumman, antal arbetstillfällen eller respektive lönekostnader, utan till en gräns uttryckt i procent av beskattningsunderlaget. Kommissionen erinrar härvidlag om att skattestöd enligt bilaga I i riktlinjerna för regionala stöd (98/C 74/06) kan "betraktas som stöd knutna till investeringar när de har dessa som beräkningsunderlag. Dessutom får alla skattestöd tas med i denna kategori om de har beviljats upp till ett tak uttryckt i procent av investeringen". Således kan inte de skattestöd som inte uppfyller dessa kriterier, vilket är fallet här, ha karaktären av investeringsstöd.

(82) Däremot har stöden, då stödföretagens vinstskatt delvis minskas, karaktär av driftstöd. Bolagsskatten är en skattebörda som de företag den gäller för är skyldiga att betala regelbundet inom ramen för sin löpande drift. Det är därför lämpligt att granska skattestöden i fråga mot bakgrund av de undantag som eventuellt är tillämpliga på driftstöden i fråga.

(83) Kommissionen erinrar här om att regionala stöd som har karaktären av driftstöd i princip är förbjudna enligt de nämnda riktlinjerna 98/C 74/06. De kan emellertid beviljas i undantagsfall, i de regioner som omfattas av undantaget i artikel 87.3 a om de uppfyller vissa villkor fastställda i punkterna 4.15 till 4.17 i de nämnda riktlinjerna för regionalstöd, och i gemenskapens yttersta randområden samt i regioner med låg befolkningstäthet när de avser att kompensera för extra transportkostnader. NUTS III i Vizcaya kan dock inte omfattas av undantaget i artikel 87.3 a i fördraget och beviljandet av nämnda driftsstöd är inte heller avhängigt av nämnda villkor. NUTS III i Vizcaya har inte heller karaktären av yttersta randområde(37) och inte heller av region med låg befolkningstäthet(38). Detta är skälet till att inslagen av driftstöd som förekommer i minskningen av beskattningsunderlaget är förbjudna, i synnerhet som de inte beviljas i en region som omfattas av undantaget i artikel 87.3 a i fördraget, i ett yttersta randområde eller i en region med låg befolkningstäthet. I föreliggande fall är stödet därmed oförenligt med gällande bestämmelser.

(84) Kommissionen anser också att stödordningen i fråga inte kan anses förenlig med den gemensamma marknaden i enlighet med undantagen i artikel 87.3 a och 87.3 c i fördraget, eftersom bestämmelserna för statligt stöd för regionala ändamål inte följs.

(85) Förutom att tillämpningen av undantaget för utveckling av viss näringsverksamhet i artikel 87.3 c i fördraget undersöks i de tidigare fallen, måste också den eventuella användningen av detta undantag för andra syften undersökas. Det kan konstateras att minskningen av beskattningsunderlaget i fråga inte syftar till utveckling av en ekonomisk verksamhet enligt artikel 87.3 c, som till exempel utveckling av små och medelstora företag, forskning och utveckling, miljöskydd, sysselsättningsskapande eller utbildning i överensstämmelse med respektive gemenskapsbestämmelser. Följaktligen skulle skattestödet inte kunna omfattas av undantaget för utveckling av viss näringsverksamhet i artikel 87.3 c för de nämnda syftena.

(86) Minskningen av beskattningsunderlaget i fråga, som inte omfattas av någon sektoriell restriktion, kan beviljas utan begränsning till företag i de känsliga sektorer som lyder under specifika gemenskapsbestämmelser som de som är tillämpliga på produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i bilaga I i fördraget, samt på fiske, kolindustri, stålindustri, transportindustri, varvsindustri, syntetfibertillverkning och bilindustri(39). Under dessa omständigheter anser kommissionen att de skattemässiga åtgärderna i form av minskningen av beskattningsunderlaget eventuellt inte följer dessa sektoriella bestämmelser. I detta konkreta fall uppfyller inte minskningen av beskattningsunderlaget villkoret om att främja ny produktionskapacitet för att inte förvärra överkapacitetsproblemen som dessa sektorer traditionellt lider av. Om stödmottagaren alltså hör till de tidigare nämnda sektorerna, anser kommissionen att eftersom de inte följer de nämnda sektoriella bestämmelserna är de oförenliga med den gemensamma marknaden enligt undantaget i artikel 87.3 c i fördraget om främjandet av vissa näringsverksamheter.

(87) Stödet, som inte kan utnyttja undantagen i artikel 87.3 a och 87.3 c i fördraget kan inte heller utnyttja andra undantag i artikel 87.2 och 87.3 i fördraget. Det kan inte betraktas som ett stöd av social karaktär enligt artikel 87.2 a, och det är inte avsett att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser enligt artikel 87.2 b. Det är inte heller avsett att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi enligt artikel 87.3 b. Slutligen kan det inte utnyttja undantaget i artikel 87.3 d eftersom det inte syftar till att främja kulturen och bevara kulturarvet. Stödet är därför oförenligt med den gemensamma marknaden.

(88) Med hänsyn till att minskningen i beskattningsunderlaget sträcker sig över flera räkenskapsår, kan delar av skattestöden ännu inte ha betalats ut, stöd som är olagliga och oförenliga med den gemensamma marknaden. De spanska myndigheterna bör därför stoppa betalningen av den eventuella återstod av minskningen av beskattningsunderlaget som vissa stödmottagare har innestående.

(89) Vad beträffar det stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden och som redan har utbetalats, bör det erinras om att mottagarna enligt de argument som tidigare framlagts inte kan utnyttja gemenskapsrättens allmänna principer, som till exempel principerna om berättigade förväntningar eller rättssäkerhet. Följaktligen finns det inga invändningar mot tillämpningen av artikel 14.1 i ovannämnda förordning (EG) nr 659/1999, som innehåller följande formulering: "Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren." De spanska myndigheterna skall därför vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att återkräva det stöd som redan utbetalats i syfte att återställa den ekonomiska situation som mottagarföretagen skulle ha befunnit sig i om de inte hade beviljats det olagliga stödet. Återkrav av stödet skall ske i enlighet med de förfaranden och bestämmelser som fastställs i den spanska lagstiftningen, och omfatta den totala summan av de räntor som har förfallit till betalning från och med datumet för beviljandet till och med det faktiska datumet för återbetalning, beräknat utifrån den referensränta som användes detta datum vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd i Spanien(40).

(90) Föreliggande beslut berör stödordningen och skall omedelbart verkställas, vilket innefattar återkrav av det totala individuella stöd som beviljats inom ramen för nämnda stödordning. Kommissionen påminner också om att detta beslut inte utesluter att enskilda stöd helt eller delvis kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden på grund av sin inneboende natur, antingen inom ramen för ett senare beslut av kommissionen, eller genom tillämpning av undantagsbestämmelser.

X. SLUTSATSER

(91) Med beaktande av det föregående konstaterar kommissionen följande:

- Spanien har i Territorio Histórico de Vizcaya olagligen genomfört en minskning av beskattningsunderlaget i strid med artikel 88.3 i fördraget.

- Minskningen av beskattningsunderlaget i fråga är oförenlig med den gemensamma marknaden.

- De spanska myndigheterna skall inställa utbetalningarna av den eventuella återstod av stödet som vissa stödmottagare kan ha innestående. När det gäller de oförenliga stöd som redan har utbetalats, skall Spanien vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att återkräva stöden, för att återställa den ekonomiska situation som stödföretagen skulle ha befunnit sig i om de inte hade beviljats det olagliga stödet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd i form av en minskning av beskattningsunderlaget, som i strid med artikel 88.3 i fördraget olagligt genomförts av Spanien i Territorio Histórico de Vizcaya genom artikel 26 i Norma Foral 3/1996 av den 26 juni 1996, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Spanien skall upphäva den stödordning som avses i artikel 1 samt den inverkan den fortfarande kan ha.

Artikel 3

1. Spanien skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagarna återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligt redan utbetalats till stödmottagarna.

När det gäller stöd som återstår att betala måste Spanien inställa alla utbetalningar.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarnas förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 4

Spanien skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 11 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 55, 26.2.2000, s. 2.

(2) Kommissionens beslut 1999/718/EG (EGT L 292, 13.11.1999, s. 1).

(3) Kommissionens beslut 2000/795/EG (EGT L 318, 16.12.2000, s. 36).

(4) Se fotnot 1.

(5) Boletín Oficial de Bizkaia 11.7.1996.

(6) Här redovisas endast den del av texten som är tillämplig för att bedöma stödet.

(7) Se punkt 3.2 i gemenskapens riktlinjer om stöd till små och medelstora företag (EGT C 213, 19.8.1992) och kommissionens meddelande angående stöd av mindre betydelse (EGT C 68, 6.3.1996).

(8) Lag 22/1993 av den 29 december 1993 om skatteåtgärder, översyn av den offentliga förvaltningens rättsordning och arbetslöshetsersättningssystemet (BOE 31.12.1993). Åtgärden bestod i en minskning av underlaget för bolagsbeskattning med 95 % under budgetåren 1994 till 1996 för företag som startades under 1994, som investerade minst 15 miljoner pesetas och som skapade minst 3 och högst 20 arbetstillfällen.

(9) EGT C 384, 10.12.1998, s. 3.

(10) Dom nr 718/1999 av den 30 september 1999.

(11) Se EG-domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94.

(12) Se slutsatserna i förhandsavgörandena C-400/97, C-401/97 och C-402/97.

(13) Se domarna av den 30 september 1999 och den 7 oktober 1999 avseende de skattemässiga åtgärderna i fråga.

(14) Skrivelse från kommissionen till medlemsstaterna 30.10.1985.

(15) Domstolens domar av den 14 september 1994 i målen C-278/92, C-279/92 samt C-280/92, Spanien mot kommissionen, Rec., s. I-4103.

(16) Tidsfristen för att inkomma med synpunkter var en månad från datumet för uppmaningens publicering i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (26.2.2000).

(17) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(18) EG-domstolens dom av den 14 oktober 1987 i målet 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013.

(19) "Baskiens utlandsberoende under perioden 1990-1995" av Patxi Garrido Espinosa och Maria Victoria García Olea, publicerad av den baskiska regeringens statistikkontor, Euskal Estatistika-Erakundea/Instituto Vasco de Estadística (Eustat).

(20) Exporten utgjorde 1990 28,5 % av den totala exporten (inklusive försäljningen till övriga Spanien), och fem år senare, under 1995, 40,8 %.

(21) "Statistik över utrikeshandeln i Baskiens självstyrande region för år 1998" utarbetad av Eustat.

(22) Se punkterna 48 och 51 i domstolens dom av den 17 juni 1999 i mål C-75/97 ("Maribel"), Belgien mot Europeiska kommissionen, punkterna 80 och 82 i förstainstansrättens dom av den 15 juni 2000 i mål T-298/97, Alzetta, Mauro och andra mot kommissionen, punkterna 54 och 55 i generaladvokaten Ruiz-Jarabos slutsatser av den 17 maj 2001 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen samt punkt 31 i generaladvokaten Saggios slutsatser av den 27 januari 2000 i mål C-156/98 Tyskland mot kommissionen: "Så till vida är det för fastställandet av hur ett generellt stödsystem kan inverka på handeln, tillräckligt att det vid en bedömning på förhand skäligen kan anses att denna inverkan kan inträda. Om ett företags ställning (eller som i vårt fall ett obestämt antal företag) stärks genom en stödordning, kan denna förmånliga behandling i princip påverka handeln mellan medlemsstaterna."

(23) Utarbetad utifrån uppgifterna i tabellen på s. 31 i nämnda rapport.

(24) Företag i Europa, 5:e rapporten, Eurostat.

(25) Utarbetad utifrån uppgifterna i tabellen på s. 224 i nämnda rapport.

(26) Utarbetad utifrån uppgifterna i tabellen på s. 73 i nämnda rapport.

(27) Se skäl 24 i domstolens dom av den 22 mars 1977 i målet C-78/76, Steinike & Weinlig mot Tyskland. I skäl 45 i domstolens dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90 Comité International de la rayonne et des fibres synthétiques m.fl. mot kommissionen, klargörs å andra sidan att varken principen om likabehandling eller principen om skydd för berättigade förväntningar kan åberopas som skäl för en upprepad feltolkning av en rättsakt.

(28) Se generaladvokat Ruiz-Jarabos slutsatser i tidigare nämnda mål C-6/97.

(29) Artikel 31 i den spanska konstitutionen.

(30) Resultatet av beräkningen av ifrågavarande stöd blir detsamma antingen det baseras på kommissionens meddelande om stöd av mindre betydelse (EGT C 68, 6.3.1996) eller på kommissionens förordning (EG) nr69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 10, 13.1.2001, s. 30).

(31) Punkt 300 i förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen. REG. 1999, s. I-3663.

(32) EGT L 134, 3.6.1993, s. 25.

(33) Nomenklatur för statistiska territoriella enheter.

(34) Bruttonationalprodukt (BNP) per capita uttryckt i köpkraftsstandard.

(35) Hänvisningarna till de regionala bestämmelserna begränsas i följande skäl till riktlinjerna för regionala stöd (98/C 74/06). Under alla omständigheter skulle resultatet av bedömningen av stöden i fråga bli identiskt om den grundades på tidigare bestämmelser. Se punkt 3.5 i de regionala riktlinjerna 98/C 74/06.

(36) Se meddelande 96/C 25/03.

(37) Provinsen förekommer inte på listan över gemenskapens yttersta randområden i artikel 299 i fördraget.

(38) Enligt punkt 3.14 i de regionala riktlinjerna (98/C 74/06).

(39) För gällande sektoriella bestämmelser se, förutom Europeiska gemenskapernas officiella tidning, även webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens http://europa.eu.int/comm/competition/state_aid/legislation

(40) Skrivelse från kommissionen till medlemsstaterna av den 29.3.1977. Se även EG-domstolens dom av den 21 mars 1990 i mål 142/87, Belgien mot kommissionen, Rec.1990, s. I-950.