Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I förevarande förfaranden uppmärksammas domstolen på den vid det här laget kända frågan om det är förenligt med gemenskapsrätten att ta ut skatter som i lika stor utsträckning belastar nationella respektive importerade produkter och vars intäkter är avsedda att finansiera en offentlig myndighets verksamhet.
2. I mål C-347/95 rör det sig om en avgift som tas ut på mejerivaror då de släpps ut på den portugisiska marknaden. Denna skatt infördes (en icke närmare angiven dag) år 1974 och har därefter ändrats vid ett flertal tillfällen.
3. Intäkterna från de nyss beskrivna skatterna var ursprungligen avsedda att finansiera ett organ för finansiell samordning, inrättat år 1939 och benämnt Junta Nacional dos Productos Pecuarios (JNPP). Till följd av att Portugal anslöt sig till Europeiska gemenskaperna överfördes genom lagdekret nr 15/87 av den 9 januari 1987 samtliga av det organets rättigheter och befogenheter till en nyinrättad offentlig myndighet, Instituto Regulador e Orientador dos Mercados Agrícolas (nedan kallad IROMA), som likaledes blev mottagare för intäkterna från avgifterna i fråga.
4. Genom att lagdekret nr 282/88 av den 12 augusti 1988 antogs inrättades vid sidan av IROMA en annan myndighet, Instituto Nacional de Intervenção e Garantia Agrícola (nedan kallad INIGA). Med undantag för driften av slakterierna överfördes IROMA:s samtliga befogenheter till INIGA.
5. Genom lagdekret nr 56/90 av den 13 februari 1990 inrättades en ny specialiserad avdelning inom jordbruksministeriet, Direcção-Geral dos Mercados Agrícolas e da Industria Agro-Alimentar (nedan kallad DGMAIAA). Genom samma dekret överfördes till DGMAIAA samtliga befogenheter som tidigare hade tilldelats IROMA och INIGA, samt ett flertal andra specifika befogenheter i fråga om förvaltning och kontroll av efterlevnaden av bestämmelser avseende marknaderna för jordbruksprodukter och boskapsuppfödning.
6. De händelser som ligger till grund för förevarande förfaranden ägde rum år 1991 beträffande mål C-347/95 och år 1992 beträffande mål C-28/96. Det är just på grund av att ovan beskrivna avgifter inte betalades in under de båda åren som Fazenda Pública anmodade União das Cooperativas Abastecedoras de Leite de Lisboa (nedan kallat UCAL) och Fricarnes S. A. (nedan kallat Fricarnes) att betala utestående belopp.
7. Fazenda Pública (nedan kallad sökanden) överklagade de båda domarna i första instans till Supremo Tribunal Administrativo, som beslutade att vilandeförklara de båda förfarandena och hänskjuta två frågor till domstolen för förhandsavgörande avseende tolkningen av de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna.
Den första och den andra frågan
8. Den första och den andra frågan, vars syfte är att utröna huruvida avgifterna i fråga är förenliga med artiklarna 9 och 12 å ena sidan och med artikel 95 å andra sidan, är nära förbundna med varandra och skall därför behandlas samtidigt.
9. För det första har domstolen vid ett flertal tillfällen klargjort att bestämmelserna i fördraget i fråga om avgifter med motsvarande verkan och artikel 95 om diskriminerande interna skatter eller avgifter inte kan tillämpas samtidigt på ett och samma fall. Frågan huruvida nationella skattesystem (eller avgiftssystem) som ingår i tillämpningsområdet för de förstnämnda bestämmelserna är rättsenliga kan således inte samtidigt bedömas med avseende på den sistnämnda artikeln.
10. Som senast klargjorts i domen i målet Scharbatke måste det emellertid i ett sådant fall klargöras i vilken mån den avgift som har tagits ut på den importerade produkten kompenseras genom mottagna förmåner. Om kompensationen är fullständig, måste det anses att pålagan uteslutande belastar den importerade produkten och att den således utgör en avgift av motsvarande verkan som en importtull. Om det endast är fråga om en partiell kompensation, skall det konstateras att den nationella produkten likväl belastas med en pålaga som är lägre än den som belastar den nationella produkten, vilket får till följd att det föreligger en diskriminerande avgift i den mening som avses i artikel 95 i fördraget.
11. Av samma rättspraxis från domstolen framgår dessutom att tillämpningen av kompensationsprincipen förutsätter att den avgiftsbelagda produkten överensstämmer med den gynnade produkten. För att kunna kontrollera om det föreligger en kompensation av den påförda pålagan är det självfallet nödvändigt att intäkten åtminstone delvis ånyo kommer den avgiftsbelagda nationella produkten till del och inte uteslutande gynnar andra produkter. Det är uppenbart att frågan om kompensation under sådana omständigheter alls inte blir aktuell om en skatt, som exempelvis har tagits ut på saluförsel av kött, senare används för att finansiera förmåner som endast gynnar andra sektorer, exempelvis produktion av mjölk och mjölkbaserade produkter.
12. Domen i målet CELBI ger dessutom anvisningar som är användbara med avseende på de kriterier som den nationella domstolen skall grunda sig på då den skall fastställa om den kompensation som den nationella produkten åtnjuter är fullständig eller partiell. I det avseendet har domstolen klargjort att det är nödvändigt att med hänvisning till en viss tidsperiod kontrollera om penningvärdet av det skattebelopp som tas ut på de nationella produkterna motsvarar de fördelar som endast dessa åtnjuter. Andra bedömningsgrunder, som fördelarnas art, betydelse eller omständigheten att fördelarna är av oundgänglig karaktär, utgör inte en tillräckligt objektiv grund för att bedöma frågan om en nationell beskattningsåtgärd är förenlig med bestämmelserna i fördraget.
13. Vad slutligen beträffar de slutsatser som den nationella domstolen skall dra av den rättsliga kvalifikationen av skatten i enlighet med endera regelkategorin, framgår dessa slutsatser redan av domen i målet IGAV. För det fall fördelarna för den nationella produkten i sin helhet kompenserar (eller rent av överstiger) den pålaga som belastar denna produkt, skall den avgift som tas ut på den importerade produkten anses vara rättsstridig i sin helhet, eftersom den utgör en avgift med motsvarande verkan som en importtull. För det fall fördelarna däremot kompenserar en del av den pålaga som belastar den nationella produkten, skall den avgift som tas ut på den importerade produkten, som i princip är rättsenlig, helt enkelt reduceras i proportion till kompensationen.
14. Om vi återgår till förevarande fall, skall således den nationella domstolen med till— lämpning av ovannämnda principer kontrollera om även de avgiftsbelagda importerade produkterna faktiskt drog nytta av de många verksamheter som utfördes (från fall till fall) av de myndigheter som tog emot de omtvistade avgifterna, och, om så var fallet, i vilken utsträckning.
15. Jag skall därför försöka göra ett par ytterligare påpekanden angående de omtvistade avgifterna i syfte att ge den hänskjutande domstolen ett så stort antal användbara uppgifter som möjligt för att denna skall kunna avgöra avgifternas rättsliga kvalifikation. Självfallet kommer jag att hålla mig inom ramen för de uppgifter som framgår av akten (såsom denna kompletterats genom parternas uppgifter) samt med hänsyn till den nationella domstolens behörighet. Jag vill påminna om att det är den nationella domstolen som slutgiltigt skall avgöra tvisten.
16. Det är just av undersökningen av de uppgifter som anförtrotts dessa myndigheter som sökanden, likt den portugisiska regeringen och kommissionen, drar slutsatsen — samtidigt som de erkänner att den nationella domstolen är den som slutgiltigt är behörig att avgöra frågan — att avgifterna i fråga varken förefaller utgöra avgifter med motsvarande verkan som importtullar eller diskriminerande avgifter i den mening som avses i domstolens ovannämnda rättspraxis. Detta skulle huvudsakligen bero på att de myndigheter som är mottagare av intäkterna från avgifterna utförde (eller hade utfört) uppgifter avseende förvaltning och samordning av den berörda marknaden till förmån för samtliga aktörer inom sektorn, oavsett om dessa var nationella eller utländska.
17. Tag exempelvis de skatter som var särskilt ämnade för bekämpning av sjukdomar hos idisslare och svinpest. Det är uppenbart att intäkterna av dessa skatter, som var avsedda att finansiera åtgärder för att förebygga och bota sjukdomar hos boskap, sannolikt skulle komma att huvudsakligen, om inte uteslutande, gynna de kreatur som uppföddes inom det nationella territoriet.
18. Den portugisiska regeringen, som är av motsatt åsikt, hävdar däremot att ett ytterligare bevis för att avgifterna i fråga är förenliga med de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna utgörs av omständigheten att det endast var DGMAIAA som vid tiden för händelserna i de båda målen hade organisatoriska befogenheter inom sagda område. INIGA och IROMA fortsatte däremot att vara mottagare för en stor del av intäkterna från de omtvistade avgifterna (ungefär 85 procent) men utförde inte längre någon betydande verksamhet inom området. Detta skulle enligt den portugisiska regeringen a priori utesluta att någon form av kompensation kunde ges för den pålaga som bars av de nationella produkterna genom fördelar som berodde på dessa organs verksamhet.
19. Kommissionen har för sin del påpekat att ett annat av de villkor som ställs i domstolens rättspraxis för att en eventuell kompensation för pålagan skall kunna beaktas inte är uppfyllt i förevarande fall, nämligen att den avgiftsbelagda produkten överensstämmer med den eventuellt gynnade nationella produkten. Detta skulle vara fallet eftersom de organ som mottog avgifterna hade allmänna befogenheter för att organisera hela marknaden för jordbruksprodukter och boskapsuppfödning, medan skatterna i fråga uteslutande drabbade vissa produkter.
20. Med beaktande av de svårigheter som den hänskjutande domstolen uppenbarligen har i fråga om att tillämpa de principer som utvecklats i domstolens rättspraxis, vore det avslutningsvis lämpligt att domstolen gav den hänskjutande domstolen ett så stort antal lämpliga uppgifter som möjligt för att den skall kunna slita tvisten. Detta skulle även tjäna syftet att minska en risk som jag påtalade redan i mitt förslag till avgörande i målet Lornoy, nämligen risken för att mål som rör samma skatt eventuellt kan komma att få olika lösningar i rättspraxis vid olika domstolar.
Den tredje frågan
21. Några mycket korta påpekanden är nödvändiga för att ge den nationella domstolen ett svar på den tredje frågan, vilken som nämnts avser huruvida avgifterna i fråga är förenliga med artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet. Som bekant förbjuds medlemsstaterna genom den bestämmelsen att införa eller bibehålla skatter, tullar eller avgifter som kan karakteriseras som omsättningsskatter.
22. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen lämnar följande svar på de frågor som har ställts av Supremo Tribunal Administrativo:
1 Originalspråk: italienska.
2 Sanningen att säga är de båda besluten om hänskjutandc lika lakoniska i detta avseende. I huvudsak innehåller de endast de tolkningsfrågor som har hänskjutits till domstolen. De faktiska och rättsliga omständigheter som därutöver har tillförts akten, särskilt genom de klargöranden som sökanden, den portugisiska regeringen samt kommissionen har gjort som svar på de specifika skriftliga frågor som domstolen har ställt, anser jag emellertid vara tillräckliga. Eftersom jag dessutom anser att samarbetet mellan gemenskapsdomstolen och de nationella domstolarna skall röra sakfrågor, kommer jag inte att ge mig in på en fördjupad diskussion om huruvida besluten om hänskjutandc formellt sett var lämpade för att behandlas av domstolen.
3 I artikel 1 i lagdekret nr 309/86 av den 23 september 1986 fastställdes de avgiftsbelopp som var tillämpliga vid tiden för händelserna i målet.
4 De avgiftsbelopp som var tillämpliga för var och en av avgifterna vid tiden för händelserna i målet hade fastställts i lagdekret nr 343/86 av den 9 oktober 1986, lagdekret nr 240/82 av den 22 juni 1982 respektive lagdekret nr 44158 av den 17 januari 1962. De tre avgifterna avskaffades därefter genom lagdekret nr 365/93 av den 22 oktober 1993. Som framgår av kommissionens yttrande har samtliga varit föremål för förfaranden avseende åsidosättande av skyldigheterna enligt artikel 95 i fördraget, förfaranden som senare avskrivits av olika skäl. Det första avskrevs med anledning av att avgiften saknade diskriminerande verkan, de båda andra med anledning av att avgifterna avskaffades.
5 Se i synnerhet artiklarna 2 och 6.1 i dekret nr 56/90.
6 Rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1).
7 Se bland de senare målen, dom av den 2 augusti 1993 i mål C-266/91, CELBI (Rec. 1993, s. I-4337), punkt 9. Principen återfinns emellertid redan i domen av den 8 juli 1965 i mål 10/65, Deutschmann (Rec. 1965, s. 539), och av den 16 juni 1966 i mål 57/65, Lüttieke (Rec. 1966, s. 219).
8 Rättspraxisen inom detta område är riklig. Se exempelvis bland äldre exempel domen av den 19 juni 1973 i mål 77/72, Capolongo (Rec. 1973, s. 611), av den 18 juni 1975 i mål 94/74, IGAV (Rec. 1975, s. 699), och av den 25 maj 1977 i mål 77/76, Cucchi (Rec. 1977, s. 987). Sc senast dom av den 11 mars 1992 i de förenade målen C-78—C-83/90, Compagnie Commerciale de l'Ouest m. fl. (Rec. 1992, s. I-1847).
9 Dom av den 27 oktober 1993 i mål C-72/92 (Rec. 1993, s. I-5509), punkt 10.
10 Sc exempelvis dom i målet Compagnie Commerciale dc l'Ouest m. fl. (ovan fotnot 7), punkt 28, samt dom av den 16 december 1992 i mål C-17/91, Lornoy m. fl. (Rec. 1992, s. I-6523), punkt 22.
11 Se dom i målet Cucchi (ovan fotnot 7) samt dom av den 25 maj 1977 i mål 105/76, Intcrzucchcri (Rec. 1977, s. 1029).
12 Se dom i målet CELBI (ovan fotnot 6), punkt 18.
13 Se dom i målet IGAV (ovan fotnot 7), punkt 13. Se även senare dom i målet Compagnie Commerciale de l'Ouest m. fl. (även den ovan fotnot 7), punkt 27.
14 Det skall bland annat erinras om att den nationella domstol som har ställt föreliggande frågor är samma domstol som hade begärt ett förhandsavgörande från domstolen i målet CELBI avseende tolkningen av samma bestämmelser. Därav följer uppenbarligen att den nationella domstolen är väl medveten om principerna i domstolens rättspraxis inom området.
15 Jag vill i det avseendet påpeka au det ännu inte framgår tydligt vilken som vid tiden för händelserna i målet var de omtvistade avgifternas utlösande faktor. Samtidigt som det av akten framgår att det rörde sig om avgifter som uppbars när produkterna släpptes ut på marknaden, förefaller det framgå av vissa påståenden som den portugisiska regeringens företrädare gjorde under sammanträdet att skatterna i fråga uppbars vid importtillfället vad beträffar de importerade produkterna. Även detta är således en fråga som den nationella domstolen måste undersöka och dra lämpliga slutsatser av.
16 Se ovan punkt 3—5.
17 Den omständigheten har under sammanträdet huvudsakligen medgivits av den portugisiska regeringen.
18 Se ovan punkt 3.
19 Förslag till avgörande av den 25 juni 1992 i målet Lornoy m. fl. (ovan fotnot 9), del a.
20 Se exempelvis dom av den 31 mars 1992 i mål C-200/90, Dansk Dcnkavit (Rec. 1992, s. I-2217), punkt 11.