Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 18 maj 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 Detta har preciserats av den österrikiska regeringen, parterna i tvisten vid den nationella domstolen och kommissionen i deras svar på en skriftlig fråga från domstolen.

3 Sammanslutningen består av medlemmar som representerar ett stort antal branschorganisationer, organ och hantverksgillen, däribland Landesgremium des Einzelhandels mit Lebens- und Genußmitteln der Wirtschaftskammer Vorarlberg och Sektion Handel der Wirtschaftskammer Vorarlberg.

4 Beställningarna kan göras per telefon, genom att sända en beställningsblankett till bolagets huvudkontor eller direkt hos förarna. Leveransen sker sedan i samband med nästa tur på samma sträcka.

5 Dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91och C-268/91 (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. 431).

6 Det hänvisas speciellt till rättspraxis enligt den ovannämnda domen i malet Keck och Mithouard.

7 Dom av den 27 mars 1963 i de förenade nullen 28/62—30/62, Da Costa m.fl. (UUG 1963, s. 57; svensk specialutgåva, volym 1, s. 173).

8 Dom av den 7 maj 1997 i de förenade målen C-321/94—C-324/94 (REG 1997, s. I-2343), punkt 44.

9 Ibidem, punkt 45.

10 Den rättspraxis som TK-Heimdienst har åberopat i sina inlagor förefaller mig däremot inte vara relevant (dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi, REG 1990, s. I-3763, svensk specialutgåva, volym 10, s. 531, dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher, REG 1990, s. I-4003, dom av den 26 september 1985 i mål 166/84, Thomasdünger, REG 1985, s. 3001, och dom av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem, REG 1997, s. I-4161). I dessa mål var gemenskapsrätten nämligen inte direkt tillämplig, utan den var endast tillämplig på grund av en hänvisning i nationell rätt till den lösning som valts i gemenskapsrätten, med syfte att reglera den rent interna situationen. Det nu aktuella fallet är emellertid annorlunda. Här gäller det inte — i motsats till vad den hänskjutande domstolen förefaller anse — ett rent internt mål som ligger utanför tillämpningsområdet för gemenskapsrätten. Tolkningsfrågan avser nämligen artikel 30 i EG-fördraget och denna är som sagt tillämplig även om omständigheterna avseende personerna i tvisten vid den nationella domstolen är hänförliga till en och samma medlemsstat. Det ifrågavarande fallet medför inte att tillämpningen av förfarandet om förhandsavgörande skall utvidgas till tvister utanför tillämpningsområdet för gemenskapsrätten.

11 Ibidem, punkt 16.

12 Ibidem, punkt 14.

13 I domen av den 20 juni 1996 i de förenade målen C-418/93—C-421/93, C-460/93—C-462/93, C-464/93, C-9/94—C-11/94, C-14/94, C-15/94, C-23/94, C-24/94 och C-332/94, Scmcraro Casa Uno m.fl. (REG 1996, s. I-2975), underströk domstolen att det inte ar tillräckligt att den nationella åtgärden generellt kan minska försäljningsvolymen, och, som en följd av detta, minska importen, för att en nationell åtgärd skall omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30 i EG-fördraget. Det måste röra sig om en direkt minskning av importen som sådan.

14 Dom av den 14 december 1995 i mål C-387/93, Banchcro (REG 1995, s. I-4663), punkterna 37 och 44.

15 Dom av den 15 december 1993 i mål C-292/92, Hünermund m.fl. (REG 1993, s. I-6787; svensk specialutgåva, volym 14, s. 467).

16 Domen i det ovannämnda målet Banchero.

17 Dom av den 29 juni 1995 i mål C-391/92, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1621).

18 Det skall i detta avseende påpekas att omständigheterna i det nu aktuella fallet skiljer sig från de som var för handen i målet Du Pont de Nemours Italiana, till vilka kommissionen har hänvisat (dom av den 20 mars 1990 i mål C-21/88, REG 1990, s. I-889; svensk specialutgåva, volym 10). Domstolen bekräftade där att en nationell föreskrift inte undgår förbudet i artikel 30 i fördraget av det skälet att dess begränsande verkan på importen inte gynnar samtliga utan endast vissa inhemska produkter. Målet gällde nationella regler som föreskriver att en viss andel av offentliga varuupphandlingskontrakt skall förbehållas företag som är etablerade i vissa regioner inom det nationella territoriet; detta innebar således en fördel för de varor som framställdes eller bearbetades i en viss region i en medlemsstat och utgjorde ett hinder, till en viss del, för de förvaltningar och offentliga organ som var intresserade av att bedriva handel med företag i andra medlemsstater. Detta är inte fallet här, där inskränkningarna vad gäller den ambulerande försäljningen inte är beroende av ursprunget av de varor som erbjuds. De näringsidkare som har tillstånd att bedriva ambulerande försäljning i vissa Verwaltungsbezirk kan sälja varor som kommer från samtliga medlemsstater, utan att importen av dessa varor är föremål för speciella villkor som skulle kunna missgynna nämnda näringsidkare. Varorna berörs därför inte av denna nationella föreskrift som begränsar den ambulerande försäljningen av livsmedel. Den nationella föreskriften hindrar alltså inte de importerade varornas tillträde till marknaden eller försvarar deras tillträde jämfört med inhemska varor.