Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 25 februari 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 Vid den tidpunkten rörde det sig om Rechtbank, vilken som påpekats däremot ogillade talan om ogiltigförklaring.

3 Domen i målet Van Schijndel, punkt 11.

4 Jämför i detta avseende dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym, 3, s. 261) punkt 5, dom av den 16 december 1976 i mål 45/76, Cornet BV (REG 1976, s. 2043), punkterna 12—16, dom av den 27 februari 1980 i mål 68/79, Just (REG 1980, s. 501; svensk specialutgåva, volym 5, s. 31), punkt 25, dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389), punkt 14, dom av den 25 februari 1988 i de förenade målen 331/85, 376/85 och 378/85, Bianco och Girard (REG 1988 s. 1099; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 12, dom av den 24 mars 1988 i mål 104/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 1799), punkt 7, dom av den 14 juli 1988 i de förenade målen 123/87 och 330/87, Jeunehomme m.fl. (REG 1988, s. 4517), punkt 17, dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 43, dom av den 9 juni 1992 i mål C-96/91, kommissionen mot Spanien (REG 1992, s. I-3789), punkt 12, dom av den 1 april 1993 i de förenade målen C-31/91—C-44/91, Lageder m.fl. (REG 1993, s. I-1761), punkterna 27—29, dom av den 17 juli 1997 i mål C-242/95, GT-Link (REG 1997, s. I-4449), punkterna 24 och 27, samt dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1998, s. I-4951), punkterna 19 och 34.

5 Dom av den 16 januari 1974 i mål 166/73, Rheinmühlen (REG 1974, s. 33; svensk specialutgåva, volym 2, s. 195), punkterna 2 och 3.

6 Dom av den 23 mars 1982 i mål 102/81, Nordsee (REG 1982, s. 1095; svensk specialutgåva, volym 6, s. 345), punkt 14, i vilken domstolen i fråga om nödvändigheten av att gemenskapsrätten iakttas i sin helhet i samtliga medlemsstater har preciserat att [pjarterna i ett avtal kan därför inte frångå gemenskapsrätten.

7 Jämför generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Van Schijndel, punkt 18.

8 Se domen i målet Van Schijndel, punkt 21.

9 Se domen i det ovannämnda målet Nordsee, punkterna 10—16.

10 Det är i detta avseende inte överflödigt att erinra om att det i förevarande mål inte är fråga om riktigheten eller omfattningen av förbudet för skiljemän att begära förhandsavgöranden.

11 Dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93 (REG 1995, s. I-4599).

12 Se domen i det ovannämnda målet Van Schijndel, punkt 14.

13 Se domen i det ovannämnda målet, punkt 14.

14 Se domen i det ovannämnda målet, punkt 14.

15 Se domen i det ovannämnda målet, punkt 15.

16 Dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92 (REG 1994, s. I-1477; svensk specialutgåva, volym 15).

17 Min kursivering.

18 Se domen i det ovannämnda målet C-312/93, punkt 17.

19 Självfallet skulle ett alternativ kunna vara att tillåta skiljemännen att göra begäran om förhandsavgörande. Såsom ovan har påpekats, faller denna fråga utanför ramen för denna tvist. Se i det avseendet Prêchai, S., Community Law and National Courts: The Lessons from Van Schijndel, i Common Market Law Review, 1998, s. 681 ff.

20 Vad beträffar nullitet är denna retroaktiv oavsett om det prövande organet utfärdar en förklaring om att så är fallet eller inte. Jämför exempelvis dom av den 6 februari 1973 i mål 48/72, Brasserie de Haecht (REG 1973; svensk specialutgåva, volym 2, s. 67), punkterna 25—27.

21 Jämför dom av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage Corporation och Continental Can (REG 1973, s. 215; svensk specialutgåva, volym 2, s. 89), i vilken domstolen påpekade att [i] argumentationen om att artikel 3 f endast innehåller ett allmänt program utan rättsliga verkningar, bortses från att artikel 3 rör fullföljandet av de mål som enligt denna artikel är nödvändiga för att kunna genomföra gemenskapens uppgifter (min kursivering).

22 Dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 25.

23 Dom av den 17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux (REG 1989, s. 3137), punkt 36, dom av den 17 oktober 1989 i de förenade målen 97/87, 98/87 och 99/87, Dow Chemical Ibérica m.fl. (REG 1989, s. 3165; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 22, dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 19.

24 Se även förstainstansrättens dom av den 27 oktober 1994 i mål T-34/92, Fiatagri och New Holland Ford (REG 1994, s. II-905; svensk specialutgåva, volym 16), punkt 39, i vilken det påpekades att faļrtikel 85.1 i fördraget föreskriver nämligen ett principiellt förbud mot avtal som har en konkurrensbegränsande karaktär. Denna bestämmelse utgör tvingande rätt och är således bindande för de sökande företagen, oberoende av varje åläggande från kommissionen på denna punkt.

25 Dom av den 17 januari 1984 i de förenade målen 43/82 och 63/82, VBVB och VBBB (REG 1984, s. 19; svensk specialutgåva, volym 7, s. 437), punkt 40. Se i samma avseende förstainstansrättens dom av den 9 juli 1992 i mål T-66/89, Publishers Association (REG 1992, s. II-1995). Se även generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Almelo, i synnerhet s. I-1486.

26 Se generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Almelo, punkt 40.

27 Det skall påpekas att det just är i detta avseende som det föreligger en skillnad mellan målen Peterbroeck och Van Schijndel, som kan förklara varför domstolen valt olika lösningar i de båda målen. I målet Van Schijndel hade de berörda nämligen inte berört frågan om de nationella bestämmelsernas förenlighet med konkurrensreglerna för första gången i de båda instanser som hade att bedöma sakfrågan, utan anfört ett nytt yrkande vid kassationsdomstolen. I målet Peterbroeck hade däremot ett administrativt organ (skattedirektören) som inte utgör en domstol i den mening som avses i artikel 177 uttalat sig i första instans. Det var endast i det andra fallet som domstolen drog slutsatsen att den belgiska processrättsliga bestämmelsen var oförenlig med gemenskapsrätten. Se Hoskins, V.M., Tilting the balance: supremacy and national procedural rules, i European Law Review, 1996, s. 365

28 Se domen i målet Peterbroeck, punkt 14, och domen i målet van Schijndel, punkt 19.

29 Dom av den 9 juni 1964 i de förenade målen 79/63 och 82/63, Reynier m.fl. (REG 1964, s. 511, särskilt s. 527). Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Peterbroeck (REG 1995, s. I-4606), punkt 23.