lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 12 juli 2001

CELEX
61999CC0481
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83, nedan kallat hemförsäljningsdirektivet.

3 EGT L 42, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202, nedan kallat konsumentkreditdirektivet.

4 Se sidan 3 i begäran om förhandsavgörande. Enligt 1192 S första stycket i Bürgerliches Gesetzbuch (tysk civilrättslag) är skillnaden mellan Grundschuld och Hypotek att den förstnämnda inte är accessorisk. Den ger större säkerhet än ett hypotek, då dess bestånd är oavhängigt av huvudfordringen.

5 BGBl. I, s. 122.

6 Detta uttryck används pä sidan 4 i begäran om förhandsavgörande.

7 Realkreditvertrag är ett begrepp ur den nationella rätten.

8 I denna bestämmelse anges vilka uppgifter kreditavtalet skall innehålla.

9 I artikel 6 föreskrivs att konsumenten skall informeras om vissa omständigheter.

10 Artiklarna 7—12 innehåller bestämmelser om kreditavtalsparternas rättigheter och skyldigheter samt om medlemsstaternas skyldigheter.

11 HWiG och VerbrKrG ändrades genom lag av den 27 juni 2000 (BGBl. 2000 I, s. 897, 905—906). Denna ändring avser 1 och 7 §§ VerbrKrG och 1 och 2 §§ J HWiG. Enligt den nya bestämmelsen i 19 § VerbrKrG och den nya bestämmelsen i 9 $ tredje stycket HWiG skall på avtal som ingicks före den 1 oktober 2000 tillämpas den lydelse av de två lagarna som var gällande före denna dag. Det aktuella målet rör HWiG och VerbrKrG i den lydelse som var gällande vid tidpunkten för begäran om förhandsavgörande.

12 BGBl. I, s. 2840.

13 Se bland annat domar av den 19 december 1968 i mil 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 680, 690), av den 16 mars 1978 i mal 104/77, Oehlschläger (REG 1978, s. 791), punkt 4, av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkt 25, och av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-1/98 och C-177/98, Unissi och Bizzaro (REG 1999, s. I-6881), punkt 37.

14 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Oehlschläger (punkt 4) samt domar av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, ACATEL Electronics (REG 1994, s. I-2305), punkt 16, och dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11.

15 I domen av den 22 april 1999 i mål C-423/97, Travel Vac (REG 1999, s. I-2195), behandlade domstolen frågan huruvida hemförsäljningsdirektivet gäller avtal om nyttjande på tidsdelningsbasis. Jag vill erinra om två viktiga aspekter. För det första har avtal om nyttjande på tidsdelningsbasis en mycket specifik karaktär. De avser förvärv av rätten art nyttja en fastighet på tidsdelningsbasis samt tillhandahållande av tjänster. För det andra har domstolen i detta fall inte gjort någon klar tolkning av artikel 3.2 a i hemförsäljningsdirektivet. Den har i punkt 25 i domen nöjt sig med att slå fast art det förevarande avtalet, [som] inte endast avser en nyttjanderätt till en fastighet på tidsdelningsbasis, utan också tillhandahållande av olika tjänster som är av större värde än nyttjanderätten till fastigheten, omfattas nämnda avtal... [inte] av det undantag som anges i artikel 3.2 a i [hemförsäljningsdirektivet]. Enligt min mening har domstolen med detta inte formellt slagit fast att realkreditavtal inte omfattas av tillämpningsområdet för hemförsäljningsdirektivet. Jag anser därför att domstolen ännu inte har avgjort den frågan.

16 Domar av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 36, och av den 11 januari 2000 i mål C-285/98, Kreil (REG 2000, s. I-69), punkt 20.

17 Min kursivering.

18 Min kursivering.

19 Tredje övervägandet.

20 Dom av den 17 mars 1998 i mål C-45/96 (REG 1998, s. I-1199).

21 Ibidem, punkt 19.

22 Dom av den 23 mars 2000 i mål C-208/98 (REG 2000, s. I-1741).

23 Ibidem, punkt 24.

24 Se generaladvokaten Albers förslag till avgörande i målet Travel Vac (ovan fotnot 15), punkt 21.

25 Begäran om förhandsavgörande visar att det i tysk rätt finns tolkningsproblem vad gäller tillämpligheten av dessa två lagar och att det inom doktrinen inte råder enighet i frågan om företrädet.

26 Sidan 8.

27 Se 7 § andra stycket VerbrKrG.

28 Artikel 4.3.

29 Sidan 6.

30 Domar av den 28 september 1994 i mål C-57/93, Vroege (REG 1994, s. I-4541), punkt 21, och i mål C-128/93, Fisscher (REG 1994, s. I-4583), punkt 18.

31 Domar i de ovannämnda målen Vroege, punkt 21, och Fisscher, punkt 18. Vid en analys av domstolens rättspraxis framkommer att det även finns ett tredje, lika viktigt kriterium: En eventuell begränsning i tiden av verkningarna av ett förhandsavgörande beträffande tolkningsfrågor skall finnas i själva den dom... genom vilken begäran om förhandsavgörande avgörs (se domen i målet Vroege, punkt 31). Detta krav är i det aktuella målet tydligen uppfyllt, då domstolen ännu inte har uttalat sig om tillämpligheten av hemförsäljningsdirektivet på realkreditavtal eller om en begränsning av rätten att häva avtalet när konsumenten inte blivit informerad.

32 Se bland annat dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889), punkt 43.

33 Se bland annat dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205), punkterna 19—21.