2002/892/EG: Kommissionens beslut av den 11 juli 2001 om den stödordning i form av statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Alava [delgivet med nr K(2001) 1760] (Text av betydelse för EES)

Avis juridique important

2002/892/EG: Kommissionens beslut av den 11 juli 2001 om den stödordning i form av statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Alava [delgivet med nr K(2001) 1760] (Text av betydelse för EES) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 314 , 18/11/2002 s. 0001 - 0016

Kommissionens beslut

av den 11 juli 2001

om den stödordning i form av statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Alava

[delgivet med nr K(2001) 1760]

(Endast den spanska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2002/892/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 63.2 första stycket i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Tack vare den information som har samlats in med anledning av de förfaranden som har inletts till följd av anmälningarna mot det statliga stödet till företaget Daewoo Electronics Manufacturing España SA(2), Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA(3), har kommissionen fått kännedom om att det i Alava i Spanien finns ett icke anmält skattemässigt investeringsstöd, i form av skattemässigt stöd som utgörs av en minskning av beskattningsunderlaget för flera nystartade företag.

(2) Genom en skrivelse av den 29 september 1999 (SG(99) D/7813) underrättade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(3) Genom en skrivelse av den 2 december 1999 från sin ständiga representation, registrerad den 6 december 1999, lade de spanska myndigheterna fram sina synpunkter inom ramen för det nämnda förfarandet.

(4) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts den 26 februari 2000 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.(4) Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet i fråga inom en månad från tidigare nämnda publiceringsdatum.

(5) Kommissionen har mottagit synpunkter från: den autonoma regionen Castilla y León den 17 mars 2000, regeringen i Rioja den 24 mars 2000, Confederación Empresarial Vasca - Euskal Entrepresarien Konfederakuntza (den baskiska arbetsgivarorganisationen, nedan kallad Confebask) den 27 mars 2000, samt efter att tidsfristen löpt ut kompletterande synpunkter i en skrivelse av den 29 december 2000, registrerad den 3 januari 2001, Colegio Vasco de Economistas - Ekonomilarien Euskal Elkargoa (det baskiska ekonomkollegiet) den 27 mars 2000, Círculo de Empresarios Vascos (baskiska företagarkretsen) den 27 mars 2000, och Asociación Profesional de Asesores Fiscales de la Comunidad del País Vasco (baskiska skatterådgivares yrkesförbund) den 28 mars 2000. Kommissionen översände genom skrivelse D/52998 av den 17 maj 2000 synpunkterna till Spanien som gavs tillfälle att bemöta dem. Kommissionen har dock inte mottagit något svar.

(6) Genom en skrivelse av den 22 juni från Spaniens ständiga representation informerades kommissionen om att artikel 26 i Norma Foral nr 24/1996(5) av den 5 juli i Alava, som utgjorde den rättsliga grund som hade medgivit de skattemässiga stöden ifråga, upphävts den 5 april 2000 genom Norma Foral nr 7/2000(6) av den 29 mars.

II. DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

(7) Enligt de upplysningar som kommissionen har tillgång till, som inte har ifrågasatts av de spanska myndigheterna eller andra, infördes det skattemässiga stödet i fråga genom den tidigare nämnda artikel 26 i Norma Foral nr 24/1996 av den 5 juli om bolagsbeskattning.(7) Texten i nämnda artikel 26 lyder som följer:

1. Företag som inleder sin näringsverksamhet skall från och med det första räkenskapsåret inom fyra år räknat från upptagandet av affärsverksamheten då dess beskattningsunderlag är positivt ha rätt, under fyra på varandra följande beskattningsår, till minskning av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 respektive 25 % av det positiva beskattningsunderlaget från den ekonomiska verksamheten, före utjämning av negativa beskattningsunderlag från tidigare räkenskapsår.

[...]

2. För att kunna komma i fråga för denna minskning skall den skattskyldige uppfylla följande krav:

a) Det inbetalade kapitalet skall när verksamheten inleds uppgå till minst 20 miljoner spanska pesetas.

[...]

e) Företaget skall under de två första verksamhetsåren investera minst 80 miljoner spanska pesetas i materiella anläggningstillgångar. Samtliga dessa anläggningstillgångar skall avse tillgångar som skall utnyttjas i rörelsen. Tillgångar som förvärvats genom finansiell leasing betraktas också som investeringar i materiella anläggningstillgångar, förutsatt att företaget förbinder sig att utöva köpoptionen.

f) Minst 10 arbetstillfällen skall skapas inom sex månader efter det att affärsverksamheten inletts, och det genomsnittliga antalet anställda skall därefter upprätthållas på denna nivå fram till och med det räkenskapsår under vilket rätten till minskning av beskattningsunderlaget löper ut.

[...]

h) Det skall finnas en verksamhetsplan för företaget omfattande minst fem år.

3. [...]

4. Det lägsta investeringsbeloppet enligt punkt 2.f och det lägsta antalet tillskapade arbetstillfällen enligt punkt 2.g utesluter varje annan skatteförmån för samma investering eller tillskapande av arbetstillfällen.

5. Begäran om minskning av beskattningsunderlaget enligt denna artikel skall inges till skattemyndigheten som, sedan den kontrollerat att de inledningsvis angivna villkoren är uppfyllda, i förekommande fall kommer att underrätta den sökande om att begäran preliminärt godkänts. Godkännandet skall bekräftas genom beslut av Alava provinsstyrelse.

[...].

(8) Kommissionen konstaterar att målsättningen med stödet enligt ingressen i nämnda Norma Foral skulle vara att främja uppkomsten av nya företag.

(9) Kommissionen konstaterar också att föremålet för det skattemässiga stödet i fråga är det för bolagsskatten positiva beskattningsunderlaget från räkenskapsåret, innan minskningen genom utjämning av negativa beskattningsunderlag från tidigare räkenskapsår. I det här fallet är stödmottagarna bolag som har startat sin kommersiella verksamhet efter ikraftträdandet av nämnda Normas Forales, och som har investerat minst 80 miljoner spanska pesetas (480810 euro) i materiella anläggningstillgångar samt skapat minst tio arbetstillfällen. Kommissionen framhåller också att de stödmottagande företagen skall ha en verksamhetsplan för företaget omfattande minst fem år, och att det inbetalade kapitalet när verksamheten inleds skall uppgå till minst 20 miljoner spanska pesetas (120202 euro).

(10) Kommissionen påpekar att stödet består av en minskning av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 respektive 25 % av det positiva beskattningsunderlaget under de fyra räkenskapsår som följer efter det första räkenskapsår då underlaget har varit positivt, under verksamhetens första fyra år.

(11) Kommissionen konstaterar att det skattemässiga stödet i Alava inte riktar sig till företag som bedriver en bestämd verksamhet eller hör till en viss sektor, eftersom alla typer av företag från alla sektorer har rätt till stödet. Det går inte heller till en viss kategori företag som t.ex. små och medelstora företag, eftersom alla företag som uppfyller de tidigare nämnda villkoren kan få stödet.

(12) Kommissionen konstaterar att minskningen av beskattningsunderlaget är tillämpligt från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1996. Angående kumulering med andra stöd, stämmer det att de skattemässiga stöden inte kan kumuleras med andra skatteförmåner som beviljas genom en minimiinvestering eller ett minimiantal skapade arbetstillfällen. Man utesluter dock inte en kumulering av det nämnda skattemässiga stödet med andra icke skattemässiga stöd, som bidrag, rabatter, garantier, delförvärv osv. Inte heller utesluts en möjlig kumulering med andra skattemässiga stöd vars uppkomst, det vill säga omständigheten för var och en av de beviljade förmånerna, är annorlunda. Det skulle exempelvis kunna vara fallet vid skattemässiga stöd i form av skattelättnader.(8)

(13) I sitt beslut att inleda förfarandet påpekade kommissionen att åtgärdernas skattemässiga karaktär är betydelselös vid tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna för statligt stöd, eftersom artikel 87 i fördraget tillämpas på stödåtgärder "av vilket slag det än är". Kommissionen har dock, i detta skede, klargjort att åtgärderna ifråga för att betecknas som ett stöd måste uppfylla samtliga av de fyra kriterier som anges i artikel 87 och som utvecklas nedan.

(14) Kommissionen påpekar för det första att minskningarna av det nämnda beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 och 25 % innebär en skattemässig fördel för mottagarna, genom att skattebeloppet delvis sänks.

(15) För det andra anser kommissionen att minskningen av beskattningsunderlaget innebär en förlust av skatteintäkter och är likvärdig med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter.

(16) För det tredje anser kommissionen att minskningen av nämnda beskattningsunderlag påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Då mottagarna utövar ekonomisk verksamhet som kan innebära handel mellan medlemsstater, ger stödet mottagarföretagen en förstärkt position gentemot konkurrerande företag. På så sätt påverkar stödet i Alava handeln. Dessutom förbättras stödföretagens lönsamhet på grund av ökningen av dess nettoresultat (vinsten efter skatt). Deras konkurrenskraft i förhållande till företag som inte mottar stöd förbättras också.

(17) Slutligen anser kommissionen att minskningen av beskattningsunderlaget är specifik eller selektiv genom att den bara gynnar vissa företag. Villkoren för att kunna få stödet utesluter uttryckligen alla företag som grundades före det att nämnda Norma Foral trädde i kraft i mitten av 1996, som har skapat färre än tio arbetstillfällen, vars investeringar understiger 80 miljoner pesetas (480810 euro) och vars kapital inte överstiger 20 miljoner pesetas (120202 euro). Kommissionen anser dessutom att det skattemässiga stödet inte är berättigat genom systemets art eller funktion.

(18) Kommissionen anser vidare att karaktären av selektiv fördel är ett resultat av skatteförvaltningens skönsmässiga befogenheter. Beviljande av stödet ifråga sker inte automatiskt utan det är Alavas provinsstyrelse som efter att ha granskat ansökan beslutar om beviljande.

(19) Slutligen anser kommissionen att nämnda minskning av beskattningsunderlaget utgör ett statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget och artikel 61.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, då det ger en konkurrensfördel, beviljas av en medlemsstat, påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen till fördel för endast vissa företag.

(20) Då de skattemässiga stöden i fråga överstiger maximigränsen för tre år på 100000 euro, anser kommissionen att de inte omfattas av bestämmelserna för stöd av mindre betydelse.(9)

(21) Kommissionen påpekar att det för de statliga stöd som inte omfattas av bestämmelserna för stöd av mindre betydelse, finns skyldighet om förhandsanmälan, som fastställs i artikel 88.3 i EG-fördraget och i artikel 62.3 i EES-avtalet. De spanska myndigheterna har inte respekterat denna skyldighet. Av denna anledning anser kommissionen preliminärt att nämnda stöd kan anses vara olagliga.

(22) Kommissionen framhåller också att skatteordningen ifråga inte garanterar att gemenskapsbestämmelserna för statligt stöd för regionala ändamål respekteras, även om stödet i fråga inte beviljas förrän en minimiinvestering har gjorts och ett minimiantal nya arbetstillfällen har skapats. Av denna anledning anser kommissionen preliminärt att nämnda stöd inte har karaktären av investeringsstöd eller stöd för skapande av arbetstillfällen.

(23) Kommissionen anser däremot att de skattemässiga stöden har karaktären av driftstöd, eftersom deras syfte är att befria ett företag från en kostnad som är en del av den vanliga verksamheten eller löpande driften.

(24) Kommissionen erinrar om att driftstöd för regionala ändamål i princip är förbjudna. Trots detta kan de i undantagsfall beviljas i regioner som uppfyller bestämda villkor. Så är dock inte fallet med dessa stöd. Därför anser kommissionen preliminärt att det råder tvivel om de skattemässiga stödens förenlighet med bestämmelserna för statliga stöd med regionala ändamål.

(25) Minskningen av beskattningsunderlaget i fråga, som inte begränsas till en enda sektor, kan beviljas till företag som lyder under konkreta gemenskapsbestämmelser av sektoriell karaktär. Under dessa omständigheter ifrågasätter kommissionen det nämnda stödets förenlighet med bestämmelserna när mottagaren tillhör en sektor som lyder under särskilda gemenskapsbestämmelser.

(26) Kommissionen ifrågasätter också de nämnda skattemässiga stödens förenlighet med den gemensamma marknaden enligt undantagen i artiklarna 87.2 och 87.3 i fördraget. Dessa stöd kan i själva verket inte betraktas som stöd av social karaktär enligt vad som fastställs i artikel 87.2 a, de är inte inriktade på att avhjälpa skador efter naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser i enlighet med 87.2 b, och de följer inte vad som fastställs i artikel 87.2 c angående vissa områden i Tyskland. När det gäller undantagen i artikel 87.3, andra än de redan nämnda 87.3 a och c, anser kommissionen i detta skede att stöden inte har som målsättning att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, i enlighet med artikel 87.3 b. Stöden ingår inte i tillämpningsområdet för artikel 87.3 c avseende "stöd för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter..." eftersom de inte ställer specifika villkor angående stödföretagens verksamhet. De är avslutningsvis inte ett stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet enligt artikel 87.3 d.

(27) Förutom att inhämta de spanska myndigheternas synpunkter inom ramen för förfarandet i artikel 88.2 i fördraget, bad kommissionen också de spanska myndigheterna om all nödvändig information för att kunna bedöma de skattemässiga åtgärderna bestående av en minskning av beskattningsunderlaget för vissa nystartade företag i Alava. Den begärda informationen var följande: kopior av alla beslut om beviljande av minskning av beskattningsunderlaget, uppgifter om vilka investeringar varje stödmottagare har gjort, om skapade arbetstillfällen, aktiekapital, det minskade beskattningsunderlagets belopp för varje företag samt vad som återstår att betala ut.

III. SYNPUNKTER FRÅN DE SPANSKA MYNDIGHETERNA

(28) De spanska myndigheterna lade fram sina synpunkter i en skrivelse av den 2 december från sin ständiga representation. De spanska myndigheterna anser i korthet att minskningen av beskattningsunderlaget inte utgör ett statligt stöd i enlighet med artikel 87 i fördraget. De spanska myndigheterna anser att det skattemässiga stödet i fråga utgör en allmän åtgärd som inte lyder under bestämmelserna för statligt stöd. De menar också att åtgärden i fråga, vars syfte är att stimulera till investeringar, ingår i ramen för en ekonomisk politik som många regeringar använder sig av.

(29) De spanska myndigheterna åberopar också stödens allmänna och icke-selektiva karaktär. Enligt deras synsätt är åtgärden öppen för alla sektorer och alla skattskyldiga som uppfyller de nödvändiga villkoren, vilket gör att den inte har en specifik karaktär. Denna allmänna omfattning är inte heller begränsad de facto. Några materiella krav finns inte då villkoren att investera 80 miljoner spanska pesetas och skapa tio arbetstillfällen inte är diskriminerande villkor utan objektiva villkor utifrån behovet att få en effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade målet.

(30) De spanska myndigheterna ifrågasätter också att åtgärden skulle vara av skönsmässig karaktär, eftersom stödet beviljas automatiskt när de nämnda objektiva villkoren väl är uppfyllda. Alavas provinsstyrelses befogenheter är alltså begränsade till att pröva om alla villkor uppfylls, och den kan inte ändra stödet eller ställa andra villkor för att det skall beviljas. Det förfarande som fastställs i artikel 26.5 för beviljande av stöd har inte heller skönsmässig karaktär. Enligt nämnda artikel "skall förvaltningen i förekommande fall...bevilja det ansökande företaget ett preliminärt godkännande, som sedan skall bekräftas av Alavas provinsstyrelses råd". Detta förfarande bör tolkas så att ett beviljande kommer att ske efter att man har kontrollerat att alla objektiva villkor är uppfyllda. Uttrycket "i förekommande fall" innebär därför inte att förfarandet är av skönsmässig karaktär.

(31) De spanska myndigheterna hävdar också att minskningen av beskattningsunderlaget i Alava inspirerats av liknande åtgärder i andra medlemsstater, såsom Irland, och av den spanska centralförvaltningens åtgärder 1993.(10) Kommissionen ansåg inte då att åtgärderna var statliga stöd i enlighet med artikel 87 i fördraget. Eftersom åtgärderna i Alava och centralförvaltningens åtgärder är av liknande karaktär, kan slutsatsen dras att om inte de sistnämnda är av specifik karaktär, bör inte de förstnämnda anses vara det heller. De spanska myndigheterna påpekar vidare att såväl åtgärderna i Alava som centralförvaltningens åtgärder endast omfattar en del av staten. Om kommissionen inte ansåg att den spanska centralförvaltningens skattemässiga åtgärder var specifika, borde den inte heller anse det om åtgärderna i Alava.

(32) De spanska myndigheterna hävdar också att åtgärden, även om kommissionen skulle anse att den är specifik, berättigas av systemets art och funktion, i enlighet med kommissionens meddelande 98/C 384/03(11) om tillämpningen av bestämmelser för statligt stöd på åtgärder för direkt beskattning av företag. Åtgärden i fråga är på så sätt berättigad av skattesystemets art och funktion, eftersom villkoren för dess beviljande är av objektiv och övergripande karaktär.

(33) De spanska myndigheterna ifrågasätter också kommissionens påstående om att skattereglerna inte uppfyller villkoren för sektoriella bestämmelser. De anser att kommissionen måste definiera vilka konkreta villkor som överträds genom skattereglerna i fråga. De spanska myndigheterna anser att tillämpningen av regelverket för stöd för regionala ändamål är inadekvat, eftersom det i det här fallet inte handlar om statliga stöd.

(34) De spanska myndigheterna instämmer inte i kommissionens åsikt om att stöden påverkar den handel stödföretagen bedriver med andra medlemsstater. Enligt de spanska myndigheterna kan man inte generalisera på det sätt som kommissionen gör, eftersom möjligheten finns att viss handel inte påverkas alls. I andra fall kan det handla om företag som verkar enbart på lokala marknader eller inom sektorer som ännu inte har avreglerats. Under alla omständigheter skulle ett av de nödvändiga villkoren för att en statlig åtgärd skall kunna betraktas som statligt stöd saknas.

(35) Beträffande kommissionens åsikt om att den skattemässiga åtgärden i fråga skulle ha karaktären av driftstöd, framhåller de spanska myndigheterna att den skattemässiga förmånen, trots att den härrör från beskattningsunderlaget och inte från investeringarna, fortfarande har karaktären av investeringsstimulans. Därför kan den inte anses vara driftstöd.

(36) Utifrån detta resonemang anser de spanska myndigheterna att kommissionen bör avsluta det förfarande som inletts med ett beslut som anger att de skattemässiga åtgärderna i fråga inte uppfyller de kriterier som krävs för att betecknas som statligt stöd.

(37) För övrigt framhåller de spanska myndigheterna att skatteförvaltningen, enligt de spanska skattebestämmelserna, bara får sprida information om skattskyldiga i undantagsfall. Och bland dessa undantagsfall ingår inte informationsförmedling till kommissionen. De spanska myndigheterna kan alltså inte lämna den information som begärs i beslutet om inledande av förfarande.

IV. ANDRA SYNPUNKTER SOM KOMMISSIONEN TAGIT EMOT

(38) Kommissionen understryker att följande kommentarer som framförs inte utgör en förhandsbedömning av om parterna som framfört dem kan anses vara berörda parter i enlighet med artikel 88.2 i fördraget.

Synpunkter från den autonoma regionen Castilla y León

(39) Den autonoma regionen Castilla y León erinrar preliminärt om att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör en del av en rad skattemässiga åtgärder som provinsstyrelsen i Alava har vidtagit och som har bekämpats på såväl intern nivå inom medlemsstaten som på gemenskapsnivå. Den autonoma regionen i fråga påpekar att en dom(12) från Baskiens högsta domstol (Tribunal Superior del País Vasco) från 1999 upphävde artikel 26, genom vilken den skattemässiga åtgärd som förfarandet gäller skapades.

(40) Den autonoma regionen Castilla y León framhåller därefter att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör ett statligt stöd, eftersom de uppfyller samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 i fördraget. Som stöd för detta påpekande anger den autonoma regionen i grunden samma argument som finns i beslutet att inleda förfarandet, och preciserar dessutom att den selektiva karaktären också skulle härröra ur de skönsmässiga befogenheter som förvaltningen har(13). Den autonoma regionen Castilla y Léon påpekar också att det skattemässiga stödet i fråga inte är berättigat varken av skattesystemets art eller funktion, eftersom dess syfte är att främja uppkomsten av nya företag.

(41) Den autonoma regionen Castilla y Léon anser vidare att det skattemässiga stödet ifråga inte kan anses vara förenligt med undantagen i artikel 87 i fördraget, och påpekar att nämnda skattemässiga stöd, med tanke på att det är av kontinuerlig karaktär och inte är knutet till genomförandet av ett specifikt projekt, utgör ett driftstöd. Som bekant kan undantag till driftstöd bara göras under vissa villkor och enbart i regioner som är stödberättigade i enlighet med artikel 87.3 a i fördraget. Då Baskien är en stödberättigad region i enlighet med undantaget i artikel 87.3 c i fördraget, kan driftstöden i fråga inte anses vara förenliga enligt gemenskapsbestämmelserna. Dessutom har man inte följt skyldigheten att anmäla stödet till kommissionen enligt artikel 88.3 i fördraget.

(42) Den autonoma regionen Castilla y León anser därför att den skattemässiga åtgärden i Alava bör betraktas som ett olagligt statligt stöd eftersom anmälningsskyldigheten enligt artikel 88 inte har respekterats, och som oförenlig med den gemensamma marknaden.

Synpunkter från regeringen i Rioja

(43) Regeringen i Rioja hävdar att de skattemässiga åtgärderna i fråga utgör ett statligt stöd, eftersom de uppfyller samtliga de fyra kriterier som anges i artikel 87 i fördraget. Som stöd för påpekandet framhåller regeringen i Rioja att minskningen i beskattningsunderlaget har som syfte och mål att befria stödmottagaren från en del av den skatt som denne normalt skulle betala. Det innebär att mottagarna får en ekonomisk fördel som, i brist på motprestationer gentemot förvaltningen, medför en förlust av skatteintäkter. Stödmottagarnas ekonomiska verksamhet främjas också, och de får på detta sätt en konkurrensfördel gentemot andra företag. Förutom de specifika egenskaperna i form av krav på ett aktiekapital om minst 20 miljoner spanska pesetas, en minimiinvestering på 80 miljoner spanska pesetas och skapandet av minst tio arbetstillfällen, framhåller Riojas regering att den skönsmässiga karaktären av minskningen av beskattningsunderlaget i fråga å ena sidan beror på förvaltningens möjlighet att besluta om investeringsurval, tidsfrister och tröskelvärden, å andra sidan på frånvaron av automatik vid beviljandet av minskning av beskattningsunderlaget.

(44) Regeringen i Rioja anser också att den skattemässiga åtgärden i fråga inte kan försvaras med att det finns fem skattesystem i Spanien. Regeringen i Rioja påminner om att generaladvokat Saggio, i slutsatserna i förhandsavgörandena C 400/97, C 401/97 och C 402/97, ansåg att karaktären av myndighet med skattemässig behörighet på ett område inte motiverar en diskriminering till förmån för företag inom detta område. De nämnda åtgärderna berättigas inte heller av skattesystemets art eller funktion i Alava, eftersom de har som syfte att förbättra stödföretagens konkurrenskraft. Regeringen i Rioja erinrar också om att Baskiens högsta domstol(14) ansåg att de skattemässiga åtgärderna i fråga var oproportionella och olämpliga för att uppnå målet att främja den ekonomiska verksamheten, eftersom de indirekt kunde påverka den fria rörligheten för personer och varor och skapa oacceptabla konkurrensfördelar.

(45) Vidare anser regeringen i Rioja att den skattemässiga åtgärden i fråga inte kan anses vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt undantagen i artikel 87. Enligt nämnda autonoma regering respekterade de spanska myndigheterna inte heller anmälningsskyldigheten enligt artikel 87.3 i fördraget.

(46) Regeringen i Rioja anser därför att den skattemässiga åtgärden i Alava bör betraktas som ett olagligt statligt stöd då anmälningsskyldigheten enligt artikel 88 inte har respekterats, och som oförenlig med den gemensamma marknaden.

Synpunkter från Confederación Empresarial Vasca - Euskal Entrepresarien Konfederakuntza (Confebask)

(47) Confebask nämner inledningsvis de historiska rötterna i den nuvarande självständiga skatteordningen i Alava, och fastställer fortsättningsvis följande som bakgrund:

a) Den påstådda minskningen av skatteskulden: Kommissionen anser felaktigt att det finns en skatteskuld vars minskning innebär en förlust av skatteintäkter. Om detta resonemang vore korrekt, skulle varje minskning av skattebeloppet alltid innebära en förlust av skatteintäkter i förhållande till det skattebelopp som normalt sett skulle ha betalats in. Confebask ber alltså kommissionen att omvärdera sin inställning, för om den inte gör det skulle det innebära att en icke regelmässig skatteharmonisering genomförs, genom att ett skattebelopp fastställs och möjliga förluster av skatteintäkter avgörs utifrån det.

b) Påverkan på handeln: Enligt kommissionen innebär de skattemässiga åtgärderna i fråga en snedvridning av handeln om stödmottagarna deltar i denna. Skillnader mellan olika skattesystem påverkar dock alltid handeln. För att avgöra om handeln påverkas av de skattemässiga åtgärderna i fråga, borde kommissionen analysera skattesystemet i sin helhet och inte enskilda bestämmelser i det. Därvid framhåller Confebask, med hänvisning till en studie, att skattetrycket i Baskien är högre än i övriga Spanien. Kommissionen borde förklara varför just dessa åtgärder påverkar handeln och andra inte gör det. Även om denna påverkan skulle finnas, skulle metoden att avlägsna den vara genom en harmonisering, inte genom de statliga stöden.

c) Stödens selektiva karaktär: Enligt Confebask måste stödens selektiva karaktär bedömas antingen som bestämmelser om behörighet som ger skatteförvaltningen behörighet att bevilja en konkret fördel i efterhand, eller som en bestämmelse som direkt beviljar den skattemässiga fördelen utan att därefter behöva någon precisering. Kommissionen använder sig dock av ett argument som först utgår från den första förutsättningen och sedan från den andra. Med tanke på den motstridiga karaktären i dessa antaganden borde kommissionen förklara vilken förutsättning skatteåtgärderna i fråga hör till, annars uppstår en motsägelse genom att man försöker att använda sig av båda.

- Om de skattemässiga åtgärderna i Alava anses vara bestämmelser om behörighet, kan inte Confebask hålla med om detta synsätt eftersom förvaltningen inte har skönsmässiga befogenheter och beviljandet sker automatiskt. Förvaltningens befogenheter är i själva verket begränsade till att kontrollera att den ansökande uppfyller villkoren för stödet.

- Om de skattemässiga åtgärderna i Alava skulle anses vara bestämmelser om behörighet som tillåter att stöd beviljas i efterhand, saknar det aktuella förfarandet följaktligen mening då det är bestämmelser och inte konkreta fall som granskas. Enligt första stycket i kommissionens skrivelse till medlemsstaterna(15) betraktas en allmän bestämmelse, som erkänner fördelar, bara som stöd när det handlar om en rättslig ram "som möjliggör att stödet utan ytterligare formaliteter kan beviljas". Eftersom bestämmelsen om behörighet har en abstrakt karaktär kan den inte anses vara statligt stöd och därför kan inte heller dess påverkan på den fria konkurrensen eller handeln mellan medlemsstaterna vara föremål för bedömning.

- När det gäller synen att skatteåtgärderna i fråga utgör bestämmelser för direkt beviljande av stöd, erinrar Confebask om att en åtgärd enligt punkterna 19, 20 och 17 i det nämnda meddelandet 98/C 384/03, enbart kan vara specifik, och alltså anses vara ett statligt stöd, när den är riktad till enbart offentliga företag, till vissa typer av företag eller till företag i en viss region. De skattemässiga åtgärderna i fråga saknar dock alla dessa egenskaper, inklusive den territoriella, eftersom de riktar sig till hela det område över vilket de regionala myndigheter som skapat dem har befogenheter. Vad gäller det specifika i maximigränserna på ett kapital på 20 miljoner spanska pesetas, 80 miljoner spanska pesetas i investeringar och tio skapade arbetstillfällen, anser Confebask att användningen av maximigränser är en vanlig praxis i skattebestämmelser på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Dessutom framhåller Confebask, utifrån flera domar i Europeiska gemenskapernas domstol och kommissionens beslut, att man till dags datum aldrig har ansett att förekomsten av maximigränser skulle innebära en specifik karaktär. Kommissionen erkänner dessutom själv i punkt 14 i nämnda meddelande att det faktum att vissa sektorer gynnas inte automatiskt innebär en specifik karaktär.

- Confebask hävdar också att minskningen av beskattningsunderlaget i Alava inte är annat än en anpassning av en åtgärd från 1993 i den spanska centralförvaltningen, vilket också nämns i kommentarerna från de spanska myndigheterna. Confebask hävdar till och med att bestämmelserna är identiska, med undantag för maximigränserna. Minskningen av beskattningsunderlaget i Alava har därför inte någon inverkan på konkurrensen, eftersom man i de områden som gränsar till de baskiska provinserna fick del av skatteförmåner för nystartade företag. Om de skattemässiga åtgärderna i fråga skulle påverka konkurrensen, skulle detta härröra från nämnda åtgärder av den spanska centralförvaltningen, eftersom antalet stödmottagare som mottog detta stöd skulle kunna vara större. Confebask framhåller också att det finns liknande åtgärder i andra medlemsstater, mot vilka kommissionen inte har inlett något förfarande, och dessa har inte heller räknats in bland skadliga åtgärder av Primarolagruppen. Confebask framhåller att nystartade företag i Frankrike sedan 1994 har fått en förmån i form av skattebefrielse eller minskning av bolagsskatten under fem år eller, i vissa regioner, tio år. På Korsika finns en stödordning som är ännu mer fördelaktig. I Luxemburg minskas bolagsskatten med 25 % under åtta år. I södra Italien finns skatteundantag från IRPEG- och ILOR-skatten under tio år. Slutligen finns i Portugal en minskning på 25 % av bolagsskatten med sju till tio års varaktighet. Allt tyder således på att minskningen av beskattningsunderlaget i Alava inte är ett exceptionellt system som innehåller någon specifik karaktär. Tvärtom handlar det om ett system som i hög grad används i alla medlemsstater.

d) Vikten av rättssäkerhet: Confebask anser att kommissionens kvalificering av den nämnda skattereduceringen som ett illegalt stöd innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar, förbudet mot myndigheters egenmäktiga beslut, rättssäkerheten och proportionaliteten ifrågasätts, eftersom kommissionen redan betraktade det baskiska skattesystemet som förenligt med gemenskapsrätten i sitt beslut 1993. Hur som helst skulle kommissionen kunna ändra sin ståndpunkt i fråga om kommande fall, men däremot inte retroaktivt.

e) Oförenligheten med den gemensamma marknaden: Om skatteåtgärderna i fråga anses utgöra bestämmelser om behörighet, anser Confebask att deras förenlighet med den gemensamma marknaden inte kan bedömas så länge stödet inte beviljas genom ett myndighetsbeslut. Förfarandet blir innehållslöst, och stödets förenlighet med den gemensamma marknaden kan därigenom inte avgöras. Om skatteåtgärderna i Alava andra sidan anses utgöra bestämmelser för direkt beviljande av stöd, anser Confebask att kommissionens och EG-domstolens praxis kräver att åtgärderna har en specifik, sektoriell karaktär, för att det skall vara möjligt att utvärdera stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Det skulle dessutom vara nödvändigt att fastställa dels företagens totala skattetryck, dels referensskattetrycket. Ett sådant resonemang leder i sista hand till den absurda slutsatsen att varje skattetryck som är lägre än det högsta skattetrycket i medlemsstaterna utgör en form av statligt stöd. För övrigt ifrågasätter Confebask även kommissionens argument att skatteåtgärderna är oförenliga med den gemensamma marknaden eftersom de inte innehåller specifika bestämmelser beträffande sektoriellt och regionalt stöd, betydande investeringar, osv., eftersom skattebestämmelser varken kan eller bör innehålla denna typ av preciseringar. Enligt EG-domstolen(16) bör kommissionen i sina beslut ge konkreta exempel på de negativa effekterna för konkurrensen, då de verkliga följderna av de åtgärder som granskats har fastställts. Att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden kan följaktligen inte fastställas enbart genom teoretiska exempel inom ramen för skattesystemet, eftersom alla skillnader mellan skattesystemen i så fall oundvikligen skulle omvandlas till stöd. Mot bakgrund av detta resonemang vill Confebask återigen påpeka att det inte finns något normalt skattebelopp som har reducerats genom skatteåtgärderna i fråga.

f) Confebask ber därför kommissionen att helt avsluta förfarandet och förklara att skatteåtgärderna i fråga stämmer med gemenskapsrätten.

(48) Kompletterande synpunkter från Confebask i skrivelse av den 29 december 2000, registrerade den 3 januari 2001, inkom efter att tidsfristen gått ut och har inte beaktats.(17) Kommissionen påpekar också att Confebask inte använde sig av artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999, av den 22 mars 1999, om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i fördraget(18) för att ansöka om förlängning av den fastställda tidsfristen.

Synpunkter från Colegio Vasco de Economistas - Ekonomilarien Euskal Elkargoa (det baskiska ekonomkollegiet, nedan kallat CVE)

(49) CVE anser att ingen baskisk provins har ett skattesystem som uppfyller kriteriet för specifik karaktär enligt artikel 87.1 i fördraget, av det enkla skälet att dessa system endast är tillämpliga i en del av medlemsstaten. Till stöd för denna synpunkt anför CVE att kommissionens normala praxis att betrakta det som en specifik karaktär när en skatteåtgärd tillämpas i en del av en medlemsstat är korrekt när det finns ett enda skattesystem. Däremot är det inte lämpligt när det finns olika skattesystem inom en medlemsstat. Dessutom går det emot det spanska skattesystemets koherens som är mångfaldigt till sin natur. Varje system tillämpas således endast i en del av territoriet. Vart och ett av systemen är alltså inte ett regionalt system utan det enda system som tillämpas i territoriet. Dessutom går inte förlusterna av skatteintäkter på grund av vissa skatteåtgärder att överföra på centralregeringen. Tvärtom bör man kompensera dem genom en ökning av intäkter från andra skatter eller genom en minskning av de offentliga utgifterna. Det spanska skattesystemets specifika karaktär bör inte innebära något hinder för tillämpningen av gemenskapsrätten. För övrigt borde den möjliga snedvridningen av konkurrensen genom att det finns fem skattesystem ses över inom gemenskapsbestämmelserna för skatteharmonisering.

(50) CVE utesluter dock inte att provinsstyrelserna i utövandet av sin skattemässiga självständighet kan vidta skatteåtgärder inom ramen för artikel 87.1 i fördraget. I detta fall anser CVE att minskningen av beskattningsunderlaget inte omfattas av det som fastställs i nämnda artikel, eftersom det när det beviljas bara uppfyller kriteriet att bli det genom statliga medel. Den nämnda minskningen snedvrider tvärtom inte konkurrensen eftersom utbetalningen av stödet innebär att det finns ett positivt beskattningsunderlag. Dessutom kan inte dess belopp beslutas på förhand eftersom man inte skulle betala något stöd om det till exempel inte fanns några vinster. Detsamma gäller dess påverkan på handeln som bör kontrolleras individuellt eftersom bara hotet om att den finns inte är tillräckligt. CVE utreder om den specifika karaktären härrör från de nödvändiga maximigränserna för om stödet ska utbetalas eller inte, eller från provinsstyrelsens skönsmässiga befogenheter att bevilja minskningen. CVE anser att de nämnda maximigränserna inte innebär en specifik karaktär, eftersom de är objektiva och inte diskriminerande. När det gäller beviljandet av skatteminskningen handlar det inte om utövandet av skönsmässiga befogenheter, utan om att bekräfta att alla villkor uppfylls.

(51) CVE drar slutsatsen att minskningen av beskattningsunderlaget, vilket är en allmän åtgärd som vidtagits inom ramen för skattebehörigheten i de baskiska provinserna, inte omfattas av artikel 87 i fördraget.

Synpunkter från Círculo de Empresarios Vascos y de la Asociación Profesional de Asesores Fiscales de la Comunidad del País Vasco (baskiska företagarkretsen och baskiska skatterådgivares yrkesförbund, nedan kallade CEV-APCPV)

(52) Eftersom dessa organisationer lade fram liknande och till och med identiska yttranden, har bådas synpunkter förts samman i denna sammanfattning.

(53) CEV-APCPV ifrågasätter kommissionens bedömning av den specifika och selektiva karaktären i minskningen av beskattningsunderlaget genom att företag som skapats innan den nämnda minskningen av beskattningsunderlaget trädde i kraft utesluts, genom att existerande företag utesluts och genom de maximigränser som krävs. Skattebestämmelserna tillämpas alltid från och med deras ikraftträdande, och en retroaktiv tillämpning är av exceptionell karaktär. Då dessutom målet med åtgärden i fråga är att stimulera till investeringar, är det logiskt att skatteminskningen begränsas till nystartade företag. När det gäller maximigränser, tyder allt på att de är objektiva och dessutom används de mycket på skatteområdet. När det gäller provinsstyrelsens godkännande av tillämpningen av minskning av beskattningsunderlaget, tyder allt på att det är en förhandskontroll i syfte att visa att alla villkor uppfylls. Efter detta sker beviljandet automatiskt.

(54) När det gäller påverkan på handeln, påpekar CEV-APCPV att varje fall bör studeras för sig, i motsats till hur kommissionen går tillväga. Det kan till exempel finnas stödföretag som bara producerar för den lokala marknaden, och då påverkar skatteåtgärderna inte på något sätt handeln i gemenskapen. Detsamma gäller för nämnda åtgärders påverkan på konkurrensen. Minskningen av beskattningsunderlaget till förmån för de stödmottagare vars verksamhet sker på marknader som ännu inte har avreglerats kan dessutom inte snedvrida konkurrensen. Det går inte heller att bedöma en förlust av skatteintäkter genom att ifrågasätta en enda åtgärd, det vill säga minskningen av beskattningsunderlaget, och bortse från det totala skattetrycket. CEV-APCPV vill här påpeka att det totala skattetrycket är högre i Baskien än i övriga Spanien.

(55) CEV-APCPV anser att även om kommissionen, trots de tidigare anmärkningarna, fortsätter att betrakta den nämnda minskningen av beskattningsunderlaget som en specifik karaktär, skulle den vara motiverad av systemets art eller funktion. Som stöd för denna ståndpunkt tillägger CEV-APCV att skatteåtgärden kommer alla aktörer tillgodo oavsett deras verksamhet. Dessutom krävs nämnda åtgärd för att systemet skall fungera väl och effektivt, eftersom det inte går att avgöra om en åtgärd är ojämlik utan att se den som en del av ett system och bedöma om den leder till ett lägre skattetryck. Skatteåtgärden följer principen om likabehandling, eftersom nystartade företag inte befinner sig i samma situation som ett befintligt företag.

(56) CEV-APCPV ber kommissionen att bedöma åtgärden mot bakgrund dels av förekomsten av liknande åtgärder i andra medlemsstater såsom Irland, dels av förekomsten sedan 1993 av liknande åtgärder i den spanska centralförvaltningen, och slutligen med hänsyn till om minskningen av beskattningsunderlaget i Alava tillämpas i hela det spanska territoriet eller inte. CEV-APCPV framhåller att kommissionen aldrig har granskat åtgärderna i fråga mot bakgrund av artikel 87 i EG-fördraget. CEV-APCPV ifrågasätter också de skattemässiga åtgärdernas karaktär av driftstöd, då driftstöd inte tillämpas på nystartade företag, utan är till för att på ett artificiellt sätt hålla liv i befintliga företag. CEV-APCPV anser också att syftet med att kommissionen inleder ett förfarande mot minskningen av beskattningsunderlaget är skatteharmonisering. Därför används artiklarna 87 och 88 i fördraget. Det är också därför det blir en maktförskjutning.

(57) Med beaktande av det föregående drar CEV-APCPV slutsatsen att minskningen av beskattningsunderlaget inte omfattas av artikel 87 i fördraget.

V. VIDAREBEFORDRAN AV SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER TILL SPANIEN

(58) Genom en skrivelse av den 18 maj 2000 till Spaniens ständiga representation, vidarebefordrade kommissionen, i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 659/1999, övriga synpunkter från tidigare nämnda berörda parter, och landet gavs tillfälle att yttra sig inom en period på en månad från och med skrivelsens datum. Spanien inkom dock inte med några synpunkter på nämnda kommentarer.

VI. BEDÖMNING AV STÖDET

VII. STÖDETS KARAKTÄR AV STATLIGT STÖD

(59) Kommissionen erinrar om att de ifrågavarande åtgärdernas skattemässiga karaktär är betydelselös för tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna för statligt stöd, eftersom artikel 87 i fördraget tillämpas på åtgärder "av vilket slag de än är". Kommissionen framhåller dock att åtgärderna i Alava för att kunna anses vara stöd måste uppfylla samtliga av de fyra kriterierna i artikel 87 som utvecklas nedan.

(60) För det första skall åtgärden ge mottagaren en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar dennes budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, bland annat genom nedsättning, helt eller delvis, av skattebeloppet. Minskningen av beskattningsunderlaget med 99, 75, 50 och 25 % uppfyller detta kriterium, genom att stödföretagen beviljas en minskning av skattebördan motsvarande resultatet av en tillämpning av skattesatsen på de nämnda minskningarna. Om det inte skett en minskning av beskattningsunderlaget skulle stödföretaget betala ett skattebelopp beräknat utifrån 100 % av beskattningsunderlaget. Minskningen av beskattningsunderlaget utgör således ett undantag från den allmänna tillämpliga skatteordningen.

(61) För det andra anser kommissionen att minskningen av det nämnda beskattningsunderlaget innebär en förlust av skatteintäkter och därmed är likvärdig med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter. Detta kriterium tillämpas också för stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna.(19) Statens intervention kan vidare ske såväl genom skatteregler i lagar eller andra författningar som genom skatteförvaltningens praxis. I detta fall sker statens intervention med Alava som mellanhand och genom en lagbestämmelse.

(62) Det argumentet som framförts i vissa yttranden enligt vilken minskningen av beskattningsunderlaget på 99, 75, 50 och 25 % innebär en förlust av skatteintäkter i förhållande till det normala skattebelopp som kommissionen fastställt är felaktigt, eftersom det normala skattebeloppet fastställs utifrån varje skattesystem och inte av ett kommissionsbeslut. Det är också värt att komma ihåg att enligt andra strecksatsen i första stycket i punkt 9 i det nämnda meddelandet 98/C 384/03, måste en åtgärd för att kunna betraktas som statligt stöd i första hand ge mottagaren en förmån som minskar skattetrycket som belastar dennes budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, och, rent konkret genom "(...) total eller partiell nedsättning av skattebeloppet (skattbefrielse, skattekredit osv.)". Men detta är just fallet med skatteförmånen som ger den delvisa nedsättningen av 99, 75, 50 och 25 % av beskattningsunderlaget i Alava. Därför är dessa argument inte hållbara.

(63) Åtgärden skall för det tredje snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Här måste vi påpeka att enligt en rapport om den baskiska ekonomins beroende av utlandet under perioden 1990-1995(20), ökade exporten till utlandet inte bara i absoluta termer utan också i relativa på bekostnad av exporten till övriga landet.(21) Utlandsmarknaden har alltså delvis ersatt marknaden i Spanien. Enligt en annan statistisk rapport om Baskiens utlandshandel(22), utgör exporttendensen (förhållandet mellan export och BNP) 28,9 % i den baskiska ekonomin, vilket överstiger exporttendensen i Tyskland och andra europeiska stater, som ligger på ca 20 %. Enligt denna rapport visade den baskiska handelsbalansen ett klart överskott under 1993-1998. Särskilt under 1998 motsvarade varje 100 spanska pesetas i import 144 spanska pesetas i export. Den baskiska ekonomin är kort sagt mycket öppen mot omvärlden och med en kraftig tendens att exportera sin produktion. Av detta framgår att stödföretagen utövar verksamhet inom vilken handel kan ske med andra medlemsstater. Följaktligen ger stödet mottagarföretagen en förstärkt position gentemot konkurrerande företag i gemenskapen. Det är alltså tydligt att dessa stöd påverkar handeln. Stödföretagens räntabilitet förbättras också genom att deras nettoresultat (vinsten efter skatt) ökar, och de kan konkurrera med de företag som inte får de nämnda skattestöden.

(64) Med hänsyn till att de skattebestämmelser som granskas har en allmän och teoretisk karaktär, framhåller kommissionen att en analys av deras påverkan inte kan göras annat än på en mer allmän och teoretisk nivå. Det går inte att kontrollera dess påverkan på en bestämd marknad, sektor eller produkt så som görs gällande i vissa yttranden från berörda parter. Detta synsätt har ratificerats genom EG-domstolens rättspraxis.(23)

(65) När det gäller kommentaren enligt vilken påverkan på handeln borde granskas av kommissionen genom en jämförelse av alla skattesystem, påminner kommissionen om att föremålet för det inledda förfarandet i enlighet med artiklarna 87 och 88 i fördraget är den snedvridning av konkurrensen som kan bli följden av en bestämmelse som enbart gynnar vissa företag i medlemsstaten (i föreliggande fall vissa nystartade företag) och inte den snedvridning som härrör från skillnaderna mellan skattesystemen i medlemsstaterna, vilken ingår i tillämpningsområdet för artiklarna 93 till 97 i fördraget.

(66) Vad gäller den specifika karaktären som skall känneteckna statliga stöd, anser kommissionen att minskningen av beskattningsunderlaget är specifik, eller selektiv, i det att den gynnar vissa företag. Villkoren för att kunna få stödet utesluter uttryckligen alla företag som grundats före det att nämnda Norma Foral trädde i kraft i mitten av 1996, som har skapat färre än tio arbetstillfällen, vars investeringar understiger 80 miljoner spanska pesetas (480810 euro) och vars kapital inte överstiger 20 miljoner spanska pesetas (120202 euro). Kommissionen erinrar angående detta att antalet företag i Europeiska gemenskapen med färre än tio anställda, eller ingen anställd alls, uppgick enligt den femte rapporten om företag i Europa(24) till 16,767 miljoner 1995, det vill säga till 92,89 % av det totala antalet.(25) För Spanien var procenttalet ännu högre, runt 95 %.(26) Dessa procenttal är troligen ännu högre för nystartade företag, eftersom företag vanligen startar med få anställda och antalet anställda ökar i takt med att företaget konsolideras och får marschfart. Så var fallet för Spanien, där detta procenttal 1995 var ännu högre, runt 98 %.(27) Allt pekar på att ett av villkoren för att kunna få stöden i sig utesluter merparten av företagen. Att den objektiva karaktären hos stödets maximigräns skulle innebära att stödet inte är selektivt, vilket vissa yttranden vill göra gällande, stämmer inte, eftersom den utesluter företag som inte uppfyller de villkor som ställs.

(67) När det gäller skatteförvaltningens eventuella skönsmässiga befogenheter, konstaterar kommissionen att beviljandet av stödet i fråga inte är automatiskt. Ansökan från stödmottagaren granskas först av provinsstyrelsen i Alava, som kan bevilja eller inte bevilja stödet i fråga. Det stämmer enligt de spanska myndigheterna att provinsstyrelsen i Alava endast kontrollerar att alla villkor uppfylls, men det förklaras inte varför en bedömning görs på förhand istället för i efterhand, vilket är brukligt vid förvaltning av skatteintäkter.

(68) Angående förekomsten av skatteåtgärder i andra medlemsstater som består av en minskning av beskattningsunderlaget, och kommissionens åsikt att dessa åtgärder saknar specifik karaktär eftersom de riktar sig till nystartade företag, något som enligt vissa yttranden från berörda parter skulle ge upphov till berättigade förväntningar gällande skattestöd för nystartade företag, vill kommissionen påpeka att de skatteordningar som vissa yttranden från berörda parter åberopar skiljer sig på flera punkter från minskningen av beskattningsunderlaget i Alava. Dessutom är det så, att om några stödordningar verkligen skulle ha en liknande karaktär och kommissionen inte reagerat på detta, skulle det inte vara berättigat att åberopa en felaktig politik i förhållande till det föreliggande fallet. Det kan i detta sammanhang erinras om att domstolens rättspraxis innebär följande: "En medlemsstats överträdelse av en skyldighet enligt förbudet i artikel 92, kan inte anses vara berättigad genom den omständigheten att även andra medlemsstater underlåter att uppfylla denna skyldighet. Verkningarna av snedvridning i flera former av konkurrensen på handeln mellan medlemsstaterna är inte att dessa upphäver varandra ömsesidigt utan tvärtom att verkningarna kumuleras, vilket ökar de skadliga följderna för den gemensamma marknaden.".(28)

(69) Vad beträffar den fråga som ställs i vissa yttranden från berörda parter, huruvida det rör sig om bestämmelser om behörighet eller direkt beviljande av stöd, påpekar kommissionen att de bestämmelser som fastställer minskningen av beskattningsunderlaget i detta fall har karaktär av stödordning. Som stöd för denna bedömning påminner kommissionen om att stödordning i artikel 1 d i ovannämnda förordning (EG) nr 659/1999 definieras som "varje rättsakt på grundval av vilket individuellt stöd kan beviljas företag som i rättsakten definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs...". Karaktären av stödordning är emellertid inte på förhand avgörande för om det verkligen föreligger skönsmässiga befogenheter då denna stödordning verkställs, vilket man låter påskina i vissa yttranden från berörda parter. De skönsmässiga befogenheterna vid beviljandet av stöd är beroende av stödordningens konkreta karakteristik. Kommissionen framhåller dessutom att det enda som krävs för att avgöra om en skatteåtgärd har karaktären av statligt stöd, i brist på andra uppgifter om dess specifika karaktär, är att skatteförvaltningen har ett visst bedömningsutrymme i beslutsfattandet.

(70) Angående frågan om huruvida om minskningen av beskattningsunderlaget skulle vara berättigad genom skattesystemets art eller funktion, framhåller kommissionen att det handlar om huruvida skatteåtgärderna i fråga svarar mot de inneboende målen för själva skattesystemet, eller om det tvärtom finns andra syften, även legitima sådana, som inte har med skattesystemet att göra. Det är dessutom den berörda medlemsstatens uppgift att fastställa var i skattesystemet åtgärderna kan inordnas.(29) I detta fall hävdar de spanska myndigheterna att överensstämmelsen mellan åtgärderna i fråga och skattesystemet ligger i dess objektiva och övergripande art. Åtgärdens objektiva och övergripande art visar dock inte på någon överensstämmelse med ett skattesystems inre logik. Det räcker inte heller för att motivera att åtgärden i fråga svarar mot huvudsyftet med varje skattesystem, att uppbära intäkter avsedda att finansiera de offentliga utgifterna och inte heller mot principerna om jämlikhet och progressivitet i det spanska skattesystemet.(30)

(71) De spanska myndigheterna bekräftar å andra sidan i sina synpunkter att minskningen av beskattningsunderlaget svarar mot målet att främja investeringar och mot målen i den baskiska industripolitiken. Enligt den baskiska regeringens dokument Politica Industrial. Marco General de Actividades 1996-1999 (Industripolitik. Allmän ram för verksamheten 1996-1999) är skattepolitiken ett oundgängligt instrument för att främja såväl den ekonomiska utvecklingen som de industriprojekt vars syfte är att föra den industriella utvecklingen i Baskien framåt (s. 131). I kapitlet "Instrumentos de politica fiscal" (Skattepolitiska instrument) hävdar man att den skattemässiga självständighet Baskien åtnjuter också kan innebära att man söker nyskapande metoder för att anpassa skattetrycket, till exempel genom prioriterade projekt eller till och med genom skattemässiga incitament till stora företag (s. 133). Minskningen av beskattningsunderlaget i fråga ingår alltså i en industripolitik vars syften inte utgör en naturlig del av skattesystemen.

(72) Kommissionen konstaterar således, att minskningen av beskattningsunderlaget enligt de spanska myndigheterna har ett syfte inom ramen för den ekonomiska politiken som inte utgör en naturlig del av själva skattesystemet. Följaktligen är nämnda skattelättnad inte berättigad på grund av skattesystemets art eller funktion.

(73) Vad beträffar argumentet att det totala skattetrycket är högre i Baskien, vilket återkommer i vissa yttranden från berörda parter, upprepar kommissionen att det inte är relevant i detta fall, eftersom förfarandet inleddes mot en specifik åtgärd och inte mot skattesystemet som helhet i var och en av de tre baskiska provinserna.

(74) Slutligen anser kommissionen att nämnda minskning av beskattningsunderlaget utgör ett statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet, då det ger en konkurrensfördel, beviljas av en medlemsstat, påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen till fördel endast för vissa företag.

VIII. DEN OLAGLIGA KARAKTÄREN I MINSKNINGEN AV BESKATTNINGSUNDERLAGET

(75) Eftersom stödordningen i fråga inte omfattar de spanska myndigheternas åtagande att bevilja stöd i enlighet med de villkor(31) som gäller för stöd av mindre betydelse, anser kommissionen att detta stöd inte kan betraktas som sådant enligt bestämmelserna i fråga. I detta avseende bör det framhållas att de spanska myndigheterna aldrig inom ramen för förfarandet har hävdat att det ifrågavarande stödet helt eller delvis skulle ha karaktären av stöd av mindre betydelse. Stöden i Alava kan inte heller omfattas av bestämmelserna för stöd av mindre betydelse, på grund av att det inte finns garantier för att tröskeln på 100000 euro inte överskrids. Stöden utgör inte heller ett befintligt stöd, eftersom de inte uppfyller villkoren i artikel 1 b i nämnda förordning (EG) nr 659/1999.

(76) Vad beträffar det statliga stöd som inte omfattas av bestämmelserna för stöd av mindre betydelse och som inte utgör befintligt stöd, vidhåller kommissionen att det föreligger skyldighet om förhandsanmälan, i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget och artikel 62.3 i EES-avtalet. De spanska myndigheterna har dock inte respekterat denna skyldighet, varför kommissionen anser att dessa stöd är att betrakta som olagliga. Kommissionen beklagar att de spanska myndigheterna inte fullgjort skyldigheten att på förhand anmäla ifrågavarande stöd.

(77) Vad beträffar det argument som förekommer i vissa synpunkter från berörda parter, vilket huvudsakligen gäller den förmodade kränkningen av berättigade förväntningar och rättssäkerheten, anser kommissionen att man måste avvisa det. Det har sin grund dels i att stödordningen i fråga inte utgör ett befintligt stöd, dels i att den aldrig har anmälts i enlighet med artikel 88.3 i fördraget, och att kommissionen därför inte har kunnat ta ställning till dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Därför kan stödmottagarna vad gäller minskningen av beskattningsunderlaget inte åberopa varken berättigade förväntningar eller rättssäkerheten angående statligt stöd. I detta sammanhang bör det erinras om att det "Av fast rättspraxis följer att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen har väckt grundade förhoppningar (...)". I det här fallet kan man varken åberopa berättigade förväntningar eller rättssäkerhet eftersom förvaltningen inte haft några åtaganden.(32) Därför måste argumentet om en kränkning av de berättigade förväntningarna och rättssäkerheten i detta fall lämnas utan avseende. Kommissionen vill i detta sammanhang även erinra om att den genom sitt beslut 93/337/EEG(33) betraktade vissa skattelättnader som infördes år 1988 i provinserna Alava, Guipúzcoa och Vizcaya som statligt stöd.

IX. BEDÖMNING AV FÖRENLIGHETEN MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

(78) Kommissionen vill återigen ta upp den karaktär av stödordning som minskningen av beskattningsunderlaget har. Med tanke på stödordningars allmänna och abstrakta karaktär, känner kommissionen inte till omständigheterna för de företag som redan beviljats stödet eller som kommer att beviljas det. Kommissionen har därför inte möjlighet att undersöka dess inverkan på konkurrensen för konkreta företag. Det är tillräckligt att fastställa att några potentiella stödföretag kan få ta del av stöd som inte följer gemenskapens direktiv, riktlinjer och rambestämmelser inom området. Kommissionen framhåller också att den i sitt beslut att inleda förfarandet begärde all betydelsefull information angående stödet och de speciella omständigheterna för varje stödmottagare. De spanska myndigheterna tillhandahöll dock inte några uppgifter. Därför blir det motsägande att förebrå kommissionen, vilket har gjorts i vissa synpunkter från berörda parter, för bristen på precisering i dess utvärdering, samtidigt som man inte har tillhandahållit de detaljerade uppgifter som efterfrågats.

(79) Då stödordningen i fråga endast omfattar NUTS(34) 3 i Alava, måste det undersökas om stöden i detta område kan utnyttja de regionala undantagen i artikel 87.3 a eller artikel 87.3 c i fördraget. Vad gäller Alavas möjlighet att få stöd, påminner kommissionen om att detta område aldrig har omfattats av undantaget i 87.3 a i fördraget, eftersom BNP per capita(35) av NUTS 2 i Baskien, som Alava ligger i, alltid har varit högre än 75 % av genomsnittet i gemenskapen. Enligt de regionala bestämmelserna(36) uppfylls villkoren för att kunna omfattas av undantaget i artikel 87.3 a i fördraget endast om regionen, enligt NUTS 2, har en BNP per invånare som inte överstiger 75 % av genomsnittet i gemenskapen.

(80) När det gäller möjligheten att omfattas av undantaget i artikel 87.3 c i fördraget, erinrar kommissionen om att den genom sitt beslut(37) av den 26 september 1995 om ändringen av kartan över regionalstödsområden i Spanien, föreslog de spanska myndigheterna, i enlighet med förfarandet i artikel 88.1 i fördraget, en ändring av nämnda karta, med syftet att hela Alava skulle vara en region där stöd för regional utveckling skulle vara förenliga med gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget. I en skrivelse av den 26 september 1995 från sin ständiga representation, accepterade de spanska myndigheterna det nämnda förslaget och den nya kartan trädde i kraft på detta datum Vad gäller perioden efter detta, påminner kommissionen om att den i sitt beslut av den 11 april 2000 godkände den spanska kartan över regionalstödsområden för perioden 2000-2006. Enligt denna karta är provinsen Alava fortfarande en region där stöden till den regionala utvecklingen kan betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med undantaget i 87.3 c i fördraget.

(81) Det statliga stödet i form av minskningar av beskattningsunderlaget främjar uppkomsten av nya företag i Alava, vars nyinvestering och antal anställda överstiger vissa maximigränser. Trots denna minimiinvestering och minimiantalet skapade arbetstillfällen, har skattestöden i Alava inte karaktären av investeringsstöd eller stöd för skapande av arbetstillfällen. Underlaget för de nämnda stöden är varken investeringsbeloppet, antalet arbetstillfällen eller motsvarande lönekostnad, utan beskattningsunderlaget. Dessutom är beloppet på nämnda stöd inte beräknat i procent av investeringen, antalet skapade arbetstillfällen eller den motsvarande lönekostnaden, utan utifrån beskattningsunderlaget. Kommissionen påminner angående detta att enligt bilaga I till Riktlinjer om statligt stöd för regionala ändamål 98/C 74/06, "kan skattestöden betraktas som stöd knutna till investeringar när de har dessa som beräkningsunderlag. Dessutom får alla skattestöd tas med i denna kategori om de har beviljats upp till ett tak uttryckt i procent av investeringen". De skattestöd som inte uppfyller dessa kriterier, som fallet är här, kan inte anses vara investeringsstöd.

(82) Däremot har stöden karaktären av driftstöd, eftersom stödföretagens vinstskatt delvis minskas. Bolagsskatten är en skatt som bör vara nödvändig och betalas regelbundet av företagen inom ramen för den löpande driften. Det är därför lämpligt att granska skattestöden i Alava mot bakgrund av de undantag som eventuellt är tillämpliga på driftstöden i fråga.

(83) Kommissionen vill här påpeka att driftstöd för regionala ändamål, i enlighet med de tidigare nämnda riktlinjerna 98/C 74/06, i princip är förbjudna. I undantagsfall kan de dock beviljas i regioner som omfattas av undantaget i artikel 87.3 a under särskilda villkor som fastställs i stycke 4.15 till 4.17 i nämnda regionala riktlinjer, eller i yttersta randområden eller regioner med låg befolkningstäthet, när stöden har som mål att kompensera för höga transportkostnader. NUTS 3 i Alava kan dock inte omfattas av undantaget i artikel 87.3 a i fördraget och beviljandet av nämnda driftstöd är inte heller avhängigt nämnda villkor. NUTS 3 i Alava har inte heller karaktären av yttersta randområde(38) eller region med låg befolkningstäthet.(39) Därför är inslagen av driftstöd i minskningen av beskattningsunderlaget förbjudna, i synnerhet som de varken beviljas i en region som omfattas av undantaget i artikel 87.3 a, ett yttersta randområde eller en region med låg befolkningstäthet. I föreliggande fall är stödet därmed oförenligt med gällande bestämmelser.

(84) Kommissionen anser därför att den ifrågavarande stödordningen i Alava inte kan anses vara förenlig med gemensamma marknaden i enlighet med undantagen i artikel 87.3 a och 87.3 c i fördraget, eftersom den inte följer de nämnda bestämmelserna för statliga stöd för regionala ändamål.

(85) Förutom tillämpningen av undantaget för utveckling av viss näringsverksamhet i artikel 87.3 c i fördraget i de tidigare fallen, är det lämpligt att den eventuella användningen av detta undantag för andra syften undersöks. Man kan konstateras att denna minskning av beskattningsunderlaget inte har som syfte att främja utvecklingen av en ekonomisk verksamhet enligt artikel 87.3 c i fördraget och inte heller att rent konkret skapa åtgärder för att gynna små och medelstora företag, forskning och utveckling, miljöskydd, sysselsättningsskapande eller utbildning i överensstämmelse med respektive gemenskapsbestämmelser. I detta fall kan skattestödet inte omfattas av undantaget om utveckling av vissa verksamheter i artikel 87.3 c utifrån de nämnda syftena.

(86) Minskningen av beskattningsunderlaget i Alava, som inte omfattas av någon sektoriell begränsning, kan beviljas utan begränsning till företag i de känsliga sektorer som lyder under specifika gemenskapsbestämmelser som de som är tillämpliga på produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i bilaga I i fördraget, samt fiske, kolindustri, stålindustri, varvsindustri, syntetfibertillverkning och bilindustri.(40) Därför anser kommissionen att skattestödet i form av en minskning av beskattningsunderlaget inte följer dessa sektoriella bestämmelser. I detta fall uppfyller inte minskningen av beskattningsunderlaget villkoret att inte främja nyproduktion för att inte förvärra problemet med överkapacitet som vanligen drabbar dessa sektorer. Om stödmottagaren alltså hör till de tidigare nämnda sektorerna, anser kommissionen att de inte lyder under de nämnda sektoriella bestämmelserna och att dessa stöd därmed är oförenliga med den gemensamma marknaden enligt undantaget i artikel 87.3 c i EG-fördraget om främjandet av vissa näringsverksamheter.

(87) Det ifrågavarande stödet som inte kan utnyttja undantagen i artiklarna 87.3 a och 87.3 c i fördraget kan inte heller utnyttja andra undantag i artiklarna 87.2 och 87.3. Stödet kan inte betraktas som stöd av social karaktär enligt vad som fastställs i 87.2 a, och det är inte inriktat på att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser i enlighet med 87.2 b i fördraget. Det syftar inte heller till att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, i enlighet med artikel 87.3 b. Slutligen kan det inte heller stödjas på undantaget i artikel 87.3 d, eftersom det inte är avsett att främja kulturen och bevara kulturarvet. Ovannämnda stöd är därför oförenligt med den gemensamma marknaden.

(88) Med hänsyn till att minskningen i beskattningsunderlaget gäller för flera räkenskapsår, kan delar av stödet ännu inte ha betalats ut, men eftersom stöden är olagliga och oförenliga med gällande bestämmelser bör de spanska myndigheterna ställa in utbetalningarna av de eventuella tillgodohavanden för minskningen av beskattningsunderlaget som vissa stödmottagare kan ha rätt till fortfarande.

(89) Vad beträffar det stöd som redan har utbetalats, bör det erinras om att mottagarna inte kan utnyttja gemenskapsrättens allmänna principer, som till exempel principerna om berättigade förväntningar eller rättssäkerhet, enligt de argument som tidigare framlagts. Följaktligen finns det inga invändningar mot tillämpningen av artikel 14.1 i ovannämnda förordning (EG) nr 659/1999 som innehåller följande formulering: "Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren". De spanska myndigheterna skall därför vidta alla de åtgärder som krävs för att återkräva det stöd som redan utbetalats i syfte att återställa den ekonomiska situation som mottagarföretagen skulle ha befunnit sig i om de inte hade beviljats det olagliga stödet. Återkrav av stödet skall ske i enlighet med de förfaranden och bestämmelser som fastställs i den spanska lagstiftningen, och omfatta den totala summan av de räntor som har förfallit till betalning från och med datumet för beviljandet till och med det faktiska datumet för återbetalning, beräknat utifrån den referensränta som användes detta datum vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten för regionalstöd i Spanien.(41)

(90) Föreliggande beslut berör stödordningen och skall omedelbart verkställas, vilket innefattar återkrav av det totala individuella stöd som beviljats inom ramen för nämnda stödordning. Kommissionen påminner också om att detta beslut inte utesluter att enskilda stöd helt eller delvis kan anses förenliga med den gemensamma marknaden på grund av sin inneboende natur, antingen inom ramen för ett senare beslut av kommissionen, eller genom tillämpning av undantagsbestämmelser.

(91) Bedömningen av huruvida det statliga stöd i form av minskning av beskattningsunderlaget som beviljades företagen Daewoo Electronics Manufacturing España SA, Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA var förenligt med den gemensamma marknaden har redan varit föremål för kommissionens beslut(42), och därför berör det ifrågavarande beslutet inte detta stöd.

X. SLUTSATSER

(92) Med beaktande av ovanstående konstaterar kommissionen följande:

- Spanien har i Alava olagligen genomfört en minskning av beskattningsunderlaget för investeringar i strid med artikel 88.3 i fördraget.

- Minskningen av beskattningsunderlaget i Alava är oförenlig med den gemensamma marknaden.

- Spanien skall inställa alla utbetalningar av återstoden av stödet som vissa stödmottagare fortfarande kan ha rätt till. De spanska myndigheterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för från stödmottagarna återkräva det stöd som redan utbetalats i syfte att återställa den ekonomiska situation som mottagarföretagen skulle ha befunnit sig i om de inte hade beviljats det olagliga stödet.

- Detta beslut rör inte den minskning av beskattningsunderlaget som beviljats företagen Daewoo Electronics Manufacturing España SA, Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Spanien har genomfört i Alava i form av en minskning av beskattningsunderlaget, i strid med artikel 88.3 i fördraget, genom artikel 26 i Norma Foral 24/1996 av den 5 juli är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Spanien skall upphäva den stödordningen som avses i artikel 1 samt den inverkan den fortfarande kan ha.

Artikel 3

1. Spanien skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagarna.

Spanien skall inställa utbetalningen av det stöd som ännu inte utbetalts.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten för regionalstöd.

Artikel 4

Spanien skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut omfattar inte det stöd som har beviljats efter tillämpning av den ifrågavarande stödordningen till företagen Daewoo Electronics Manufacturing España SA, Ramondín SA och Ramondín Cápsulas SA.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 11 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 55, 26.2.2000, s. 2.

(2) Kommissionens beslut 1999/718/EG, EGT L 292, 13.11.1999, s. 1.

(3) Kommissionens beslut 2000/795/EG, EGT L 318, 16.12.2000, s. 36.

(4) Se fotnot 1.

(5) Offentliggjord i Boletín Oficial del Territorio Histórico de Álava, 5.4.2000.

(6) Territorio Histórico de Alava: Norma Foral nr 24/1996 av den 5 juli om bolagsbeskattning.

(7) Boletín Oficial del Territorio Histórico de Álava, 9.8.1996.

(8) Se kommissionens beslut 1999/718/EG angående statligt stöd som Spanien beviljat Daewo Electronics Manufacturing España SA (DEMESA).

(9) Se stycket 3.2 i gemenskapens riktlinjer om stöd till små och medelstora företag och kommissionens meddelande angående stöd av mindre betydelse (EGT C 213, 19.8.1992) och kommissionens meddelande angående stöd av mindre betydelse (EGT C 68, 6.3.1996).

(10) Lag 22/1993 av den 29 december 1993 om skatteåtgärder, översyn av statsförvaltningens rättsliga ordning och arbetslöshetsskydd, (BOE, 31.12.1993). Åtgärden bestod i en minskning på 95 % under räkenskapsåren mellan 1994 och 1996 av beskattningsunderlaget för bolagsskatten för företag som startats under 1994 och som investerade minst 15 miljoner spanska pesetas och skapade mellan tre och tjugo arbetstillfällen.

(11) EGT C 384, 10.12.1998, s. 3.

(12) Dom nr 718/1999 av den 30 september 1999.

(13) Se rörande denna fråga EG-domstolens dom av den 26 september 1996 i målet C-241/94.

(14) Se domarna av den 30 september 1999 och den 7 oktober 1999 avseende de skattemässiga åtgärderna i fråga.

(15) Skrivelse från kommissionen till medlemsstaterna SG (89) D/5521, 27.4.1989.

(16) Domstolens domar av den 14 september 1994 i målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot Europeiska kommissionen, Rec. 1994, s. I-4103.

(17) Tidsfristen för att inkomma med synpunkter var en månad från datumet för uppmaningens publicering i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (26.2.2000).

(18) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(19) EG-domstolens dom av den 14 oktober 1987 i målet 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1984, s. 4013.

(20) La dependencia exterior vasca en el periodo 1990-1995 (Baskiens utlandsberoende under perioden 1990-1995) av Patxi Garrido Espinosa och Mª Victoria García Olea, publicerad av den baskiska regeringens statistikkontor, Euskal Estatistika-Erakundea / Instituto Vasco de Estadística (EUSTAT).

(21) Under 1990 motsvarade exporten 28,5 % av försäljningssumman, inklusive försäljningen i övriga Spanien, och bara fem år senare motsvarade den 40,8 %.

(22) Estadistica de Comercio Exterior para la Communidad Autónoma de Euskadi en el año 1998 (Statistik över utlandshandeln i Baskiens självstyrande region för år 1998), utarbetad av EUSTAT.

(23) Se punkt 48 och 51 i domstolens dom av den 17 juni i mål C-75/97 (Maribel), Belgien mot Europeiska kommissionen; punkterna 80 till 82 i förstainstansrättens dom av den 15 juni 2000 i målet T-298/97, Alzetta, Mauro och andra mot kommissionen, punkterna 54 och 55 i generaladvokaten Ruiz-Jarabos slutsatser av den 17 maj 2001, i målet C-310/99 Italien mot kommissionen och punkt 31 i generaladvokaten Saggios slutsatser av den 27 januari 2000, i mål C-156/98 Tyskland mot kommissionen: "Så till vida är det för fastställandet av hur ett generellt stödsystem kan inverka på handeln, tillräckligt att det vid en bedömning på förhand skäligen kan anses att denna inverkan kan inträda. Om ett företags ställning (eller som i vårt fall ett obestämt antal företag) stärks genom en stödordning, kan denna förmånliga behandling i princip påverka handeln mellan medlemsstaterna."

(24) Enterprises in Europa, Fifth Report, Eurostat.

(25) Uppgifter ur tabell på s. 31 i nämnda rapport.

(26) Uppgifter ur tabell på s. 224 i nämnda rapport.

(27) Uppgifter ur tabell på sidan 73 i nämnda rapport.

(28) Se skäl 24 i domstolens dom av den 22 mars 1977 i målet C-78/76, Steinike & Weinlig mot Tyskland. I skäl 45 i domstolens dom av den 24 mars 1993 i målet C-313/90 Comité International de la rayonne et des fibres synthétiques m.fl. mot Europeiska kommissionen, klargörs å andra sidan att varken principen om likabehandling eller principen om skydd för berättigade förväntningar kan åberopas som skäl för en upprepad feltolkning av en rättsakt.

(29) Se punkt 27 i generaladvokat Ruiz Jarabos slutsatser i mål C-6/97.

(30) Artikel 31 i den spanska konstitutionen.

(31) Resultatet av beräkningen av ifrågavarande stöd blir detsamma, vare sig det baseras på kommissionens meddelande om stöd av mindre betydelse (EGT C 68, 6.3.1996) eller kommissionens förordning 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse.

(32) Punkt 300 i förstainstansrättens beslut av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot Europeiska kommissionen. REG 1999, s. II-3663.

(33) EGT L 134, 3.6.1993, s. 25.

(34) Nomenklaturen för statistiska territoriella enheter.

(35) Bruttonationalprodukt (BNP) per capita i köpkraftsstandard.

(36) Referenserna till de regionala bestämmelserna begränsas till de regionala riktlinjerna 98/C 74/06. I vilket fall skulle slutsatsen av bedömningen av stöden i fråga vara densamma om den grundades på de tidigare bestämmelserna. Se punkt 3.5 i de regionala riktlinjerna 98/C 74/06.

(37) EGT C 25, 31.1.1996, s. 3.

(38) Provinsen förekommer inte på listan över gemenskapens yttersta randområden i artikel 299 i fördraget.

(39) Enligt punkt 3.10.4 i de regionala riktlinjerna (98/C 74/06).

(40) För gällande sektoriella bestämmelser se, förutom Europeiska gemenskapernas officiella tidning, även webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens på adressen http://europa.eu.int/comm/ competicion/state_aid/legislation/

(41) Skrivelse från kommissionen till medlemsstaterna av den 4 mars 1991 (SG(91) D/4577). Se även domstolens dom av den 21 mars 1990 i mål 142/87, Belgien mot Europeiska kommissionen, Rec.1990, s. I-950.

(42) Kommissionens beslut 1999/718/EG, (EGT L 292, 13.11.1999, s. 1), s. 1, och kommissionens beslut 2000/795/EG, (EGT L 318, 16.12.2000, s. 36).