Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 17 september 2002

1 Originalspråk: franska.

2 Dom i mål T-105/99, CCRE mot kommissionen (REG 2000, s. II—4099), nedan kallad den överklagade domen.

3 Nedan kallat CCRE.

4 Nedan kallade MED-URBSavtalen.

5 Kommissionens brev CBI-XIX/C1/D(98)3680J av den 3 december 1998 (bilaga 7 till CCRE:s ansökan till förstainstansrätten i mål T-105/99).

6 Nedan kallat det omtvistade beslutet

7 Nedan kallade de omtvistade åtgärderna.

8 Nedan kallade de omtvistade beloppen.

9 Se punkterna 29—31 i den överklagade domen.

10 Se punkterna 32—37 i den överklagade domen.

11 Det skall erinras om att i såväl förstainstansrätten som i domstolen har CCRE bestritt kommissionens fordran grundad på MED-URBSavtalen. Jag får tillfälle att återkomma till detta nedan i detta förslag till avgörande {se punkt 119 och följande punkter). Under alla förhållanden Kommer jag nu, av rent skrivtekniska skäl, att hänvisa till kommissionens fordran och CCRE;s skuld, utan att varje gång påminna om att denna fordran eller skuld är tvistig.

12 Bilagorna 10—13 till CCRE:s ansökan till förstainstansrätten i mål T-105/99.

13 Se överklagandet {punkt 42) och svarsskrivelsen (punkt 6).

14 Endast CCRE och kommissionen är parter i detta förfarande. Medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner har inte använt sig av möjligheten som ges i artikel 37 första stycket i domstolens EG-stadga att intervenera i tvister inför förstainstansrätten eller domstolen.

15 Se till exempel dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, kallat AETR (REG 1971, s. 263 j svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), av den 14 mars 1990 i de förenade målen C-133/87 och C-150/87. Nashua Corporation m.fl. mot kommissionen och rådet (REG 1990, s. I-719), punkt 9, av den 30 juni 1992 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4145; svensk specialutgåva, volym 12, s. I-145), punkt 19, och av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283) svensk specialutgåva, tillägg, s. 87), punkt 9.

16 Se till exempel dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639) svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 9.

17 Se även, analogt, dom av den 26 maj 1982 i mål 44/81, Tyskland mot kommissionen (REG 1982, s. 1855), punkterna 4—8.

18 Slutsatsen skulle givetvis ha blivit en annan om även kommissionens skuld grundade sig på avtal. I sådant fall skulle kvittning ske inom ramen för en rent kontraktuell förbindelse och gemenskapsdomstolen endast vara behörig att avgöra tvisten om avtalet innehöll en skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 181 i EG-fördraget (nu artikel 238 EG).

19 Dom av den 4 februari 1959 i mål 1/58, Stork mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 43, s. 63).

20 Dom av den 1 april 1965 i mål 40/64, Sgarlata m.fl. mot kommissionen (REG 1965, s. 279, s. 296).

21 Dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkterna 3 och 4.

22 Huruvida kommissionen har en fordran enligt MED-URBSavtalen skall däremot bedömas utifrån belgisk rätt) och tvistemålsdomstolarna i Bryssel är ensamma behöriga att avgöra frågan enligt artiklarna 8 och 9 i MED-URBSavtalen (se härvidlag punkt 119 och följande punkter nedan i detta förslag till avgörande)

23 Domen i målet Jensen {punkt 41).

24 Den överklagade domen (punkt 55).

25 Se den överklagade domen {punkterna 29—31) och svarsskrivelsen (punkterna 22—30).

26 Se den överklagade domen (punkterna 39—49) och överklagandet (punkterna 7—27).

27 I domen i det ovannämnda målet Continental Irish Meat har domstolen angett att det irländska interventionsinstitutet agerade i samma egenskap när det drev in exportutjämningsbelopp samt utbetalade utjämningsbelopp för import som en annan medlemsstat var skyldig att betala. Domstolens dom gav den nationella domstolen utrymme att konstatera att de villkor för kvittning av fordringar som föreskrivs i den irländska rätten var uppfyllda. Domen i målet Jensen handlade om nationella myndigheters rätt att företa kvittning av fordringar. Den nationella domstolen ställde frägan nuruvida det strider mot gemenskaprätten att en medlemsstat gör gällande en kvittning mellan sin fordran avseende mervärdesskatt och ett bidrag som beviljats en enskild med stöd av rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12: svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20). Denna dom analyseras nedan i punkterna 84—87 i detta förslag till avgörande.

28 Dom i de förenade milen 241/78, 242/78 och 245/78—250/78, DGV m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1979, s. 3017).

29 Domen i målet DEKA mot EEG, punkt 13.

30 Ibidem, punkterna 15—19.

31 Ibidem, punkt 20.

32 Puissochet, J.-P., La Cour de justice et les principes généraux du droit communautaire, La protection juridictionnelle des droits dans le système communautaire, Bruylant, Bryssel, 1997 (s. 3).

33 Ibidem.

34 Kutscher, H., Méthodes d'interprétation vues par un juge à la Cour, Rencontre judiciaire et universitaire, den 27—28 september 1976, Luxemburg, 1976 (s. I-26).

35 Dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57—7/57 (REG 1957, s. 81, s. 114.

36 Ibidem.

37 Se till exempel domen i det ovannämnda målet Algera m.fl. mot Kol- och stålgemenskapens gemensamma församling, punkterna 115 och 116, och dom av den 4 juli 1963 i mal 32/62, Alvis mot rådet (REG 1963, s. 99, s. 114).

38 Pescatore, P., Les droits de ľhomme et l'intégration européenne, i Cahiers de droit européen, 1968, s. 654.

39 Dom ar den 25 februari 1969 i mål 23/68, Klomp (REG 1969, s. 43), punkt 13.

40 Se generaladvokat Lagranges förslag till avgörande i mål 14/61, Hoogovens mot Höga myndigheten (dom av den 12 juli 1962, REG 1962. s. 485, s. 539), och generaladvokat Roemers förslag till avgörande i mål 18/70, Duraffour mot rådet (dom av den 16 juni 1971, REG 1971, s. 515, s. 533).

41 Kutscher, H., nämnd ovan, s. I-27.

42 Dom av den 3 maj 1978 i mål 112/77, Töpfer mot kommissionen (REG 1978, s. 1019), punkt 19.

43 Dom av den 13 juli 1995 i mål C-341/93 (REG 1995, s. I-2053), punkterna 27—31 i mitt förslag till avgörande.

44 I detta mål har jag utökat analysen till att omfatta nationella rättssystem som inte undersöktes inom ramen för det nämnda målet Danvaern Production. Det rör sig om österrikisk, spansk, grekisk och luxemburgsk rätt.

45 Belgisk, spansk, fransk, grekisk, italiensk, luxemburgsk och portugisisk rätt.

46 Tysk, österrikisk, dansk, finsk, nederländsk, norsk och svensk rätt.

47 Engelsk, skotsk och irländsk rätt.

48 Samtliga medlemsstater förutom Irland, Förenade kungariket och Nordirland.

49 Konungariket Belgien, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Grekland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg och Republiken Portugal.

50 Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Kungariket Danmark, Republiken Frankrike, Republiken Grekland, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna.

51 Konungariket Spanien.

52 Republiken Italien, Republiken Portugal och Konungariket Sverige.

53 Tysk, österrikisk, belgisk, dansk, spansk, finländsk, fransk, grekisk, luxemburgsk och nederländsk rätt.

54 I Belgien och Nederländerna är kvittning utesluten när statens och en enskilds ömsesidiga skulder hänför sig till skatter eller avgifter.

55 Förbundsrepubliken Tyskland. Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna.

56 Se även, inom området för grundläggande rättigheter, mitt förslag till avgörande i mål C-353/99P, rådet mot Hautala (dom av den 6 december 2001, REG 2001, s. I-9565), punkt 69.

57 Dom av den 2 juni 1976 i de förenade mälen 56/74—60/74 (REG 1976, s. 711; svensk specialutgåva, volym 3, s. 103).

58 Se förslag till avgörande av generaladvokat Reischl (REG 1974, s. 752 och s. 753).

59 Domen i det ovannämnda målet Kampffmeyer m.fl. mot kommissionen och rådet, punkt 6. Se även dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint Association mot kommissionen (REG 1974. s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 15, där domstolen har erkänt den allmänna regel enligt vilken adressater av ett av de offentliga myndigheterna fattat beslut som märkbart påverkar deras intressen skall lämnas tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter, trots att denna regel inte fanns i samtliga medlemsstater (förslag till avgörande av generaladvokat Warner, REG 1974, s. 1089 och s. 1090).

60 Dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79 (REG 1982, s. 1575; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405), punkterna 18—27.

61 Ibidem, punkterna 19 och 21.

62 Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Republiken Frankrike, Republiken Grekland, Republiken Italien, Storherrigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal och Konungariket Sverige.

63 Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Republiken Frankrike, Republiken Grekland, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna.

64 Domen i det ovannämnda målet AM & S Europe mot kommissionen, punkt 19.

65 Ibidem, punkt 21.

66 Konungariket Danmark, Irland, Republiken Finland, Republiken Frankrike, Republiken Grekland, Konungariket Sverige och Förenade kungariket.

67 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly, punkt 23.

68 Om nyttan av kvittning i civilrätten, se särskilt Mazeaud, H. och L., och Mazeaud, J., Leçons de droit civil (Lektioner i civilrätt), Paris, Montchrestien, 1978, sjätte uppl., band II, volym 1, punkt 1145; Ripert, G. och Boulanger, J., Traite de droit civil (Avhandling i civilrätt), Paris, Librairie générale de droit et de jurisprudence R. Pichont och R. Durand-Auzias, 1957, band II, punkt 1971, Baudry-Lacantinerie, G., Traité théorique et pratique de droit civil (Teoretisk och praktisk avhandling i civilrätt), Paris, Librairie de la société du recueil J.-B. Sirey et du Journal du palais, 1908, tredje uppl., band III, volym XIV, punkt 1802 och följande punkter), och De Page, H., Traité élémentaire de droit civil belge (Grundläggande avhandling i belgisk civilrätt), Bruylant, Bryssel, 1967, tredje uppl., band III, punkt 617,

69 Punkt 14.

70 Se härvidlag även förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i det ovannämnda målet Continental Irish Meat (REG 1985, s. 3447).

71 Svarsskrivelsen, punkt 27.

72 Se särskilt förslag till avgörande av generaladvokaten Lagrange i det ovannämnda målet Hoogovens mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 539), förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i det ovannämnda malet Duraffour mot rådet (REG 1971, s. 532 och s. 533), och i målet Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet (dom av den 2 december 1971 i mål 5/71, REG 1971, s. 975, s. 991; svensk specialutgåva, volym 1, s. 607), liksom i målet Werhahn Hansamühle m.fl. mot rådet (dom av den 13 november 1973 i de förenade målen 63/72—69/72, REG 1973, s. 1229, s. 1258 och s. 1259), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i det ovannämnda malet AM & S Europe mot kommissionen (REG 1982, s. 1648—1650; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405). I doktrinen, se även Kutscher, H., nämnd ovan (s. I-29), Louis, J.-V., L'ordre juridique communautaire, Bryssel, Office des publications officielles des Communautés européennes, sjätte uppi. {punkt 87), Pescatore, P., nämnd ovan (s. 654 och 655), och Louis, J.-V., Vandersanden, G., Waelbroeck, D., och Waelbroeck, M., Commentaire J. Megret, Le droit de la CE, vol. 10, La Cour de justice, les actes des institutions (Kommentar J. Megret, EG-rätten, volym 10, EG-domstolen, institutionernas rättsakter), éditions de l'université de Bruxelles, Bryssel, 1993, andra uppi. (s. 155).

73 Förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i det ovannämnda målet Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet (REG 1971, s. 991).

74 Se domen i det ovannämnda målet Internationale Handelsgesellschaft, punkt 4.

75 I belgisk och fransk rätt, se De Page, H., nämnd ovan, punkt 618, och Baudry-Lacantinerie, G., nämnd ovan, punkt 1861.

76 Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Konungariket Nederländerna och Konungariket Sverige.

77 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

78 Ibidem, punkterna 44 och 45.

79 Ibidem, punkterna 49 och 53.

80 Så var fallet i det ovannämnda målet DGV m.fl. mot rådet och kommissionen, eftersom domstolen förpliktat gemenskapen att betala skadestånd till DEKA men överlåtit åt parterna att värdera skadan. När ansökan gavs in i målet DEKA mot EEG, hade parterna kommit överens om skadeståndsbeloppet (se domen i målet DEKA mot EEG, punkt 5).

81 Punkt 61.

82 Jag anser att det är uppenbart att den omständigheten att domstolen erkänner en allmän gemenskapsrättslig princip om kvittning av fordringar inte hindrar den från att senare begränsa tillampningsområdet för denna princip. Liksom i medlemsstaternas nationella lagstiftningar är det troligt att det mäste vara uteslutet med kvittning inom vissa områden eller i vissa särskilda fall (till exempel fordringar som i allmänhet betraktas som ej utmätningsbara).

83 Punkt 71.

84 Belgisk, fransk, italiensk och nederländsk rätt.

85 Tysk, österrikisk och grekisk rätt.

86 Se den överklagade domen, punkt 52.

87 Se, analogt, domen i det ovan nämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 4.

88 Den överklagade domen, punkt 61.

89 Åven kallat det omtvistade villkoret.

90 Den överklagade domen, punkt 60.

91 Ibidem, punkt 63.

92 Ibidem, punkt 61.

93 Jag anser att den överklagade domen även är motstridig i sin motivering. I själva verket har förstainstansrätten medgett att kommissionen fär göra gällande kvittning av fordringar under förutsättning att detta förfarande inte äventyrar de omtvistade åtgärdernas genomförande (punkterna 61 och 74). A andra sidan anser förstainstansrätten emellertid att det i avsaknad av faktisk utbetalning av summorna är tydligt att de omtvistade åtgärderna inte har genomförts (punkterna 63 och 65). Per definition innebär Kvittning av fordringar aldrig någon faktisk utbetalning. Enligt förstainstansrätten innebär kvittning således alltid att genomförandet av gemenskapsåtgärder äventyras. Under sådana förhållanden utgör den överklagade domens motivering inte något rättfärdigande av det omtvistade villkoret. Den borde na lett förstainstansrätten till slutsatsen att kvittning står i strid med principen om gemenskapsrättens fulla verkan.

94 Se särskilt Baudry-Lacantinerie, G., nämnd ovan, som anger att [d]en kvittning som följer av lag är att jämställa med en ömsesidig betalning... När det gäller dess följder är situationen således densamma som om båda skulderna har betalats (punkt 1864). Encyklopedin Dalloz understryker under uppslagsordet kvittning att [k]vittningen få den ömsesidiga betalningens följder (punkt 95), De Page, H., nämnd ovan, anser att kvittningen är att jämställa med en betalning {punkt 632). Mazeaud, H. åc L., och Mazeaud, J., nämnd ovan, anger att [klvittningen får den ömsesidiga betalningens följder. Allt sker som om de två skulderna ha betalats (punkt 1155), liksom Ripert, G., och Boulanger, J., nämnd ovan, som anfört att [k]vittningen är att jämställa med en ömsesidig betalning (punkt 1998).

95 Citerad av Baudry-Lacantinerie, G., nämnd ovan (punkt 1802).

96 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet Jensen {punkterna 12 och 18).

97 Ibidem, punkt 23.

98 Ibidem, punkterna 39 och 49.

99 Domen i målet Jensen, punkt 35.

100 Ibidem, punkterna 37 och 54.

101 Ibidem, punkt 38.

102 Ibidem, punkt 61, (min kursivering).

103 Förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet Jensen, punkt 39.

104 Ibidem.

105 Se överklagandet, punkt 103.

106 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet DEKA mot EEG (REG 1983, s. 439).

107 Lösningen är annorlunda för saisie-arrêt (se härvidlag punkt 101 och följande punkter i förevarande förslag tifl avgörande.)

108 Den överklagade domen, punkt fil.

109 Detta innebär att förstainstansrättens resonemang även kan tillämpas på tredje man. Enligt logiken i den överklagade domen kan man i själva verket även ålägga den nationella domstolen, som miste uttala sig om en utmätningsbegäran från enskilda gentemot en mottagare av gemenskapsmedel, att kontrollera huruvida det även efter kvittningen fanns garantier för att de aktuella medlen kunde användas för sina avsedda ändamål och att de åtgärder för vilka de omtvistade summorna hade beviljats kunde genomföras (den överklagade domen, punkt fil).

110 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly, punkt 27.

111 Punkt 61.

112 Punkt 63.

113 Ć4/444/EEG, 67/28/Euratom (EGT L 152, s. 13). För en beskrivning av det system som har upprättats av detta protokoll, se Schmidt, C, Le protocole sur les privilèges et immunités des Communautés européennes (Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier), i Cahiers ae droit européen, 1991, s. 67 och följande sidor.

114 Se beslut av den 13 mars 1962 i mål 4/62, Hübner mot Höga myndigheten (REG 1962, s. 79, s. 86), angående kvarstad, av den 17 december 1968 i mål 2/68, Ufficio imposte di consumo di Ispra mot kommissionen REG 1968, s. 635, s. 641), angående gemenskapernas lokalers okränkbarhet, och av den 6 december 1990 i mdl C-2/88 IMM, Zwartveld m.fl. (REG 1990, s. I-4405), angående dokuments okränkbarhet.

115 Beslut den 17 juni 1987 i mdl 1/87 SA, Universe Tankship mot kommissionen (REG 1987, s. 2807), dom av den 29 april 1993 i mdl C-182/91, Forafrique Burkinabé mot kommissionen (REG 1993, s. I-2161), punkt 12, och beslut av den 10 januari 1995 i mål C-1/94 SA (REG 1995, s. I-1).

116 Se särskilt beslut av den 11 april 1989 i mäl 1/88 SA, Générale de Banque mot kommissionen (REG 1989, s. 857), punkt 13.

117 Ibidem, punkterna 13 och 16.

118 Beslut av den 29 maj 2001 i mål C-1/00 SA, Cotecna Inspection mot kommissionen (REG 2001, s. I-4219), punkterna 12—15.

119 Ibidem, punkt 16.

120 Se Cornu, G., Vocabulaire juridique. Paris, Presses Universitaires de France, åttonde uppl., 2000 (under saisie).

121 CCRE har i skrivelse av den 4 december 2001 till domstolen bifogat en kopia av domen i detta mål.

122 Ovannämnda dom av den 16 november 2001, s. 6.