Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Detta överklagande avser förstainstansrättens dom av den 18 december 1997 i de förenade målen T-159/94 och T-160/94, Ajinomoto och NutraSweet mot rådet.

I — Tillämpliga bestämmelser

2. Den förordning som är tillämplig i detta mål är rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

3. Artikel 2.1 i denna förordning har följande lydelse:

4. I artikel 2.2 i samma förordning föreskrivs följande:

5. I artikel 2.3 i grundförordningen anges följande definition av normalvärdet för en likadan vara:

6. Artikel 2.6 i grundförordningen har följande lydelse:

II — Bakgrund till tvisten och förfarandet

Bakgrunden till tvisten

7. Den produkt som är föremål för den omtvistade förordningen är aspartam. Det är en ersättning för socker som framför allt används i livsmedel.

8. Aspartam upptäcktes år 1965 av en forskare vid det amerikanska bolaget G. D. Searle & Co., sedemera NutraSweet. Efter denna upptäckt erhöll NutraSweet patent för aspartam i USA och i flera medlemsstater. Aspartam var patentskyddat i Tyskland till och med år 1986, i Förenade kungariket till och med år 1987, i övriga länder i gemenskapen till och med år 1988 och i USA till och med år 1992.

9. Under den tid då undersökningen pågick, den 1 januari—den 31 december 1989, var NutraSweet den enda producenten av aspartam i USA. Ajinomoto var den enda producenten av aspartam i Japan. Med undantag för några fall av direktförsäljning till oberoende kunder som var etablerade i gemenskapen eller i USA för vidare export av produkten till gemenskapen distribuerades aspartam inom gemenskapen genom ett för NutraSweet och Ajinomoto gemensamt dotterbolag, det schweiziska bolaget NutraSweet AG.

10. Till följd av klagomål från bolaget Holland Sweetener Company Vo f, inledde kommissionen den 3 mars 1990 ett antidumpningsförfarande avseende import av aspartam med ursprung i Japan och USA.

11. Den 26 november 1990 införde kommissionen en preliminär antidumpingstull på den ifrågavarande importen. NutraSweet och Ajinomoto (nedan kallade sökandena) framförde sina synpunkter angående den preliminära förordningen genom skrivelser av den 6 respektive den 30 december 1990.

12. Den 22 mars 1991 underrättade kommissionen sökandena om de viktigaste faktiska omständigheter och överväganden på vars grundval den hade för avsikt att föreslå rådet att en slutgiltig antidumpningstull skulle införas.

13. Den 27 maj 1991 antog rådet den omtvistade förordningen varigenom en slutgiltig antidumpningstull pålades klagandenas import. I artikel 2 i förordningen föreskrevs att de belopp som ställts som säkerhet för en preliminär antidumpningstull skulle tas ut slutgiltigt upp till den nivå som motsvarar de slutgiltiga tullarna.

Antidumpningsförordningarna i fråga

14. För att bestämma antidumpningsmarginalen för det aspartam som importerades av klagandena jämförde kommissionen och rådet (nedan kallade institutionerna) normalvärdet för produkten med dess pris vid export till gemenskapen.

15. Normalvärdet för aspartam med ursprung i USA bestämdes i enlighet med artikel 2.3 a i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalades på den amerikanska marknaden.

16. Institutionerna tillämpade även det faktiska priset på japanskt aspartam. Rådet konstaterade att denna produkt inte importerades direkt från Japan till gemenskapen, utan att den såldes till NutraSweet för att exporteras vidare till gemenskapsmarknaden. Med stöd av artikel 2.6 i grundförordningen fastställde rådet sålunda normalvärdet för japanskt aspartam på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas på hemmamarknaden i exportlandet, det vill säga USA.

17. Institutionerna fastställde slutligen, med stöd av artikel 13.3 i grundförordningen, antidumpningstullen till den nivå som ansågs nödvändig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit, i stället för i förhållande till dumpningsmarginalen.

Förfarandet i första instans

18. Klagandena väckte talan vid förstainstansrätten den 6 september 1991. De yrkade att den omtvistade förordningen skulle ogiltigförklaras i sin helhet eller, i andra hand, till den del denna förordning avsåg dem.

19. Till stöd för sin talan anförde klagandena flera grunder, däribland följande fyra: 1) åsidosättande av artikel 2.3 i grundförordningen, 2) åsidosättande av artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, 3) åsidosättande av väsentliga formföreskrifter samt av artikel 7.4 a och b i grundförordningen och 4) åsidosättande av väsentliga formföreskrifter samt av artikel 7.4 b och 8.4 i grundförordningen.

III — Den överklagade domen

20. Som första grund hävdade sökandena att rådet hade gjort sig skyldigt till en uppenbar felbedömning och ett åsidosättande av artikel 2.3 i grundförordningen när det fastställde normalvärdet på grundval av de faktiska priser som tillämpades i USA.

21. Första instansrätten avfärdade den första grunden av följande skäl:

22. Inom ramen för den andra grunden hävdade Ajinomoto att institutionerna hade åsidosatt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att beräkna normalvärdet på japanskt aspartam på grundval av de priser som faktiskt tillämpades i USA.

23. I denna fråga anförde förstainstansrätten följande:

24. Genom den tredje och fjärde grunden hävdade klagandena slutligen att institutionerna hade åsidosatt artikel 7.4 a och 7.4 b i grundförordningen samt principen om rätten till försvar.

25. I punkterna 87 och 88 i den överklagade domen anförde förstainstansrätten följande:

26. I sitt fortsatta resonemang konstaterade förstainstansrätten att klagandenas rätt till försvar faktiskt hade iakttagits vid förfarandet för antagande av den omtvistade förordningen. Rätten ansåg följaktligen att den ifrågavarande grunden inte kunde godtas och ogillade talan i dess helhet.

IV — Överklagandet

27. I förevarande överklagande har klagandena yrkat att domstolen skall upphäva den överklagade domen och pröva deras talan i sak. De önskar således att domstolen skall ogiltigförklara den omtvistade förordningen och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i bägge instanser.

28. Institutionerna har yrkat att överklagandet skall ogillas och att klagandena skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande instans.

29. Till stöd för överklagandet har klagandena anfört tre gemensamma grunder:

30. Ajinomoto har därutöver anfört ytterligare en grund som går ut på att artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen har åsidosatts.

31. Jag kommer att pröva dessa fyra grunder i tur och ordning.

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.3 i grundförordningen

Parternas argument

32. Klagandena har hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 2.3 i grundförordningen genom att anse att institutionerna med rätta har fastställt normalvärdet för amerikanskt aspartam på grundval av de faktiska priserna i USA.

33. Klagandena har understrukit att artikel 2.3 i grundförordningen uppställer ett krav på jämförbarhet mellan det faktiska priset och priset vid export till gemenskapen.

34. Klagandena menar att förstainstansrätten i förevarande fall har grundat sin bedömning på en felaktig tolkning av grund förordningen.

35. Till stöd för sin egen tolkning av artikel 2.3 i grundförordningen har klagandena åberopat bestämmelsens lydelse och i synnerhet uttrycket jämförbara priser, grundförordningens uppbyggnad, syftet med gemenskapens antidumpningslagstiftning, allmänna tull- och handelsavtalet och avtalet om genomförande av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet, amerikansk rätt samt immaterialrätten.

Bedömning

36. Till stöd för sin första grund har klagandena anfört i huvudsak två argument. De har hävdat följande:

37. Jag anser dock att dessa två argument grundar sig på en missuppfattning av vad som följer av den överklagade domen och grundförordningen.

38. För det första innebär inte den överklagade domen, i motsats till vad klagandena har hävdat, att metoden för att bestämma normalvärdet inte under några omständigheter påverkas av att det finns ett patent på hemmamarknaden.

39. För det andra bör erinras om att det i artikel 2.3 i grundförordningen anges tre skilda metoder för att bestämma normalvärdet. Enligt den första metoden skall normalvärdet fastställas på grundval av det faktiska priset, det vill säga det jämförbara pris som vid normal handel faktiskt betalas eller skall betalas för likadan vara avsedd för förbrukning i exportlandet eller ursprungslandet [artikel 2.3 a].

40. I artikel 2.3 b i grundförordningen anges att institutionerna skall använda sig av de två senare metoderna när det inte förekommer försäljning av likadana varor i normal handel eller när försäljningen där inte medger en riktig jämförelse.

41. I detta avseende har domstolen och förstainstansrätten konstant vidhållit följande:

42. Det följer av denna rättspraxis att de två alternativ som anges i artikel 2.3 b i grundförordningen är av uttömmande slag. Institutionerna kan endast avvika från huvudregeln att normalvärdet skall fastställas på grundval av faktiska priser när det inte förekommer försäljning av likadana varor i normal handel eller när försäljningen inte medger en riktig jämförelse.

43. För att deras överklagande skall vinna bifall måste klagandena följaktligen visa att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att anse att de sakförhållanden som var i fråga inte omfattades av ett av de två undantag som anges i artikel 2.3 b i grundförordningen.

44. I förevarande fall har dock klagandena inte gjort gällande att något av dessa två undantag var tillämpligt. De har inte vid något tillfälle under detta förfarande hävdat att försäljningen av aspartam på den amerikanska marknaden med anledning av att NutraSweet innehade ett patent inte ägde rum i normal handel eller att den inte medgav en riktig jämförelse.

45. Jag anser att domstolen, när den ställs inför en sådan argumentation, måste välja en särskild lösning. Domstolen skulle kunna avfärda den första grunden enbart på grundval av de principer som har nämnts ovan. Domstolen skulle också kunna välja att tolka grunden på så sätt att den går ut på att visa att förekomsten av ett patent som skyddar saluföringen av en produkt på exportörens hemmamarknad omfattas av tillämpningsområdet för ett av de två undantag som anges i artikel 2.3 b i grundförordningen.

46. För egen del är jag närmast benägen att föreslå att domstolen väljer den förstnämnda lösningen.

47. Om domstolen likväl skulle anse att denna lösning inte kan tillämpas, föreslår jag i andra hand att den konstaterar att de ifrågavarande sakförhållandena inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.3 b i grundförordningen.

48. Ur ekonomisk synvinkel är dumpning traditionellt definierat som en prisdiskriminering mellan nationella marknader.

49. Därav följer att från strikt ekonomisk utgångspunkt anses förekomsten av ett monopol på exportörens hemmamarknad och skillnader i priselasticitet mellan hemmamarknaden och exportmarknaden utgöra omständigheter som innefattas i prisdiskrimineringen. Jag har därför svårt att förstå skälen till varför förekomsten av ett sådant monopol och sådana skillnader i priselastisitet juridiskt sett skulle vara tillräckliga för att utesluta den metod för beräkning av normalvärdet som grundar sig på de verkliga priserna.

50. Institutionerna har för övrigt resonerat på samma sätt i sin administrativa praxis. De har ansett att förekomsten av ett monopol eller avsaknaden av konkurrens på hemmamarknaden inte utesluter att man beräknar dumpningen på grundval av faktiska priser.

51. Såsom med rätta har understrukits i doktrinen, är det resonemang som kommissionen fört i dessa ärenden en logisk följd av den ekonomiska uppfattningen om dumpning.

52. Det finns också ett annat skäl till varför jag anser att förekomsten av ett patent på exportörens hemmamarknad inte utgör en anledning att avvika från huvudregeln i artikel 2.3 a i grundförordningen.

53. Det har framgått att det följer av artikel 2.3 b att institutionerna enbart kan fastställa normalvärdet på grundval av faktiska priser, om försäljningen på hemmamarknaden medger en riktig jämförelse.

54. Enligt min mening återspeglar emellertid försäljningen på hemmamarknaden i princip köparnas normala beteende och den följer av en normal prisbildning även när konkurrensen på marknaden är begränsad på grund av att det finns ett patent.

55. Under dessa villkor kan enligt min mening det förhållandet att det finns ett patent som skyddar saluföringen av en produkt på exportörens hemmamarknad inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl att anse att försäljningen på hemmamarknaden inte kan läggas till grund för en riktig jämförelse i den mening som avses i artikel 2.3 b i grundförordningen.

56. Jag föreslår alltså att domstolen skall finna att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 190 i fördraget

57. Som andra grund har klagandena hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 190 i fördraget.

58. Det bör erinras om att enligt artikel 51 i EG-stadgan för domstolen skall överklaganden vara begränsade till rättsfrågor. I artikel 112.1 c i rättegångsreglerna anges att överklagandet skall innehålla de rättsliga grunder som åberopas till stöd för yrkandet. Domstolen har i fast rättspraxis uttalat följande:

59. I detta fall har dock klagandena endast upprepat de argument som de redan framförde vid förstainstansrätten, utan att uttryckligen precisera på vilket sätt en felaktig rättstillämpning har skett.

60. Eftersom klagandena endast söker få till stånd en omprövning av de argument som de har anfört inför förstainstansrätten kan talan inte prövas på den andra grunden.

Den tredje grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

Klagandenas argument

61. Som tredje grund har klagandena hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt väsentliga formföreskrifter.

62. Klagandena har påpekat att respekten för rätten till försvar utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip. De har anfört att enligt denna princip är kommissionen skyldig att — innan den preliminära förordningen antas — underrätta berörda parter om de väsentliga omständigheter och överväganden på grundval av vilka de avser att införa den preliminära antidumpningstullen.

63. I motsats till vad förstainstansrätten har ansett skulle ett åsidosättande av denna skyldighet under förfarandet för antagande av den preliminära förordningen på ett oåterkalleligt sätt påverka giltigheten av den slutgiltiga uppbörden av de preliminära tullarna.

64. Till stöd för sitt resonemang har klagandena anfört i huvudsak två argument.

Bedömning

65. Klagandena har hävdat i huvudsak att ett åsidosättande av rätten till försvar under förfarandet för antagande av den preliminära förordningen med nödvändighet medför att den slutgiltiga uppbörden av de preliminära tullarna är rättsstridig.

66. Enligt min mening har domstolen redan tagit ställning till ett liknande argument i domen av den 11 juli 1990 i målet Neotype Techmashexport mot kommissionen och rådet.

67. Domstolen svarade på detta argument på följande sätt:

68. Det följer klart av domen i målet Neotype att en eventuell rättsstridighet hos den preliminära förordningen endast påverkar lagenligheten hos den slutgiltiga uppbörden av den preliminära tullen om denna rättsstridighet har inverkat på den slutgiltiga förordningen.

69. I motsats till vad klagandena har hävdat anser jag att de principer som följer av domen i målet Neotype är fullt tilllämpbara i detta mål.

70. Med hänsyn till domen i målet Neotype anser jag att förstainstansrätten inte har gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den ansett att ett eventuellt åsidosättande av sökandenas rätt till försvar under förfarandet för antagande av den preliminära förordningen inte påverkar lagenligheten hos den slutgiltiga förordningen, såvida inte denna rättsstridighet påverkar den slutgiltiga förordningen.

71. Jag föreslår följaktligen att domstolen skall finna att talan inte kan vinna bifall på den tredje grunden.

Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen

72. Ajinomoto har slutligen anfört att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att anse att institutionerna med rätta fastställde normalvärdet för japanskt aspartam på grundval av priserna i USA.

73. Klaganden har emellertid inte anfört något självständigt argument till stöd för detta påstående. Företaget har endast angett att med hänsyn till de skäl som anförts inom ramen för den första grunden, kan priserna på den amerikanska marknaden inte ligga till grund för beräkningen av normalvärdet för japanskt aspartam.

74. Jag hänvisar därför till de skäl som jag har redovisat i punkterna 36— 56 i detta förslag till avgörande.

75. Med hänsyn till de skäl som anförts ovan föreslår jag att domstolen ogillar överklagandet i dess helhet.

Rättegångskostnader

76. Enligt artiklarna 69.2 och 118 i domstolens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom klagandena har tappat målet, skall de förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med vad som har yrkats av institutionerna.

Förslag till avgörande

77. På grundval av de skäl som redovisats ovan föreslår jag följaktligen att domstolen:

1 Originalspråk: franska.

2 REG 1997, s. II-2461 (nedan kallad den överklagade domen).

3 EGT L 134, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 17, s. 23 (nedan kallad den omtvistade förordningen).

4 EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98 (nedan kallad grundförordningen).

5 I det följande används i detta förslag till avgörande uttrycket det faktiska priset för att ange det jämförbara pris som vid normal handel faktiskt betalas eller skall betalas för likadan vara avsedd för förbrukning i exportlandet eller ursprungslandet i den mening som avses i artikel 2.3 a i grundförordningen.

6 EGT C 52, s. 12.

7 Kommissionens förordning (EEG) nr 3421/90 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av aspartam med ursprung i Japan och USA (EGT L 330, s. 16, svensk specialutgåva, område 11, volym 16, s. 124, nedan kallad den preliminära förordningen). I det följande avses med uttrycket preliminär förordning allmänt de förordningar varigenom kommissionen inför en preliminär antidumpningstull. Med uttrycket slutgiltig förordning avses de förordningar varigenom rådet inför en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt tar ut den preliminära antidumpningstullen.

8 Den slutgiltiga antidumpningstullen fastställdes till 27,21 ecu per kilogram för aspartam med ursprung i Japan och 25,15 ecu per kilogram för aspartam som närrörde från USA.

9 Den omtvistade förordningen har upphävts genom rådets förordning (EG) nr 1936/95 av den 3 augusti 1995 (EGT L 186, s. 8).

10 De har ingivit sin ansökan till domstolen som genom beslut av den 18 april 1994 överlämnade målet till förstainstansrätten med tillämpning av rådets beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 om ändring av rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom, om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21) i sin lydelse enligt rådets beslut 94/149/Euratorn/EKSG, EEG av den 7 mars 1994 (EGT L 66, s. 29; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 110).

11 Endast de grunder som anges har betydelse i detta mål.

12 Punkt 120 i den överklagade domen.

13 Punkt 121 i den överklagade domen.

14 Punkt 123 i den överklagade domen.

15 Punkt 133 i den överklagade domen.

16 Punkterna 169—175 i den överklagade domen.

17 Punkterna 57—79 i den överklagade domen.

18 Punkterna 89—118 i den överklagade domen.

19 Med undantag dock för de faktorer som har sin grund i rättsstridiga handelshinder i exportlandet eller faktorer vars beaktande är uttryckligen föreskrivet i andra bestämmelser i grundförordningen, såsom i artikel 2.9 och 2.10.

20 Se punkterna 33—35 i överklagandena.

21 Avtal som har godkänts för gemenskapens räkning genom rådets beslut 80/271/EEG av den 10 december 1979 om slutande av de multilaterala avtal som är resultatet av handelsförhandlingarna 1973—1979 (EGT L 71, s.1, svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 3).

22 Punkt 121 i den överklagade domen.

23 Punkt 127 i den överklagade domen.

24 Ibidem (min kursivering).

25 Dom av den 13 februari 1992 i mål C-105/90, Goldstar mot rådet (REG 1992, s. I-677), punkt 12 (min kursivering). Se även dom av den 17 juli 1998 i mål T-118/96, REG 1998, s. II-2991), punkt 46.

26 Domen i det ovannämnda målet Goldstar mot rådet, punkt 13. Se även domen i det ovannämnda målet Thai Bicycle mot rådet, punkterna 47 och 48.

27 Domen i det ovannämnda målet Thai Bicycle mot rådet, punkt 49. Se även domen i det ovannämnda målet Goldstar mot rådet, punkt 15.

28 Frågan om prisjämförbarhet måste undersökas inom ramen för artikel 2.9 och 2.10 i grundförordningen, vari röreskrivs följande: Normalvärdet... samt exportpriset... skall jämföras i möjligaste mån samtidigt. För att jämförelsen skall bli rättvis, skall justeringar när det är befogat göras efter prövning i varje enskilt fall med hänsyn till olikheter som påverkar prisjämförbarheten... [artikel 2.9 a, min kursivering]. Se även i detta hänseende domen av den 5 oktober 1988 i de förenade målen 294/86 och 77/87, Technointorg mot kommissionen, REG 1988, s. 6077, punkt 34). Det jämförbara priset i den mening som avses i artikel 2.3 a i grundförordningen är för övrigt normalvärdet bestämt med utgångspunkt i försäljningen i första led till en oberoende köpare (se domarna av den 5 oktober 1988 i det förenade målen 277/85 och 300/85, Canon m.fl. mot rådet, REG 1988, s. 5731, punkt 19, och av den 10 mars 1992 i målen C-174/87, Canon mot rådet, REG 1992, s. I-1237, punkt 12, och C-174/87, Ricoh mot rådet, REG 1992, s. I-1335, punkt 18).

29 Se bland annat domarna av den 1 december 1965 i mål 16/65, Schwarze (REG 1965, s. 1081; svensk specialutgåva, volym 1, s. 227), och av den 6 maj 1971 i mål 1/71 (REG 1971, s. 351), punkt 4.

30 Se särskilt punkterna 7—12 i svaromålet.

31 Se Vermulst, E., och Waer, P., EC Anti-Dumping Law and Practice, Sweet 8c Maxwell, London, 1996, s. 179.

32 Sweet & Maxwell, London, 1986, s. 41 (min kursivering).

33 För en mer djupgående analys, se särskilt Robinson, J., The Economics of imperfect Competition, MacMillan & Co. Ltd, London, 1961, s. 179 ff. (särskilt s. 184 och 185).

34 Se bland annat Van Bael, I., och Bellis, J.-E, Anti-Dumping and other Trade Protection Laws of the EC, CCH Europe, Bicester, 1996, 3:e upplagan, s. 71, och Müller, w., Kahn, N., och Neumann, H.-A., EC Anti-Dumping Law — A Commentary on Regulation 384/96, John Wiley & Sons, Chichester, 1998, s. 69.

35 Se särskilt kommissionens beslut 83/360/EEG av den 18 juli 1983 om avslutande av antidumpningsförfarandet för import av vissa konserverade päron med ursprung i Australien, Folkrepubliken Kina och Republiken Sydafrika (EGT L 196, s. 22, särskilt punkt 8 i övervägandena).

36 Kommissionens förordning (EEG) nr 2800/86 av den 9 september 1986 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa frysar med ursprung i Sovjetunionen, om godkännande av åtaganden inom ramen för undersökningen som gällde import av vissa frysar med ursprung i Jugoslavien och i Demokratiska republiken Tyskland, och om avslutande av förfarandet rörande import av vissa frysar (EGT L 259, s. 14).

37 Punkt 7 i övervägandena (min kursivering). Se också det ovannämnda beslutet 83/360, punkt 8 i övervägandena.

38 Vermulst, E., och Waer, P., angiven ovan, s. 179.

39 Enligt fast rättspraxis är detta krav uppfyllt när producentens försäljningsvolym för den ifrågavarande produkten på hemmamarknaden överstiger fem procent av exportvolymen till gemenskapen (se domarna i de ovannämnda målen Goldstar mot rådet, punkt 16, och Thai Bicycle mot rådet, punkt 50). Avsteg från denna femprocentsregel kan dock göras vid exceptionella omständigheter (se domen i det ovannämnda målet Goldstar mot rådet, punkterna 17—25).

40 Se i denna fråga förslaget till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i det ovannämnda målet Goldstar mot rådet, punkt 12.

41 Beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot Ekonomiska och sociala kommittén (REG 1993, s. I-2041), punkt 9. Se även besluten av den 26 september 1994 i mål C-26/94 P, x mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), punkt 12, och av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkt 37, domarna av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457), punkt 25, av den 7 maj 1998 i mål C-401/96 P, Somaco mot kommissionen (REG 1998, s. I-2587), punkt 49, av den 28 maj 1998 i mål C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen (REG 1998, s. I-3175), punkt 23, och av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 113, samt beslut av den 20 januari 2000 i mål C-171/99 P, Clauni m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamnlingen), punkt 15.

42 C-352/98 P (REG 2000, s. I-5291), punkt 35.

43 Domstolen har sålunda nyanserat sin tidigare rättspraxis. Se, i detta hänseende, särskilt ordalydelsen i besluten av den 17 oktober 1995 i mål C-62/94 P, Turner mot kommissionen (REG 1995, s. I-3177), punkt 17, av den 24 april 1996 i mål C-87/95 P, CNPAAP mot rådet (REG 1996, s. I-2003), punkt 30, av den 11 juli 1996 i mål C-148/96 P (R), Goldstein mot kommissionen (REG 1996, s. I-3883), punkt 24, av den 12 december 1996 i mål C-49/96 P, Progoulis mot kommissionen (REG 1996, s. I-6803), punkt 25, och av den 27 januari 2000 i mål C-341/98 P, Proderec mot kommissionen (ej publicerad i rättsrallssamlingen), punkt 31.

44 Punkt 123 i den överklagade domen.

45 Punkt 113 i överklagandena.

46 Klagandena har också hävdat att den överklagade domen inte är tillräckligt motiverad på denna punkt (se punkt 119 i Ajinomotos överklagande och punkt 114 i NutraSweets överklagande). Företagen har emellertid inte anfört något argument till stöd för denna del av sina yrkanden.

47 De övriga argument som de har anfört syftar uteslutande till an visa att principen om rätten till försvar innebär art kommissionen måste underrätta berörda parter — innan den antar den preliminära förordningen — om de väsentliga omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avser att införa den preliminära antidumpningstullen. Som klagandena själva har medgett är emellertid frågan om det finns en grundläggande rätt an beredas tillfälle att yttra sig innan den preliminära antidumpningsrullen har fastställts inte aktuell [i detta fall), eftersom ... förstainstansrätten ansåg art det saknades anledning att uttala sig ... i denna fråga (punkt 12 i respektive replik). Dessa argument är därför inte relevanta.

48 Dom av den 11 juli 1990 i de förenade målen C-305/86 och C-160/87 (REG 1990, s. I-2945, nedan kallad domen i målet Neotype).

49 Se torhandlingsrapporten i målet Neotype (punkt III.2 a i).

50 Punkterna 68—70 i domen i målet Neotype (min kursivering).

51 Klagandena har nämligen hävdat att de brister som Neotype gjorde gällande rörde obetydliga fel i undersökningsförfarandet och kan inte jämställas med ett åsidosättande av en grundläggande princip i gemenskapsrätten, såsom ett åsidosättande av skyldigheten att delge information angående antagandet av mycket betungande anttdumpningsatgärder (punkt 103 i repliken som ingavs av Ajinomoto och punkt 101 i repliken som ingavs av NutraSweet). Klagandena har emellertid inte angett skälen till varför domstolen skulle göra skillnad mellan de oegentligheter som avser obetydliga fel i undersökningsförfarandet och dem som rör grundläggande aspekter. Klagandena har för övrigt inte heller förklarat vad som menas med obetydliga fel och grundläggande princip. De övriga argument som har anförts av klagandena (i punkterna 104 och följande i repliken som ingetts av Ajinomoto och i punkterna 102 och följande i repliken som ingetts av NutraSweet) avser i själva verket att visa att kommissionen är skyldig art innan den preliminära förordningen antas underrätta berörda parter om de väsentliga omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avser att införa den preliminära antidumpningstullen. Med hänsyn till de skäl som anförts i fotnoten pä sid 46 i detta förslag till avgörande, kan dessa argument lämnas utan avseende.

52 Se punkterna 89—118 i den överklagade domen.

53 Se punkt 118 i det överklagande som ingetts av Ajinomoto.