Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 18 november 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 Beslutet har inte offentliggjorts.

3 Avtal om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet som undertecknades i Ankara den 12 september 1963 och som ¡ngicks for gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685).

4 EGT L 293, 1972, s. 4.

5 Med beaktande av vad som gjorts gällande av Safet Eyüp beträffande möjliga påföljder gentemot den som erbjuder en turkisk medborgare utan arbetstillstånd anställning (se nedan punkt 36), anser jag att ett svar på de tre törsta frågorna kan vara avgörande även beträffande eventuella brottmål gentemot dem som anställde sökanden mellan april 1997 (då begäran om att få arbetstillstånd ingavs) och juni 1999 (arbetstillståndet utfärdades).

6 Se dom av den 6 juni 1995 i mål C-434/93, Bozkurt (REG 1995, s. I-1475; svensk specialutgåva, volym 8, s. 517), punkterna 19 och 20, av den 23 januari 1997 i mål C-171/95, Tetik (REG 1997, s. I-329), punkt 20, och av den 17 april 1997 i mål C-351/95, Kadiman (REG 1997, s. I-2133), punkt 30.

7 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

8 Dom av den 17 april 1986 i mål 59/85 (REG 1986, s. 1283).

9 Punkt 15 (min kursivering). I målet Reed uttalade domstolen sig beträffande begreppet make i artikel 10 i förordningen, det vill säga beträffande en migrerande arbetstagares familjemedlemmars rätt till uppehåll. I förevarande mål är det emellertid familjemedlemmarnas rätt till anställning i värdmedlemsstaten som är aktuell. Denna åtskillnad förefaller inte hindra en analog lösning, på den grunden att det i förordningen finns en annan bestämmelse som kompletterar artikel 10 i förordningen och som är analog till artikel 7 första stycket i nämnda förordning, nämligen artikel 11. Denna artikel föreskriver rätten för en migrerande arbetstagares familjemedlemmar att ta anställning i värdmedlemsstaten och bland dessa familjemedlemmar återfinns uttryckligen make (se för övrigt punkt 17 i detta förslag).

10 I vilken föreskrivs följande: Vad beträffar punkterna 1 och 2 måste arbetstagaren för sin familj ha tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region där han eller hon är anställd...

11 Jag har redan konstaterat att man skall vägledas av artikel 10, liksom av alla andra bestämmelser i förordningen vid tolkningen av de sociala bestämmelserna i beslutet, se artikel 12 i avtalet (se punkten 12 i detta förslag) och rättspraxis som angivits i fotnot 5.

12 Dom av den 18 maj 1989 i mål 249/86, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 1263, punkt 10; svensk specialutgåva, volym 10, s. 31).

13 Yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkt 33. Bland ett flertal domar från domstolen, se exempelvis dom av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), punkt 17, av den 10 juli 1984 i mal 63/83, Kirk (REG 1984. s. 2689: svensk specialutgåva, volym 7, s. 623), punkt 22, av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92 P, x mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737), punkt 17, av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921, punkt 79, av den 8 juli 1999 i mal C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkterna 149 och 150 samt av den 8 juli 1999 i mål C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539) punkt 37.

14 Yttrande 2/94, punkt 33.

15 Yttrande 2/94, punkt 34.

16 Punkt 36 (min kursivering). Vidare stadgas det i målet Kadiman att syftet med artikel 7 första stycket är att en turkisk arbetstagare, som tillhör en medlemsstats laglisa arbetsmarknad, skall gynnas i sin anställning och sin vistelse genom att upprätthållandet av familjeband säkerställs (punkt 34, min kursivering). I målet kommissionen mot Tyskland (se fotnot 11), har domstolen tillika observerat att [det] framgår av förordningens bestämmelser att rådet, i syfte att underlätta rörligheten för arbetstagarnas familjemedlemmar, har tagit hänsyn till dels att det ur mänsklig synvinkel är viktigt för arbetstagaren att ha sin familj samlad hos sig... (punkt 11; min kursivering). Som jag redan angivit (se fotnot 8), innefattar dessa bestämmelser inte endast en regel som garanterar återföreningen av arbetstagarens familj i värdmedlemsstaten (se artikel 10 i förordningen), utan även en regel som föreskriver en rätt för familjemedlemmarna att ta anställning (se artikel 11 i nämnda förordning).

17 Förslag till avgörande föredraget den 9 juli 1998 i mål C-210/97, Akman (dom meddelad den 19 november 1998, REG 1998, s. I-7519, se även punkterna 37 och 43), se även dom av den 5 oktober 1994 i mål C-355/93, Eroghi (REG 1994, s. I-5113), punkt 22.

18 I detta hänseende, se exempelvis Cohen-Jonathan, G., Respect for Private Life and Family Life i R. S. J. Macdonald, E Matscher, H. Petzold, The European System for the Protection of Human Rights, Dordrecht, 1993, s. 405 och särskilt s. 434—436, samt Janis, M.W., Kay, R.S., Bradley, A.W., European Human Rights: text and materials, Oxford, 1996, s. 240—243.

19 Se dom av den 13 juni 1979, Marckx, ser. A, vol. 31, punkt 31 (där en moder och hennes utomäktenskapliga barn bedömdes utgöra en familj som var skyddad enligt artikel 8 i konventionen), av den 18 december 1986, Johnston, ser. A, vol. 112, punkterna 55 och 56 (där artikel 8 i konventionen förklarades tillämplig på en familj som utgjordes av ett barn och barnets ogifta föräldrar som bott tillsammans i femton ån varav en av makarna fortfarande var gift med en tredje person med vilken han hade tre barn); av den 21 juni 1988, Berrehab, ser. A, vol. 138, punkt 21 (i vilken Europadomstolen, genom att grunda sig på de talrika kontakterna mellan en fader och ans dotter, uttalade att det fanns ett familjeband mellan dem, trots att barnet fötts efter äktenskapsskillnad mellan föräldrarna); av den 26 maj 1994, Keegan, ser. A, vol. 290, punkt 44 och av den 20 september 1994, Kroon, ser. A, vol. 297-C, punkt 30 (i vilken Europadomstolen, genom att hänvisa till den rättspraxis som angivits i denna fotnot, erinrade om att ett par, oavsett om de är gifta eller inte, under alla omständigheter utgör en familj i enlighet med artikel 8 i konventionen).

20 I målet Johnston bedömdes ett samboförhållande som varat i femton år som avgörande (punkt 56).

21 För att avgöra huruvida en familj existerade erinrade Europadomstolen i målet Kroon om att fyra barn fötts inom förhållandet trots att fadern inte bodde med sin flickvän, tillika moder till barnen (punkt 30).

22 Se exempelvis Keegan, punkt 49, och Kroon, punkt 31, samt dom av den 28 maj 1985, Abdulaziz, Cabales och Balkandali, ser. A, vol. 94, punkterna 67 och 68.

23 Se utdrag ur domen i målet Kadiman, som citeras i punkt 17.

24 I domen i mälet Kadiman förefaller det som om domstolen gjort en liknande tolkning: [D]en ändamålsenliga verkan med artikel 7 [kräver]... att den familjeåterförening som har legat till grund för den berördas Inresa i medlemsstaten i fräga under en viss tid tar sig utttyck i faktisk samlevnad i busbållsgemenskap med arbetstagaren (punkt 40; min kursivering).

25 Se punkt 30.

26 Se domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 32 och 35.

27 Domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkt 35, se i detta hänseende även domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 11 in fine.

28 Domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkt 46.

29 Domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 46—49.