Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 2 maj 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, se ändrad och uppdaterad version i rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 1983, s. 6) som denna senare har ändrats särskilt genom rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 1989, s. 1).

3 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257, s. 2).

4 Artikel 1 u i ändrades genom rådets förordning (EG) nr 3096/95 av den 22 december 1995 för att likställa bidrag vid adoption med bidrag vid barns födelse (EGT nr L 335, 1995, s. 10).

5 Något sådant bidrag nämns inte i bilaga 2 med avseende på Tyskland.

6 Bilaga 6, Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning, innehåller inga bestämmelser som är relevanta för detta mål.

7 Direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 (EGT nr L 39, 1976, s. 40).

8 I denna hänvisas det till artikel 8 i avsnitt IV i Sozialgcsctzbuch (Sociallagcn). Denna hänvisning infogades genom en ändring år 1990. Enligt den tidigare avrättningen, som bara är relevant för mâl C-312/94, var det endast nödvändigt att det förelag anställning inom det territorium som lagen omfattar, utan närmare angivelser.

9 Mil C-16/96, som ännu inte avgjorts.

10 Den version av den nationella lagen som det hänvisas till i mål C-312/94 skiljer sig ifrån den som det hänvisas till i mâl C-245/94. Skillnaden är inte av betydelse för förevarande mål.

11 Se till exempel dom av den 20 juni 1991, Newton (mil C-356/89, Ree s. I-3017, punkt 10).

12 Se i synnerhet dom >v den 27 marj 1985, Hocdu (249/83, Ree.. 973, punkt 11).

13 Dom av den 16 juli 1992, Hughea (C-78/91, Rec. n. I-4839, punkt 15).

14 Kursivering gjord endast i denna text.

15 Kursivering endast gjord i denna text.

16 Nämnd ovan i punkt 8.

17 Dom nämnd i fotnot 12.

18 Punkterna 19 och 20 i domen [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

19 Punkt 6 i hans förslag till avgörande.

20 Punkt 22 i domen.

21 Nämnt ovan i fotnot 8.

22 Punkt 15 i domen i målet Hughes.

23 Punkt 5 i hans förslag till avgörande.

24 Se dom av den 22 september 1992, Petit mot Office National des pensions (C-153/91, Ree. s. I-4973) och generaladvokat Lenz förslag till avgörande, punkterna 16— 23.

25 Dom av den 19 februari 1981, Becck mot Bundesanstalt für Arbeit (104/80, Rec. s. 503, punkt 7 i domen).

26 Dom av den 23 november 1976 (40/76, Rec. s. 1669 punkt 7).

27 Ibidem.

28 Dom av den 20 juni 1985, ONEM mot Dcak (98/84, Rec. 1985, s. 1873).

29 Dom av den 6 juni 1985, Frascogna mot Caisse des Dépôts et Consignations (157/84, Rec. 1985, s. 1739).

30 Dom av den 17 december 1987, Zaoui mot Cramif (147/87, Rec. 1987, s. 5511).

31 Domar av den 8 juli 1992, Belgiska staten mot Taghavi (C-243/91, Ree. 1992, s. I-4401) och av den 27 maj 1993, Schmid mot Belgiska staten (C-310/91, Rec. 1993, s. I-3011).

32 Dom av den 30 april 1996 i målet C-308/93, REG s. I-2097.

33 Se punkterna 26— 34 i domen.

34 Se dom av den 22 februari 1990, Bronzino (C-228/88, Rcc. 1990, s. I-531, punkt 12) och av den 5 oktober 1995, Martínez mot Bundesanstalt für Arbeit (C-321/93, REG 1995, s. I-2821, punkt 21).

35 Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, se den ändrade och uppdaterade versionen som fastställdes i rådets förordning (EEG) nr 2001/83, nämnd i fotnot 1.

36 Rådets förordning 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om Iikabchandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT nr L 6, 1979, s. 24).

37 Nämnd i fotnot 6.

38 Se till exempel dom av den 20 mars 1986, Procureur de la République mot Tissicr (C-35/85, Ree. 1986, s. 1207, punkt 9).

39 Se det första och det andra övervägandet i ingressen.

40 Domar av den 26 februari 1986, Roberts (151/84, Ree. s. 703, punkt 35), Marshall (152/84, Rec. s. 723, punkt 36) och Bects-Propcr (262/84, Rec. s. 773, punkt 38).

41 Ovan nämnda i fotnot 39.

42 Dom av den 16 februari 1982 (19/81, Rec. s. 555).

43 Punkterna 13 till 18 i domen.

44 Se domarna i målen Roberts, punkt 37, Marshall, punkt 38, och Beets-Proper, punkt 40.

45 Dom av den 3 december 1987 (192/85, Rec. s. 4753).

46 Punkt 24 i domen.

47 Dom av den 16 juli 1992 (C-63/91 och C-64/91, Rec. s. I-4737).

48 Punkterna 27 till 30 i domen.

49 Dom av den 13 juli 1995 (C-116/94, Ree. s. I-2131).

50 Ovan nämnt i fotnot 12, se även punkterna 31 och 32 ovan.

51 Se generaladvokat Lenz förslag till avgörande, punkt 59.

52 Vilket definieras som mindre än 15 arbetstimmar per vecka (se artikel 8 i den fjärde delen av Sozialgesctzbucn).

53 Se till exempel domarna av den 31 mars 1981, Jenkins (96/80, Rec. s. 911), av den 13 maj 1986, Bilka-Kaufhaus (170/84, Rec. s. 1607), av den 13 juli 1989, Rinncr-Kühn (171/88, Rec. s. 2743) och den nyligen avkunnade domen av den 6 februari 1996, Lewark (C-457/93, REG s. I-243).

54 Generaladvokat Darmon har också uttryckt denna åsikt i punkt 5 i sitt förslag till avgörande i mâl C-184/89, Nimz, dom av den 7 februari 1991 (Ree. s. I-297).

55 Dom av den 30 november 1993 (C-189/91, Rec. s. I-6185).

56 Den nationella domstolen nämnde en siffra om 98,6 procent, som antagligen avser alla typer av begäran, det vill säga både under artikel 1.1 och 1.4.

57 Se exempelvis målet Rinner-Kühn, nämnt i fotnot 52, punkt 15 i domen.

58 Se dom av den 30 mars 1993, Thomas m. fl. (C-328/91, Ree. s. I-1247, punkt 13).

59 Dom av den 14 december 1995, Mcgncr och Scheffel (C-444/93, Ree. s. I-4741, punkt 29).

60 Dom i målet Mcgncr och Scheffel och dom av den 14 december 1995, Nolte (C-317/93, Ree. s. I-4625).

61 Se domar av den 10 mars 1993, kommissionen mot Luxemburg (C-111/91, Ree. s. I-817, punkt 21) och av den 27 maj 1993, Schmid, nämnd ovan i fotnot 30, punkt 17.

62 Första övervägandet.

63 Dom i målet Hocckx, ovan nämnd i fotnot 11, punkt 20 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

64 Dom av den 30 september 1975, Cristini (32/75, Ree. s. 1085).

65 Dom av den 14 januari 1982, Reina (65/81, Rec. s. 33).

66 Dom av den 27 september 1988, Mattcucci (235/87, Rec. s. 5589).

67 Dom av den 26 januari 1993 (C-112/91, Rec. s. I-429).

68 Punkt 44 i förslaget till avgörande.

69 Punkt 30 i generaladvokat Darmons förslag till avgörande (kursivering gjord i originaltexten) [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

70 Dom av den 27 oktober 1982 (35/82 och 36/82, Rec. s. 3723).

71 Punkterna 16 och 17 i domen.

72 Se domar av den 31 maj 1979, Even (207/78, Ree. s. 2019, punkt 22) och Dcak, ovan nämnd i fotnot 27, av den 17 april 1986, Rccd (59/85, Ree. s. 1283), av den 18 juni 1987, Lcbon (316/85, Ree. s. 2811, punkterna 10 och 11) och den alldeles nyligen avkunnade domen av den 26 oktober 1995, kommissionen mot Luxemburg (C-151/94, REG. s. I-3685, punkt 13).

73 Ovan nämnt i fotnot 66.

74 C-107/94, anhängigt, förslag till avgörande föredrogs den 15 februari 1996.

75 Rådets direktiv 90/364/EEG om rätt till bosättning, 90/365/EEG om anställdas och egenföretagares rätt till bosättning efter att de har upphört med sin yrkesverksamhet och 90/366/EEG om studenters rätt till bosättning (EGT nr L 180, 1990, s. 26, 28 och 30). Det sistnämnda direktivet ogiltigförkíaradcs genom domstolens dom av den 7 juli 1992 parlamentet mot rådet (C-295/90, Ree. s. I-4193) och ersattes av rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om studenters bosättning (EGT nr L 317, 1993, s. 59).