Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 16 mars 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 REG 1998, s. II-3939.

3 Dom av den 16 maj 1991 (REG 1991, s. I-2501, nedan kallat målet Extramet I) och av den 11 juni 1992 (REG 1992, s. I-3813, nedan kallat målet Extramet II).

4 EGT L 271, s. 1.

5 EGT L 270, s. 27; svensk specialutgåva, område 11, volym 33, s. 47.

6 EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98. Dessa frågor regleras nu i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

7 Bolaget bildades år 1982 till följd av att en granuleringsprocess upptäcktes år 1980.

8 Primär kalciummetall är ett kemiskt ämne som tillverkas antingen av kalciumoxid (kalk) eller kalciumklorid och som förekommer i form av klumpar eller flis. Den används främst inom metallindustrin.

9 EGT L 201, s. 1.

10 Förordning av den 17 mars 1989 om inrättande av en tillfällig antidumpningstull på kalciummctall med ursprung i Folkrepubliken Kina och Sovjetunionen (EGT L 78, s. 10).

11 Nämnd ovan i fotnot 3.

12 Nämnt ovan i fotnot 2.

13 Nämnt ovan i fotnot 2.

14 EGT L 104, s. 5.

15 Den påförda tullen uppgick till 2074 ecu per lon för kalciummetall med ursprung i Kina och till 2120 ecu per ton för kalciumnictall med ursprung i Ryssland.

16 Tullen bibehölls pä samma nivå som i den tillfälliga förordningen. Rådet fastställde även de antidumpningstullar som hade införts genom den tillfälliga förordningen.

17 Artikeln avser förfarandet för att inge ett skriftligt klagomål vid dumpad import.

18 Artikeln avser konfidentiell behandling av upplysningar som mottagits i enlighet med grundförordningen.

19 Artikel 4 avser fastställelse av skadan. I artikel 4.4 föreskrivs särskilt att den dumpade eller subventionerade importens verkan skall bestämmas i förhållande till tillverkningen i gemenskapen av likadana varor varje gång det är möjligt.

20 Bestämmelse om definitionen av begreppet likadan vara.

21 Denna artikel avser rådets vidtagande av en slutgiltig åtgärd för uppbärande av en slutgiltig antidumpningstufl (eller utjämningstull).

22 I förfaranden om fördragsbrott har domstolen fastslagit att det inte är tillräckligt att hänvisa till de anmärkningar som utvecklats under det administrativa förfarandet om inte dessa anmärkningar, om än kortfattat, även anges i ansökan: se dom av den 13 december 1990 i mål C-347/S8, kommissionen mot Grekland (REG 1990, s. I-4747, punkterna 26—30), samt punkt 8 i generaladvokat Tesauros förslag till avgörande inför domen i det målet. Se även dom av den 13 mars 1992 i mål C-43/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-1909, punkt 8). Eörstainstansrättcn använde en liknande lösning i domav den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94—T-307/94, T-3I3/94—T-316/94, T-31S/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij NV ni.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-931, punkterna 39 och 40), inom ramen för en talan om ogiltigförklaring där det i ansökan fanns en generell hänvisning till bifogade handlingar med detaljer om sökandenas rättsliga grunder.

23 Det rör sig om artiklarna 4.1, 4.4 och 2.12.

24 Se punkt 35 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande inför domen av den 12 november 1998 i mål C-415/96, Spanien mot kommissionen (REG 1998, s. I-6993).

25 Domstolen har medgett (se särskilt domen i det ovannämnda målet Spanien mot kommissionen, punkt 32) att ogiltigförklaringen av en gemenskapsrättsakt [inte] nödvändigtvis [påverkar] de förberedande rättsakternas giltighet. I exempelvis det mål som gav upphov till domen av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023, punkterna 33 och 34 samt punkterna 56 och 57 i generaladvokaten Mischos förslag till avgörande) ogiltigförklarades ett direktiv på grund av brister i förfarandet vid dess antagande, innan det ersattes av ett liknande direktiv, som antagits i enlighet med de formkrav som uppställdes. Domstolen underkände grunden att rådet borde ha tagit om hela förfarandet från början genom att begära att kommissionen skulle förelägga det ett nytt förslag och att parlamentet skulle yttra sig på nytt och den ansåg att ogiltigförklaringen av direktivet inte påverkade de förberedande rättsakterna. Det avgörande kriteriet är skälet för ogiltigförklaring: när det rör sig om enbart ett formfel eller brister í förfarandet får kommissionen rätta till felet utan att ta om hela förfarandet, genom att bara fatta ett nytt beslut som ersätter hela eller delar av det ursprungliga beslutet, i den mån det är nödvändigt. I det ovan i punkt 23 nämnda målet Spanien mot kommissionen hade Konungariket Spanien väckt talan om ogiltigförklaring av vissa artiklar i ett kommissionsbeslut om beviljande av statligt stöd. Detta beslut fattades för att följa domen om ogiltigförklaring av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92—C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), genom vilken domstolen delvis hade bifallit en talan om ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet. Domstolen har därefter i sin dom av den 12 november 1998 visserligen inte prövat frågan huruvida, grunden för ogiltigförklaring avsåg formföreskrifter eller förfarandet, men den påpekade att vissa artiklar i det omtvistade beslutet ogiltigförklarades genom ovannämnda dom av den 14 september 1994 i målet Spanien mot kommissionen på grund av bristande motivering. Domstolen fastslog för övrigt följande (punkt 34): Eftersom kommissionens bedömning emellertid var ofullständig och således medförde att beslut[et]... var olagligt..., kunde förfarandet i syfte att ersätta detta beslut återupptas vid denna punkt och en ny bedömning av utredningsmaterialet genomföras. Utredningsmaterialets innehåll har för övrigt inte ifrågasatts i det aktuella fallet. För att följa domen i... målet Spanien mot kommissionen, var kommissionen således inte skyldig att i dess helhet upprepa det förfarande som föreskrivs i artikel 93 i fördraget [nu artikel 88 EG].

26 Det skall erinras om att generaladvokaten Jacobs i punkt 31 i sitt förslag till avgörande i målet Spanien mot kommissionen (dom av den 12 november 1998), enligt min mening på goda grunder, påpekade, för att besvara kommissionens påstående att institutionen i fråga enligt artikel 176 är förhindrad att endast ersätta den ogiltigförklarade rättsakten med en annan, identisk rättsakt när ogiltigförklaringen grundas på ett materiellt fel, att institutionen i fråga under vissa omständigheter har rätt att ersätta en ogiltigförklarad rättsakt med en annan, även om det fastställts att det föreligger ett materiellt fel, givetvis under förutsättning att detta fel har rättats till i den nya rättsakten.

27 I punkt 18 i den ovan i fotnot 23 nämnda domen av den 12 november 1998 í målet Spanien mot kommissionen hänvisas det till en handling som kommissionen skickade tili Konungariket Spanien med följande innehåll: I enlighet med domstolens dom av den 14 september 1994 (mål C-278/92), varigenom flera artiklar i kommissionens beslut av den 25 mars 1992 ogiltigförklaradcs, utarbetar kommissionens handläggare ett nytt förslag till slutligt beslut inom ramen för det förfarande som inletts enligt artikel 93.2 i EG-fördraget... ett förfarande som i enlighet med denna dom fortfarande inte är avslutat. Detta förslag kommer inom kort att presenteras för kommissionsledamöternas kollegium i syfte att antas där (min kursivering). Domstolen underkände inte denna ståndpunkt vid tillämpningen av det beslut som fattades i mal C-278/92.

28 Se särskilt domen av den 12 november 1998 i det ovan i fotnot 23 nämnda målet Spanien mot kommissionen (punkt 31), och av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 2181, punkt 27).

29 Dom av den 28 november 1991 i mål C-170/89, BEUC mot kommissionen (REG 1991, s. I-5709, punkt 25; svensk specialutgåva, volym 11, s. 495).

30 Se domstolens dom av den 28 november 1989 i mål C-121/86. Epicheiriseon Metalleftikon Viomichanikon kai Naftiliakon m.fl. mot ridet (REG 1989, s. 3919, punkt 20), samt av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakaiima mot rådet (REG 1991, s. I-2069, punkt 86; svensk specialutgåva, volym 11, s. 149).

31 Punkterna 10 och 11.

32 Se punkt 11 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovan t fotnot 29 nämnda målet Epicheiriseon Metalleftikon Viomichanikon kai Naftiliakon m.fl. mot rådet.

33 Detta har principiellt förbjudits genom artikel 11 i antidumpningskodexen från 1979, vilken är införd i överenskommelsen om tillämpning av artikel VI i GATT-avtalet, som då var i kraft och hade godkänts av rådet genom dess heslut S0/271/EEG av den 10 december 1979 om slutande av de multilaterala avtal som är resultatet av handelsförhandlingarna 1973—1979 (EGT L 71, 1980, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 3). Såsom för övrigt framgår av andra övervägandet i grundförordningen antogs artikel 13 i denna förordning för att gemenskapen skulle följa de förpliktelser som följer av denna överenskommelse.

34 För övrigt föreskrivs i grundförordningen (artikel 14.2) att denna regel i artikel 7 med vederbörliga ändringar är tillämplig även vid översyn av bestämmelser varigenom det påförs antidumpningstullar och (artikel 15) att antidumpninestullar uppliör att gälla fem år efter den dag då de trädde i kraft, om de inte modifieras eller bekräftas.

35 Se även punkt 11 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovan i fotnot 29 nämnda målet Epicheiriseon Metalleftikon Viomichanikon kai Naftiliakon m.fl. mot rådet.

36 Dom av den 27 juni 1991 i mål C-49/88 (REG 1991, s. I-3187, punkterna 15 och 16).

37 Se även punkt 104 i den överklagade domen.

38 1 domen i det ovan i fotnot 35 nämnda målet Al-Jubail Fertilizer mot rådet fastslog domstolen att vid tolkningen av artikel 7.4 i grundförordningen (det rör sig om den ovan i fotnot 8 nämnda förordningen nr 2176/84; lydelsen i denna bestämmelse liknar ordalydelsen i artikel 7.4 i grundförordningen i detta mål) skall de krav som följer av rätten till försvar beaktas inte bara i de förfaranden som kan. medföra böter, utan även i de undersökningsförfaranden som föregår antagandet av antidumpningsförordningar vilka, trots deras allmänna räckvidd, kan påverka berörda företag direkt och personligen och medföra negativa konsekvenser för dessa. Därefter underströk domstolen (punkt 16) att beträffande rätten till försvar måste gemenskapsinstitutionernas agerande vara ännu mer noggrant, eftersom reglerna i fråga, enligt deras nuvarande lydelse, inte föreskriver alla de processuella garantier om skydd för den enskilde som kan finnas i vissa nationella rättssystem. Slutligen drog domstolen slutsatsen (punkt 17) att för att fullgöra upplysningsskyldigheten skall gemenskapsinstitutionerna visa den omsorg som krävs och [detta hade för övrigt redan understrukits av domstolen tidigare, särskilt i domen av den 20 mars 1985 i mål 264/82, Timex mot rådet och kommissionen, REG 1985, s. 849, punkterna 29 och 30; svensk specialutgåva, volym 8, s. 117] i den mån det är förenligt med skyddet för affärshemligheter ge de berörda företagen de uppgifter som krävs för att företagen skall kunna tillvarata sina intressen, och de skall, i förekommande fall ex officio, välja ett lämpligt sätt att lämna dessa upplysningar. De berörda företagen skall under alla omständigheter ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada. Domstolen tillade i punkt 18 att det inte fanns något i målet som visade att gemenskapsinstitutionerna hade fullgjort skyldigheten att ge sökandena all information för att de skall kunna tillvarata sina intressen. Exempelvis framgick det av handlingarna i målet att man under förfarandet använde sig av rådets interna handlingar, vars innehåll sökandena inte fick del av på annat sätt (punkt 19). Vidare hade en handling sänts till dem på annat sätt än genom rekommendering, och sökandena hävdade att de aldrig mottagit denna handling (punkt 22). Dessa oegentligheter medförde att domstolen ogiltigförklarade förordningen om införandet av en slutgiltig antidumpningstull.

39 I punkt 140 i den överklagade domen anges att kommissionen som svar pä förstainstansrättens frågor under förhandlingen bekräftade att skrivelserna frän PEM til! kommissionen av den 5, den 11 och den 19 augusti 1993 endast var följebrev till skriftväxlingen mellan klaganden och PEM. Även om kommissionen skulle anses ha varit skyldig att lämna ut dessa handlingar utan att en uttrycklig skriftlig begäran gjorts i det syftet, kunde det under dessa omständigheter inte anses att kommissionen åsidosatt klagandens processuella rättigheter genom att inte lämna ut handlingarna.

40 Det ovan i fotnot 35 nämnda målet.

41 Den tillfälliga förordningen antogs den 21 april 1994.

42 I detta fall skall det erinras om att förstainstansrätten i sin dom av den 18 december 1997 i de förenade målen T-159/94 och T-160/94, Ajinomoto och Nutrasweet mot rådet (REG 1997, s. II-2461, punkt 87), fastslog att om det under förfarandet för att anta en förordning om införande av en slutgiltig tull har vidtagits åtgärder för att undanröja ett fel i förfarandet för antagande av en motsvarande förordning om införande av en preliminär tull, medför inte en rättsstridighet i den sistnämnda förordningen att förordningen om införande av den slutgiltiga tullen är rättsstridig. Det är endast om felet inte har rättats till och om forordningen om införande av en slutgiltig tull hänvisar till förordningen om införande av en preliminär tull som en rättsstridighet hos den sistnämnda medför att den förstnämnda är rättsstridig. Denna dom är dock för närvarande föremål för överklagande (målen C-76/98 P, Aiinomato mot rådet, och C-77/98 P, Nutrasweet mot rådet; EGT C 166, 1998, s. 5 och 6).