Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 16 december 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 15, 1985, s. 16.

3 EGT L 145, s. 25.

4 Se bland annat dom av den 16 oktober 1997 i mål C-304/96, Hera (REG 1997, s. I-5685), punkt 11.

5 Se i det avseendet den nyligen avkunnade domen av den 11 november 1997 i mål C-408/95, Eurotunnel (REG 1997, s. I-6315), punkt 20.

6 Se i det avseendet beslut av den 26 januari 1990 i mål C-286/88, Falciola (REG 1990, s. I-191), punkt 9, och dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673), punkt 42.

7 Dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, häfte 13), punkt 28— 30.

8 Beslut av den 16 maj 1994 i mål C-428/93, Monin Automobiles (REG 1994, s. I-1707; svensk specialutgåva, häfte 15), punkt 15, samt senast dom av den 9 oktober 1997 i mål C-291/96, Grado (REG 1997, s. I-5531), punkt 16.

9 Domstolen har, exempelvis i dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini (REG 1997, s. I-2971), punkt 25, ansett det vara tillräckligt, vad gäller frågornas relevans, att påpeka att den nationella domstolen [har] förklarat att om domstolens svar skulle medföra att syre 16/18-mctodcn anses oförenlig med gemenskapsrätten, skulle Celestinis talan komma att ogillas, varvid den tillade att det inte ankommer på domstolen att inom ramen för detta förfarande ifrågasätta denna bedömning. Domstolen har också i domen i det ovannämnda målet Eurotunnel (ovan fotnot 4), begränsat sig till att påpeka, för att bemöta invändningar om att en eventuell ogiltighet av de omtvistade direktiven i detta ärende inte skulle na minsta inverkan på det yrkande om skadestånd som framförts av sökanden vid den nationella domstolen, att en eventuell ogiltigförklaring av direktiven åtminstone skulle göra det möjligt för den nationella domstolen att ålägga Sca-Francc, såsom Eurotunnel yrkat, att fortsättningsvis upphöra med försäljningen av skattefria varor (punkt 24).

10 Detta förklarar för övrigt varför det i rättspraxis inom detta område allt oftare, särskilt under de senare åren, går att finna en förklaring enligt vilken det är nödvändigt att den nationella domstolen förklarar varför den anser att ett svar på dess frågor är nödvändigt för avgörandet av tvisten (se exempelvis i det avseendet domen i det ovannämnda målet Lourenço Dias, ovan fotnot 5, punkt 19).

11 Domarna av den 15 februari 1996 i mål C-226/94 (REG 1996, s. I-651), punkt 15, och i mil C-309/94 (REG 1996, s. I-677), punkt 15. Se i det avseendet redan dom av den 18 december 1986 i mål 10/86, VAG France (REG 1986, s. 4071), punkterna 12 och 16, och senast dom av den 5 juni 1997 i mål C-41/96, SYD-Consult (REG 1997, s. I-3123), punkt 16.

12 Dom i de ovannämnda målen Grand garage albigeois m. fl. och Nissan France m. fl., ovan fotnot 10, punkt 19 i respektive dom.

13 I fotnot 10 ovan nämnda domar, punkt 20 i respektive dom. Se i det avseendet dom av den 20 februari 1997 i mål C-128/95, Fontaine m. fl. (REG 1997, s. I-967), punkt 20, och senast domen i det ovannämnda målet SYD-Consult (ovan fotnot 10), punkt 17.

14 Se i det avseendet särskilt domen i det ovannämnda målet SYD-Consult (ovan fotnot 10), punkt 9— 19.

15 Se i det avseendet dom av den 25 november 1971 i mål 22/71, Béguelin, (REG 1971, s. 949), punkt 29, i vilken domstolen bekräftat att ett avtal som är ogiltigt med stöd av [artikel 85.2 i fördraget] är utan verkan i avtalsparternas förhållanden och kan inte åberopas gentemcot tredje man.

16 Det är frågan om rättspraxis som tillämpas konstant inom området för försäljning av produkter som via en selektiv och exklusiv säljorganisation säljs till icke godkända återförsäljare. Denna rättspraxis, som utvecklats särskilt beträffande parfymprodukter, har genom en dom av den 9 juli 1996 utsträckts till att gälla även bilförsäljningsscktorn.

17 Dom av den 13 juli 1966 i mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen (REG 1966, s. 563, och särskilt s. 590 och 591; svensk specialutgåva, häfte 1).

18 Dom i det ovannämnda målet VAG France (fotnot 10), punkt 12.

19 Se exempelvis dom av den 28 mars 1984 i målen 29/83 och 30/83, CRAM och Rheinzink mot kommissionen (REG 1984, s. 1679).

20 Se bland annat dom av den 11 juli 1985 i mål 42/84 Remia m. fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 2545; svensk specialutgåva, häfte 8), av den 28 januari 1986 i mål 161/84, Pronuptia (REG 1986, s. 353; svensk specialutgåva, häfte 8), av den 27 september 1988 i mål 65/86, Bayer och Hennecke (REG 1988, s. 5249) och av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, häfte 9). För en fullständigare analys av denna fråga, se därutöver mitt förslag till avgörande inför dom av den 15 december 1994 i mål C-250/92, DLG (REG 1994, s. 5641, särskilt punkt 14— 16).

21 Se i det avseendet dom av den 30 juni 1966 i mål 56/65, Société technique minière (REG 1966, s. 337; sensk specialutgåva, häfte 1) och senast dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 20.

22 Dom i det ovannämnda målet Remia m. fl. mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkt 22.

23 Se domen i det ovannämnda målet Société technique minière (ovan fotnot 20) (REG 1966, s. 282).

24 Dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen (REG 1966, s. 429 och närmare bestämt s. 498; svensk specialutgåva, häfte 1).

25 Se domen i det ovannämnda målet Société technique minière (ovan fotnot 20) (REG 1966, s. 360). Domstolen har uttalat sig på ett liknande sätt i domen i det ovannämnda målet VAG France (ovan fotnot 17), där den fastställt att följderna av ogiltighctcn av de avtalsklausuler som är oförenliga med artikel 85.1 för samtliga delar av avtalet eller för andra förpliktelser som följer av detta, omfattas inte av gemenskapsrätten (punkt 14), varför det ankommer på den nationella domstolen att med stöd av tillämplig nationell rätt vad gäller samtliga avtalsförbindclscr bedöma räckvidden och följderna av en eventuell ogiltighct av vissa avtalsklausulcr enligt artikel 85.2 (punkt 15).

26 Se i det avseendet dom av den 14 december 1983 i mål 319/82, Société de vente de ciments et bétons de l'Est (REG 1983, s. 4173), punkterna 11 och 12.

27 Beträffande denna punkt bör nämnas att kommissionen i en broschyr, som förklarar ifrågavarande förordning, har försäkrat att åtgärder som vidtagits av en tillverkare för att ålägga åtcrförsäljning av ett enda märke ... skall anses utgöra en konkurrensbegränsning för vilken undantag inte uttryckligen beviljats i förordningen (artikel 6.1.3), vilket skulle leda till att undantaget inte gäller.