Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 28 maj 1998 *
1 Originalspråk: grekiska.
2 EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7.
3 I dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1734/91 av den 13 juni 1991 (EGT L 163, s. 6; svensk specialutgåva, område 3, volym 38, s. 28).
4 Kommittén skall enligt artikel 82 bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. Ordföranden far inte rösta.
5 I artikel 83 föreskrivs följande:1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tilllämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen pä eget initiativ eller pä begäran av en företrädare för en medlemsstat. 2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den lid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med majoritet som föreskrivs i artikel 148.2 i fördraget. 3. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en lid som inte överstiger en månad från dagen dà rådet underrättades. Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.
6 1 artikel 38.1 i förordning nr 822/87 om villkoren för förebyggande destillation föreskrivs nämligen alt när så är nödvändigt med hänsyn till skördeprognosen eller för alt förbällra kvaliteten hos de produkter som släpps ut på marknaden, kan det varje produktionsår beslutas om förebyggande destillation av bordsvin och vin som lämpar sig för framställning av bordsvin från och med den 1 september fram till en tidpunkt som fastställs senare. Dcssulom föreskrivs i punkt 2 i samma artikel alt uppköpsprisel för vin som levereras till destillation skall vara 65 % av orientcrings-firiset. b'örcbyggandc destillation förutsätter atl producenten rivilligt ansluter sig lill detta förfarande.
7 Enligt artikel 41.1 i förordning nr 822/87 skall under de produktionsår när det fattas beslut om destillation en sådan genomföras så snart den motsvarande åtgärden träder i kraft. Om marknaden för bordsvin kräver det kan det under samma produktionsår fattas beslut om andra lämpliga åtgärder. Enligt första och andra punkten i artikel 41 kan för övrigt stöd för destillation beslutas inte enbart parallellt med obligatorisk destillation, utan även när det inte fattats beslut om obligatorisk destillation. Stöddestillation får dock, utom när rådet beslutar annat, inte överstiga 6200000 hektoliter. Det pris som betalas till vinproducenterna uppgår till 82 % av orienteringspriset (artikel 41.6 i förening med artikel 29, första stycket í förordning nr 822/87), det vill säga ett högre pris än det som betalas vid obligatorisk destillation.
8 Det handlar i allmänhet men inte nödvändigtvis om vin av lägre kvalitet.
9 Enligt artikel 27.2, 27.3 och 27.4 i förordning nr 822/87 skall för varje bordsvinslyp ett orientcringspris fastställas före den 1 augusti för varje produktionsår. Orientcringsprisct skall fastställas på grundval av genomsnittet av de priser som har noterats för vintypen i fråga under de två senaste produktionsåren före tidpunkten för fastställandet och på grundval av prisutvecklingen under det innevarande produktionsåret. Slutligen skall orientcringsprisct fastställas i produktionsledet och skall uttryckas, allt efter vintypen, antingen i ecu per % vol./hl eller i ecu/hl.
10 Punkt 3 i dess lydelse enligt rådets förordning (LEG) nr 1566/93 av den 14 juni 1993 (EGT L 154, s. 39; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 85), se artikel 1.5.
11 Punkt 4 i dess lydelse enligt artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 1441/88 av den 24 maj 1988 (EGT L 132, s. 1).
12 I den lydelse som ersatt den ursprungliga texten genom förordning nr 1566/93 (artikel 1.5).
13 1 dess lydelse enligt artikel 1.2 b i rådets förordning (EKG) nr 1972/87 av den 2 juli 1987 (EGT I. 181, s. 26; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 239).
14 EGT L 224, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 24. Förordning nr 2396/84 återges i sin lydelse enligt kommissionens forordning (EEG) nr 3643/87 av den 3 december 1987 (EGT L 342, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 202) samt enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3373/89 av den 9 november 1989 (EGT L 325, s. 19; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 189).
15 I dess lydelse efter komplettering genom artikel 1 i förordning nr 3373/89.
16 Ersatt av bilagan i förordning nr 3643/87.
17 EGT L 369, s. 59; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 81.
18 Klasserna för avkastningen är de följande: högst 45 hl/h, mer än 45 hl/ha, men högst 70 hl/ha, mer än 70 hl/ha, men högst 90 hl/ha, mer än 90 hl/ha, men högst 110 hl/ha, mer än 110 hï/ha, men högst 140 hl/ha, mer än 140 hl/ha men högst 200 hl/ha, — mer än 200 hl/ha.
19 EGT L 45, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 44.
20 I dess lydelse enligt artikel 1.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3699/92 av den 21 december 1992 (EGT L 374, s. 54).
21 I dess lydelse enligt artikel 1.2 i förordning nr 3699/92.
22 I artikel 23, andra stycket anges följande: Efter utgången av tidsfristerna skall inköpspriset för de levererade mängderna samt priset för den alkohol som har framställts av dessa mängder och levererats till interventionsorganet minskas med ett belopp som motsvarar det stödbelopp som fastställs för neutral alkohol för destillationen i fråga. Stöd skall inte betalas ut för destillat som inte levereras till interventionsorganet.
23 EGT L 44, s. 9.
24 Jag vill erinra om att förebyggande destillation av vissa mängder vin för produktionsåret 1993/94 har fastställts genom kommissionens förordning (EEG) nr 2094/93 av den 28 juli 1993 om förebyggande destillation enligt artikel 38 i förordning nr 822/87 för produktionsåret 1993/94 (EGT L 190, s. 23). I artikel 38.2 i förordning nr 822/87 föreskrivs att uppköpsprisct för vin som levereras till förebyggande destillation skall vara 65 % av orienteringspriset.
25 Jag vill erinra om alt priset för den obligatoriska destillationen inverkar avrådande pä producenterna. Det motsvarar 50 % av orienteringspriset och kan även vara lägre, alltefter den totala mängd som skall destilleras. I artikel 4 i förordning nr 343/94 fastställs uppköpspriset för bordsvin till obligatorisk destillation till 0,83 ecu alltefter alkoholilait ί volym per bi (% vol/hl).
26 EGT L 58, s. 2.
27 EGT L 77, s. 12.
28 Denna produktmängd fastställs i artikel 6 i förordning nr 441/88.
29 Denna hektaravkastning fastställs i artikel 7 t förordning nr 441/88.
30 Aν bilagan framgår exempelvis att när avkastningen i område 4, Italien, är 50 hl/ha, andelen uppgår till 5,8 %, medan den stiger till 40,1 % när avkastningen är 100 hl/ha och till 87 % dä avkastningen är 200 hl/ha och uppnår 89 % med en avkastning ont 300 hl/ha.
31 KGT L. 198, s. 96.
32 Genom undantag frän artikel 12.4 första strecksatsen och 12.5 i förordning nr 441/88.
33 KGT L 332, s. 32; svensk specialutgåva, område 3, volym 64, s. 121.
34 KGT L.341, 1994, s. 76.
35 Genom undantag i förordning nr 343/94 och i artikel 12.4 andra stycket och 12.5 i förordning nr 441/88.
36 Enligt käranden vid den nationella domstolen uppgick böterna till 18900000 italienska lire (LIT).
37 Godkänd genom lag av den 4 november 1987.
38 Jag vill erinra om att bestämmelserna om den mängd vin som skall levereras till obligatorisk destillation i område 4, dvs. Italien, i två fall har varit föremål för talan om ogiltighetsförklaring (se beslut från ordföranden i förstainstansrättcn av den 29 juni 1995, i mål T-183/94, Cantina cooperativa fra produttori vitivinicolo di Torre de Mosto m. fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-1941 och av den 15 mars 1995, i mål T-6/95 R, Cantine dei colli Berici coop, arl mot kommissionen, REG 1995, s. II-647) som avvisades av förs tai ns tans rätten. I mål T-183/94 bedömdes överklagan inte kunna upptas till sakprövning på grund av att sökandena inte var personligen berörda av de överklagade beslu-
39 Se till exempel dom av den 29 november 1978 i mål 83/78, Pigs Marketing Board (REG 1978, s, 2347, punkt 25; svensk specialutgåva volym 4), och dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673, punkt 15; svensk specialutgåva, volym 13).
40 Se dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6), punkt 21, av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bschcr (REG 1990, s. I-4003), punkt 18, av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615), punkt 24 samt dom av den 5 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 60.
41 Se ovannämnd dom i målet Foglia, punkterna 18 och 20 samt dom av den 12 mars 1998 i mål C-314/96, Djabali (REG 1998, s. I-1149), punkt 19 och av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (REG 1983, s. 171), punkt 19. Se även dom av den 15 juni 1995 i de förenade målen C-422/93, C-423/93 och C-424/93, Žabala (REG 1995, s. I-1567), punkt 29.
42 Se som exempel dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563; svensk specialutgåva, volym 6), punkt 6, av den 11 juli 1991 i mål C-368/89, Crispoltoni (REG 1991, s. I-3695), punkt 11, av den 28 november 1991 i mål C-186/90, Durighello (REG 1991, s. I-5773), punkt 9, av den 3 mars 1994 i de förenade målen C-332/92, C-333/92 och C-335/92, Eurico Italia m. fl. (REG 1994, S. I-711), punkt 17, av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Soupergaz (REG 1995, s. I-1883), punkt 10 samt dom av den 26 oktober 1995 i mål C-143/94, Fourlanis (REG 1995, 5. I-3633), punkt 12, av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m. fl. (REG 1995, s. I-4321), punkt 15 och slutligen domen i målet Bosman, (ovan fotnot 39), punkt 61.
43 Se till exempel i första hand domen i målen Pigs Marketing Board och Lourenço Dias (ovan fotnot 38), punkt 25 resp. punkt 15.
44 Det är förmodligen av misslag som den nationella domstolen anger siffran 2250000 hl.
45 Se till exempel dom av den 19 mars 1992 i mål C-311/90, Hierl (REG 1992, s. I-2061), punkt 18 och dom av den 20 september 1988 i mäl 203/86, Spanien mot rådet (REG 1988, S.4563), punkt 10, av den 17 maj 1988 i mäl 84/87, Erpelding (REG 1988, s. 2647), punkt 29, av den 21 februari 1990 i de förenade målen C-267/88— C-285/88, Wuidart m. fl. (REG 1990, s. 435), punkt 13 och av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m. fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 26.
46 Se dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m. fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 51, samt av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide (REG 1984, s. 4209), punkt 28.
47 Se även tredje och fjärde övervägandet i förordning nr 610/94 med motsvarande lydelse.
48 Denna prognos för perioden 1993/94 har publicerats i EGT C 49, 1994, s. 12.
49 Den bestod av en viss mängd druvsaft (totalt 7245000 bl) samt produkter som är avsedda för vinframställning (totalt 91365000 hl).
50 Det vill säga skillnaden mellan 87385000 hl och 79807000 hl.
51 Prognosen anger 54464000 hl före destillation, men efter vinframställning.
52 Motsvarande produktmängd för dessa fem månaders normala förbrukning beräknades enligt följande (79807000 χ 5): 12 = 33253000 hl.
53 Kommissionen anger att den direkta konsumtionen av bordsvin t gemenskapen år 1996 uppgick till 70000000 hl medan den år 1982 uppgick till 9000000 hl.
54 Jag vill erinra om att denna möjlighet medges kommissionen genom artikel 11 andra stycket i förordning nr 822/87 i dess lydelse enligt förordning nr 1972/87.
55 Under det muntliga förfarandet hävdade den italienskaregeringen att man borde ha stött sig pâ en annan siffra (134271000 hl) som motsvarade produktionen av bordsvin för produktionsåret 1993/94 (87385000 hl) ökad med lagren från början av detta produktionsår (46886000 hl). Denna summa ger de totala disponibla mängderna vid början av det kommersiella verksamhetsåret 1993/94. Detta påstående saknar grund. I artikel 4 i förordning nr 441/88 hänvisas till den genomsnittliga produktionen (min kursivering) av bordsvin och produkter i tidigare produktionsied än bordsvin, men inte till lager i början av produktionsåret. Oberoende härav har någon diskriminering inte påvisats som missgynnar de italienska producenterna, eftersom kommissionens utvärdering i alla händelser baserades på objektiva uppgifter.
56 Siffran följer av en sammanräkning av den genomsnittliga produktion per medlemsstat som avses i denna bestämmelse.
57 (79807000 hl χ 100): 145069000 hl = 55,01 %.
58 Enligt en tabell som kommissionen bifogade sitt skriftliga svar på domstolens fråga är fördelningen mellan medlemsstaterna av överskottet i tusentals hektoliter (hl), enligt dessa staters produktionsprognos och på grundval av en referensprocentandel om 55,01 % den följande: Medlemsstat Referenskvantitet Referens mängd för produktionsåret 1993/1994 Produktion 1993 Överskott Skillnad % I 64163 35296 45025 9729 77,31 FR 40182 22104 23500 1396 11,09 ES 27500 15128 15490 362 2,88 PT 7250 3988 3050 — — GR 4632 2548 3645 1097 8,72 DE 1342 738 630 — — Totalt 145069 79802 91365 12584 100,00
59 Fördelning av mängder i hektoliter (hl) som skall destilleras under produktionsåret 1993/94. Destillation Obligatorisk Förebyggande Stöd Totalt Överskott 18200000 10112000 3000000 21200000
60 Den italienska regeringen bestred dessa argument vid förhandlingen, men i brist på bevis finner jag den knappast vara övertygande på den punkten.
61 Exempelvis accepterade Spanien, enligt kommissionen, alt till obligatorisk destillation leverera 3000000 hl (i stället för 524160 hl som var dess andel enligt den teoretiska beräkningen) men ökade produktmängden vin till stöddcstillation från 86000 hl till 400000 hl.
62 Se i denna fråga dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 29 och av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Allanta Fruchthandelsgesellschaft m. fl. II (REG 1995, s. I-3799), punkt 16.
63 En försummad destillation kan ha olika orsaker: enligt kommissionens exempel kan det liandia om producenters enskilda beslut all inte efterkomma sina skyldigheter, i vilkel fall de kan bli straffade enligt nationell lagstiftning, eller om att hänsyn tagits till progressiva tabeller (om hektaravkastning) som inte motsvarar verkligheten.
64 När del gäller frågan om kommissionens kontroll av giltigheten av nationella myndigheters rättsakter före dess eget beslut skall understrykas att domstolen i dom av den 3 december 1992 i mål C-97/91, Oleificio Borelli mot kommissionen (REG 1992, s. I-6313 punkt 9— 13; svensk specialutgåva volym 13), fastslog följande: Det skall påpekas alt domstolen i en talan som väcks enligt artikel 173 i fördraget inte är behörig all avgöra om en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet är lagenlig. Domstolen tillade följande: Detta gäller även om åtgärden utgör en del av gemenskapens beslutsprocess, eftersom del klart framgår av kompetensfördelningen på området mellan de nationella myndigheterna och gemenskapens institutioner alt den nationella myndighetens åtgärd är bindande för gemenskapens beslutsfattande organ och därmed avgörande för innehållet i det gemenskapsbeslut som skall fattas. Domstolen förklarade vidare följande: Så är fallet om den behöriga nationella myndigheten i silt yttrande avstyrker en ansökan om slöd frän EUGFJ ... nämligen att ett projekt endast kan komma i fråga för stöd från EUGFJ om det tillstyrks av den medlemsstat inom vars territorium det skall genomföras. Därför kan kommissionen, om yttrandet är negativt, varken fortsätta bedömningen av projektet i enlighet med bestämmelserna i den förordningen eller ens granska lagenligheten av det yttrande som avgetts. Domstolen preciserade även följande: Sålunda kan eventuella felaktigheter vad gäller yttrandet under inga omständigheter ha någon inverkan på giltigheten av det beslut genom vilket kommissionen avslagit stödansökan. Avslutningsvis fastställde domstolen följande: Del ankommer därför på de nationella domstolarna att, i förekommande efter ett förhandsavgörande frän domstolen, avgöra om den nationella åtgärden i fråga är lagenlig. De skall härvid tillämpa samma kriterier som vid prövning av alla andra slutgiltiga beslut som tagits av samma nationella myndighet och som kan antas skada tredje mans rättigheter, och sålunda ta upp en sådan talan till sakprövning, även om de nationella proccssuclla reglerna inte föreskriver delta i ett sådanl fall.
65 Jag vill erinra om att denna sanktion som i enlighet med artikel 79 i förordning nr 822/87 föreskrivs i italiensk rätt utgörs av böter om 50000 LIT per hundra kilo eller bråkdel av hundra kilo som inte har levererats till destillation.
66 En bestämmelse som har anpassats enligt artikel 47.1 i avdelning III i förordning nr 822/87.
67 Se punkt 52 i domen i målet Crispoltoni m. il., ovan fotnot 45, (beträffande i vilken män del är diskriminerande att låta samtliga producenter påverkas av de ogynnsamma följderna av alt produktionen liar överskridits, oberoende av frågan i vilken nian de har bidragit till detta överskridande), samt dom av den 24 januari 1991 i mål C-27/90, SITPA (REG 1991, s. I-133), punkt 20, och dom av den 26 mars 1998 i mål C-324/96, Petridi (REG 1998, s. I-1333), punkt 35.
68 Se till exempel dom av den 9 juli 1985 ¡ mål 179/84, Bozzetti (REG 1985, s. 2301). Detta mål gällde införandet av en avgift för gemensamt ansvar på marknaden för mjölk och mjölkprodukter.
69 Domen i målet Bozzetti, punkt 34.
70 Se domen i målet Duff m. fl. (ovan fotnot 44), punkt 20, samt punkt 23 och följande i mitt förslag till avgörande i målet. Se även dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82— 215/82, Deutsche Milchkontor m. fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7), punkt 30 och av den 10 januari 1992 i mål C-177/90, Kühn (REG 1992, s. I-35), punkt 13.
71 Domen i målet Duff m. fl., punkt 20.
72 I sin dom av den 28 oktober 1982 i mål 52/81, Faust mot kommissionen (RUG 1982, s. 3745), punkt 27 om skadeståndstalan enligt artikel 215 andra stycket i EEG-fördragel och som gäller skyddsåtgärder mot import av svampkonservcr fastställde domstolen följande: Eftersom gemenskapsinstitutionerna har utrymme för skönsmässig bedömning vid val av metoder som är nödvändiga för att genomföra deras politik har näringsidkarna inte rätt att ha berättigade förväntningar pä att en befintlig situation skall upprätthållas som kan ändras genom de beslut som dessa institutioner fattar ¡nom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
73 Se till exempel domen i malet Kühn (ovan fotnot 69), punkt 14.
74 Den nationella domstolen har även hänskjutit en fråga om giltigheten av artikel 1.3 i förordning nr 465/84, en artikel som inte existerar. Se mina kommentarer härom i punkt 52.
75 Galileo Zaninotto har i synnerhet åberopat artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2048/89 av den 19 juni 1989 om allmänna bestämmelser för kontroller inom vinscktorn (EGT L 202, s. 32; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 233). Enligt första och andra övervägandet har med denna förordning, för att uppnå en enhetlig tillämpning av bestämmelserna inom vinscktorn, utarbetats regler ... i syfte att dels förbättra de kontrollåtgärder som redan gäller på gemenskapsnivå och på nationell nivå, dels stärka samarbetet mellan de myndigheter som svarar för kontroller inom vinscktorn. Genom förordningen har även allmänna bestämmelser ... fastställts för att införa och tilllämpa ett gemenskapssystem som omfattar en inspektorskår specialiserad för kontroller inom vinscktorn, och som har till uppgift att på gemenskapsnivå ansvara för den enhetliga tillämpningen av gemenskapens bestämmelser. Enligt tredje övervägandet har genom denna förordning bestämmelser fastställts om hur de nationella myndigheterna och kommissionen skall bistå varandra i syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av reglerna inom vinscktorn, särskilt genom förebyggande verksamhet och uppdagande av oegentligheter eller handlingar som misstänks bryta mot reglerna.
76 Galileo Zaninotto anför att vinodlingsarealen i Italien är 700000 ha och inte 900000 ha.
77 I artikel 80 i förordning nr 822/87 föreskrivs bestämmelser om upprättande av ett vinodlingsregister. Denna fråga är för övrigt föremål för rådets förordning (EEG) nr 2392/86 av den 24 juli 1986 om upprättandet av ett gemenskapsregister över vinodlingar (EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 21, s. 173), vilken har ändrats flera gånger, särskilt genom rådets förordning (EG) nr 1549/95 av den 29 juni 1995 (EGT L 148, s. 37).
78 Kommissionen liar för övrigt konstaterat att upprättandet av ett vinodlingsregister har skapat verkliga svårigheter för medlemsstaterna och att fram till slutet av februari manad 1997 endast tvä länder (Tyskland och Luxemburg) förfogade över ett fungerande register. De övriga medlemsstaterna, däribland Italien, hade ännu inte varit i stând alt skapa ett sådant register eller att göra det klart att tas i bruk. För att möta denna svårighet antog rådet förordning (EG) nr 1596/96 av den 30 juli 1996 med ändring av förordning nr 2392/86 (EGT 1. 206, s. 38), genom vilken tidsfristen för upprättande av en geografisk referensplan som täcker samtliga vinodlingsarealer förlängdes till den 31 december 1996. Den geografiska planen är en väsentlig komponent i vinodlingsregistret som sedan skall tjäna som referensbas för alt styra gemenskapens åtgärder på vinmarknaden.
79 Se till exempel dom av den 11 juli 1990 i mäl C-323/88, Sermcs (REG 1990, s. I-3027), punkt 33 och av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I-2069; svensk specialutgåva, volym 11) punkt 134 samt domen i målet Crispoltoni m. il. (ovan fotnot 45), punkt 27.
80 Kommissionens meddelande av den 22 juli 1993, s. 8, åberopades i detta sammanhang.
81 Sc till exempel domen i målet Crispoltoni m. fl. (ovan fotnot 45), punkt 41, dom av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schräder (REG 1989, s. 2237; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 21, av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m. fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 12, av den 4 juli 1996 i mål C-295/94, Hüpcdcn (REG 1996, s. I-3375), punkt 14 och av den 4 juli 1996 i mål C-296/94, Pictsch (REG 1996, s. I-3409), punkt 15.
82 Se till exempel ovannämnda dom i målet Schrädcr, punkt 22 och i målet Fedesa m. fl, punkt 14 samt dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973), punkterna 89 och 90.
83 Se som exempel även domen i målet Fedesa m. fl.(ovan fotnot 80), punkt 14 samt domen i målet Crispoltoni m. fl. fovan fotnot 451. punkt 42.
84 Se till exempel dom av den 7 februari 1973 i mål 40/72, Schroeder (REG 1973, s. 125), punkt 14 och ovannämnda dom i målet Crispoltoni m. fl., punkt 43.
85 Se till exempel domen i målet Crispoltoni (ovan fotnot 45), punkt 43 samt domen i målet Wuidart m. fl. (ovan fotnot 44), punkt 14.
86 Se till exempel dom av den 18 september 1986 i mål 116/82, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 2519), punkt 28.
87 Se till exempel domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 61, punkt 24), domen i det ovannämnda målet Cispoltoni m. fl. (fotnot 45, punkt 32), och domen i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet (fotnot 81, punkt 47).
88 Jag vill erinra om att avkastningen per hektar baseras på de deklarationer som producenterna själva upprättar i enlighet med artikel 3 i förordning nr 822/87 och artikel 5 i förordning nr 3929/87.
89 Kommissionen understryker i sitt meddelande COM (380) till ridet av den 22 juli 1993 om vinpolitikcns utveckling och framtid (punkt 3, s. 10) att den obligatoriska destillationen bör förbli hörnstenen i systemet, eftersom endast den gör det möjligt att till godtagbar kostnad eliminera överskottet på marknaden. Denna marknad kännetecknades i åratal av en bestående strukturell obalans.
90 Enligt artikel 39.6 i förordning nr 822/87 i dess lydelse efter ändring genom artikel 1.2 i förordning nr 1441/88 skall till exempel uppköpspriset för bordsvin som skall levereras till obligatorisk destillation fastställas på grundval av de mängder som skall destilleras till 50 % eller 40 % av orienteringsprisct. I praktiken motsvarar det 50 % upp till 12500000 hl destillerad mängd och 40 % för mängder därutöver.
91 Jag vill erinra om att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 4/87 om gemenskapens åtgärder för destillation av vin åtföljd av svar från kommissionen (EGT C 297, 1987, s. 36) gjorde följande iakttagelser angående åtgärder för obligatorisk destillation av bordsvin på grundval av den hektaravkastning som producenterna uppnår:7.9 Dessa åtgärder anses allmänt som ett effektivt medel för att lösa problemet med överproduktion av vin inom gemenskapen eftersom de genom att tillämpas progressivt avskräcker producenterna från hög avkastning. 7.10 Samtidigt som domstolen anför att dessa åtgärder är ett steg i rätt riktning anser den dock det att det är föga troligt att de skulle märkbart kunna hejda produktionen, i huvudsak därför att (a)dct pris som erbjuds producenterna, och som motsvarar 50 % av ori en tcringsp riset, fortfarande är av intresse for producenter i vissa områden, (b)dc tillämpningsbcstämmclscr som kommissionen antagit och som föreskriver ett system för överföring av producenternas skyldigheter gör åtgärderna ineffektiva med avseende på höga avkastningar, så mycket mer som producenten kan överföra sin skyldighet till en producent i vilket annat vinodlingsområde som helst inom gemenskapen, vilken till och med kan leverera en annan sorts vin. Domstolen anser att ett sådant överföringssystem strider mot andan i Europeiska rådets överenskommelse som uttryckligen syftar till att avråda från for hög avkastning. (Vad som avses är det möte som Europeiska rådet höll i Dublin den 11 december 1984).
92 Jag vill erinra om att kommissionen i det ovannämnda meddelandet till rådet av den 22 juli 1993 (fotnot 88) ansåg att det var möjligt att tillämpa ett system enligt vilket medlemsstaten som fördclningsmctod kunde tillämpa inte endast hektaravkastning utan även produktionslager samt varje annat objektivt kriterium.
93 Som tidigare angivils motsvarar detta pris 50 % av orientcringspriset upp till 12500000 hektoliter och 40 % pä mängder därutöver.
94 Denna fördelning har genomförts genom artikel 1.4 i förordning nr 343/94. Jag vill erinra om att den mängd som under produktionsåret 1993/94 skulle levereras till obligatorisk destillation i Spanien uppgick till 3000000 hl.
95 Den nationella domstolen hänvisar till exempel till ovannämnda dom i målet Wuidart m. fl. (fotnot 44) i vilket bland annat frågan hade väckts om en medlemsstats möjlighet att betrakta hela sitt territorium som ett enda område i den mening som avses i en bestämmelse i en förordning angående den gemensamma organisationen av marknaden för en jordbruksprodukt (i målet gällde det mjölk- och mjölkproduktscktorn).
96 Se till exempel dom av den 29 juni 1989 i mål 22/88, Vreugdcnhil och Van der Kolk (REG 1989, s. 2049), punkt 16, av den 18 juni 1989 i mål 167/88, Association générale des producteurs de blé et autres céréales (REG 1989, s. 1653; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 15 och av den 11 mars 1987 i de förenade målen 279/84, 280/84, 285/84 och 286/84, Rau m. fl. mot kommissionen (REG 1987, s. 1069), punkt 14.
97 I fallet Italien har kommissionen för övrigt inte som i fallet Spanien utnyttjat sin möjlighet enligt artikel 4.1 andra stycket i förordning nr 441/88, enligt vilken produktionsområdena i den mening som avses i artikel 39.3 i förordning nr 822/87 skall sammanfalla med större administrativa enheter än kommuner och omfatta administrativa enheter för vilka det inte finns statistik för de refcrensproduktionsår som avses i artikel 39.3 andra stycket andra strecksatsen i förordning nr 822/87.
98 Se dom av den 15 maj 1984 i mål 121/83, Zuckerfabrik Franken (RUG 1984, s. 2039), punkt 13.
99 Som exempel nämner kommissionen att Apulien, Kmilien-Romagna och Venelien har motsvarande hektaravkaslning, om inte högre än den genomsnittliga nationella avkastningen, till skillnad frän avkastningen pi Sicilien som ligger under det nationella genomsnittet.