Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 9 oktober 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 288, s. 32.

3 Den rättsliga grunden för direktivet är artikel 100 i fördraget, men i femte övervägandet i ingressen till direktivet nämns även artikel 117 och den skyldighet som den bestämmelsen ålägger medlemsstaterna att främja bättre arbetsvillkor och högre levnadsstandard för arbetstagare så att medlemsstaternas lagstiftning kan harmoniseras utan att äventyra förbättringarna.

4 Närmare bestämt förklarar medlemsstaterna i punkt 17 i stadgan att [d]ct är nödvändigt att på lämpligt sätt utveckla information till och samråd med arbetstagare samt dessas delaktighet, med beaktande av gällande praxis i de olika medlemsstaterna, [fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå]

5 Det rör sig om uppgifter avseende anställningsavtalet eller anställningsförhållandet från vilka direktivet inte medger att undantag görs genom hänvisning till bestämmelser i lag eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor, vilket däremot är fallet för de uppgifter som anges i punkterna f, g, h och i (se artiklarna 2 och 3). Detta visar att arbetstagaren i fråga om dessa uppgifter har rätt till detaljerad och individuell information.

6 På grundval av artikel 3 i direktivet kan ett skriftligt anställningsavtal, ett anslällningsbcskcd eller andra handlingar, eller en skriftlig underrättelse som är undertecknad av arbetsgivaren, utgöra lämplig information, under förutsättning att samtliga, även sammantaget, innehåller de uppgifter som avses i artikel 2. Med andra ord krävs att informationen om de väsentliga uppgifterna i avtalet eller anställningsförhållandet förekommer i skriftlig form.

7 Se artikel 9.1 i direktivet.

8 Gesetz über den Nachweis der für ein Arbeitsverhältnis geltenden wesentlichen Bedingungen (Nachwcisgcsctz — NachwG) BGBl. I, s. 946.

9 1 4 § andra meningen föreskrivs följande: Soweit eine früher ausgestellte Niederschrift oder ein schriftlicher Arbeitsvertrag die nach diesem Gesetz erforderlichen Angaben enthält, entfällt diese Verpflichtung.

10 Såväl i denna fråga som i de övriga hänvisar den hänskjutande domstolen i själva verket till artikel 2.2 c ii i direktivet. Som kommissionen och den tyska regeringen har påpekat i respektive yttrande, skall emellertid frågan även hänföras till artikel 2.2 c i, vilket för övrigt bekräftas av omständigheten att det i påföljande fråga talas om beskaffenhet eller kategori av arbete, ett uttryck som anges i artikel 2.2 c i och inte i artikel 2.2 c ii.

11 Se föregående fotnot.

12 Den fjärde tolkningsfrågan är annorlunda formulerad i målen C-257/96 och C-258/96 på grund av de särskilda omständigheterna i de båda målen. Aven i de fallen önskar emellertid den nationella domstolen få klarhet i vilket bevisvärde informationsmeddelandet har avseende arbetstagarens kvalificering. Syftet är att fastställa i vilken utsträckning den berörde arbetstagaren har bevisbördan för att bevisa vilka arbetsuppgifter han faktiskt har utfört. Den annorlunda utformningen av frågan kräver följaktligen inte någon särskild behandling.

13 Bestämmelsen avviker delvis från kommissionens förslag, vilket talande nog hade rubriken förslag till rådsdirektiv om en bcvisuppgift avseende anställningsförhållande (EGT C 24, 1991, s. 3; fransk version, vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), även om den inte avviker från dess syfte. I det fjärde övervägandet i ingressen till förslaget motiverades rättsakten med det lämpliga i att på gemenskapsnivå fastställa en allmän skyldighet på grundval av vilken anställda arbetstagare skall inneha en handling som utgör ett bevis på det väsentliga syftet med det anställningsavtal som knyter denne till arbetsgivaren. Det uttalade syftet med förslaget var att ge arbetstagaren ett ytterligare bevismedel avseende de rättigheter som följde för dennes räkning av anställningsavtalet, vilket dessutom framgår tydligt av ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (EGT C 159, 1991, s. 32; fransk version, vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). Avseende skillnaderna mellan förslaget och den slutligen antagna versionen, se Clark J., Hall M., The Cinderella Directive? Employee Rights to information about Conditions Applicable to their Contract or Employment Relationship, i IL], 1992, s. 108; Bcrcusson B., European Labour Law, London, 1996, s. 433 f.

14 Se andra övervägandet i ingressen till direktivet.

15 Även syftet med kommissionens förslag överensstämde med denna tolkning, och det så till den grad alt ekonomiska och sociala kommittén i sitt yttrande (se ovan fotnot 12) föreslog au följande uttalande skulle föras in i artikel 2: ... anställningsförhållandet och villkoren för detta kan styrkas med alla därtill lämpade medel, eftersom om beviset på att ett anställningsförhållande föreligger på något sätt skulle vara beroende av att skyldigheten att lämna ett skriftligt meddelande iakttogs, skulle domstolarna kunna ledas till att presumera att ett anställningsförhållande inte föreligger om en sådan handling inte utlämnas. Arbetstagaren skulle i ett sådant fall missgynnas och det skulle bli svårare att bevisa att ett anställningsförhållande föreligger.

16 Även om frågan om direkt effekt har formulerats i förhållande till artikel 2.2 c i, kan den med fördel behandlas mot bakgrund av hela artikel 2.2 c. Som redan har antytts och som kommer att förklaras tydligare nedan, avser denna två alternativa fall.

17 Se bland många andra domar, dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (Rec. 1982, s. 53), av den 17 oktober 1989 i förenade målen 231/87 och 129/88, Carpaneto Piacentino (Rec. 1989, s. 3233), av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich (Rec. 1991, s. I-5357), och av den 23 februari 1994 i mål C-236/92, Regione Lombardia (Rec. 1994, s. I-483).

18 Se domen i målet Francovich, (föregående fotnot), punkt 17.

19 Se framför allt dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (Rec. 1994, s. I-3325).

20 Se dom av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo (Rec. 1989, s. 1839).

21 Se dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (Rec. 1986, s. 723).

22 Se dom av den 12 juli 1990 i mål C-188/89, Foster (Ree. 1990, s. I-3313), punkt 18.

23 Den tyska bestämmelsen har följande lydelse: die Bezeichnung oder allgemeine Beschreibung der vom Arbeitnehmer zu leistenden Tätigkeit. I den tyska språkversionen av direktivet föreskrivs att informationen skall innehålla en kurze Charakterisierung oder Beschreibung der Arbeit.

24 Det kunde finnas mer fog för denna tolkning på grundval av kommissionens förslag, i vilket det krävdes att kännetecknen för formen av anställning och för tjänstckatogorin skulle meddelas. Se emellertid Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, i vilket den formuleringen ansågs vara överdriven.

25 Detta kan härledas ur den omständigheten att det i artikel 2.2 krävs att upplysningarna skall omfatta åtminstone de nedan angivna uppgifterna och att det i artikel 2.2 j medges att arbetsgivaren kan komplettera innehållet i upplysningarna med hänvisning till kollektivavtal.

26 För ordalydelsen i 4 § andra meningen i den tyska lagen, se ovan fotnot 8.

27 Kravet på likabchandling understryks av Clark J. och Hall M, The Cinderella Directive? (ovan fotnot 12), s. 111.