Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 3 oktober 2002
1 Originalspråk: engelska.
2 Europeiska centralbankens beslut av den 7 oktober 1999 om bedrägeribekämpning (ECB/1999/5), EGT L 291, s. 36.
3 EGT L 136, s. 1. Nedan kallad förordning nr 1073/1999.
4 Se kommissionens rapport Skydd av gemenskapens finansiella intressen och bedrägeribekämpning — Årsrapport 2000, KOM(2001) 255 slutlig, s. 76.
5 För en översikt över de initiativ som tagits, se Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen — Bcdrägeribekämpning — Handlingsplan för 2001—2003, KOM(2001) 254 slutlig.
6 Genom artikel 209a i EG-fördraget infördes således i fördraget de principer som slogs fast i dom av den 21 september 1989 i mål C-68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 153), punkterna 23—26.
7 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, EGT L 312. s. 1, och de mer detaljerade föreskrifterna i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, EGT L 292, s. 2.
8 Konvention som utarbetats pa grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, EGT C 316, 1995, s. 49.
9 Se särskilt revisionsrättens särskilda rapport nr 8/98 om de avdelningar inom kommissionen som har ansvaret för kampen mot bedragen, i synnerhet Enheten för samordning av åtgärderna för bekämpning av bedrägeri (UCLAF) samt kommissionens svar, EGT C 230, s. 1. För en redogörelse för kommissionens svar och OLAF:s uppkomst, se L. Kuhl och H. Spitzer, Das Europäische Amt für Betrugsbekämpfung (OLAF), Europarecht, 2000, s. 671.
10 Förslag till rådets förordning (EG, Euratom) om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeriundersökningar, KOM(1998) 717 slutlig.
11 Kommissionens beslut av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (OLAF), EGT L 136, s. 20.
12 Förordning nr 1073/1999 (ovan fotnot 3). Identiska bestämmelser fastställdes för Europeiska atomenergigemenskapen genom rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), EGT L 136, s. 8.
13 Interinstitutionellt avtal av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), EGT L 136, s. 15.
14 ECB Audit Charter, Administratíve Circular 4/99 av den 23 februari 1999; ersatt av ECB Audit Charter, Administrative Circular 8/99 av den 12 oktober 1999.
15 Det ifrågasatta beslut genom vilket bedrägeribekämpningskommittén inrättades trädde, i enlighet med artikel 8, i kraft när det offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 13 november 1999.
16 Tag kommer att hänvisa till direktionen och bedrägeribekämpningskommittén som ECB:s bedrägeribekämpnings-system.
17 Artikel 4 i stadgan innehåller en bestämmelse av exakt samma lydelse som artikel 105.4 EG.
18 Artikel 7 i stadgan innehåller en bestämmelse av exakt samma lydelse.
19 Se ovan fotnot 11.
20 Se ovan fotnot 3. I rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (ovan fotnot 12) fastställs avseende Euratomfördraget i huvudsak identiska bestämmelser. Den förordningen berörs dock inte i förevarande mål.
21 Se ovan fotnot 13.
22 Protokoll fogat till EG-fördraget.
23 Beslut nr 1999/726/EG (ovan fotnot 2). Nedan kallat det ifrågasatta beslutet.
24 Artikel 4.
25 Artikel 5.1.
26 Artikel 7.
27 Dom av den 13 december 1983 i mål 218/82, kommissionen mot rådet (REG 1983, s. 4063), punkt 15, och, senast, dom av den 29 juni 1995 i mål C-135/93. Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651), punkt 37. Se även, för en indirekt tillämpning av principen, dom av den 12 november i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym I, s. 421).
28 Min kursivering. Innebörden är lika tydlig i samtliga språkversioner.
29 KOM(1999) 140 slutlig.
30 Sjätte skälet.
31 Parlamentet föreslog att det berörda skälet skulle formuleras pi följande sätt: i de institutioner, enheter och organ som inrättats genom eller pä grundval av EG-fördraget och Euratomfördragct (min kursivering). Se Legislative resolution embodying Parliament's opinion on the amended proposal for a Council regulation concerning investigations conducted by the Fraud Prevention Office, EGT C 279,1999, s. 280.
32 Pressmeddelande av den 8 oktober 1999, fogat till kommissionens ansökan.
33 Europaparlamentets resolution om årsrapport 2000 framlagd av kommissionen om skydd av gemenskapens finansiella intressen och bedrägeribekämpning och om kommissionens meddelande om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning, handlingsplan för 2001—2003, antagen den 29 november 2001, punkt 4.
34 Se även artiklarna 111.3, 232, 234 och 288 EG där skillnad görs mellan, å ena sidan, gemenskapsinstitutionerna och, å andra sidan, ECB.
35 Artikel 107.2 EG och artikel 9.1 i stadgan.
36 ECB-râdet och direktionen, se artikel 112 EG och artiklarna 10, 11 och 12 i stadgan.
37 Se särskilt artiklarna 105, 106 och 110 EG.
38 Artikel 248 EG och artikel 27.2 i stadgan.
39 Artikel 108 EG.
40 Se C. Zilioli och M. Selmayer, The Law of the European Central Bank (2001), s. 9—13.
41 Se I. Cloos m.fl., Le Traité de Maastricht: genèse, analyse, commentaires (2:a upplagan, 1994), s. 230.
42 Artikel 311 EG.
43 Artiklarna 230, 232, 234, 237, 241 och 235 EG jämförda med artikel 288 EG, och artiklarna 14.2, 35 och 36 i stadgan.
44 Artikel 27.1 i stadgan.
45 Artikel 248 EG och artikel 27.2 i stadgan.
46 Jämför R. Smits, The European Central Bank (1997), s. 93, som beskriver ECBS som ett gemenskapsorgan [organ of the Community],
47 Jämför F. Amtenbrink och J. de Haan, The European Central Bank: an independent specialized organization of Community law — a comment. Common Market Law Review 2002, s. 65, och särskilt s. 68. ECB har själv förklarat att dess roll bestar i att bidra till att nä gemenskapens mâl genom uppdraget att upprätthålla prisstabilitet. Se ECB Monthly Buttetin, oktober 2000, The ECB's relations with institutions and bodies of the European Community, s. 49—64, särskilt s. 52.
48 Se R. Torrent, ”Whom is the European Central Bank the central bank of?: Reaction to Zilioli and Selmayr, Common Market Law Review, 1999, s. 1229, särskilt s. 1231. Jämför C. Zilioli och M. Selmayr (ovan fotnot 40), s. 30: M. Selmayr, Die EZB als Neue Gemeinschaft: ein Fall für den EuGH?, Europa-Blätter, 1999, s. 170.
49 I ett sent skede av förfarandet förklarade sig ECB pä eget initiativ villig att underställa sig OLAF:s befogenheter — och att fatta ett beslut enligt artikel 4 i förordningen i detta avseende — uteslutande med avseende pä sådana medel.
50 Kommissionen har stött sig på den franska versionen av förordningen som hänvisar till les enquêtes och inte bara utredningar.
51 Att bekämpa bedrägerier är en huvuduppgift för direktoratet som är ansvarigt för att utföra administrativa undersökningar.
52 Se särskilt dom av den 8 mars i mål 42/71, Nordgetreide mot kommissionen (REG 1972, s. 105), punkt 4, och dom av den 8 juni 2000 i de förenade målen T-79/96, T-260/97 och T-117/98, Camar mot kommissionen och rådet (REG 2000, s. II-2193), punkt 92 och där citerad rätts-Êraxis. Se även T.C. Hartley, The Foundations of uropean Community Law (4:e upplagan, 1998), s. 335—337, 380 och 381.
53 Artikel 4 och sjunde skälet, min kursivering.
54 Förslag till rädets förordning (EG, Euratom) om inrättande av en europeisk byri för bedrägeriundcrsökningar, KOM(1998) 717 slutlig; utkast till kommissionens beslut om inrättande av en byrå för bedrägeribckämpning, KOM (1999) 140 slutlig; senaste versionen av förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om undersökningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), KOM (1999) 225 slutlig; yttrande nr 2/99 frän Europeiska gemenskapernas revisionsrätt om det ändrade förslaget till rädets förordning (EG, Euratom) om undersökningar som utförs av byrån för bedrägeribekämpning (EGT C 154, s. 1); Legislative resolution embodying Parliament's opinion on the amended proposal for a Council regulation concerning investigations conducted by the Fraud Prevention Office (EGT C 279, s. 280) och Report of the Committee on Budgetary Control, rapporteur Herbert Bosch, av den 23 april 1999, EP dokument A4-1999-0240.
55 Min kursivering.
56 Fjärde skälet.
57 Ibidem.
58 Jämför U. Mager, Das Europäische Amt für Betrugsbekämpfung (OLAF): Rechtsgrundlagen seiner Errichtung und Grenzen seiner Befugnisse, Zeitschrift für europarechtliche Studien, 2000, s. 177, och särskilt s. 187.
59 Se, särskilt, tionde skälet.
60 Tionde skälet.
61 Tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna införda genom rädets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1), s. 30, senare ändrad vid en mängd tillfällen.
62 Se punkt 7 ovan.
63 Min kursivering.
64 Se även kommissionens motivering som utfärdades tillsammans med förslaget, KOM(1998) 717 slutlig, punkt 12.
65 KOM(1999) 140 slutlig, punkt 7.
66 Se KOM(1999) 140 slutlig, punkt 5.
67 Sjätte skälet.
68 Meningen efter sjunde och sista skälet.
69 Tillgänglig i 1996 IGCT:s databas, http://europa.eu.int/ en/agenda/igc-home/key-doc.html.
70 Se exempelvis rapport om hur Fördraget om Europeiska unionen fungerar, av den 10 maj 1995, punkterna 66—68; resolution om parlamentets yttrande om sammankallandet av regeringskonferensen, punkt 22; [Europaparlamentets resolution] om hur Fördraget om Europeiska unionen fungerar inför 1996 års regeringskonferens — Genomförande och utveckling av unionen, punkt 36.
71 Punkt 11, min kursivering.
72 Reflection Group's Report, Messina 2nd June 1995. Brussels 5 December 1995, Part Two: An Annotated Agenda.
73 Punkt 133, min kursivering.
74 Huvudprioritet VII, min kursivering.
75 Punkt 3.1, min kursivering. Se även punkt 1.6 vari betonades att behovet att göra de ansträngningar som krävs för att bekämpa bedrägerier riktade mot gemenskapens ekonomiska intressen genom både förvaltningsmetoderna inom institutionerna, särskilt kommissionen, och de nationella myndigheterna, och av alla parter i fråga om att stärka kontroller ägnade att förebygga bedrägerier.
76 Se, särskilt, dom av den 7 juli 1992 i mål C-295/90, parlamentet mot rådet (REG 1992, s. I-4193; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-1); dom av den 9 november 1995 i mål C-426/93, Tyskland mot rådet (REG 1995, s. I-3723); dom av den 3 december 1996 i mål C-268/94, Portugal mot rådet (REG 1996, s. I-6177); dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755); dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079), punkt 15.
77 Yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkt 25. Se dom av den 9 juli 1987 i de förenade målen 281/85, 283/85—285/85 och 287/85, Tyskland m.fl. mot kommissionen (REG 1987, s. 3203; svensk specialutgåva, volym 9, s. 129).
78 Jämför U. Mager (ovan fotnot 59), s. 189.
79 Artiklarna 26—33 i stadgan.
80 I artikel 12.3 föreskrivs att ECB-rådet skall anta en arbetsordning som fastställer den interna organisationen för ECB och dess beslutande organ. Med utgångspunkt från den bestämmelsen har ECB antagit Arbetsordning för Europeiska centralbanken, ändrad den 22 april 1999, EGT L 125, s. 34, vars artikel 15 och 16 innehåller bestämmelser om budgetförfarande och rapportering och årsredovisning.
81 Sådana principer fastställdes, enligt ECB, genom ett beslut av ECB-rådet av den 1 december 1998 och ändrades genom ytterligare ett beslut av ECB-rådet av den 15 december 1999.
82 ECB:s tillgångar är i) dess kapital som tecknats av de nationella centralbankerna enligt artikel 28 i stadgan, ii) dess reservtillgångar som tillhandahålls av de nationella centralbankerna enligt artikel 30 i stadgan och iii) inkomster som följer av fullgörandet av ECBS:s monetära uppgifter av ECB och de nationella centralbankerna som fördelas i enlighet med artikel 32 i stadgan.
83 ECB har hänvisat till artikel 33.2 i stadgan som lyder [v]id förlust för ECB kan underskottet avräknas mot ECB:s allmänna reservfond och — om det behövs och efter beslut av ECB-rådet — mot de monetära inkomsterna för det ifrågavarande räkenskapsåret i förhållande till och upp till de belopp som fördelas på de nationella centralbankerna enligt artikel 32.5.
84 Se ovan fotnot 7.
85 Artikel 1.2, min kursivering.
86 Den slutsatsen följer av Protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, som är tillämpligt pä ECB (artikel 40 i stadgan), och rådets förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 1197/98 av den 5 juni 1998 om ändring av förordning (EEG, Euratom. EKSG) nr 260/68 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna, EGT L 166, s. 1.
87 Se, särskilt, dom av den 6 juli 1982 i de förenade mälen 188/80—190/80, Frankrike, Italien och Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1982, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 6, s. 457), punkt 6.
88 Se ovan fotnot 8.
89 Artikel 1.
90 Se mitt förslag till avgörande av den 13 november 2001 i mål C-29/99, kommissionen mot rådet, dom av den 10 december 2002 (REG 2002, s. I-11221, s. I-11225), punkt 148.
91 Se punkterna 55—60.
92 Av ECB:s årsbokslut och eurosystemets balansräkning 2001 framgår att ECB under det år som slutade den 31 december 2001 hade en total nettoinkomst på 2124963526 euro och att dess nettovinst var 1821819922 euro. Räkenskaperna offentliggjordes i ECB:s årsrapport för 2001, som finns pi http://www.ecb.int.
93 Enligt artikel 28 i stadgan skall ECB.-s kapital, som kan ökas genom beslut av ECB-rådet. vara 5 miljarder ecu. Enligt artikel 30.1 i stadgan skall ECB av de nationella centralbankerna förses med reservtillgångar till ett belopp motsvarande 50000 miljoner ecu. Av ECB:s årsbokslut och eurosystemets balansräkning 2001 (ovan fotnot 93) framgår att ECB:s totala tillgångar i slutet av år 2001 uppgick till 68061170826 curo.
94 Se ovan fotnot 80.
95 I det avseendet har ECB hänvisat till domen i målet Tyskland mot kommissionen, (ovan fotnot 78).
96 Se ovan fotnot 86.
97 Fastställd genom förordning nr 260/68 (EGT L 56, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45), senare ändrad vid flera tillfällen.
98 Förfarandet för att anta ECB:s yttranden fastställdes vid den aktuella tiden genom ECB Administrative Circular 4/98, som ECB har ingivit till domstolen.
99 Se, angående skyldigheten att höra Europaparlamentet, dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frèrcs (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 405): dom av den 5 juli 1995 i mål C-21/94, parlamentet mot ridet (REG 1995, s. I-1827), punkt 17. Se, angående höga myndighetens skyldighet att höra rådet och rådgivande kommittén enligt EKSG-fördraget, dom av den 21 december 1954 i mål 1/54, Frankrike mot höga myndigheten (REG 1954—56, s. 7), s. 32, och dom av den 21 december 1954 i mål 2/54, Italien mot höga myndigheten (REG 1954—56, s. 73), s. 100, bekräftad genom dom av den 21 mars 1955 i mål 6/54, Nederländerna mot höga myndigheten (REG 1954—56, s. 201).
100 Se, i det avseendet, T. Hartley, The Foundations of European Community Law (4:e upplagan, 1998), s. 412.
101 Det är inte helt klart om det ankommer på kommissionen, rådet eller kanske parlamentet att höra ECB enligt artikel 105.4 EG. Se R. Smits (ovan fotnot 46), s. 212. Se J. Cloos m.fl., Le Traité de Maastricht: genèse, analyse, commentaires (2:a upplagan, 1994), s. 254, och J. Rideau, Droit institutionnel de l'Union et des Communautés européennes (3:e upplagan, 1999), s. 614), som har gjort gällande att det ankommer på rådet att hålla samråd.
102 I det avseendet kan noteras att artikel 112.2a EG — som är placerad i kapitel 3 i avdelning VII — innehåller uttryckliga föreskrifter om att ECB-rådet skall höras innan ordföranden, vice ordföranden och övriga direktionsledamöter utses.
103 Jämför R. Smits (ovan fotnot 46), s. 212; J. Rideau, Droit institutionnel de l'Union et des Communautés européennes (3:e upplagan, 1999), s. 614, som slår fast att enligt artikel 105.4 EG är ECB associée à l'exercice du pouvoir de décision attribué au Conseil en matière monétaire (min kursivering).
104 Europeiska gemenskapernas bulletin nr 2/91.
105 Kommentar till artikel 106b i förslaget till fördraget, punkt 4 (iv).
106 Medan förslaget till fördrag om Ekonomiska och monetära unionen, som presenterades av ordförandelandet Luxemburg (Europe Documents, dokument nr 1722/1723, av den 5 juli 1991) inte innehöll föreskrifter om att ECB skulle höras, krävdes enligt artikel 108.2 i förslaget till fördrag om Ekonomiska och monetära unionen, som presenterades av ordförandelandet Nederländerna (Europe Documents, dokument nr 1740/1741, av den 1 november 1991) att ECB skulle höras om förslag till rättsregler avseende monetära frågor, tillsynsfrågor eller ekonomiska frågor. För ett liknande förslag, se artikel 4 i förslaget till ECBS-stadga presenterat av ECB-rådet, och kommentaren till det förslaget (Europe Documents, dokument nr 1669/1670, av den 8 december 1990)
107 Jämför R. Smits (ovan fotnot 46), s. 210.
108 Se, analogt, dom av den 27 september 1988 i mål 165/87, kommissionen mot rådet (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 721), punkt 20.
109 Rådets beslut av den 22 november 1993 om medlemsstaternas samråd med Europeiska monetära institutet om förslag till rättsregler (EGT L 332, s. 14; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 84).
110 Beslutet antogs med stöd av artikel 117.6 som lyder: [i]nom de gränser och på de villkor som rådet fastställer fenom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av ommissionen och efter art ha hört Europaparlamentet och EMI, skall medlemsstaternas myndigheter höra EMI om varje förslag till rättsregler inom dess behörighetsområde.
111 Konvergensrapport: Rapport enligt artikel 109 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, mars 1998.
112 ECB:s argument tycks basera sig pj s. 292 i rapporten där EMI förklarade att [f]örbudet mot instruktioner och försök att påverka omfattar alla källor till externt inflytande på de [nationella centralbankerna] avseende ECBS-frågor som förhindrar dem från att följa fördraget och stadgan.
113 Följande anmärkningar inriktas på ECB:s oberoende gentemot gemenskapsinstitutionerna och -organen. För ytterligare uppgifter och diskussion om ECB:s oberoende gentemot medlemsstaternas myndigheter, se R. Smits (ovan fotnot 46), s. 161—178.
114 Se F. Amtenbrink och J. de Haan (ovan fotnot 47), s. 70.
115 Centralbankernas oberoende anses tjäna finanspolitiska mål, främst att sänka inflationen och eventuellt främja den ekonomiska tillväxten. För en överblick över de inte helt entydiga empiriska rönen, se F. Amtenbrink, The Democratic Accountability of Central Banks (1999), s. 11—17 och 23—26.
116 Den terminologi som används här överensstämmer med den som föreslås i, exempelvis, J.-V. Louis, Vers un système européen de banques centrales (1989), s. 25—28; R. Smits, (ovan fotnot 46), s. 155—158. För en liknande, om än inte identisk, klassificering och andra användbara referenser, se F. Amtenbring, a.a., s. 18—22.
117 Artikel 107.2 EG och artikel 9.1 i stadgan.
118 Artikel 108 EG.
119 Artikel 113.1 EG.
120 Artikel 110 EG.
121 Artiklarna 12.3 och 36.1 i stadgan.
122 Artikel 112.2b EG och artikel 12.2 i stadgan.
123 Artikel 112.1 EG.
124 Artikel 14.2 första stycket i stadgan.
125 Artikel 11.4 i stadgan.
126 Artikel 14.2 andra stycket i stadgan.
127 Artikel 11.1 andra stycket i stadgan.
128 Se punkt 113 ovan.
129 Artikel 27.1 i stadgan.
130 Artikel 248 EG och artikel 27.2 i stadgan.
131 Se M. Foresti, The independence of the European Central Bank: the Maastricht Treaty in the light of the theory of Central Bank independence, i S. Beretta (red.), Verso il completamento dell'integrazione europea: aspetti reali e finanziari (1996), s. 13; I. Begg och D. Green, The political economy of the European Central Bank, i P. Arestis och M. Sawyer (red.), The Political Economy of Central Banking (1998), s. 122; G. Sobbrio, The role of the European Central Bank: independence, control, regulations and European institutions, Rivista di diritto finanziario e scienza delle finanze, 2001, s. 335, särskilt s. 349.
132 Dessa krav återfinns särskilt i artikel 109 EG och artikel 14 i stadgan.
133 Jämför J.-V. Louis, A Legal and institutional approach for building a monetary union, Common Market Law Review, 1998, s. 33, särskilt s. 44.
134 Artikel 113.1 EG första stycket.
135 Artikel 46.2 i stadgan.
136 Jämför R. Smits (ovan fotnot 46), s. 171—173.
137 Artikel 113.1 EG andra stycket.
138 Artikel 111.2b EG.
139 Artikel 113.3 EG första stycket.
140 Artikel 113.3 EG andra stycket.
141 Parlamentets godkännande krävs i) inom ramen för det förfarande att ändra stadgan som föreskrivs i artikel 107.5 EG och artikel 41.1 i stadgan och ii) för att tilldela ECB tillsynsuppgifter enligt artikel 105.6 EG.
142 Sådana ändringar skall antas enligt det särskilda förfarande som fastställs i artikel 107.5 EG.
143 Artikel 105.6 EG.
144 Artikel 105.6 EG.
145 Artikel 111 EG.
146 Artikel 110.1 och 110.3 EG.
147 Huruvida den ansvarighet för ECB som föreskrivs i fördraget är tillräcklig har inte ifrågasatts i förevarande mål. Se i detta avseende L. Gormlcy och J. de Haan, The democratie deficit of the European Central Bank, European law Review (1996), s. 95; F. Amtcnbrink (ovan fotnot 117), särskilt s. 359—363; J. de Haart oçh S. Eijffinger, The democratic accountability of the European Central Bank: a comment on two fairy-tales, Jotiniai of Common Market Studies, 2000, s. 393.
148 Den principen fastställs i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen.
149 Artiklarna 230,232,234,237,241 och 235 EG jämförda med artikel 288 EG, och artiklarna 14.2, 35 och 36 i stadgan.
150 Beslut 1999/352.
151 Artiklarna 218 EG, 16 KS och 131 EA. I artikel 6.4 i beslut nr 1999/352 föreskrivs säledes att [d]c interna besluten för kommissionens organisation skall tillämpas även pä byrän, i den utsträckning som de är förenliga med de regler för byrån som gemenskapslagstiftaren fastställer samt med det här beslutet och dess tilllämpningsföreskrifter.
152 Fjärde skälet.
153 Se även artonde skälet till förordningen.
154 Artikel 5.1 första stycket i beslut nr 1999/352 och artikel 12.1 i förordning nr 1073/1999.
155 Artikel 4 i beslut nr 1999/352, och artikel 11 i förordning nr 1073/1999. För en ingående redovisning av övervakningskommitténs verksamhet, se OLAF Supervisory Committee Report July 2000—September 2001 av den 11 oktober 2001.
156 Artikel 5.1 andra stycket i beslut nr 1999/352 och artikel 6.1 i förordning nr 1073/1999.
157 Artikel 6.1 i beslut nr 1999/352.
158 Artikel 5.1 första stycket i beslut nr 1999/352 och artikel 12.2 i förordning nr 1073/1999. Mandatet kan förnyas en gång.
159 Artikel 12.4 i förordning nr 1073/1999.
160 Artikel 11.2 i förordning nr 1073/1999.
161 Artikel 11.3 i förordning nr 1073/1999. Utnämningen kan förnyas en gång.
162 Artikel 11.2 i förordning nr 1073/1999.
163 Artikel 5 i förordning nr 1073/1999. Se även tolfte skälet till förordningen, som lyder [f]ör att säkerställa byråns oberoende när den utövar sina uppgifter enligt denna förordning bör dess direktör ges befogenhet att inleda utredningar på eget initiativ.
164 Artikel 12.3 i förordning nr 1073/1999.
165 Enligt artikel 7 i förordning nr 1073/1999 skall gemenskapens institutioner, organ och byråer överlämna alla uppgifter som kan ha samband med eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet till OLAF.
166 Artikel 4.2 och artikel 4.6 i förordning nr 1073/1999.
167 Artikel 4.2 i förordning nr 1073/1999.
168 Artikel 4.2 i förordning nr 1073/1999.
169 Artikel 9.4 i förordning nr 1073/1999.
170 Artikel 10.2 i förordning nr 1073/1999.
171 Artikel 9.4 i förordning nr 1073/1999.
172 Se vidare nedan punkt 186.
173 Kommissionens beslut av den 2 juni 1999 om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen (EGT L 149, s. 57); rådets beslut av den 25 maj 1999 om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen (EGT L 149, s. 36); Europaparlamentets beslut av den 18 november 1999 om ändring av arbetsordningen till följd av det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om de interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) och, som bilaga till detta, Europaparlamentets beslut om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen (EGT L 202, s. 1).
174 Décision de la Cour de Justice du 26 octobre 1999 relative aux conditions et modalités des enquêtes internes en matière de lutte contre la fraude, la corruption et toute activité illégale préjudiciable aux intérêts des Communautés. Beslutet finns endast tillgängligt på franska och har inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
175 Femte, sjätte och sjunde skälet till beslutet.
176 Protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapernas domstol, undertecknat i Bryssel den 17 april 1957, senast ändrat genom artikel 6 III 3c i Amsterdamfördraget.
177 Artikel 3 i beslutet.
178 Se punkterna 148—158 ovan.
179 För en överblick och ytterligare hänvisningar, se F. Amtcnbrink (ovan fotnot 117), s. 11—26.
180 I de flesta medlemsstater tycks utredningen av bedrägerier vara en uppgift för de ordinarie polis- och/eller åklagarmyndigheterna. I vissa stater anförtros dock uppgiften ät en specialavdelning inom åklagarmyndigheten eller polisen. I andra medlemsstater fullgör ett organ utanför åklagarmyndigheten och polisen uppgifter som i huvudsak liknar polisens avseende bedrägerier.
181 Detta gäller åtminstone Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland. Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Sverige.
182 Det gäller åtminstone Österrike, Finland, Frankrike. Tyskland, Irland, Nederländerna, Spanien och (med undantag för de uppgifter som är av betydelse för ECBS:s uppgifter) Portugal. I stater där inga bestämmelser antagits om kontroll av offentliga revisionsorgan, granskas vanligen centralbankernas räkenskaper av oberoende externa revisorer. Det gäller Danmark, Irland, Luxemburg, Portugal och Förenade kungariket.
183 Se EMI-rapporten Progress Towards Convergence 1996, november 1996, s. 100—104; EMI Convergence Report 1998, (ovan fotnot 111), s. 12 och 13 och 291—295; ECB Convergence Report 2000, s. 65, 69—72; ECB Convergence Report 2002, s. 40 och 44—46. Rapporterna finns på http://www.ecb.int.
184 Artikel 10 EG.
185 Artikel 8.2.
186 Artikel 8.4. Artikel 287 EG, citerad i punkt 14 ovan.
187 Se ovan punkt 7 och fotnot 10.
188 Se i det avseendet även fjärde skälet till förordning nr 1073/1999.
189 Se punkterna 98—100 ovan.
190 Enligt denna rättspraxis ankommer det på domstolen att fastställa om god rättsskipning under omständigheterna i det enskilda fallet berättigar att en talan ogillas i sak utan att ett beslut fattas om Kommissionens invändning om rättegångshinder, se dom av den 26 februari 2002 i mål C-23/00 P, rådet mot Boehringer (REG 2002, s. I-1873).
191 Se, i det avseendet, förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i mål C-258/89, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-3977), punkterna 15—21. Se även, till stöd för denna uppfattning, förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i mål 32/65, Italien mot rådet (REG 1966, s. 563; svensk specialutgåva, volym 1, s. 303), s. 414; förslag till avgörande av feneraladvokaten Slynn i mål 181/85, Frankrike mot ommissionen (REG 1987, s. 689), s. 702—704; förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i mål 204/86, Grekland mot rådet (REG 1988, s. 5323), punkt 6; och A. Barav, The exception of illegality in Community law: a critical analysis, Common Market Law Review, 1974, s. 366; P. Dubois, L'exception d'illégalité devant la Cour de Justice des Communautés européennes, Cahiers de droit européen, 1978, s. 411; H. Schermers och D. Waelbroeck, Judicial Protection in the European Communities (5:e upplagan, 1992), punkterna 467 och 531; K. Lenaerts och D. Arts, Procedural Law of the European Union (1999), s. 223.
192 Dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92. TWD (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-59). Se även dom av den 30 januari 1997 i mål C-178/95, Wilio (REG 1997, s. I-585) och dom av den 15 februari 2001 i mål C-239/99, Nachi Europe (REG 2001, s. I-1197).
193 Punkt 16 i domen.
194 Punkt 17 i domen.
195 Jämför mitt förslag till avgörande i målet Nachi (ovan fotnot 193), punkt 69.
196 Jämför G. Bebr, Judicial remedy of private parties against normative acts of the European Communities! the role of the exception of illegality, Common Market Law Review, 1966, s. 7; R. Joliét, Le droit institutionnel des Communautés européennes. Le contentieux (1981), s. 132 och 133; J. Usher, The Interrelationship of Articles 173,177 and 184 EEC, European Law Review (1979), s. 36.
197 Jämför förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i mål 181/85 (ovan fotnot 191), s. 703.