Förslag rill avgörande av generaladvokat F.G. Jacobs föredraget den 11 juli 1996
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, EGT nr L 298, s. 23.
3 EG-bullctincn, nr 12/1988, s. 8, punkt 10.
4 I det fjärde övervägandet i direktivet anges följande Europarådet har antagit Europakonventionen om television över gränserna.
5 I artikel 17.1 i konventionen föreskrivs att när ett program eller en serie program är helt eller delvis sponsrat, skall det klart identifieras som sponsrat genom lämpliga uppgifter om detta i början och/eller slutet av programmet [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].
6 Dom av den 9 februari 1995, Leclerc Siplec (C-412/93, REG s. I-179).
7 Republiken Italiens officiella tidning, nr 246 av den 19 oktober 1992. Efter ändringar omvandlades denna till lag nr 483 av den 17 december 1992, se Republiken Italiens officiella tidning nr 297 av den 18 december 1992.
8 Republiken Italiens officiella tidning, nr 19 av den 24 januari 1992.
9 Republiken Italiens officiella tidning, nr 8 av den 12 januari 1994.
10 I artikel 4.1 föreskrivs au sponsring av TV-program kan ta sig uttryck i enbart uppmaningar att se dessa och program som omedelbart föregår det sponsradc programmet, samt i att tittarna vid programmets slut tackas för att de sett detta.
11 Sc exempelvis dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias (C-343/90, Rcc. s. I-4673, punkt 15—17), och domen i milet Leclerc, punkt 10— 12.
12 Domen i mâlct Lourenço Dias, punkt 18, och domen i milet Leclerc, fotnot 5 ovan, punkt 13.
13 För en beskrivning av TV-shopping se Programsponsring och nya former av kommersiell reklam i TV, Europeiska rådets akt nr 9, s. 59, punkt 341.
14 Punkt 168 i rapporten.
15 I den föreslagna ändringen av artikel 18.1 som framgir av den lydelse som var föremål för en principöverenskommelse i ridet i form av en gemensam ståndpunkt av den 11 juni 19% föreskrivs följande: 1. Omfattningen av sändningstiden för inslag av TV-shopping, reklaminslag och andra former för reklam skall, med undantag för längre TV shoppingsändningar i den mening som avses i artikel 18a, inte överstiga 20 procent av den dagliga sändningstiden. Sändningstiden för reklaminslag får inte överskrida 15 procent av den dagliga sändningstiden.
16 Punkt 27 h ovan.
17 Artikel 12.3 i konventionen är identisk med artikel 18.3 i direktivet förutom att inlcdningsmcningcn i artikel 18.3 i direktivet utan begränsning av vad som föreskrivs i punkt 1 utelämnats i konventionen.
18 I punkt 174 anges följande: Eftersom dessa former av reklam i allmänhet är mer tidskrävande än reklaminslag är de inte — i motsats till reklaminslag — underkastade en högsta tidsgräns inom en sådan entimmesperiod som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel. Vidare antyder de nuvarande tendenserna inom TV shopping att dessa former av reklam i allt högre grad sänds på andra tider än bästa sändningstid.
19 Artikel 12 b (EGT nr C 179, s. 4), vilken tillstyrktes av parlamentet den 20 januari 1988 (EGT nr C 49, s. 53).
20 EGT nr C 158, s. 138.
21 Sc punkt 31 i domstolens dom i milet Leclerc. Såsom jag påpekade i min förslag till avgörande i det målet förekommer det i den engelska [och svenska, övers, anm.] lydelsen av artikel 3.1 en felöversättning eftersom det enligt denna föreskrivs att medlemsstaterna nar befogenhet att kräva att TV-programförctag inom deras jurisdiktion fastställer mera detaljerade eller strängare regler, medan det av andra språkversioner framgår att det är medlemsstaterna själva som skall fastställa sådana regler.
22 Domen i målet Leclerc, punkt 40.
23 Domen i målet Leclerc, punkt 42.
24 Punkt 70.
25 Domen i målet Leclerc, punkt 40— 44.
26 Punkt 25 i detta förslag till avgörande.
27 Dom av den 18 juni 1991, ERT (C-260/89, Ree. s. I-2925).
28 Dom av den 24 februari 1994, Cassado Coca mot Spanien, ECHR Report Series A No 285.