Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 21 oktober 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 Innan fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft, vilket helt har ändrat kapitel 1, 2 och 3 i avdelning II och således artiklarna 103—113 i EEG-fördraget, stadgades i artikel 106.1 i EEG-fördraget följande: Varje medlemsstat åtar sig att i valutan i den medlemsstat där borgenären eller betalningsmottagaren är bosatt tillåta alla betalningar som har samband med rörlighet för varor, tjänster eller kapital och all överföring av kapital och löner, i den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsstaterna har libéraliserais enligt detta fördrag.

3 EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44.

4 Genom Amsterdamfördraget upphävdes därefter slutligen artiklarna 67—73a i EG-fördraget (artikel 6.39 t Amsterdamfördraget).

5 Jag återger här ovan nämnda artikel 13. Sont dispensés de la déclaration administrative et de l'autorisation préalable prévues aux articles 11 et 12: la création de sociétés, de succursales, ou d'entreprises nouvelles; l'extension d'activité d'une société, succursale, ou entreprise existante; les accroissements de participations dans une société française sous contrôle étranger lorsqu'ils sont effectués par un investisseur détenant déjà plus de 66 ,66 p 100 du capital ou des droits de vote de la société; la souscription à une augmentation de capital d'une société française sous contrôle étranger par un investisseur, sous réserve qu'il n'accroisse pas à cette occasion sa participation; les opérations d'investissements directs réalisés entre les sociétés appartenant toutes au même groupe; les opérations relatives à des prêts, avances, garanties, consolidations ou abandons de créances, subventions ou donations de succursales, accordées à une entreprise française sous contrôle étranger par les investisseurs qui la contrôlent; les opérations d'investissements directs réalisés dans des entreprises exerçant une activité immobilière autre que la construction d'immeubles destinés à la vente ou à la location; les opérations d'investissements directs réalisés, dans la limite d'un montant de 10 millions de francs, dans des entreprises artisanales, de commerce de détail, d'hôtellerie, de restauration, de services de proximité ou ayant pour objet exclusif l'exploitation de carrières ou gravières; les acquisitions de terres agricoles.

6 Den franska regeringen anger dessutom att inrikesministern upprepat sin begäran om uppskov beträffande investeringar avsedda att finansiera Eglise de Scientologies verksamhet, i avvaktan på att olika straffrättsliga förfaranden mot medlemmarna i den nämnda kyrkan skall avslutas — dessa har anklagats för kvacksalveri, bedrägeri och våldsbrott — och för att det föreligger en risk att de med sina metoder kan vilseleda den oerfarna allmänheten och särskilt ungdomar.

7 Under förutsättning att en sådan åtgärd vore nödvändig för att skydda ett specifikt nationellt intresse.

8 Dom av den 11 november 1981 i mål 203/80, Casati (REG 1981, s. 2595; svensk specialutgåva, volym 6, s. 211), punkterna 9 och 10. I domen av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377, svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), punkt 34, lade domstolen på nytt fram denna tolkning av reglerna om den fria rörligheten av kapital, genom att fastslå att det är nödvändigt att tillerkänna medlemsstaterna behörighet att kontrollera att valutaöverföringar som påstås avse liberaliserade betalningar inte avviker frän detta syfte och i stället används som icke tillåtna kapitalrörelser. Medlemsstaterna har därför rätt att kontrollera arten av och det faktiska genomförandet av transaktionerna eller överföringarna i fråga (punkt 33).

9 Dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl. (REG 1995, s. I-361). Målet uppstod till följd av an de spanska tulltjänstemännen hade arresterat Aldo Bordessa och vid gränsen beslagtagit 5000000 ESP som han innehade, eftersom exporten av valutan inte på förhand hade beviljats tillstånd av behöriga myndigheter.

10 Punkt 21 i förslaget till avgörande. Generaladvokaten erinrade, som stöd rör denna tolkning, om att redan i målet Luisi och Carbone hade domstolen uttalat att medlemsstaternas befogenhet (härledd från den ofullbordade liberaliseringen av kapitalrörelser) att införa kontroller av arten och äktheten av de fria kapitalrörelserna inte motiverade att sädana kontroller utförs på ett sådant sätt an de medför att kapitalöverföringar utsätts för administrationens gottfinnande och att varje befogenhet att föreskriva tillstand för import eller export var utesluten åtminstone beträffande fri rörlighet för varor. Framför allt i målet kommissionen mot Storbritannien (dom av den 8 februari 1983 i mål 124/81, REG 1983, s. 203; svensk specialutgåva, volym 7, s. 1, punkt 18) har domstolen uttalat att ett system som kräver utfärdandet av administrativa tillstånd oundvikligen innebär att visst utrymme lämnas för en skönsmässig bedömning, vilket utgör en källa till rättsosäkerhet för näringsidkarna. Domstolen tillade dessutom an det eftersträvade målet skulle kunna uppnås om man begränsade sig till att samla in (nödvändig information), t.ex. genom förklaringar som är undertecknade av importörerna och i vissa fall åtföljda av lämpliga intyg (punkt 19 i förslaget till avgörande).

11 Denna rättspraxis har sedan bekräftats i dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. (REG 1995, s. I-4821). I denna dom, som gällde överföring av sedlar till Schweiz, uttalade domstolen att artikel 73c.1 (beträffande kapitalrörelser till eller från tredje land) samt artikel 73d.1 b hindrar att nationella föreskrifter som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73 d.1 b i fördraget, men att det inte strider mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

12 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-367/89 (REG 1991, s. I-4621; svensk specialutgåva, volym 11, s. 415).

13 Dessa villkor måste uppfyllas inte bara för åtgärder som enbart rör nationella bestämmelser om import och export, utan även beträffande inhemska bestämmelser av allmän karaktär som kan ha restriktiva effekter på den fria rörligheten för varor, personer och kapital. Jag erinrar att i domstolens dom i målet Gebhart, vilket gällde frågan om nationella bestämmelser om etablering av advokatbyråer var förenliga med gemenskapsrätten, fastslog domstolen, med hänvisning till tidigare rättspraxis på området, att nationella åtgärder som kan hindra eller göra det mindre attraktivt att utöva de grundläggande friheter som garanteras av fördraget skall uppfylla fyra förutsättningar. De skall vara tillämpliga på ett ickediskriminerande sätt, de skall framstå som motiverade med hänsyn till ett trängande allmänintresse, de skall vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem och de skall inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning (dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, REG 1995, s. I-4165, särskilt punkt 37).

14 Dom av den 4 december 1974 i mål 41/74, Van Duyn mot Home Office (REG 1974, s. 1337; svensk specialutgåva, volym 2, s. 389).

15 I dom av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 485), beträffande fri rörlighet för personer, hänvisade domstolen, inom ramen för tolkningen av artikel 48.3 i fördraget, till artikel 2 i rådets direktiv nr 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gafler utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT 1964, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28), till att hänsynen till allmän ordning inte får avlägsnas från det egentliga syftet genom att sådana hänsyn åberopas för att tjäna ekonomiska syften. Se dessutom dom av den 18 december 1961 i mål 7/61, kommissionen mot Italien (REG 1961, s. 619) och dom av den 10 juli 1984 i mål 72/83, Campus Oil m.fl. (REG 1984, s. 2727; svensk specialutgåva, volym 7, s. 633).

16 I artikel 109i.1 i EG-fördraget stadgas att om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett beslut enligt artikel 109h.2 inte fattas omedelbart, får den berörda medlemsstaten av försiktighetsskäl vidta nödvändiga skyddsåtgärder.

17 Jag erinrar dessutom om att i punkt a i artikel 73d i EG-fördraget tillerkänns medlemsstaterna rätten att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort.

18 Domen i målet Campus Oil m.fl. (ovan fotnot 14), punkterna 32—37.

19 Punkterna 19 och 20. Jag erinrar dessutom om att i domen i målet Rutili, som gällde en tysk bestämmelse om begränsning av en utländsk medborgares rätt att förflytta sig inom det nationella territoriet, varvid domstolen tolkade artikel 48.3 i fördraget, påpekade domstolen att den fria rörligheten bara får Degränsas om den utländske medborgarens närvaro eller uppförande utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning.

20 Domstolen har närmare bestämt påpekat att en tidigare dom för brott endast [kan] få betydelse när de omständigheter som ligger till grund för denna dom vittnar om ett personligt uppförande som utgör ett faktiskt hot mot den allmänna ordningen. Även om förekomsten av ett sådant hot i allmänhet tyder på en benägenhet hos den berörda personen att uppföra sig på samma sätt även i framtiden, är det dock också mojligt att det tidigare uppförandet i sig uppfyller villkoren för att kunna anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen (punkterna 28—30).

21 Jag erinrar om att med avseende på fri rörlighet för personer har generaladvokaten Mayras, i sitt förslag till avgörande av den 13 november 1974 i det ovannämnda målet Van Duyn, uteslutit att en åtgärd för skyddet av allmän ordning som består i en åtgärd för upprätthållande av allmän ordning kan anses rättsenlig på grundval av artikel 48 i fördraget.

22 Dom av den 11 mars 1986 i mål 121/85, Conegate (REG 1986, s. 1007; svensk specialutgåva, volym 8, s. 505). Se även dom av den 14 december 1979 i mål 34/79, Henn och Darby (REG 1979, s. 3795; svensk specialutgåva, volym 4, s. 637) och dom av den 8 juli 1975 i mål 4/75, Rewe-Zentralfinanz mot Landwirtschaftskammer Bonn, REG 1975, s. 843).