Förslag till avgörande av generaladvokat D. Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 8 februari 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillärapningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

3 RSdcts förordning nr (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 136, s. 1).

4 Rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 206, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 46).

5 Rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 224, s. 1).

6 För tillfället är i själva verket två mål anhängiga vid domstolen, nämligen mål C-34/98, kommissionen mot Frankrike, med yrkande om fastsrälfelse av att staten har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 48 t EG-fördraget och 52 i fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse) och artikel 13 i förordning nr 1408/71 genom att inkomster av tjänst och arbetslöshetsunderstöd som uppbärs av anställda och cgenföretagare som är bosatta i Frankrike, men som arbetar i en annan medlemsstat och som inte omfattas av den franska socialförsäkringslagstiftningen, belastas med en avgift för återbetalningen av socialsektorns skuld (CRDS), vars avkastning går till en kassa för avbetalning av socialsektorns skuld, och mål C-169/98, kommissionen mot Frankrike, med yrkande om fastställelse av att staten har åsidosatt samma gemenskapsbestämmelser genom att belasta inkomster av verksamhet och ersättning till arbetstagare som är bosatta i Frankrike, men som inte omfattas av den franska socialförsäkringslagstiftningen, med en allmän socialavgift (CSG), som är avsedd att finansiera alla grenar av det allmänna systemet för social trygghet i Frankrike. Förhandling i dessa två mål hölls den 4 maj 1999. Generaladvokaten La Pergola föredrog den 7 september 1999 sitt förslag till avgörande i de två målen. Han anser där att även om CRDS och CSG neutralt belastar samliga personer som är bosatta i Frankrike, så innebär den omständighet att migrerande arbetstagare åläggs att finansiera ett system för social trygghet som de inte är anslutna till att de diskrimineras i förhållande till bofasta arbetstagare, eftersom endast dessa är förmånsberättigade enligt systemet.

7 Dom av den 28 mars 1985 i mål 275/83, kommissionen mot Belgien (REG 1985, s. 1097).

8 Dom av den 16 januari 1992 i mål C-57/90, kommissionen mot Frankrike (REG 1992, s. I-75), punkt 15, och av den 6 februari 1992 i mål C-253/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-531), punkt 13.

9 I mål C-347/98, kommissionen mot Belgien, som är anhängigt vid domstolen, har kommissionen yrkat fastställelse av att Belgien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71, genom att dra av individuella avgifter på 13,07 procent av pensionen vid yrkessjukdom för personer som inte längre är verksamma som anställda eller egenföretagare i Belgien och som har bosatt sig i en annan medlemsstat, och som därför endast omfattas av lagstiftningen i den senare. Kommissionen har hävdat att de belgiska myndigheterna inte har rätt att göra avdrag för avgifter från de belgiska pensioner vid yrkessjukdom som de personer som befinner sig i denna situation har rätt till.

10 Anhängigt vid domstolen är även mål C-68/99, kommissionen mot Tyskland, med yrkande om att domstolen skall fastställa att Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 51, 52 och/eller 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) samt enligt avdelning II i förordning nr 1408/71 (artikel 14 a ii första meningen jämförd med artikel 13.1 och 13.2 b), genom att tillämpa artikel 23 och följande í Künstlersozialversicherungsgesetz (lag om systemet för social trygghet för artister) även på artister och publicister som är bosatta i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och som stadigvarande utövar självständig verksamhet såväl i det landet som i Tyskland, och som därmed endast omfattas av socialförsäkringslagstiftningen i hemvistlandet. Kommissionen anser att den avgift som åläggs företag som driver förlag eller nyhetsbyråer i form av en procentandel på ersättningen per verk eller artistisk eller publicistisk prestation, även när arbetstagaren inte är skyldig att erlägga avgifter till det system för social trygghet som omfattar artister, objektivt utgör en arbetsgivaravgift, som har samma verkan som en socialförsäkringsavgift såväl för arbetsgivaren som för den berörda artisten eller publicisten. I den mån det är fråga om artister eller publicister som enligt förordning nr 1408/71 är anslutna till systemet för social trygghet i en annan medlemsstat, är denna effekt inte förenlig vare sig med sagda förordnings ordalydelse eller syfte, enligt vilken en försäkrad person, í syfte att undvika dubbla socialförsäkringsavgifter, endast skall omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat.

11 Ovan fotnot 7.

12 Denna situation har ändrats genom att rådet antagit förordning nr 2195/91 genom vilken punkt f lades till artikel 13.2 i förordning nr 1408/71.

13 Denna fråga tas på nytt upp i dom av den 24 september 1998 i mål C-35/97, kommissionen mot Frankrike ¡REG 1998, s. I-5325), som behandlade system för tillläggspcnsion, som hade skapats genom avtal mellan benöriga myndigheter och yrkesorganisationer, fackliga organisationer eller företag, eller genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som har gjorts tvingande genom artikel L 731-5 i franska Code de la sécurité sociale.

14 I dom av den 10 november 1982 i mål 261/81, Rau (REG 1982, s. 3961) prövade domstolen, på begäran av en tysk domstol, om den belgiska lagstiftningen utgjorde en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion i den mening som avses i artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse). I domen av den 23 november 1989 i mål C-150/88, Parfumeriefabrik 4711 (REG 1989, s. 3891; svensk specialutgåva, volym 10, s. 249), tolkade domstolen, på begäran av en annan tysk domstol, direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT L 262, s. 169; svensk specialutgåva, del 13, volym 5, s. 198) med avseende på de italienska bestämmelserna om behållare, reklam och beteckning för kosmetiska produkter. Gemensamt för båda målen var, förutom att det uttryckligen yrkades att domstolen skulle pröva en lagstiftning som inte härrörde från den frågeställande domstolens stat, den omständighet att denna lagstiftning var den som hade förorsakat de fördragsbrott som var föremål för tvisterna.

15 Dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94 (REG 1997, s. I-2971).

16 Se de senast avkunnade domarna av den 18 juni 1998 i mål C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949) och av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791).

17 Se särskilt dom av den 5 oktober 1995 i mål C-125/94, Aprile (REG 1995, s. I-2919), punkterna 16 och 17, och av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59.

18 Om det hade varit den franska pensionen som var lagstadgad i stället för den tyska, skulle artikel 17 a i förordning nr 1408/71 ha varit tillämplig på Manfred Sehrer, vilket skulle ha medgivit honom undantag från att betala avgift i Tyskland.

19 Denna punkt f infördes genom förordning nr 2195/91 för att fylla den lucka i systemet för lagval i artikel 13 i förordning nr 1408/71 som hade visat sig genom domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 302/84, Ten Holder (REG 1986, s. 1821).

20 Dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz (REG 1994, s. I-505), punkr 9.

21 Dom av den 26 januari 1999 i mål C-18/95, Terhoeve (REG 1999, s. I-345), punkt 27.

22 Dom av den 7 juli 1976 i mål 118/75, Watson och Beimann (REG 1976, s. 1185), punkt 16, av den 7 juli 1992 i mål C-370/90, Singh (REG 1992, s. I-4265), punkt 15, och domen i målet Terhoeve (ovan fotnot 20), punkt 36.

23 Domen i målet Terhoeve (ovan fotnot 20), punkt 37. Se även dom av den 7 juli 1988 i mål 143/87, Stanton (REG 1988, s. 3877), punkt 13 och i de förenade målen 154/87 och 155/87, Wolf m.fl. (REG, s. 3897), punkt 13, domarna i målen Singh och Bosman (ovan fotnot 21 respektive 16), punkterna 16 respektive 94.

24 Dom av den 18 maj 1989 i mål 368/87, Hartman Troiani (REG 1989, s. 1333), punkt 21, av den 21 februari 1991 i mål C-245/88, Daalmeijer (REG 1991, s. I-555), punkt 15 och av den 20 oktober 1993 i mål C-297/92, Baglieri (REG 1993, s. I-5211), punkt 13.

25 Domen i målet Terhoeve (ovan fotnot 20), punkt 51.

26 Förslag till avgörande föredraget i målet Terhoeve (ovan fotnot 20), s. I-348 ff, särskilt punkterna 67—69.

27 Dom av den 7 mars 1991 i mål C-10/90, Masgio (REG 1991, s. I-1119), punkterna 18 och 19 och domen i målet Bosman (ovan fotnot 16), punkt 96.

28 Ovan fotnot 25, punkterna 54—64.