Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Förevarande överklagande hänför sig till en tvist som uppkommit inom ramen för gemenskapens personalmål till följd av förstainstansrättens dom av den 5 oktober 1995 i målet Alexopoulou mot kommissionen.

I — Rättslig och faktisk bakgrund

2. Artikel 31 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) reglerar tjänstemännens placering i lönegrad vid anställningen.

3. Artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna anger de rättsmedel som står till tjänstemännens förfogande.

4. Den 1 september 1983 antog kommissionen ett beslut om tillämpliga villkor för placering i lönegrad och löneklass vid rekrytering (nedan kallat beslutet av den 1 september 1983). Artikel 2 första stycket i beslutet har följande lydelse:

5. I domen i målet Alexopoulou konstaterade förstainstansrätten att beslutet strider mot artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, i den mån som tillsättningsmyndigheten förbjuds att placera en tjänsteman i en lönegrad som är högre än den lägsta lönegraden.

6. För att följa domen i målet Alexopoulou ändrade kommissionen sitt beslut av den 1 september 1983 genom ett andra beslut av den 7 februari 1996 (nedan kallat beslutet av den 7 februari 1996), som den 27 mars 1996 offentliggjordes i Administrativa meddelanden. Efter ändringen har artikel 2 i det första beslutet följande lydelse:

II — Bakgrund och förfarandet

7. Av det överklagade beslutet framgår att klaganden den 9 november 1993 utsågs till provanställd tjänsteman vid kommissionen med placering i lönegrad A 7, löneklass 1. Genom ett beslut av den 26 november 1993 fastställde tillsättningsmyndigheten hennes placering i lönegrad A 7, löneklass 3.

8. Den 21 juni 1996, således kort efter det att beslutet av den 7 februari 1996 offentliggjordes, lämnade klaganden med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna in en begäran om omprövning av hennes placering i lönegrad från och med anställningsdagen.

9. Den 24 oktober 1996 avslog kommissionen denna begäran med motiveringen att den hade lämnats in senare än tre månader efter det ursprungliga beslutet om sökandens placering i lönegrad.

10. Den 23 januari 1997 anförde Isabel Martínez del Peral Cagigal klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket kommissionen avslog genom ett beslut av den 29 april 1997.

11. Klaganden väckte den 29 juli 1997 talan vid förstainstansrätten. Hon yrkade att kommissionens beslut av den 24 oktober 1996 om avslag på hennes begäran om omprövning av hennes placering i löneklass skulle ogiltigförklaras.

12. Genom en skrivelse ingiven den 24 oktober 1997 gjorde kommissionen, med stöd av artikel 114.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder.

13. Den 14 november 1997 anmodade förstainstansrätten parterna i målet, samt parterna i ett antal andra mål rörande omplacering i lönegrad, att delta i ett informellt möte med referenten. Efter detta möte utnämnde majoriteten av sökandena målet Geavert mot kommissionen till pilotmål. Klaganden förklarade dock att hon inte ville delta i denna överenskommelse utan hade för avsikt att fullfölja sin egen talan.

III — Det omtvistade beslutet

14. Klaganden framhöll inför förstainstansrätten att begäran om omplacering i lönegrad inte syftade till en omprövning av tillsättningsmyndighetens ursprungliga beslut om placering i löneklass, utan i stället till en granskning av hennes kvalifikationer, mot bakgrund av beslutet av den 7 februari 1996, med sikte på en eventuell ändring av hennes placering i lönegrad.

15. I det omtvistade beslutet gjorde förstainstansrätten följande bedömning:

16. Förstainstansrätten godtog inte heller sökandens argument att principen om likabehandling skulle ha åsidosatts.

17. Följaktligen avvisade förstainstansrätten talan.

IV — Överklagandet

18. Genom förevarande överklagande har Isabel Martínez del Peral Cagigal yrkat att domstolen skall upphäva det överklagade beslutet och avgöra målet i sak. Klaganden har begärt att domstolen skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 oktober 1996 om avslag på hennes begäran om omprövning av sin placering i lönegrad och fastställa att hon har rätt till ändring av sin placering i lönegrad med verkan från den 5 oktober 1995. Dessutom har klaganden yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

19. Kommissionen har å sin sida yrkat att domstolen skall ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

20. Till stöd för sitt överklagande har klaganden åberopat fem grunder:

21. Inledningsvis kan noteras att det överklagande som ingivits av Isabel Martínez del Peral Cagigal företer vissa oklarheter i fråga om sättet att gruppera de argument som läggs fram till stöd för överklagandet.

22. Således har klaganden, under de grunder som avser åsidosättande av rättspraxis rörande förekomsten av nya omständigheter och en överträdelse av artikel 176 i fördraget, utvecklat flera argument som i själva verket syftar till att ifrågasätta det omtvistade beslutets motivering. Omvänt har klaganden, under den grund som avser en bristfällig motivering, framfört vissa överväganden som bör ses som en komplettering av den grund som avser ett åsidosättande av principen om likabehandling.

23. Jag kommer att granska de olika grunderna i den ordning jag har presenterat dem.

Den första grunden: ett åsidosättande av rättspraxis om förekomsten av nya och väsentliga omständigheter

24. Klaganden har hävdat att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att beslutet av den 7 februari 1996 inte utgjorde en sådan ny och väsentlig omständighet att det föranleder att de klagofrister som fastställs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna börjar löpa på nytt.

25. Det bör erinras om att ett överklagande, enligt artikel 51 i EG-stadgan för domstolen, är begränsat till rättsfrågor. Dessutom föreskrivs i artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att ett överklagande skall innehålla uppgifter om de rättsliga grunder som åberopas till stöd för klagandens yrkanden. Enligt fast rättspraxis anser domstolen följande:

26. I förevarande fall har klaganden enbart upprepat de argument som framfördes inför förstainstansrätten, utan att precisera de rättsliga grunder som särskilt anförs till stöd för hennes yrkande om upphävning.

27. Följaktligen föreslår jag att domstolen skall förklara att det är uppenbart att överklagandet inte kan prövas på den första grunden.

Den andra grunden: ett åsidosättande av principen om likabehandling som fastslås i artikel 5.3 i tjänsteföreskrifterna

28. Som andra grund har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt den princip om likabehandling som slås fast i artikel 5.3 i tjänsteföreskrifterna.

29. Det skall påpekas att klaganden på de tre sidor av överklagandet som avser denna grund enbart har ordagrant återgett de argument som hon framförde vid förstainstansrätten, utan att precisera de rättsliga grunder som särskilt stöder yrkandet om upphävande.

Den tredje grunden: ett åsidosättande av omsorgsplikten

30. Som tredje grund har klaganden anklagat förstainstansrätten för att inte ha respekterat den korrekta omfattningen av omsorgsplikten.

31. Det bör erinras om att klaganden, inom ramen för den första grunden, inte har anfört någon omständighet som leder till slutsatsen att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att beslutet av den 7 februari 1996 inte utgjorde en sådan ny och väsentlig omständighet att det skulle innebära att de föreskrivna fristerna började att löpa på nytt. Så långt kommen i mitt resonemang måste jag alltså dra slutsatsen att det inte föreligger någon ny omständighet som ger klaganden rätt att ifrågasätta tillsättningsmyndighetens beslut av den 26 november 1993 om hennes placering i lönegrad vid anställningen.

32. Under dessa förhållanden anser jag att den tredje grunden är verkningslös och föreslår att domstolen underkänner den som sådan.

Den fjärde grunden: bristande motivering av det omtvistade beslutet

33. Som fjärde grund har klaganden hävdat att det överklagade beslutet har en rad brister i fråga om motiveringen.

34. Den sista grunden kan delas upp i tre delar.

35. Som första delgrund har klaganden anklagat förstainstansrätten för att inte ha tagit ställning till hennes grund baserad på ett åsidosättande av artikel 176 i fördraget.

36. Som andra delgrund har klaganden velat framhålla den skillnad i fråga om motivering som kännetecknar det överklagade beslutet i jämförelse med det beslut som på samma grunder fattades i målet Gevaert (pilotfall).... I sistnämnda fall förklarade förstainstansrätten med en mer utförlig motivering än den som gavs i det omtvistade beslutet att Hans Gevaerts talan inte kunde tas upp till prövning i sak. Därför anser klaganden ... att förstainstansrätten tydligare borde ha angivit de skäl som ledde till slutsatsen att det interna beslutet av den 7 februari 1996 inte utgjorde en ny omständighet.

37. Som tredje delgrund har klaganden slutligen framhållit att det överklagade beslutets motivering är motsägelsefull.

38. Jag föreslår att domstolen inte skall bifalla överklagandet på någon av dessa delgrunder.

39. Av de skäl som har angivits i punkterna 31 och 32 i detta förslag till avgörande anser jag att den första delgrunden är verkningslös. I avsaknad av nya och väsentliga omständigheter grundar artikel 176 i fördraget varken en rätt eller skyldighet för kommissionen att pröva en begäran om omprövning av en placering i lönegrad sedan den klagofrist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna löpt ut. Även om man antog att förstainstansrätten hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte uttala sig om den grund som avsåg en överträdelse av artikel 176 i fördraget, skulle således ett upphävande av det överklagade beslutet på den punkten inte ge klaganden rätt att lämna in en begäran om omplacering i lönegrad.

40. I fråga om den andra delgrunden har klaganden underlåtit att ange vilken rättsregel som skulle ha åsidosatts i förevarande mål. Hon har inte preciserat vilka gemenskaps bestämmelser som ålägger förstainstansrätten att avgöra hennes talan med en motivering som är identisk eller jämförbar med motiveringen i beslutet i det ovannämnda målet Gevaert mot kommissionen.

41. Den tredje delgrunden slutligen innehåller kritik som utan tvekan är riktad mot förstainstansrättens beslut i det ovannämnda målet Gevaert mot kommissionen.

Rättegångskostnaderna

42. Enligt artikel 69.2 och artikel 118 i domstolens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 70 i samma regler skall institutionerna bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda. Emellertid skall, enligt artikel 122 andra stycket i samma regler, artikel 70 inte tillämpas i mål där en tjänsteman eller annan institutionsanställd har överklagat. Kommissionen har yrkat att klaganden skall ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

Förslag till avgörande

43. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall

1 Originalspråk: franska.

2 Dom i mål T-17/95 (REGP 1995, s. I-A-227 och II-683, nedan kallad domen i målet Alexopoulou).

3 Beslut i mål T-224/97, Martínez del Peral Cagigal mot kommissionen (REGP 1998, s. I-A-581 och II-1741, nedan kallat det överklagade beslutet).

4 För en utförligare redogörelse för tvistens rättsliga och faktiska bakgrund hänvisar jag till det förslag till avgörande som jag föredrog den 28 mars 2000 i målet C-389/98 P, Gevaert mot kommissionen (dom av den 11 januari 2001, RUG 2001, s. I-65 och s. I-67).

5 Punkt 24.

6 Punkterna 1—13.

7 Punkterna 17 och 18 i det överklagade beslutet.

8 Se i detta avseende punkt 7 i mitt ovannämnda förslag till avgörande i målet Gevaert mot kommissionen.

9 Förstainstansrätten avgjorde mål T-160/97 genom beslut av den 19 augusti 1998 (REGP 1998, s. I-A-465 och s. II-1363). I mitt ovannämnda förslag till avgörande granskas Hans Gevaerts överklagande.

10 Punkt 19 i det överklagade beslutet.

11 Dom av den 1 december 1983 i mål 190/82 (REG 1983, s. 3981).

12 Dom av den 6 oktober 1982 i mål 9/81 (REG 1982, s. 3301).

13 Dom av den 26 september 1985 i mål 231/84 (REG 1985, s. 3027).

14 Beslut av den 19 februari 1987 i mål 101/86 (REG 1987, s. 825).

15 Punkterna 20—22 i det överklagade beslutet.

16 Punkt 25 i det överklagade beslutet.

17 Punkterna 23 och 24 i det överklagade beslutet.

18 Punkterna 33 och 34 i det överklagade beslutet.

19 Se punkterna 24—27 i överklagandet.

20 Se punkterna 30—39 i överklagandet.

21 Se punkterna 57—59 i överklagandet.

22 Punkterna 11—23 i överklagandet.

23 Punkterna 40—46 i överklagandet.

24 Punkterna 47—52 i överklagandet.

25 Punkterna 30—39 i överklagandet.

26 Punkterna 54— 56 i överklagandet.

27 Punkterna 24—27 i överklagandet.

28 Ovannämnda.

29 Beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot Ekonomiska och sociala kommittén (RUG 1993, s. I-2041), punkt 9 (min kursivering). Se även beslut av den 26 september 1994 i mål C-26/94 P, x mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), punkt 12, av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkt 37, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457), punkt 25, av den 7 maj 1995 i mål C-401/96 P, Somaco mot kommissionen (REG 1998, s, I-2587), punkt 49, av den 28 maj 1998 i mal C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen (REG 1998, s. I-3175), punkt 23, av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (RUG 1998, s. I-8417), punkt 113, och beslut av den 20 januari 2000 i mål C-171/99 P, Clauni m.fl. mot kommissionen (inte publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 15.

30 Beslutet i det ovannämnda målet Kupka-Floridi mot Ekonomiska och sociala kommittén, (ovan fotnot 29), punkt 10. Se, förutom i föregående fotnot nämnda domar och beslut, beslut av den 17 oktober 1995 i mål C-62/94 P, Turner mot kommissionen (REG 1995, s. I-3177), punkt 17, av den 24 april 1996 i mål C-57/95 P, CNPAAP mot rådet (REG 1996, s. I-2003), punkt 30, av den 11 juli 1996 i mål C-148/96 P(R), Goldstein mot kommissionen (RUG 1996, s. I-3883), punkt 24, av den 12 december 1996 i mål C-49/96 P, Progoulis mot kommissionen (REG 1996, s. I-6803), punkt 25, och av den 27 januari 2000 i mål C-341/98 P, Proderec mot kommissionen (inte publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 31.

31 Beslutet i det ovannämnda målet Proderec mot kommissionen, (ovan fotnot 30), punkt 31.

32 Beslut av den 14 mars 1996 i mål C-31/95 P, Del Plato mot kommissionen (REG 1996, s. I-1443), punkt 22.

33 Punkt 11 i överklagandet.

34 Punkt 21 i Överklagandet.

35 Det finns nämligen ett uppenbart samband mellan: punkt 11 i överklagandet och punkterna 5 och 32 i det yttrande över invändningen om rättegångshinder som klaganden ingav i mål T-224/97, punkt 13 i överklagandet och punkt 40 i den ansökan som Isabel Martínez del Peral Cagigal ingav i mål T-224/97, punkt 14 i Överklagandet och punkt 41 i ovannämnda ansökan, punkt 15 i överklagandet och punkt 47 i ovannämnda ansökan, punkt 16 i överklagandet och punkterna 5 och 39 i ovannämnda yttrande, punkt 17 i överklagandet och punkt 40 i ovannämnda yttrande, punkt 18 i överklagandet och punkt 41 i ovannämnda yttrande, punkterna 19 och 20 i överklagandet och det argument som kommissionen utvecklade i punkterna 27 och 28 i sin invändning om rättegångshinder i mål T-224/97, samt punkterna 22 och 23 i överklagandet och punkterna 67— 69 och 72 i ovannämnda yttrande.

36 En granskning av de relevanta handlingarna visar en exakt överensstämmelse mellan: punkt 40 i överklagandet och punkterna 51 och 62 (första meningen) i Isabel Martínez del Peral Cagigals ansökan i mål T-224/97, punkt 41 i överklagandet och punkt 60 i ovannämnda ansökan, punkt 42 (första meningen) i överklagandet och punkt 62 i ovannämnda ansökan, punkt 43 i överklagandet och punkt 69 i ovannämnda ansökan, punkt 44 i överklagandet och punkt 72 i ovannämnda ansökan (se även punkt 81 i klagandens yttrande Över invändningen om rättegångshinder i mål T-224/97), samt punkt 45 i överklagandet och punkterna 73 och 74 i ovannämnda ansökan (se även punkt 82 i ovannämnda yttrande).

37 Administrationens omsorgsplikt gentemot sina anställda innebär särskilt att myndigheten, när den fattar beslut som rör en tjänstemans situation, skall ta hänsyn till samtliga omständigheter som kan vara avgörande för dess beslut, och därvid inte bara beakta tjänstens intresse, utan även den berörde tjänstemannens intresse (se exempelvis dom av den 23 oktober 1986 i mål 321/85, Schwiering mot revisionsrätten (REG 1986, s. 3199), punkt 18.

38 Punkt 35 i det överklagade beslutet.

39 Punkt 21.

40 Beslut av den 18 november 1999 i mål C-431/98 P, Progoulis mot kommissionen (REG 1999, s. I-8319), punkt 36 (min kursivering).

41 Se exempelvis dom av den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen (REG 1993, s. I-991), punkt 31.

42 Punkterna 30—39 i överklagandet.

43 Punkterna 54—56 i överklagandet.

44 Punkt 54 i överklagandet (klaganden syftar pä förstainstansrättens ovannämnda beslut i målet Gevaert mot kommissionen).

45 Punkt 56 i överklagandet.

46 Punkterna 24—27 i överklagandet.

47 Se i detta avseende även dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products mil. (REG 1999, s. I-5363).

48 Punkt 25 i överklagandet.

49 Punkt 27 i överklagandet.

50 Punkt 40.