Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 24 april 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 maj 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden for vin (EGT L 84, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7). Denna förordning ersatte rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 54, 03/024, s. 112).

3 I artikel 27.2, 27.3 och 27.4 i förordning (EG) nr 822/87 föreskrivs följande:2. För varje bordsvinstyp enligt punkt 1 skall ett orienteringspris fastställas före den 1 augusti för varje produktionsår. 3. Orienteringspriset skall fastställas på grundval av genomsnittet av de priser som har noterats för vintypen i fråga under de två senaste produktionsåren före tidpunkten för fastställandet och på grundval av prisutvecklingen under det innevarande produktionsåret. ... 4. Orienteringspriset skall fastställas i produktionsledet och skall uttryckas, alltefter vintypen, antingen i ecu per % vol. hl eller i ecu/hl.

4 Kommissionens förordning (EG) nr 2028/94 av den 8 augusti 1994 om införande av förebyggande destillation enligt artikel 38 i förordning (EEG) nr 822/87 för produktionsåret 1994/95 (EGT L 206, 1994, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 105).

5 Se till exempel dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike & Weinlig (REG 1977, s. 171; svensk specialutgåva, häfte 3), punkt 9, in fine, och av den 17 mars 1993 i mal C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 11.

6 Se dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 41.

7 Rådets beslut av den 6 december 1993 om antagande av rådets arbetsordning (93/662/EG), (EGT L 304, 1993, s. 1).

8 Enligt domstolens fasta rättspraxis börjar, när varken offentliggörande eller delgivning ägt rum, fristen löpa från det ögonblick den av beslutet berörde fått full kännedom om innehållet i och skälen till en viss rättsakt, så att han med framgång kan väcka talan mot beslutet. Se dom av den 6 december 1990 i mål C-180/88, Wirtschaftsvereinigung Eisen- und Stahlindustrie mot kommissionen (REG 1990, s. I-4413), punkt 22, av den 6 juli 1988 i mål 236/86, Dillinger Hüttenwerke (REG 1988, s. 3761), punkt 14, och av den 9 januari 1997 i mål C-143/95 P, kommissionen mot Socurte m. fl. (REG 1997, s. I-1), punkt 31.

9 Det är nödvändigt att klargöra denna fråga, eftersom kommissionen skiljer (punkt 9 i de skriftliga anmärkningarna angående invändningen om rättegångshindcr) mellan uttrycket för rådets politiska vilja (den 22 juni 1995) och datumet för delgivning med den som beslutet riktar sig till, vilket enligt kommissionen är den tidpunkt då beslutet får rättslig betydelse (den 27 juli 1995).

10 Domstolen har för övrigt fastslagit att delgivningen måste ske på vederbörligt sätt och att även om eventuella brister ligger utanför rättsakten och inte medför att den blir ogiltig, Kan de ändå hindra att fristen för att väcka talan börjar löpa. So dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69 (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, häfte 2), punkterna 39 och 40.

11 Enligt rådets arbetsordning (artikel 2.1), skall rådets ordförande upprätta en preliminär dagordning och skicka denna till övriga rådsmedlemmar och till kommissionen minst 14 dagar före sammanträdets början. Likaså inbjuds kommissionen att delta i rådets sammanträden, förutsatt alt rådet inte beslutar att sammanträffa utan kommissionens närvaro (artikel 4.2).

12 Anmärkningsvärt är alt enligt rådet fick kommissionen, liksom de 15 rådsmedlemmarna, de dokument som rådets generalsekretariat hade förberett för rådets beslutsfattande. Rådet vidhåller också att kommissionen förfogade över den preliminära dagordningen inför jordbruksrådets sammanträde, som hölls den 19—22 juni 1995.

13 Bilaga II i domstolens rättegångsregler innehåller bestämmelser om beslut om avståndsfristcr, då parterna inte har sin stadigvarande vistelse i Storhertigdömet Luxemburg. Fristerna i förfarandet förlängs för Konungariket Belgien med två dagar på grund av avstånd.

14 Domstolens fasta rättspraxis pekar också i denna riktning, eftersom domstolen funnit att den stränga tillämpningen av gemenskapsreglerna vad gäller fristerna i förfarandet stämmer överens med kravet på rättssäkerhet och behovet att undvika diskriminering eller godtycklig behandling i rättsskipningen. Se dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre (REG 1985, s. 3749), punkt 10, av den 12 juli 1984 i mål 209/83, Ferriera Valsabbia mot kommissionen (REG 1984, s. 3089), punkt 14, och av den 27 april 1988 i mål 352/87, Farzoo och Kortmann mot kommissionen (REG 1988, s. 2281), punkt 7.

15 Mål C-122/94 (REG 1996, s. I-881). Se också mitt förslag till avgörande av den 22 november 1995.I detta mål ogillade domstolen kommissionens talan om ogiltigförklaring av två rãdsbcslut av den 21 februari 1994, vilka fattats med stöd av artikel 93.2 tredje stycket i fördraget. Besluten avsäg extra stöd för destillation av vissa viner som beviljats av Italien och Frankrike. Rådet hade nämligen godkänt beviljandet av ett kompletterande stöd till förebyggande destillation till franska vinproducenter för produktionsåret 1993/94. Stödet uppgick till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan 24 FF per % vol./hl, vilket utgjorde marknadspriset för perioden i fråga och det lägsta gemenskapsprisel, 2,06 ecu per % vol./nl, för förebyggande destillation (skillnaden uppgick till 8 FF). Således utjämnades priset för förebyggande destillation till marknadspriset på vin för produktionsperioden. Vidare hade rådet godkänt beviljandet av ett kompletterande stöd till italienska vinproducenter till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan det lägsta uppköpspriset för förebyggande destillation (2,06 ecu per % vol./hl) och det lägsta uppköpsprisct på obligatorisk destillation (0,83 ecu per % vol./hl). Således skedde en utjämning av priserna på obligatorisk och förebyggande destillation.

16 Se den i fotnot 14 nämnda domen av den 29 februari 1996.

17 Domstolen fann nämligen att den behörighet som rådet har, enligt artikel 93.2 tredje stycket, kan avseende vinsektorn utövas inom de gränser som anges i denna bestämmelse, del vill säga när det föreligger exceptionella omständigheter. Se bedömningen av den första grunden för ogiltigförklaring, punkt 46— 71 i mitt förslag till avgörande i mål C-122/94, omnämnt i fotnot 14.

18 Se den i fotnot 14 omnämnda domen i målet (punkt 18). Se också dom av den 17 maj 1988 i mål 84/87, Erpelding (REG 1988, s. 2647), punkt 27, av den 9 juli 1985 i mål 179/84, Bozzetti (REG 1985, s. 2301), punkt 30, av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schräder (REG 1989, s. 2237; svensk specialutgåva, häfte 10), punkterna' 23 och 24, och av den 21 februari 1990 i mål C-267/88— C-285/88, Wuidart m. fl. (REG 1990, s. I-435), punkt 14.

19 Se också dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet (REG 1980, s. 313; svensk specialutgåva, häfte 5), punkt 25.

20 Dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 19.

21 För en mer ingående bedömning av räckvidden av rådets behörighet enligt artikel 93.2 tredje stycket, av begreppet exceptionella omständigheter och av i vad mån det föreligger felaktig rättslig kategorisering eller uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna, se punkt 75— 97 i mitt förslag till avgörande i mål C-122/94, rådet mot kommissionen (ovan fotnot 14).

22 Se dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 22.

23 Enligt sjätte övervägandet i ingressen till beslutet beslöt den franska regeringen att lämna tillfälligt stöd till franska vinodlare för att kompensera deras inkomstbortfall och för att förstärka den förebyggande destillationens effektivitet.

24 Se motsvarande förbehåll i milt förslag till avgörande i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 94.

25 Se domen av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 24, och i dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoitoni m. fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 32, och i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, häfte 16), punkt 47.

26 Se dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 25.

27 I dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 21, anförde domstolen följande: I detta avseende skall först och främst påpekas att även om situationen för marknaden för vin var jämförbar med tidigare produktionsår kan det inte anses att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att i det fjärde övervägandet i de två ifrågasatta besluten konstatera —utan att motsägas av kommissionen — att den obalans på den gemensamma marknaden för vin som konstaterades i början Kå produktionsåret 1993/94 säkerligen, genom sin varaktighet, skulle kunna innebära en risk för allvarliga återverkningar av ekonomiskt och socialt slag i Italien, i synnerhet för små producenter och vinodlarkoopcrativ samt en risk för att det skapades en kritisk situation i Frankrike.

28 I dom av den 29 februari 1996 (ovan fotnot 14), punkt 29, förkastade domstolen en liknande grund på grundval av följande överväganden: Även om det av den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördragct på ett klart och otvetydigt sätt skall framgå hur den gemenskapsmyndighet som är upphovsman till den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de berörda personerna kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva kontroll (se dom av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m. fl., REG 1995. s. I-3799, punkt 16), krävs emellertid inte att alla faktiska eller rättsliga omständigheter anges. Frågan huruvida en motivering av ett beslut uppfyller dessa krav skall bedömas inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området. Om följaktligen det väsentliga i det mål som institutionen eftersträvar framgår av den omtvistade rättsakten, skulle det vara onödigt att fordra en särskild motivering för vart och ett av de val av teknisk art som den innefattar.

29 Se domstolens yttrande i domen av den 29 februari 1996 (ovan fotnot 14), punkt 28.

30 Domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 30.