Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 31 januari 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 I det första paketet ingick, bortsett från reglerna om konkurrens, rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987 om biljettpriser för regelbunden luftfart mellan medlemsstaterna (EGT L 374, s. 12) och rådets beslut 87/602/EEG av den 14 december 1987 om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikforetag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna och om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna (EGT L 374, s. 19). Med det andra paketet antogs däremot rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luftfart (EGT L 217, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 206) och rådets förordning (EEG) nr 2343/90 av den 24 juli 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom gemenskapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna (EGT L 217, s. 8; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 214).

3 EGT L 240, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 116.

4 I artikel 4.3 föreskrivs i detta avseende särskilda undantag, som inte är av betydelse i förevarande fall.

5 EGT L 240, s. 8; svensk specialutgåva, omräde 7, volym 4, s. 123.

6 EGT L 240, s. 15; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 130.

7 EGT L 220, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 174. Denna förordning har ändrats en första gång genom rådets förordning (EEG) nr 3089/93 av den 29 oktober 1993 (EGT L 278, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 5, s. 12) och en andra gång, efter väckandet av talan i de förevarande målen, genom rådets förordning (EG) nr 323/1999 av den 8 februari 1999 (EGT L 40, s. 1)

8 EGT L 14, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 188.

9 KOM(90) 17 slutlig.

10 EGT C 216, 1993, s. 15.

11 EGT L 200, s. 20.

12 Av vad som framgår har, fram till i dag, något avtal med Schweiz ännu inte ingåtts.

13 Frågan huruvida detta avtal är förenligt med gemenskapsrätten har inom ramen för en begäran om yttrande 1/2000 underställts domstolen för bedömning.

14 Såsom redan har sagts i de inledande punkterna och såsom kommer att visas bättre i fortsättningen (punkt 118) ger denna klausul var och en av parterna möjlighet att vägra godkänna de rättigheter som i avtalen föreskrivs för lufttrafikföretag som utsetts av den andra avtalsslutande staten men som inte ägs eller kontrolleras av medborgarna i den staten.

15 I det motiverade yttrandet framhölls i det avseendet att tillträdet till vissa flyglinjer mellan Förenade kungariket och Amerikas förenta stater fortfarande är strängt begränsat, att tillträdet för amerikanska lufttrafikföretag till flyglinjer inom gemenskapen inte är tillåtet etc.

16 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-431/92, kommissionen mot Tyskland (REG 1995, s. I-2189), punkt 22.

17 Jämför dom av den 21 januari 1939 i mål C-207/97, kommissionen mot Belgien (REG 1999, s. I-275), punkt 25, och rättspraxis som nämns i denna.

18 Dom av den 29 juni 1995 i mål C-135/94, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-1805), punkterna 5 och 7.

19 Dom av den 31 januari 1984 i mål 74/82, kommissionen mot Irland (REG 1984, s. 317), punkt 20.

20 Se exempelvis domstolens dom av den 24 mars 1988 i mål C-240/86, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 1835), punkt 16.

21 Yttrande från domstolen den 26 april 1977 (REG 1977, s. 741; svensk specialutgåva, volym 3, s. 345).

22 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551).

23 Punkt 4.

24 Punkt 4, min kursivering.

25 Artikel 235 har exempelvis tidigare använts för att motivera gemenskapens deltagande i vissa internationella avtal om miljön, det vill säga på ett område som vid den tidpunkten inte ingick i gemenskapens behörighet. Jag erinrar exempelvis om Pariskonventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade källor (EGT L 194, 1975, s. 6; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 177), Barcelonakonventionen om skydd av Medelhavet mot förorening (EGT L 240,1977, s. 3; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 5) och Bonnkonventionen för skydd av Rhen mot kemisk förorening (EGT L 240, 1977, s. 37).

26 Yttrande 2/92 (REG 1995, s. I-521), punkt 35, (min kursivering) och yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233), punkt 85. Av dessa avsnitt visas tydligt att sä länge som gemenskapen inte utövar sin egen (potentiella) behörighet i den mening som avses i yttrande 1/76 och anser att det är nödvändigt att ingå ett visst avtal, har medlemsstaterna fortfarande frihet pä det externa planet. Inte heller denna slutsats kan betvivlas, såsom kommissionen med åberopande av ett annat avsnitt i yttrande 1/94 däremot har påstått. I detta avsnitt har det fastställts att [f]örutom i det fall då en intern behörighet endast kan utövas effektivt samtidigt som den externa behörigheten (se ovannämnda yttrande 1/76 och punkt 85 ovan) kan en intern behörighet ge upphov till en exklusiv extern behörighet endast om den utövas (punkt 89). Enligt min mening är det nämligen tydligt att den inskjutna satsen avseende yttrande 1/76 endast avser att bekräfta att gemenskapens exklusiva behörighet i de fall som ingår i et ärendet inte härrör från ett föregående utövande av en intern behörighet (såsom i fallet i rättspraxis i målet AETR), utan framgår, undantagsvis, direkt av utövandet av den externa behörigheten.

27 Kommissionen hänvisar särskilt till de avtal som angetts i punkt 15 ovan.

28 Punkt 17.

29 Punkt 19.

30 Punkterna 17 och 18.

31 Yttrande 1/75 av den 11 november 1975 (REG 1975, s. 1355; svensk specialutgåva, volym 2, s. 511).

32 Punkt 77.

33 Det handlade i synnerhet om Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet.

34 Punkt 25.

35 Punkt 30 (min kursivering). Det handlade närmare bestämt om rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av vissa bestämmelser på det sociala området inom sektorn för vägtransporter (EGT L 77, s. 49).

36 Punkt 25. (Själva citatet är hämtat från punkt 26 — övers. anm.)

37 Punkterna 95 och 96, min kursivering.

38 Punkt 33, min kursivering.

39 Domen i AETR-målet, punkt 31.

40 Det kanske kan vara värt att i detta avseende erinra om domstolens rättspraxis i vilken för många år sedan den i några medlemsstater då gällande praxisen att genomföra gemenskapsrättsliga förordningar genom ett fullständigt återgivande av deras innehåll i interna föreskrifter kritiserades. Domstolen har i detta avseende fastställt att medlemsstaterna inte kan utfärda, eller ge nationella organ med befogenhet att utfärda bestämmelser möjlighet att utfärda, rättsakter genom vilka den gemenskapsrättsliga karaktären av en rättsregel och effekterna av denna döljs för medborgarna (dom av den 31 januari 1978 i mål 94/77, Zerbone, REG 1978, s. 99, punkt 26. Se för ett liknande resonemang exempelvis dom av den 10 oktober 1973 i mål 34/73, Variola, REG 1973, s. 981; svensk specialutgåva, volym 2, s. 147).

41 I detta avseende erinrar jag exempelvis om att i den välkända domen i målet Kramer (dom av den 14 juli 1976 i de förenade målen 3/76,4/76 och 6/76, REG 1976, s. 1279; svensk specialutgåva, volym 3, s. 155) har domstolen tillerkänt medlemsstaterna en behörighet av övergående art att åta sig internationella förpliktelser på ett område som i princip omfattas av gemenskapens behörighet, men i vilket gemenskapen ännu inte hade varit helt och fullt verksam, under förutsättning dock att staterna helt och fullt följer principen om lojalt samarbete enligt artikel 5 i fördraget och genomför gemensamma åtgärder inom ramen för de behöriga internationella organisationerna. Domstolen har även haft tillfälle att precisera att denna skyldighet till ett lojalt samarbete likaså gör sig gällande exempelvis om gemenskapen inte kan tillträda en internationell konvention direkt, utan måste utöva sin egen externa behörighet genom medlemsstaterna som skall handla solidariskt i gemenskapens intresse (det ovannämnda yttrandet 2/91, punkterna 5 och 37).

42 Yttrande 1/94, punkt 78, i vilket det som exempel även har framhållits att de resande (kommer) att välja att flyga från flygplatser i medlemsstater som har ingått ett bilateralt avtal av typen open skies med ett tredje land och detta lands flygbolag, vilket gör det möjligt att erbjuda det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet på transportområdet.

43 Punkt 79.

44 Domstolens dom den 23 oktober 1997 i mål C-158/94, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-5789), punkt 55.

45 Punkt 79.

46 Punkt 95. Analogt har det, som nämnts, i yttrande 2/92 angetts att gemenskapen har en exklusiv extern behörighet på områden som redan är föremål för intern lagstiftning som innehåller bestämmelser rörande behandlingen av utlandskontrollerade företag (punkt 33).

47 Dom av den 3 december 1998 i mål C-233/97. KappAhl Oy (REG 1998. s. I-8069), punkt 23, i vilken förklaringarna som framförts under förhandlingarna för ingåendet av Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning avhandlades. Vad avser förklaringarna i ett protokoll om rådets beslut, se exempelvis särskilt dom av den 29 maj 1997 i mål C-329/95, administrativt förfarande som inletts av VAG Sverige AB (REG 1997, s. I-2675), punkt 23, och dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonisscn (REG 1991, s. I-745; svensk specialutgåva, volym 11, s. 55), punkt 18.

48 Kommissionen har i detta avseende citerat sitt förslag till ändring av förordning 2299/89 (KOM(97) 246 slutlig av den 9 juli 1997, EGT C 269, s. 67), som efter väckandet av talan i de förevarande målen därefter har lett till antagandet av rådets förordning (EG) nr 323/1999 av den 8 februari 1999 om ändring av förordning (EEG) nr 2299/89 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (CRS) (EGT L 40, s. 1).

49 I denna klausul föreskrivs särskilt att varje part skall ge de flygbolag som utsetts av båda parterna en lojal och rättvis möjlighet att konkurrera vid utförandet och i marknadsföringen av internationella lufttransporttjänster som omfattas av avtalen.

50 Rapport som US General Accounting Office år 1994 lade fram för kongressen och som avser problem som amerikanska flygbolag som är verksamma utomlands har mött.

51 Jae erinrar om att för de nya medlemsstaterna sammanfaller fördragets ikraftträdande med anslutningen till gemenskapen.

52 Jag erinrar om att artikel 59.1 i Wienkonventionen om traktaträtten vad avser upphörandet av en traktat, vilket underförstått är följden av ingåendet av en senare traktat, stadgar atten traktat skall anses ha upphört, om alla parter i den ingår en senare traktat rörande samma ämne och a) det framgår av den senare traktaten eller på annat sätt fastställts att parterna avsåg att ämnet skulle regleras av denna traktat, eller b) den senare traktatens bestämmelser är oförenliga med den tidigare traktatens i sådan grad att det icke är möjligt att tillämpa de två traktaterna samtidigt.

53 Artikel 3 tredje stycket i avtalet mellan Tyskland och USA av år 1955, i ändrad lydelse enligt 1996 års avtal, har följande lydelse:Om en medborgare i en avtalsslutande stat innehar mindre än 50 procent av ägandet i ett flygbolag som är registrerat i ett tredje land eller som i det landet har sin huvudsakliga verksamhetsort, skall var och en av parterna avstå från sin rätt att, på grundval av den eller de tilllämpliga artiklarna i de bilaterala luftfartsavtal som har ingåtts mellan den berörda parten och den tredje staten, vägra godkänna eller återkalla det operativa tillståndet för detta bolag på grund av dess andel i ägandet eller den omständigheten att denna äganderätt ger kontrollen eller den effektiva kontrollen av bolaget, under förutsättning att den tredje staten, med hänvisning till en lägre ägarandel än 50 procent, på samma grundval ger bolagen nos de två avtalsslutande parterna möjlighet att investera i de bolag som är registrerade i det landet och som har sin huvudsakliga verksamhetsort i det landet och under den ytterligare förutsättningen att de bilaterala luftfartsavtal som ingåtts mellan var och en av de avtalsslutande parterna och det tredje landet är open skies-avtal eller motsvarande avtal. I den mening som avses i denna bestämmelse skall a) avtalen om lufttransport mellan Tyskland och de andra medlemsstaterna i Europeiska unionen anses motsvara open skies-avtal och b) det anses att den gällande gemenskapslagstiftningen om investeringar i flygbolagen i Europeiska unionen ger bolagen hos båda de avtalsslutande parterna möjlighet att investera i flygbolag som är registrerade och har sin huvudsakliga verksamhetsplats i medlemsstaterna i Europeiska unionen på en motsvarande grundval, med hänvisning till en del av ägandet som är lägre än 50 procent.

54 Jämför exempelvis domstolens dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders (REG 1988, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s. 449), punkt 34.

55 Dom av den 29 oktober 1998 i mål C-114/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-6717), punkt 46. Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchcrcau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3, s. 459), punkt 35.

56 Domen i det ovannämnda målet Bond van Adverteerders, punkt 36. Vad avser kravet att tolka den aktuella bestämmelsen restriktivt, jämför även exempelvis dom av den 19 januari 1999 i mål C-348/96, Calfa (REG 1999, s. I-11), punkterna 21 och 23.

57 Jämför domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 47. För ett liknande resonemang se även analogt dom av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663: svensk specialutgåva, volym 14, s. 1663), punkt 32, och av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165), punkt 37.

58 Dom av den 4 juli 2000 i de förenade målen C-62/98 och C-84/98, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-5171 och s. I-5215).