Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 9 mars 2000

1 Originalspråk: italienska.

2 Dom av den 7 maj 1997 i de förenade målen C-321/94—C-324/94 (REG 1997, s. I-2343).

3 Dom av den 11 juli 1974 i mål S/74 (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343), punkt 5.

4 Domstolen hänvisar i detta avseende till dom av den 15 december 1982 i mâl 286/81, Oosthoek's Uitgeversmaatschappij (REG 1982, s. 4575: svensk specialutgåva, volym 6, s. 583), i vilken det fastställdes att tillämpningen av den nederländska lagstiftningen pä försäljningen i Nederländerna av uppslagsverk framställda i Nederländerna inte har något samband med import och export av varor och följaktligen inte omfattas av artiklarna 30 och 34. Vid försäljning i Nederländerna av uppslagsverk framställda i Belgien och försäljning i andra medlemsstater av uppslagsverk framställda i Nederländerna rör det sig dock om handelstransaktioner inom gemenskapen, som måste beaktas för förverkligandet av den gemensamma marknaden (punkt 9). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 1982 i de förenade malen 314/81—316/81 och 83/82, Waterkeyn m.fl. (REG 1982, s. 4337; svensk specialutgåva, volym 6, s, 575).

5 Denna rättspraxis förefaller finna stöd i dom av den 22 oktober 1998 i mål C-184/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I-6197), i vilken domstolen avgjorde ett mål om fördragsbrott som avsåg nationell lagstiftning om beteckningen av beredningar av foie gras, det vill säga en åtgärd som utan åtskillnad var tillämplig på såväl nationella som utländska produkter. Med hänsyn till arten av och föremålet for kommissionens talan och således tiil avsaknaden av en nationell tvist som skall avgöras, uppkom avseende denna talan inte frågan huruvida EGdoinstolens dom är relevant i förhållande till rent nationella förhållanden.

6 I detta hänseende hänvisas till det detaljerade avsnitt avseende rättspraxis som återfinns i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Pistre m.fl. (REG 1996, s. I-2346), föredraget den 24 oktober 1996.

7 Domstolen har nyligen uttalat sig i den riktningen i dom av den 13 januari 2000 i mål C-254/98. TK-Heimdienst (REG 2000, s. I-151), i vilken den inte godtog en invändning om rättegångshinder som framförts av sökanden i målet vid den nationella domstolen och enligt vilken ett förhandsavgörande saknade relevans för avgörandet av målet vid den nationella domstolen, som grundades just på den omständigheten att domstolens tolkning inte (berör) andra medlemsstater än [den där den hänskjutande domstolen är belägen]. Domstolen fastställde att det ankommer... uteslutande på den nationella domstol[en]... att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen och att ... domstolen [följaktligen] i princip [är] skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se särskilt punkterna 11—14).

8 I domslutet står nämligen att artikel 30 i fördraget utgör hinder för att en medlemsstat tillämpar nationella bestämmelser på importerade produkter från en annan medlemsstat enligt vilka rätten att använda beteckningen yoghurt förbehålls färsk yoghurt och inte gäller för djupfryst yoghurt (min kursivering).

9 Förslag till avgörande föredraget den 23 mars 1995 i mål C-63/94, som avgjorts genom dom av den 11 augusti 1995 (REG 1995, s. I-2467), särskilt punkt 15.

10 Se upplysningsvis den rättspraxis som den danska regeringen nämner i det avseendet och närmare bestämt dom av den 3 oktober 1990 i de förenade målen C-54/8S, C-91/S8 och C-14/89, Nino m.fl. (REG 1990, s. I-3537), av den 28 januari 1992 i de förenade målen C-330/90 och C-331/90, López Brea och Hidalgo Palacios (REG 1992, s. I-323) och av den 5 juni 1997 i de förenade målen C-64/96 och C-65/96, Uccker och Jacquet (REG 1997, s. I-3171). Se, för ett motsatt resonemang, dom av den 12 juni 1986 i de förenade målen 98/85, 162/85 och 258/85, Berlini m.fl. (REG 1986, s. I-1885).

11 Formuleringen är den som används i domen i målet Oosthoek's Uitgeversmaatschappij, se ovan fotnot 3.

12 EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153.

13 EGT L 208, s. 9; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 160. Se även kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning nr 2081/92 (EGT L 148, s. 1). Med stöd. av denna förordning åtnjuter de franska beteckningarna emmenthal Est-Central och emmenthal de Savoie skydd i egenskap av skyddade geografiska beteckningar.

14 Dom av den 9 december 1981 i mål 193/80, kommissionen mot Italien (REG 1981, s. 3019), särskilt punkt 26. Se dessutom dom av den 12 mars 1987 i mål 178/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1987, s. 1227; svensk specialutgåva, volym 9, s. 37), särskilt punkt 33 och följande punkter. Det skall påpekas att domstolen redan i dom av den 20 februari 1975 i mål 12/74, kommissionen mot Tyskland (REG 1975, s. 181; svensk specialutgåva, volym 2, s. 441), uttalade sig om en liknande nationell åtgärd, som emellertid begränsade användningen av den generiska beteckningen till produkter som inte endast var tillverkade enligt traditionella regler utan dessutom var framställda på det nationella territoriet. Domstolen ansåg vid det tillfället att den tyska lagstiftning, som förbehöll mousserande vin respektive druvsprit som framställts i Tyskland och som uppfyllde vissa bestämda kvalitetskrav beteckningarna Sekt och Weinbrand, utgjorde en åtgärd med motsvarande verkan som en importrestriktion, då dessa beteckningar varken utgjorde ursprungsbeteckningar eller härkomstbeteckningar och således enligt artikel 2.3 s i kommissionens direktiv 70/50/EEG av den 22 december 1969 (EGT L 13, 1970, s. 29) endast kunde förbehållas inhemska produkter (särskilt punkt 14).

15 Dom av den 22 september 1988 i mål 286/86 (REG 1988, s. 4907; svensk specialutgåva, volym 9, s. 621).

16 Punkt 12 i den ovan i fotnot 14 nämnda domen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 oktober 1990 i mål C-210/89, kommissionen mot Italien (REG 1990, s. I-3697), och dom i målet kommissionen mot Frankrike (se ovan fotnot 4).

17 Se särskilt tolkningsfrågan på sidan 7 i beslutet.

18 Den franska regeringen har i sitt yttrande även hänvisat till den Codex alimentarius, som upprättats gemensamt av Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation och WHO, i vilken anges att en ost kan säljas under beteckningen emmentalerost om den framställs som en rund ost som väger minst 50 kg eller som en rektangulär ost, med eller utan kant, som väger minst 30 kg. Frånsett den omständigheten att det enligt Codex alimentarius inte är uteslutet att kantlös ost kan ha beteckningen emmentalerost delar jag den uppfattning som domstolen framförde i domen i målet Deserbais som svar på argumenten från den nederländska regeringen, som hade åberopat samma internationella källa, nämligen att standarderna i Codex alimentarius syftar till att tillhandahålla uppgifter som gör det möjligt att bestämma produkternas typiska egenskaper. Det förhållandet att en produkt inte till fullo överensstämmer med den föreskrivna standarden innebär emellertid inte i sig att saluföring av produkten kan förbjudas.

19 Även i denna fråga hänvisas til! den vid upprepade tillfällen omnämnda domen i målet Deserbais. I punkterna 17 och 18 i domen anges följande: [Slyftet mcd artikel 234 första stycket i fördraget {är], såsom domstolen redan har fastställt, att i enlighet med folkrättens principer klargöra att tillämpningen av fördraget inte påverkar den berörda medlemsstatens åtagande att respektera tredje lands rättigheter enligt ett tidigare avtal och att uppfylla motsvarande förpliktelser... Om det som i förevarande fall inte är fråga om tredje lands rättigheter kan en medlemsstat därför inte åberopa bestämmelserna i en sådan tidigare konvention för att rättfärdiga restriktioner för saluförngen av produkter från en annan medlemsstat, när saluföringen av dessa är tillåten enligt principen om fri rörlighet för varor i fördraget. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 1962 i mål 10/61, kommissionen mot Italien (RF.G 1962, s. 1), och av den 14 oktober 1980 i mål 812/79, Burgoa (RUG 1980, s. 2787; svensk specialutgåva, volym 5, s. 313).

20 Se punkt 13 och, för ett liknande resonemang, domen i målet Smanor (ovan fotnot 6), punkt 25, och domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 4).

21 EGT L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130.

22 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 27 januari 1997 om ändring av direktiv 79/112 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 43, s. 21).

23 Dom av den 8 november 1979 i mål 15/79, Groenveld (REG 1979, s. 3409). Se, för ett liknande resonemang, bland många andra, dom av den 7 februari 1984 i mal 237/82, Jongeneel Kaas m.fl. (REG 1984, s. 483; svensk specialutgåva, volym 7, s. 489), och av den 24 mars 1994 i mål C-80/92, kommissionen mot Belgien (REG 1994, s. I-1019).

24 Punkt 7.

25 Det skall dock påpekas att domstolen i dom av den 15 april 1997 i mal C-272/95, Deutsches Milch-Kontor (RUG 1997, s. I-1905), vid första anblicken förefaller att till artikel 34 utvidga det begrepp om åtgärd med motsvarande verkan som en importrestriktion som angavs i domen i målet Dassonville, eftersom domstolen i punkt 24 förklarar att förbuden enligt artiklarna 30 och 34 i fördraget omfattar varje handelsregel som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan utgöra hinder för handeln inom gemenskapen.

26 Med avseende pá så kallad omvänd diskriminerings rättsenlighet hänvisas bland annat till domstolens dom av den 23 oktober 1986 i mål 355/85, Driancourt (REG 1986, s. 3231), och av den 18 februari 1987 i mål 98/86, Mathot (REG 1987, s. 809).