Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 november 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), som i sin tur har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT L 355, s. 5; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 86).

3 Jacopo Peris Eurydike, som komponerades i slutet av femtonhundratalet, är den första opera som har bevarats till våra dagar, eftersom det endast återstår fragment av denne kompositörs dramatiska verk Dàfne, och med hänsyn till att L'Amfiparnaso av Orazio Vecchi, som några anser vara det första exemplet på lyrisk opera, endast är en viktig övning i polyfoni bestående av små sånger, pantomimer, madrigaler och dialoger. Eurydike framfördes första gången den 6 oktober 1600 i palatset Pitti i Florens, med anledning av bröllopet mellan Maria de Medici och Henrik IV av Frankrike.

4 På sidan 116 i sitt verk El arte del canto, upplaga Vergara, Buenos Aires, 1991 (originalupplaga är Rusconi Libri S.p.A. från år 1989) skriver Giuseppe Di Stefano: Att bli en operasångare i ordets mest fullständiga bemärkelse tycktes mig vara ouppnåbart. Det var lätt att sjunga en romans, men att gå ut förklädd på scenen, röra sig på ett passande sätt, komma ihåg noterna och deras notvärde, memorera alla ord och ge dem rätt framtoning genom lämpligt val av uttryck, oupphörligen försöka åstadkomma den klang som var vackrast och bäst gjorde instrumentet rättvisa och slutligen, följa dirigenten utan att det märktes, det föreföll mig något... oerhört!

5 På sidorna 95 och 96 i ovannämnda verk berättar Di Stefano att han under sin krigstjänstgöring i Frugarolo i Erovinsen Alessandria i början av andra världskriget allades till en militärläkare som gav honom order om att sjunga. Jag tror inte att jag någonsin har efterkommit en dirigents tecken att falla in med samma iver som vid detta tillfälle. Jag blev stående i giv akt och sjöng utan avbrott Che gelida mannina, den berömda romansen i La Bohème av G. Puccini. Den bistre läkaren började le och han fällde omedelbart sin dom: Jag skall se tili an du får lämna granatkastarbataljonen för att arbeta med mig här på ältlasarettet. Då kommer du an vara mindre utsatt för dåligt väder.

6 Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), som i sin tur har ändrats genom ovannämnda förordning nr 3811/86.

7 Den 14 juli 1959 gav Maria Callas en minnesvärd konsert i Thêatre Royal de la Monnaie, då hon sjöng Ernani involami (ur operan Ernani) och Tu che fa vanità (ur Don Carlos), två arior av Verdi av stor betydelse för musiken och dramat. Den framstående teatern i Bryssel kan ståta med att ha tagit emot en sångerska och, som dirigenten och författaren René Leibowitz påpekade i en artikel i Jean-Paul Sartres tidning Les temps modernes; den enda bland sopranerna vars rykte som utomordentlig artist har överträffat de gränser som normalt har fastställts till och med för de största och mest ansedda stjärnorna (Ardoin, J.: Callas. El arte y la vida, Ed. Pomaire, Barcelona, 1979, s. 4).

8 Rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13).

9 Denna artikel ingår faktiskt i förordning nr 574/72 och inte i förordning nr 2001/83, såsom felaktigt har angivits av den nationella domstolen. Förordning nr 2001/83 Består av tre artiklar där det förutom dess ikraftträdande endast före- skrivs om att rubriken, innehållsförteckningen och bestämmelserna i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 skall ersättas med de texter som anges i dess bilaga I och bilaga II.

10 Administrativa kommissionen upprättades genom artikel 80 i förordning nr 1408/71. Den är knuten till Europeiska gemenskapernas kommission och består av en regeringsföreträdare för var och en av medlemsstaterna. De flesta av dess uppgifter beskrivs i artikel 81 i ovannämnda förordning och i artikel 2 i förordning nr 574/72.

11 Beslut nr 130 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare av den 17 oktober 1985 om de nödvändiga standardblanketterna för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 (E 001, E 101—127, E 201—215, E 301—303, E 401—411) (EGT L 192, 1986, s. 1).

12 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-431/92, kommissionen/Tyskland (REG 1995, s. I-2189), punkt 22.

13 Ibidem, punkt 21.

14 Rådets förordning (EEG) nr 1390/81 av den 12 maj 1981 om utvidgning av förordning (EEG) nr 1408/71 till att omfatta även egenföretagare och deras familjer (EGT L 143, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 132).

15 EGT C 14, 1978, s. 9.

16 EGT C 246, 1978, s. 2.

17 Emellertid väntas för närvarande ett avgörande från domstolen i mål C-3/98, Schacht, där Hof van beroep te Gent (Belgien) har begärt en tolkning av denna bestämmelse. Tolkningsfrågan publicerades i EGT C 72, 1988, s. 9.

18 Dom av den 13 mars 1997 i mål C-131/95, Huijbrechts (REG 1997, s. I-1409), punkt 16. Se, i detta avseende, dom av den 1 april 1993 i mål C-136/91, Findling Wälzlager (REG 1993, s. I-1793), punkt 11 och av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, ACATEL Electronics Vertriebs (REG 1994, s. I-2305), punkt 21.

19 Domen i målet Huijbrechts (ovan fotnot 17), punkt 17. Se, i detta avseende, dom av den 24 mars 1994 i mål C-71/93, Van Poucke (REG 1994, s. I-1101), punkt 22, av den 16 februari 1995 i mål C-425/93, Calle Grenzshop Andresen (REG 1995, s. I-269), punkt 9, och av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 28.

20 Dom av den 5 maj 1977 i mål 102/76, Perenboom (REG 1977, s. 815), punkt 11.

21 I mitt förslag till avgörande inför domarna av den 30 januari 1997 i mål C-340/94, De Jaeck (REG 1997, s. I-461) och i mål C-221/95, Hervein och Hervillier (REG 1997, s. I-609), särskilt s. I-494 respektive I-634, föreslog jag att domstolen, utöver svaren på de nationella domstolarnas tolkningsfrågor, skulle ogiltigförklara artikel 14c.1 b och bilaga 7 till förordning nr 1408/71, i den utsträckning som där föreskrivs att en person som samtidigt utövar verksamhet som anställd inom en medlemsstats territorium och som egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av båda staternas lagstiftning.

22 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-60/93, Aldewereld (REG 1994, s. I-2991), punkterna 18—20.

23 Dom av den 10 juli 1986 i mål 60/85, Luijten (REG 1986, s. 2365), punkt 14, av den 3 maj 1990 i mål C-2/89, Kits van Heijningen (REG 1990, s. I-1755), punkt 20, av den 4 oktober 1991 i mål C-196/90, De Paep (REG 1991, s. I-4815; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 18 och domen i målet Kuusijärvi, (ovan fotnot 18), punkt 30.

24 Rådets förordning nr 3 av den 25 september 1958 (EGT 30, 1958, s. 561).

25 Dom av den 17 december 1970 i mål 35/70, Manpower (REG 1970, s. 1251), punkterna 10—12. Se, ¡ detta avseende, dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, Van der Vecht (REG 1967, s. 445, särskilt s. 457).

26 Beslut nr 128 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 14.1 a och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning beträffande arbetstagare som sänds till annan medlemsstat (EGT C 141, 1986, s. 6).

27 Beslut nr 162 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare av den 31 maj 1996 om tolkningen av artiklarna 14.1 och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning beträffande arbetstagare som sänds till annan medlemsstat (EGT L 241, s. 28).

28 Punkt 19 (ovan fotnot 20).

29 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691), punkterna 32 och 36.

30 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, omrade 5, volym 1, s. 33).

31 Punkterna 22 och 23 (ovan fotnot 20).

32 Dom av den 28 februari 1989 i mål 29/88, Schmitt (REG 1989, s. 581) och av den 20 oktober 1993 i mil C-297/92, Baglieri (REG 1993, s. I-5211), punkt 13.

33 Denna fråga har redan utretts av domstolen i domarna i målen Van der Vecht och Manpower (ovan fotnot 24).

34 Ovan fotnot 20.

35 Se dom av den 30 januari 1997 i mål C-221/95, Hervein och Hervillier (REG 1997, s. I-609) och det förslag till avgörande som jag lade fram i detta mål den 11 juli 1996 (REG 1997, s. I-611).

36 Ovan fotnot 10.

37 Dom av den 11 mars 1982 i mal 93/81, Knoeller (REG 1982, s. 951), punkt 9.

38 Rådets förordning nr 4 av den 3 december 1958 om tillämpningen av förordning nr 3 (EGT 30, 1958, s. 597).

39 Den aktuella modellen antogs genom beslut nr 158 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare av den 27 november 1995 om de nödvändiga standardblanketterna för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 201—E 215) (EGT L 336, 1996, s. 1).

40 Rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 206, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 46).

41 Förslag till avgörande i mål Calle Grenzshop Andresen (ovan fotnot 18), (REG 1995, s. I-271, särskilt s. I-282).

42 Ibidem, punkt 61.

43 Dom av den 14 maj 1981 ¡ mal 98/80, Romano (REG 1981, s. 1241), punkt 20.

44 Se till exempel dom av den 3 juni 1992 i mål C-45/90, Paletta (REG 1992, s. I-3423; svensk specialutgåva, volym 12, s. 115). I enlighet med Förbundsrepubliken Tysklands lagstiftning är arbetsgivaren den institution som är behörig att kontant betala ut sjukersättning till arbetstagaren under de första sex veckornas sjukfrånvaro.

45 Dom av den 8 juli 1992 i mål C-102/91, Knoch (REG 1992, s. I-4341), punkterna 53 och 54.

46 Beslut nr 126 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 14.1 a, 14a.1 a och 14b.1 och 146.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 141, 1986, s. 3).