Förslag till avgörande av generaladvokat Georgios Cosmas föredraget den 14 november 1995

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT nr L 249, s. 25.

3 Enligt beslutet om hänskjutande uppgår det belopp som har betalats till 22183 FE Bautiaa har genom de skriftliga yttranden som bolaget har ingivit till domstolen hävdat att detta belopp skulle uppgä till 22583 FF.

4 Rådets direktiv av den 10 juni 1985 om ändring av direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter pi kapitalanskaffning [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgål (EGT nr L 156, s. 23).

5 Enligt beslutet om hänskjutande skedde detta den 18 maj 1992. I de skriftliga yttranden som Bautiaa har ingivit till domstolen anges datumet som dagen för delgivning av handlingen, vilken skulle ha fastställts till den 27 april 1992.

6 I artikel 1.1 i direktiv 85/303 föreskrivs att denna transaktion, i likhet med övriga transaktioner som uppräknas i samma punkt, [a]lltjämt Kan beläggas med en avgift pä kapitaltillskott ... i den mån de den 1 juli 1984 var avgiftsbelagda med en avgiftssats om en procentenhet.

7 Direktiv om fastställande av gemensamma avgiftssatser för avgifter pä kapitaltillskott [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå] (EGT nr L 103, s. 15).

8 C-208/90, Rec. s. I-4269. För den exakta betydelsen av den lösning som domstolen kom fram till i den domen, se de senare domarna av den 27 oktober 1993, Stecnhorst-Necrings (C-338/91, Rec. s. I-5475) och av den 6 december 1994, Johnson (C-410/92, Rec. s. I-5483).

9 Se dom av den 9 december 1965, Hessische Knappschaft (44/65, Rec. s. 1190), av den 15 juni 1972, Grassi (5/72, Rec. s. 443, punkt 4), av den 15 juni 1982, Felicitas Riekmers-Linie (270/81, Rec. s. 2771, punkt 9), av den 3 oktober 1985, CBEM (311/84, Rec. s. 3261, punkt 10), av den 14 november 1985, Neumann (299/84, Rec. s. 3663, punkterna 11 och 12), av den 5 oktober 1988, Alsatel (247/86, Ree. s. 5987, punkterna 7 och 8), av den 9 januari 1990, SAFA (C-337/88, Ree. s. I-1, punkt 20), av den 11 oktober 1990, Nespoli och Crippa (C-196/89, Rec. s. I-3647, punkt 23), av den 24 mars 1992, Syndcsmos Melon tis Eleftheras Evangeliku Ekklisias m. fl. (C-381/89, Rec. s. I-2111, punkterna 18 och 19), av den 12 november 1992, Kerafina-Keramische-und Finanz-Holding och Vioktimatiki (C-134/91 och C-135/91, Ree. s. I-5699, punkt 16), och av den 2 juni 1994, ACATEL Electronics Vertriebs-GmbH (C-30/93, Rec. s. I-2305, punkterna 18 och 19). Jämför även dom av den 21 maj 1987, Deutsche Lcbcnsmittelwcrkc mot kommissionen (97/85, Rec. s. 2265, punkt 12).

10 Se domarna Alsatel, punkt 8, och ACATEL Electronics Vertriebs-GmbH, punkt 19, redan nämnda i den föregående fotnoten.

11 Se dom av den 21 april 1988, Pardini (338/85, Rec. s. 2041, punkt 11), och dom av den 4 oktober 1991, Society for the Protection of Unborn Children Ircland(C-159/90, Rec. s. I-4685, punkt 12).

12 Jämför dom av den 12 juni 1980, FNROM (1/80, Rcc. s. 1937, punkterna 5 och 6) samt domstolens beslut av den 17 december 1986, Belkacem mot Tyskland (276/86, Rec. s. 3975). Det finns anledning att påpeka att det av handlingarna i målet framgår, vilket även bekräftades vid sammanträdet, att SFM vid Cour de cassation har överklagat domen frän Tribunal de grande instance de Quimper, i den dcl denna har ogillat bolagets ansökan. I skrivelse av den 2 mars 1995 underrättade Tribunal dc grande instance dc Quimper dock domstolen om att det enligt dess mening inte fanns någon anledning att suspendera förfarandet i förhållande till den av denna domstol framställda tolkningsfrågan.

13 Dom av den 27 juni 1979, Conradsen (161/78, Rcc. s. 2221, punkt 11). Se även dom av den 12 november 1987, Amro Aandelen Fonds (112/86, Rcc. s. 4453, punkt 7), och av den 20 april 1993, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni (C-71/91 och C-178/91, Rcc. s. I-1915, punkterna 19 och 20).

14 Jämför i detta hänseende dom av den 13 oktober 1992, Commerz-Credit-Bank (C-50/91, Rec. s. I-5225, punkt 10).

15 Lit oss komma ihåg att den harmoniserade avgiften pä kapitaltillskott avser tillskon till kapitalbolag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 69/335. Följaktligen hänförde sig den förmånliga bestämmelsen i artikel 7.1 b i direktivet i dess ursprungliga lydelse givetvis till tillskottet av ett kapitalbolags tillgångar och skulder till ett annat kapitalbolag. Bolagen SNMTP: s och Bautiaas ställning som kapitalbolag i direktivets mening ifrågasätts inte i det aktuella beslutet om hänskjutande. Det finns under alla förhållanden anledning att konstatera att SNMTP anges som ett bolag med begränsad ansvarighet, medan Bautiaa anges som ett aktiebolag, och att dessa bada bolagsformer som har bildats i enlighet med fransk rätt anses som kapitalboiag enligt artikel 3.1 a första och tredje strecksatserna i direktivet.

16 SFM beskrivs som ett bolag i aktiebolagsform. Med hänsyn till den relevanta uttryckliga bestämmelsen i direktiv 69/335, vilken det har påmints om i den föregående fotnoten, utgör bolaget följaktligen ett kapitalbolag i detta direktivs mening. Den omständigheten att de bolag som har förvärvats av SFM utgör kapitalbolag framgår däremot inte av beslutet om hänskjutande. Varken de uppgifter som har framlagts i detta beslut eller i de skriftliga yttranden som har ingivits till domstolen gör det emellertid möjligt att anse att de omtvistade transaktionerna, på grund av ovannämnda bolagstyp, eventuellt omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 69/335.

17 Enligt min mening är, i likhet med vad kommissionen med fog nar konstaterat, den omständigheten att de nationella domstolarna, för att beteckna de med avgifter påförda transaktionerna, använder sig av begrepp (fusioner ) som över huvud taget inte förekommer i direktiv 69/335 utan betydelse. Det som är av intresse i detta fall är att de omtvistade transaktionerna uppvisar samma väsentliga kännetecken som de transaktioner som avses í artikel 7.1 b i direktivet i dess ursprungliga lydelse. Det är emellertid inte Överflödigt att ange att det i de direktiv som har antagits senare än direktiv 69/335, i vilka frågor om bolagsfusioner regleras, för au definiera detta begrepp används en förklarande ordalydelse (överföring av samtliga tillgångar och skulder från ett bolag A till ett bolag B genom tilldelning av värdepapper i bolag B till andelsägarna i bolag A) som även återges i den ovan nämnda bestämmelsen i direktiv 69/335: Se definitionerna i artikel 3.1 i rådets direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978, grundatpå artikel 54.3 g i fördraget, om fusioner av aktiebolag (EGT nr L 295, s. 36), och i artikel 2 a första strecksatsen i rådets tredje direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EGT nr L 225, s. 1).

18 Det finns anledning att påminna om att det enligt artikel 10 i direktivet, vid sidan av avgiften pa kapitaltillskott, är förbjudet att utta någon pålaga, i vilken form det än må vara, i samband med sådana transaktioner som avses i artikel 7.1 b i direktiv 69/335. Det är endast beträffande de rättigheter som räknas upp i artikel 12.1 i samma direktiv som det finns en möjlighet att avvika från bestämmelserna i artikel 10. Som domstolen har fastslagit är denna förteckning uttömmande (se domen i målet Ponente Carni och Cispadana Costruzioni, nämnd i fotnot 12 ovan, punkt 24, och dom av den 2 februari 1988, Investeringsforeningen Dansk Sparinvest, 36/86, Rec. s. 409, punkt 9).

19 Jämför, beträffande tolkningen av andra bestämmelser i direktiv 69/335, domen i milet Conradsen, nämnd i fotnot 12 ovan, punkt 12, och domen i målet Felicitas, nämnd i fotnot 8 ovan, punkt 14. Jämför även, beträffande tolkningen av andra Destämmelscr i direktiv om harmonisering av skattelagstiftning, dom av den 1 februari 1977, Verbond van Nederlandse Ondernemingen (51/76, Rec. s. 113, punkterna 10 och 11), av den 5 februari 1981, Coöperatieve Aardappclcnbewaarplaats (154/80, Rec. s. 445, punkt 9), av den 27 november 1985, Rousseau Wilmot (295/84, Rec. s. 3759, punkt 14), och av den 13 juli 1989, Wisselink m. fl. (93/88 och 94/88, Ree. s. 2671, punkt 10). Jämför, slutligen, även dom av den 29 april 1982, Pabst & Richarz (17/81, Ree. s. 1331, punkt 18), och av den 18 januari 1984, Ekro (327/82, Ree. s. 107, punkt 11).

20 Jämför domen i målet Ponente Carni och Cispadana Costruzioni, nämnd i fotnot 12 ovan, punkt 30.

21 Se domen i målet Commerz-Credit-Bank, nämnd i fotnot 13 ovan, punkt 11, och dom av den 13 december 1991, Muwi-Bouwgroep (C-164/90, Rcc. s. I-6049, punkterna 22 och 23). Bestämmelsen i artikel 4.2 a i direktiv 69/335, vilken den franska regeringen hänför sig till, rör däremot kapitalökning som härrör från bolagets egna tillgångar (se domen i målet Investeringsforeningen Dansk Sparinvest, nämnd i fotnot 17 ovan, punkt 13, och de överväganden som det har redogjorts för i punkt 31 i generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i det nyssnämnda målet Muwi-Bouwgroep).

22 Se domen i milet Muwi-Bouwgrocp, omnämnd i föregående fotnot (särskilt punkt 24), enligt vilken en transaktion, sä snart den omfattas av en spccialbestämmclsc i direktiv 69/335, inte dessutom kan regleras i en annan bestämmelse i samma direktiv.

23 Enligt den franska regeringen motsvarade punkt 4 i artikel 7 i texten, vilken förklaringen-hänför sig till, punkt 1 i samma artikel i direktivets slutliga lydelse.

24 Se dom av den 26 februari 1991, Antonissen (C-292/89, Rec. s. I-745, punkt 18), av den 23 februari 1988, kommissionen mot Italien (429/85, Ree. s. 843, punkt 9), av den 15 april 1986, kommissionen mot Belgien (237/84, Rec. s. 1247, punkt 17), av den 30 januari 1985, kommissionen mot Danmark (143/83, Rec. s. 427, punkterna 12 och 13), och av den 18 februari 1970, kommissionen mot Italien (38/69, Rec. s. 47, punkt 12).

25 Låt mig påminna om att enligt den franska regcrineen motsvarade bestämmelsen i artikel 7.4 i texten, vilken den omtvistade förklaringen hänför sie till, bestämmelsen i punkt 1 i samma artikel enligt den slutliga lydelsen.

26 Jämför dom av den 27 maj 1981, Esscvi och Salcngo (142/80 och 143/80, Rec. s. 1413). Enligt denna dom (punkt 17) kan kommissionen inte, i de stindpunkter och yttranden som den enligt artikel 169 har sett sig nödsakad att avge, medge en medlemsstat undantag frän sina skyldigheter enligt fördraget. Sådana försäkringar kan i synnerhet inte ha till verkan att hindra enskilda frän att inför rätta söra gällande de rättigheter som de ges enligt fördraget, i förhållande till en medlemsstats lagar eller andra författningar som eventuellt inte är förenliga med gemenskapsrätten.

27 Det finns anledning att, i likhet med vad som följer av rättspraxis, konstatera att ett yrkande om begränsning i tiden av ett förhandsavgörande av domstolen även får framställas under det muntliga förfarandet: se i synnerhet dom av den 14 september 1995, Simitzi (C-485/93 och C-486/93, REG s. I-2655, punkt 29). Se även dom av den 17 maj 1990, Barber (C-262/88, Rec. s. I-1889, punkt 40), och av den 31 mars 1992, Dansk Dcnkavit och Poulsen Trading (C-200/90, Rec. s. I-2217, punkt 20).

28 Se dom av den 27 mars 1980, Denkavit italiana (61/79, Rec. s. 1205, punkt 16), ock domen, samma dag, i malet Salumi Meridionale Industria m. fl. (66/79, 127/79 och 128/79, Rec. s. 1237, punkt 9). Se även dom av den 10 juli 1980, Ariete (811/79, Rec. s. 2545, punkt 6), och domen, samma dag, i målet MIRECO (826/79, Rec. s. 2559, punkt 7), samt dom av den 13 december 1983, Apple and Pear Development Council (222/82, Rec. s. 4083, punkt 38), av den 2 februari 1988, Barra (309/85, Ree. s. 355, punkt 11), av den 5 oktober 1988, Padovani m. fl. (210/87, Rec. s. 6177, punkt 12), av den 14 december 1988, Ventura (269/87, Ree. s. 6411, punkt 15), och av den 6 juli 1995, BP Soupergaz (C-62/93, REG s. I-1907, punkt 39).

29 Se dom av den 8 april 1976, Dcfrennc II (43/75, Rec. s. 455, punkt 69 och följande), och av den 11 mars 1981, Worringham och Humphreys (69/80, Rec. s. 767, punkt 29 och följande), domen i målet Essevi och Salengo, nämnd i fotnot 25 ovan, punkt 30 och följande, dom av den 2 februari 1988, Blaizot (24/86, Rec. s. 379, punkt 28 och följande, domen i målet Barber, nämnd i fotnot 26 ovan, punkt 40 och följande, och i målet Dansk Denkavit och Poulsen Trading, nämnd i fotnot 26 ovan, punkt 20 och följande, dom av den 16 juli 1992, Legros m. fl. (C-163/90, Rec. s. I-4625, punkt 28 och följande), av den 11 augusti 1995, Roders m. fl. (C-367/93— C-377/93, REG s. I-2229, punkt 41 och följande), domen i målet Simitzi, nämnd i fotnot 26 ovan, punkt 29 och följande, och dom av den 19 oktober 1995, Richardson (REG s. I-3407, punkt 32 och följande)

30 Sc fotnot 23 ovin.

31 Deţ är sam t det i rättspraxis gir in finna fall där det har tagits hänsyn till kommissionens underlåtenhet att inleda en förfarande mot en medlemsstat om fördragsbrott eller an fullfölja ett förfarande som eventuellt har inletts samtidigt som andra faktorer (särskild beskaffenhet i fråga om tilllämpliga bestämmelser, andra medlemsstaters handlande), dl domstolen har provat om det beträffande den relevanta gemenakapsrãttsBga bestämmelsens räckvidd fanns en betydande objektiv osäkerhet (se domarna i milen Defrenne II och Legros m. íl nämnda i fotnot 28 ovan, punkterna 72 och 73 respektive 31 och 32). Jag anser dock inte att det gir att dra slutsatsen an endast kommissionens underlåtenhet att inleda eller fullfölja ett förfarande om fördragsbrott eller, mera allmänt, att för en medlemsstat ange att det föreligger en situation som strider mot gemenskapsrätten, är tillräckligt för att ge upphov rul en, ilsom har omtalats ovan, betydande objektiv osäkerhet i avsaknad av varje annan faktor (syftande pi exempelvis den relevanta gemenskapsrättsliga regelns kryptiska formulering eller kommissionens konkreta handlande) av sldant slag att det ger upphov till eller förstärker en sidan oaākerhetssituation (sc, i denna mening, domen i milet Richardson, nämnd i fotnot 28 ovan, punkt 35, jämför även dom av den 14 juli 1993, kommissionen mot Förenade kungariket, C-56/90, Rec. s. I-4109, punkt 15).

32 Jämför, i fråga om rättsverkningarna i tiden av domstolens domar, i vilka det beslutas om tolkningsfrågor angående en gemenskapsrättslig regels giltighet, dom av den 26 april 1994, Roquette Frères (C-228/92, Rec. s. I-1445, punkt 25, och den rättspraxis som där omnämns).

33 Nämnd i fotnot 28 ovan. Se även domen i målet Richardson, nämnd i samma fotnot, punkt 37, och domen i målet Dansk Dcnkavit och Poulsen Trading, nämnd i fotnot 26 ovan.