Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 13 januari 2000
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L 165, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 302 (nedan kallat direktivet).
3 Fjortonde övervägandet.
4 Ibidem.
5 Se Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21 och EGT L 1, 1995, s. 1; svensk version, onumrerat specialnummer, ISSN 1022-9256), särskilt bilaga I, XI, D, III, 1 d.
6 Artikel 4 motsvarar, vad avser ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för specialister som är gemensamma för samtliga medlemsstater, artikel 6, vilken rör ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för specialister som är gemensamma för tvä eller flera medlemsstater. Artikel 9 innehåller bestämmelser om förvärvade rättigheter för läkare med utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som har utfärdats av medlemsstaterna för utbildning som påbörjades före genomförandet av direktivet (åttonde övervägandet).
7 Sidorna 2 och 4 i lians skriftliga yttrande.
8 Se exempelvis dom av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791, punkt 16).
9 Ibidem, punkt 17.
10 Sida 2 i begäran om förhandsavgörande.
11 Punkt 1 i dess skriftliga yttrande.
12 Se fotnot 5 i detta förslag till avgörande.
13 Den italienska regeringen har inte uttryckligen uttalat sig i frågan men det verkar som om den grundar sin hänvisning till artikel 9 på att Jeff Erpelding har genomgått utbildning inom intern medicin, särskilt kardiologi, i Österrike, innan denna stat anslöt sig till gemenskapen.
14 Se exempelvis dom av den 18 november 1999 i mäl C-107/98, Teckal (REG 1999, s. I-8121, punkt 34).
15 Cour administrative har nämligen på sidan 4 i begäran om förhandsavgörande anfört att det är stridigt mellan parterna i målet vad som blir följden av att den åberopade examen inom kardiologi, som här är fallet, vad avser Österrike, inte finns med i förteckningen över specialiseringar i artikel 7 i direktivet, när artiklarna 6 och 7 är tillämpliga i Luxemburg, där denna specialisering är reglerad. Frågan är om sökanden mot denna bakgrund trots allt har rätt att i Luxemburg använda titeln specialistläkare inom kardiologi....
16 Andra övervägandet.
17 Tredje och femte övervägandena.
18 Se artikel 57.3 i EG-fördraget (nu artikel 47.3 EG i ändrad lydelse), i vilken det anges att i fråga om läkaryrket förutsätter den gradvisa avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att utöva detta yrke i de olika medlemsstaterna.
19 Punkterna 15 och 16 i kommissionens skriftliga yttrande.
20 Sida 4 i Jeff Erpeldings skriftliga yttrande.
21 Sida 3.
22 Dom av den 7 maj 1991 i mål C-340/89 (REG 1991, s. I-2357).
23 Punkterna 4 ochi 5 i dess skriftliga yttrande.
24 Domen i det ovannämnda målet Vlassopoulou, punkt 9.
25 Ibidem, punkt 15.
26 Ibidem, punkt 16.
27 Se exempelvis dom av den 7 maj 1992 i mål C-104/91, Aguirre Borreli m.fl. (REG 1992, s. I-3003), av den 9 februari 1994 i mål C-319/92, Haim (RUG 1994, s. I-425), av den 22 mars 1994 i mål C-375/92, kommissionen mot Spanien (REG 1994, s. I-923), av den 1 februari 1996 i mål C-164/94, Aranitis (REG 1996, s. I-135), och av den 8 juli 1999, i mål C-234/97, Fernández de Bobadilla (REG 1999, s. I-4773), nedan kallad Vlassopoulou-rättspraxisen.
28 Jag vill erinra om att förutom de sektorsbundna systemen för ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis som införts för sju yrken mellan år 1975 och år 1985 (läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, apotekare och arkitekter) finns det två generella system för erkännande. I de sektorsbundna systemen förutsätter erkännande av utbildningsbevis en minsta mån av samordning av villkoren för att få tillträde till yrkena eller för att utöva dessa yrken. Generella system har införts eftersom det visade sig vara ett komplext arbete att harmonisera villkoren, vilket gjorde att det tog lång tid att på detta sätt genomföra den inre marknaden, vad avser etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. De generella systemen bygger på principen om ömsesidigt förtroende, som i sin tur bygger på antagandet att de utbildningar som utgör krav för tillträde till och verksamhet inom reglerade yrken i olika medlemsstater är jämförbara i de olika medlemsstaterna.
29 Vlassopoulou-rättspraxisen innebär på denna punkt en skyldighet för varje medlemsstat att beakta utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som bar förvärvats i en annan medlemsstat genom att pröva om de kunskaper och kvalifikationer som intygen attesterar motsvarar dem som krävs. Det enda kriterium som tillämpas vid bedömningen av om dessa kvalifikationer är likvärdiga är den omfattning av kunskaper och kvalifikationer som beviset i fråga kan antas innebära. Medlemsstaterna kan emellertid ta hänsyn till de objektiva skillnader som kan förekomma vad avser de lagregler som gäller för yrket i fråga i den stat där beviset har utfärdats och vilken verksamhet som är normal inom yrket.
30 Jag vill anmärka att domstolen i domen i det ovannämnda målet Fernández de Bobadilla, punkt 27, har beslutat att när någotdera direktivet är tillämpligt kan ett offentligt organ i en medlemsstat, vilket är skyldigt att följa reglerna i det berörda direktivet, inte längre kräva att de examina som en sökande innehar måste erkännas av de behöriga nationella myndigheterna.
31 Nionde övervägandet.
32 Artikel 10.2 i direktivet.
33 Artikel 10.1 i direktivet.
34 Se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande.