Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 20 september 2001

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53.

3 Utan att göra anspråk på att vara uttömmande vill jag här, på grundval av rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (nedan kallat direktiv 85/374), som jag senare återkommer till mer i detalj, särskilt peka på följande rättsakter: rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83), rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202), senast ändrat genom direktiv 98/7/EG (EGT L 101, s. 17), rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis (EGT L 280, s. 83; svensk specialutgåva, område 13, volym 27, s. 40), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19), Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12).

4 Se särskilt fjärde, femte och sjätte skälen, som hänvisar till rådets resolution av den 19 maj 1981 om Europeiska ekonomiska gemenskapens andra konsumentpolitiska program (EGT C 165, s. 24), resolution av den 10 april 1984 om ett gemenskapsprogram för turism (EGT C 115, s. 1), kommissionens skrivelse till rådet med titeln Nya impulser för konsumentskyddsprogrammet som godkändes genom en resolution av rådet den 6 maj 1986 (EGT C 118, s. 28).

5 Dom av den 8 oktober 1996 i de förenade målen C-178/94, C-179/94 och C-188/94—190/94 (REG 1996, s. I-4845), punkt 39, samt förslag till avgörande av generaladvokat Tesauro i nämnda mål, punkt 13.

6 BGBl. 1993/247.

7 Se domarna i målen Ob 592/88 (JBl. 1988, 779) och 3 Ob 544/88 (SZ 62/77).

8 Dom av den 16 juli 1998 i mål C-355/96, Silhouette International Schmied (REG 1998, s. I-4799), punkt 36.

9 Rapport om genomförande av direktiv 90/314/EEG om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang i EU-medlemsstaternas nationella lagstiftning. SEC(1999) 1800 slutlig.

10 Dom av den 9 november 2000 i mål C-357/98, Yiadom (REG 2000, s. I-9265), punkt 26; av den 19 september 2000 i mål C-287/98, Linster (REG 2000, s. I-6917), punkt 43; av den 18 januari 1984 i mål 327/82, Ekro (REG 1984, s. 107), punkt 11; och särskilt vad gäller det privaträttsliga området dom av den 23 mars 2000 i mål C-373/97, Diamantis (REG 2000, s. I-1705), punkt 34; och av den 12 mars 1996 i mål C-441/93, Pafatis m.fl. (REG 1996, s. I-1347), punkterna 68—70.

11 Dom av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl. (REG 1998, s. I-1605), punkt 30. Se även domstolens dom av den 14 januari 1982 i mål 64/81, Corman (REG 1982, s. 13), punkt 8, och förstainstansrättens dom av den 8 mars 1990 i mål T-41/89, Schwedler mot Europaparlamentet (REG 1990, s. II-79), punkt 27.

12 Se angående detta tolkningskriterium förslag till avgörandeav generaladvokaten Saggio i målet Rechberger, C-140/97 (REG 1999, s. I-3502), punkt 17.

13 I en studie som nyligen gjorts av Europaparlamentet och som omnämnts i Meddelande frän kommissionen till rådet och Europaparlamentet om europeisk avtalsrätt, av den 11 juli 2001. (KOM(2001) 398 slutlig, s. 11] anges att när det gäller skada har europeisk lagstiftning om ansvar ännu inte ens en rimlig enhetlig idé om vad skada är eller luir den kan definieras, vilket naturligtvis hotar att hindra alla ansträngningar för att utveckla EU-direktiv pä detta område. Mer precist, men ändå i samma riktning, hänvisas i studien till en officiell doktrin i vilken bekräftas att pä området för ersättningsskyldighet för ideell skada är tillämpningskriterierna så långt ifrån varandra och sa oordnade, med kraftiga skillnader från ett system till ett annat, att det i ett system skulle kunna vara fråga om en materiell skada medan det i ett annat skulle vara en icke materiell skada (se G. Alpa, Il danno alla persona nella prospettiva europea i A. Tizzano (red.), Il diritto privato dell'Unione Europea, Turin 2000, vol. I, s. 787 och följande, särskilt s. 803).

14 Se G. Alpa, anfört arbete och ställe. Se även angående denna fråga kommissionens meddelande som nämnts i föregående fotnot, särskilt kapitel 3.

15 I direkrivets artikel 1 armes inledningsvis att Tillverkaren skall vara ansvarig för skador som orsakas av en defekt i hans produkt, varefter anges i artikel 9 att med skada avsesa) personskada, inklusive dödsfall, b) skada på eller förstörelse av någon annan sak än själva den defekta produkten med avdrag för en självrisk pä 500 ECU, förutsatt att saken 1) är av en typ som normalt är avsedd för privat användning eller konsumtion, och 2) använts av den skadelidande huvudsakligen för hans eget privata bruk eller konsumtion.

16 Se i detta avseende domstolens dom av den 10 maj 2001 i mål C-203/99, Henning Veedfald (REG 2001, s. I-3569), punkt 32.

17 Se särskilt dom av den 21 mars 1996 i mål T-230/94, Farrugia mot kommissionen (REG 1996, s. II-195), punkt 46; av den 28 januari 1999 i mål T-230/95, BAI mot kommissionen (REG 1999, s. II-123), punkt 38; av den 29 oktober 1998 i mål T-13/96, TEAM mot kommissionen (REG 1998, s. II-4073), punkt 77.

18 Denna konvention har anpassats genom Konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen), av den 28 maj 1999, som undertecknats av Europeiska gemenskapen den 9 december 1999 och godkänts genom rådets beslut den 5 april 2001 (EGT L 194, s. 38).

19 Convention internationale relative an contrat de voyage (CCV), undertecknad i Bryssel den 23 april 1970. Även om konventionen antogs inom ramen för Unidroit och trädde i kraft den 24 februari 1976 har den emellertid endast fatt ett begränsat antal undertecknare.

20 Lag av den 16 februari 1994, régissant le contrat d'organisation de voyage et le contrat d'intermédiaire de voyage, artikel 19.4—5.

21 Lag nr 21/95 av den 6 juli 1995, reguladora de los viajes combinados, artikel 11.2.

22 Artikel 7.510 i civillagen (Burgerlijk Wetboek).

23 Kommissionen nämner i detta hänseende särskilt Court of Appeal, Jarvis mot Swan Tours (197) QB 233, 1973 All ER 71, och Jackson mot Horizon holidays (1975) 1 WLR 1468, (1975) All ER 92.

24 Se bland de handlingar som bifogats den franska regeringens yttrande i förevarande mål, till exempel Tribunal d'instance de Paris 15ème, 17 maj 1995, Bleu mot Nouvelles Frontières, Tribunal d'instance de Paris, 4 januari 1996, S. Blanc mot S.A. Nouvelles Frontières Touraventure, Tribunal d'instance de Saint-Etienne, 30 april 1998, Kadiver mot S.A. Havas Voyage, Tribunal d'instance de Paris 6ème, 29 december 1998, A. Bouchara mot S.A. Forum Voyages, Tribunal d'instance de Paris IXème, 26 juli 1999, makarna Benabou mot Compagnie AXA Assurance m.fl., Tribunal d'instance de Neuilly sur Seine, 26 maj 1999, makarna Vasseur mot Société SOVAP Atlantide 2000 Sarl.

25 Se till exempel Tribunale di Roma, 6 oktober 1989 i Resp. civ. e prev., 1991, s. 512, Tribunale di Bologna, 15 oktober 1992, i I contratti, 1993, s. 327, Tribunale di Torino, 8 november 1996, i Resp. civ. prev., 1997, s. 818, Pretore di Roma, 11 december 1996, i Nuova Giur. Civ. Commentata, 1997,1, s. 875, Tribunale di Milano, 4 juni 1998, i I contratti, 1999, s. 39, Giudice di pace di Siracusa, 26 mars 1999, i Giusi. Civ., 2000, I, s. 1205. Med motsatt utgång, se det nyligen avkunnade beslutet av Tribunale di Venezia, 24 september 2000, i 7 contratti, nr 6/2001, s. 580, med en fullständig och dokumenterad kommentar av E. Guerinoni.

26 Se särskilt dom av den 10 april 1984 i mål M/83, Von Colson och Kamann (REG 1984, s. 1891), punkt 26, av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (REG 1990, s. I-4135), punkt 8, av den 11 juli 1996 i mål C-232/94, MPA Pharma (REG 1996, s. I-3671), punkt 12, av den 16 juli 1998 i det ovannämnda målet Silhouette International Schmied, punkt 36, av den 10 februari 2000 i de förenade målen C-270/97 och C-271/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-929), punkterna 61—64.

27 Domen i det ovannämnda malet Silhouette, punkt 36.