Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 19 februari 2004
I mål C-329/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna C. Gulmann, J.-P. Puissochet, F. Macken och N. Colneric (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: British Sugar plc, genom T. Sharpé, QC, och D. Jowell, barrister, befullmäktigade av A. Lidbetter och D. Green, solicitors, Förenade kungarikets regering, genom J.E. Collins, i egenskap av ombud, biträdd av K. Parker, QC, och R. Haynes, barrister, Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Condou-Durande och K. Fitch, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 10 september 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Den första omtvistade lasten
Den andra omtvistade lasten
Uttagande av den avgift som skall erläggas enligt artikel 3.1 i förordning nr 2670/81
Bedömningen av de tre första tolkningsfrågorna
Bedömningen av den fjärde tolkningsfrågan
Bedömningen av den femte tolkningsfrågan
Bedömningen av den sjätte tolkningsfrågan
Bedömningen av den sjunde tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) har, genom beslut av den 20 juli 2001 som inkom till domstolen den 4 september samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt sju frågor om tolkningen av kommissionens förordning (EEG) nr 2670/81 av den 14 september 1981 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för sockerproduktion utöver kvoten (EGT L 262, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 14, s. 11), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 158/96 av den 30 januari 1996 (EGT L 24, s. 3) (nedan kallad förordning nr 2670/81) samt om tolkningen och giltigheten av kommissionens förordning (EEG) nr 3719/88 av den 16 november 1988 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 331, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 27, s. 226), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1199/95 av den 29 maj 1995 (EGT L 119, s. 4) (nedan kallad förordning nr 3719/88).
2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan British Sugar plc (nedan kallat British Sugar) och Intervention Board for Agricultural Produce (nedan kallat IBAP) angående IBAP:s beslut att påföra British Sugar en avgift enligt artikel 3.1 i förordning nr 2670/81 för att bolaget inte hade lagt fram den bevisning som erfordras för export av vissa sockerkvantiteter.
3. Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 3290/94 av den 22 december 1994 (EGT L 349, s. 105; svensk specialutgåva, område 3, volym 66, s. 52) (nedan kallad grundförordningen) syftar till att inom den gemensamma organisationen av marknaden för socker och genom en stabilisering av sockermarknaden garantera vissa miniminivåer när det gäller sysselsättning och levnadsstandard för producenter av basprodukter såsom sockerbetsproducenterna inom Europeiska gemenskapen och till att upprätthålla en jämn sockerförsörjning till konsumenterna till rimliga priser.
4. I detta syfte regleras i grundförordningen produktion, import och export av socker. Grunddragen i detta system anges närmare i punkterna 5-8 i denna dom.
5. I grundförordningen definieras och fastställs vissa kvantiteter av A- och B-produktion. Det ankommer på varje medlemsstat att fördela dessa kvantiteter av A- och B-produktion mellan de sockerproducenter som finns i landet. Producentföretagen tilldelas enligt fastställda villkor en A-kvot och en B-kvot för varje regleringsår (närmare bestämt mellan den 1 juli ett år och den 30 juni påföljande år). Det socker som ett företag producerar inom ramen för A- och B-kvoterna benämns A-socker respektive B-socker. Allt socker som produceras utöver A- och B-kvoterna benämns C-socker.
6. I artikel 13 i grundförordningen föreskrivs ett system med obligatoriska importoch exportlicenser. Dessa licenser utfärdas först sedan en säkerhet ställts som garanti för att den transaktion som den begärda licensen avser kommer att genomföras. En exportlicens för C-socker gäller från dess utfärdandedatum till slutet av den tredje månad som följer efter detta datum. Garantin tas i anspråk till fullo eller delvis om transaktionen inte genomförs eller om den endast genomförs delvis under den period som nämnda licens gäller.
7. C-sockret omfattas varken av prisstödssystemet eller exportbidragssystemet. Det omfattas inte heller av de specifika priser som gäller betor eller av produktionsavgifter. Förutom i de fall som kommer att anges nedan, skall C-sockret dessutom avsättas utanför gemenskapen för att säljas på världsmarknaden.
8. I artikel 26 i grundförordningen föreskrivs följande:
9. I förordning nr 2670/81 fastställs tillämpningsföreskrifter för produktion utöver sockerkvoten. I artikel 1 föreskrivs följande:
10. I artikel 2.2 i förordning nr 2670/81 föreskrivs att sådant bevis som avses i artikel 1 i nämnda förordning sker genom uppvisande av:
11. I artikel 3.1 i förordning nr 2670/81 föreskrivs följande:
12. I artikel 3.2 i förordning nr 2670/81 föreskrivs att den berörda medlemsstaten skall före den 1 maj, som följer efter den 1 januari, som följer efter slutet på det regleringsår under vilket C-sockret producerades underrätta de tillverkare som är skyldiga att betala den avgift som avses i punkt 1 om hur stort det totala beloppet är.
13. Särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för socker infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 1464/95 av den 27 juni 1995 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för socker (EGT L 144, s. 14), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2136/95 av den 7 september 1995 (EGT L 214, s. 19) (nedan kallad förordning nr 1464/95). Förordning nr 1464/95 ersatte förordning nr 2630/81.
14. I artikel 4 i förordning nr 1464/95 föreskrivs följande:
15. I artikel 5 i förordning nr 1464/95 föreskrivs följande:
16. Import- och exportlicenser för socker regleras även av förordning nr 3719/88, som ersatte kommissionens förordning (EEG) nr 3183/80 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 338, s. 1), som avses i artikel 2.2 b i förordning nr 2670/81. I artikel 8.1 första stycket i förordning nr 3719/88 föreskrivs följande:
17. Enligt artikel 8.1 andra stycket i förordning nr 3719/88 skall de skyldigheter som avses i första stycket vara huvudkrav i den mening som avses i artikel 20 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (EGT L 205, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 19, s. 55), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 3403/93 av den 10 december 1993 (EGT L 310, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 54, s. 5).
18. I artikel 10 i förordning nr 3719/88 föreskrivs följande:
19. I artikel 20 i nämnda förordning föreskrivs följande:
20. I artikel 21.1 i förordning nr 3719/88 föreskrivs följande:
21. I artikel 22.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:
22. I artikel 24 i samma förordning föreskrivs följande:
23. I sjuttonde skälet i förordning nr 3719/88 föreskrivs följande:
24. I artiklarna 30 och 31 i förordning nr 3719/88 föreskrivs följande:
25. Den 7 augusti 1997 ansökte British Sugar hos IBAP om en exportlicens för att exportera 20 miljoner kilo C-socker (mängden angavs såväl med bokstäver som med siffror). Den 8 augusti 1997 utfärdade IBAP en exportlicens för 20000 ton C-socker med nummer 3SG00070 (nedan kallad huvudlicensen). Huvudlicensen gällde till och med den 30 november 1997 och var förbunden med en säkerhet på 43249,74 GBP som garanti för att denna volym verkligen skulle komma att exporteras. Samma dag utfärdade IBAP på British Sugars ansökan en första dellicens beträffande denna licens direkt till British Sugars skeppsklarerare, Oughtred & Harrison (nedan kallad O & H).
26. Den 8 augusti 1997 (den dag då huvudlicensen och den första dellicensen utfärdades) gav British Sugar in fyra separata ansökningar om dellicenser (dellicenser nr 2-5). I proformaansökan avseende den tredje dellicensen, liksom avseende den första dellicensen och i enlighet med British Sugars sedvanliga förfarande, ansökte bolaget om att dellicensen skulle skickas direkt till O & H.
27. I den tredje ansökan om dellicens på grundval av huvudlicensen angavs under rubriken Begärt tonnage 2900 i siffror, och därunder angavs Tvåtusenniohundra kilo med bokstäver. British Sugar gör gällande att denna tredje ansökan om dellicens är felaktig på så sätt att syftet var att ansöka om 2900 ton socker och inte 2900 kilo. British Sugar förde emellertid in en export om 2,9 ton i sitt eget register och begärde dellicenser på grundval av denna uppgift.
28. Den 11 augusti 1997 utfärdade IBAP en dellicens på 2,9 ton och gjorde en avskrivning med detta belopp på huvudlicensen, vilken behölls av IBAP. I enlighet med ansökan vidarebefordrades dellicensen direkt till O & H. British Sugar har gjort gällande att bolaget aldrig fick se denna dellicens. Sökanden fick inte heller vid någon tidpunkt se huvudlicensen som behölls av IBAP.
29. IBAP kan inte bekräfta när motsvarande exportdeklaration (tullmyndighetens blankett nr C 88) upprättades, men IBAP har gjort gällande att denna blankett skrevs ut av O & H från en prof ormablankett C 88 som tillhandahållits av British Sugar. I enlighet med proformablanketten angavs i fält 38 i nämnda blankett en exportvolym om 2900 kilo, vilket rättades av O & H genom att uppgiften 2900000 kilo skrevs dit. O & H angav dessutom att lasterna bestod av 58000 x 50 kilo (det vill säga 2900 ton) till ett värde av 551493 GBP. I fält 47, som anger grundläggande uppgifter om kvantitet, angavs under en kolumn med rubriken Nettovikt siffran 2900, och kolumnen med rubriken Enhet lämnades tom. I kolumnen med rubriken exportlicens hänvisades emellertid till licensnummer 3SG00070/03, som utfärdats för 2900 kilo.
30. Den 14 augusti 1997 ingav O & H blankett C 88 och dellicensen till HM Customs & Excise (nedan kallad tullmyndigheten) tillsammans med ett följebrev innehållande en begäran om att få lasta 3000 ton socker. I skrivelsen begärde O & H att tullmyndigheterna skulle sätta en stämpel på skrivelsen som bevis för att lastning beviljats. Tullmyndigheten satte en stämpel på skrivelsen och daterade denna den 14 augusti 1997. Enligt blankett C 88 angavs att export av varan från Förenade kungariket hade skett den 22 augusti 1997, trots att deklarationen mottogs av tullmyndigheten den 29 augusti 1997 på grund av att meddelandet om att lastningen slutförts ingivits för sent. Det är otvistigt att tullmyndigheten försåg blankett C 88 med en påskrift samma dag som denna mottogs genom att tullmyndigheten satte en stämpel för avskrivningen med Tvåmiljonerniohundratusen kilo. IBAP kan inte ange när det handskrivna tillägget i fält 38 på blankett C 88 gjordes, men har påpekat att British Sugar har uppgivit att O & H hade gjort nämnda tillägg, eftersom O & H kände till British Sugars avsikt att exportera 2900000 kilo C-socker.
31. Den 22 augusti 1997 avsändes 2900 ton socker till en bestämmelseort utanför Europeiska unionen.
32. Den 29 augusti 1997 gjorde tullmyndigheten en avskrivning med 2900 T och tvåmiljonerniohundratusen kilo (det vill säga 2900 ton) på dellicensen grundad på huvudlicensen genom att förse den med stämpel och underskrift. Även om fartyget i praktiken hade avseglat den 22 augusti 1997 ingavs inte bevis därom förrän den 29 augusti samma år, vilket förklarar den försenade avskrivningen, trots att tullmyndigheten i tid hade erhållit tulldeklarationen och dellicensen.
33. Blankett C 88 försågs med tullmyndighetens påskrift genom en stämpel i det övre högra hörnet och i fält 38 med rubriken Nettovikt (kg), där siffran 2900000 hade angivits. Tullmyndigheten försåg baksidan av nämnda blankett med en påskrift genom att sätta en stämpel på höger sida i mitten av blanketten och i det nedre högra hörnet samt genom att kryssa för fält Al med rubriken De angivna varorna har lämnat Förenade kungariket ... för att exporteras till en ickemedlemsstat.
34. IBAP mottog motsvarande licens den 15 september 1997.
35. Till följd av en efterkontroll av de ifrågavarande exportdokumenten, som inleddes den 15 september 1997, upptäckte IBAP att blankett C 88 och eventuellt även licensen hade ingivits efter varans avsändande och att den nettovikt som angivits i fält 38 på denna blankett inte överensstämde med den kvantitet som angivits i fälten 17 och 18 i dellicensen. Genom olika skrivelser som skickades mellan den 9 och den 15 oktober 1997 till British Sugar, uppmärksammade IBAP British Sugar på dessa omständigheter.
36. Den 9 oktober 1997 fanns det 29525 ton outnyttjad kapacitet kvar på huvudlicensen. Den 16 oktober 1997 hade denna kvantitet exporterats på grundval av huvudlicensen.
37. I en skrivelse av den 20 april 1998 framställde British Sugar formellt en begäran om att IBAP skulle använda sin rätt att göra rättelse i enlighet med artikel 24 i förordning nr 3719/88 i syfte att British Sugars ställning skulle korrigeras och felaktigheter undanröjas. IBAP ansåg att det inte fanns något annat val än att vägra att göra rättelse beträffande huvudlicensen eller någon av de dellicenser som grundas på huvudlicensen.
38. Följande framgår av punkterna 33-35 i bilagan till begäran om förhandsavgörande:
39. Sedan IBAP den 9 december 1997 hade erhållit en exportdeklaration på blankett C 88 granskades denna den 11 och den 12 december 1997 av IBAP och det upptäcktes då att 158,2 ton C-socker hade exporterats den 3 december 1997 på den fyrtiosjätte dellicensen efter det att huvudlicensen och motsvarande dellicens hade upphört att gälla. British Sugar informerades om denna felaktighet i en skrivelse kort efter denna granskning.
40. IBAP ansåg att den var skyldig att påföra British Sugar en avgift enligt artikel 3 i förordning nr 2670/81 på grund av att tillräckligt bevis på export av varan inte förevisats i förhållande till den export som gjorts enligt den tredje och den fyrtiosjätte dellicensen, det vill säga uppvisande av en giltig licens avseende hela den exporterade kvantiteten.
41. Den 30 april 1998 fakturerade IBAP en avgift som beräknats enligt artikel 3.1 i nämnda förordning. Denna avgift avser 3055,3 ton, huvudsakligen omfattande talan i målet vid den nationella domstolen (2897,1 ton, närmare bestämt 2900 ton minus 2,9 ton) med tillägg för den andra beståndsdelen (158,2 ton). Avgiften uppgår till 1455520,49 GBP. Denna avgift togs ut på den grunden att British Sugar inte hade uppfyllt de villkor som anges i artikel 2.2 i förordning nr 2670/81.
42. IBAP anmodade den 30 april 1998 British Sugar att betala avgiften. Det är IBAP:s beslut av den 23 december 1999 att låta driva in avgiften som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen.
43. Mot denna bakgrund beslutade High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court), att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
44. Domstolen kommer att pröva de tre första tolkningsfrågorna gemensamt. Dessa tolkningsfrågor avser tolkningen av artikel 2.2 a i förordning nr 2670/81.
45. I denna bestämmelse föreskrivs att det bevis som avses i artikel 1 i nämnda förordning sker genom uppvisande av en exportlicens utfärdad till producenten enligt artikel 3 i förordning nr 2630/81 — som ersatts av artikel 4 i förordning nr 1464/95 — av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.
46. I dom av den 29 januari 1998 i mål C-161/96, Südzucker (REG 1998, s. I-281), punkt 43, har domstolen slagit fast att kommissionen, trots att den ifrågavarande sockerkvantiteten hade lämnat gemenskapens tullområde, hade grund för att anse att uppvisandet av exportlicensen försedd med erforderliga anteckningar om avskrivning och påskrift är nödvändigt för att säkerställa att kraven rörande export av C-socker iakttas. I punkt 34 i domen har domstolen vidare slagit fast att skyldigheten att genom en dylik licens visa att dessa krav har uppfyllts är oundgänglig för att kvotsystemet skall fungera väl.
47. I likhet med vad som anges i nionde skälet i grundförordningen måste de behöriga myndigheterna ha möjlighet att kontinuerligt följa utvecklingen av handeln med tredje land så att de kan bedöma hur denna utvecklas och vidta de åtgärder enligt denna förordning som visar sig vara nödvändiga. I detta syfte har ett system med exportlicenser inrättats.
48. Syftet med exportlicenserna för C-socker är således inte bara att visa vilken kvantitet som exporteras och när så sker. Syftet med dessa licenser är även att i kvantitativt och tidsmässigt avseende reglera relevant export för att undvika att oönskade effekter uppkommer inom den gemensamma organisationen av marknaden för socker.
49. Av vad som anförts ovan följer att sådant bevis som anges i artikel 2.2 a i förordning nr 2670/81 inte har uppvisats beträffande en kvantitet av C-socker som faktiskt har exporterats om denna kvantitet överstiger den totala kvantitet som anges i exportlicensen eller om sockret exporterats efter det att licensen upphört att gälla. Det är i detta avseende inte av avgörande betydelse att det C-socker som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen faktiskt har lämnat gemenskapens tullområde.
50. I den andra tolkningsfrågan anges det fallet då tullmyndigheten har försett dellicensen i fråga med en påskrift såvitt avser producentens tulldeklaration på en blankett som korrigerats och som anger den faktiskt exporterade kvantiteten. Vad beträffar denna omständighet konstaterar domstolen endast att tullmyndigheten inte agerar som IBAP:s legala ställföreträdare. Producentens skyldighet att uppvisa en giltig dellicens för den kvantitet som faktiskt har exporterats ändras i vart fall inte av att dellicensen försetts med anteckningar om avskrivning och påskrift om denna kvantitet.
51. I den tredje frågan anges några antaganden som dels på ett detaljerat sätt avser den situation som beskrivs i den andra frågan, dels avser den omständigheten att producentens fel som gjordes i dellicensansökningarna inte korrigerades, och vilka konsekvenser som blir följden därav. Dessa antaganden föranleder emellertid inte domstolen att ändra sitt svar på den första tolkningsfrågan.
52. De tre första tolkningsfrågorna skall således besvaras på följande sätt. Sådant bevis som anges i artikel 2.2 a i förordning nr 2670/81 har inte uppvisats beträffande en kvantitet av C-socker som faktiskt har exporterats om denna kvantitet överstiger den totala kvantitet som anges i exportlicensen eller om sockret exporterats efter det att licensen upphört att gälla. Det är i detta avseende inte av avgörande betydelse att detta C-socker faktiskt har lämnat gemenskapens tullområde. Samma sak gäller när tullmyndigheten försett en dellicens, som omfattar en viss begärd kvantitet men som inte återspeglar producentens verkliga avsikter, med en påskrift som grundas på en tulldeklaration som gjorts på en blankett som korrigerats och som anger den totala kvantitet som faktiskt har exporterats.
53. Ett villkor för att vidta rättelse enligt artikel 24.2 i förordning nr 3719/88 är att en anteckning i exportlicensen eller i tillhörande dellicens är felaktig.
54. Någon felaktighet i den mening som avses i nämnda bestämmelse skall inte anses föreligga om det tonnage som anges i ansökan om dellicens skrivs in i dellicensen på ett exakt likadant sätt som i ansökan.
55. Detta gäller oberoende av om uppgifterna i ansökan återspeglar sökandens verkliga avsikter. Syftet med artikel 24.2 i förordning nr 3719/88 är nämligen inte att rättelse skall göras i ansökan om exportlicenser eller om dellicenser. Dessutom får den myndighet som utfärdar sådana licenser inte ens utfärda en dellicens som överstiger det tonnage som uttryckligen begärts, om inte en dylik ansökan framställs av sökanden.
56. Den fjärde tolkningsfrågan skall således besvaras på följande sätt. Artikel 24 i förordning nr 3719/88 skall tolkas så, att den behöriga myndigheten inte får göra en rättelse av det tonnage som anges i exportlicensen eller i dellicensen om dessa handlingar inte innehåller felaktiga uppgifter med avseende på anteckningarna däri.
57. När det är fråga om sådana omständigheter som de som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen föreligger det inte någon felaktighet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 3719/88. Domstolen finner därför att det saknas anledning att besvara frågan huruvida det är riktigt att göra rättelse efter det att exportlicensen upphört att gälla.
58. För att avgöra om en gemenskapsrättslig bestämmelse är förenlig med proportionalitetsprincipen, är det enligt domstolens rättspraxis viktigt att kontrollera om de åtgärder som föreskrivs i bestämmelsen är ägnade att leda till att det eftersträvade målet uppnås och att de inte går utöver gränserna för vad som är nödvändigt för att uppnå detsamma (se bland annat dom av den 9 november 1995 i mål C-426/93, Tyskland mot rådet, REG 1995, s. I-3723, punkt 42, och av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, REG 2002, s. I-11453, punkt 122).
59. Det kan inte med framgång göras gällande att proportionalitetsprincipen kan åsidosättas genom bestämmelser som i sig inte påverkar skyddsintressena.
60. Såsom framgår av sjuttonde skälet i förordning nr 3719/88 är det enda syftet med artikel 24.2 att rättelse skall kunna göras av sådana fel som gjorts av den utfärdande myndigheten eller som har samband med uppenbara felaktigheter. En dylik bestämmelse påverkar inte producenternas intressen, och den kan således inte anses utgöra ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
61. Domstolen konstaterar vidare att British Sugar inte har framställt några argument till styrkande av att artikel 24.2 i förordning nr 3719/88 i sig skulle vara ogiltig till följd av att likhetsprincipen åsidosatts.
62. Det kan tilläggas att om en dellicens har utfärdats med för liten kvantitet i förhållande till vad producenten avsåg på grund av ett fel i ansökan om exportdellicens som sökanden är ansvarig för, hindras inte producenten av förordningen att undvika att betala avgift enligt artikel 3.1 i förordning nr 2670/81. Producenten kan nämligen ansöka om ytterligare en dellicens för den kvantitet som saknas innan han exporterar den godskvantitet som han faktiskt vill exportera.
63. Mot bakgrund av ovanstående skall den femte tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Vid prövningen av artikel 24 i förordning nr 3719/88 har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka bestämmelsens giltighet.
64. Det anges inte i artikel 3 i förordning nr 2670/81 att de behöriga myndigheterna får ändra avgiften i fråga.
65. British Sugar har emellertid gjort gällande att om ett tydligt fel kan läggas IBAP till last, är det inte bara så att IBAP enligt gemenskapsrätten får jämka sanktionsåtgärden utan att IBAP även är skyldig att göra det.
66. Domstolen finner att det saknas anledning att avgöra huruvida denna tolkning är riktig. I målet vid den nationella domstolen har det nämligen inte framförts något argument som visar att IBAP agerat på ett ansvarsgrundande sätt. Det enda argument som framförts om att IBAP skall anses ha agerat på ett ansvarsgrundande sätt avser myndighetens vägran att göra rättelse beträffande ifrågavarande dellicenser. I punkterna 53-56 i denna dom har domstolen dock funnit att IBAP inte kan klandras för att inte ha gjort någon sådan rättelse.
67. Den första delen av den sjätte tolkningsfrågan skall således besvaras på följande sätt. När det är fråga om sådana omständigheter som de som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen har varken den nationella domstolen eller den behöriga myndigheten befogenhet att företa en skönsmässig bedömning för att nedsätta den avgift som skall påföras enligt artikel 3 i förordning nr 2670/81.
68. Mot bakgrund av detta svar saknas anledning att besvara den andra delen av den sjätte tolkningsfrågan.
69. Den hänskjutande domstolen har ställt den sjunde frågan för att få klarhet i huruvida det var riktigt att påföra en avgift enligt artikel 3 i förordning nr 2670/81 med beaktande av de omständigheter som anges i punkterna 33-35 i begäran om förhandsavgörande (vilka återges i punkt 38 i denna dom).
70. Förfarandet enligt artikel 234 EG grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen.
71. Domstolen är inte behörig att göra en bedömning av sakomständigheterna i målet vid den nationella domstolen eller att på nationella åtgärder eller situationer tillämpa de gemenskapsrättsliga bestämmelser vars innebörd den tolkat. Dessa frågor faller helt och hållet inom ramen för den nationella domstolens exklusiva behörighet (se dom av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-175/98 och C-177/98, Lirussi och Bizzaro, REG 1999, s. I-6881, punkterna 37 och 38).
72. För att ge den nationella domstolen ett användbart svar är det emellertid viktigt att konstatera att det inte finns någon bestämmelse i förordning nr 2670/81 som ger producenten rätt att fortsätta att exportera C-socker efter det att exportlicensen upphört att gälla. Att de exporterade kvantiteterna avskrivits på nämnda dellicens och att tullmyndigheten gjort en anteckning om påskrift på blankett C 88 motsvarande ifrågavarande export föranleder inte domstolen att göra någon annan bedömning. Dessa åtgärder innebär nämligen inte att exportlicensens giltighetstid förlängs.
73. Den sjunde tolkningsfrågan skall således besvaras på följande sätt. Artikel 3 i förordning nr 2670/81 skall tolkas så, att den är tillämplig om C-sockret har exporterats efter det att motsvarande exportlicens upphört att gälla.
74. De kostnader som har förorsakats Förenade kungarikets regering och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 20 juli 2001 har ställts av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) — följande dom:
1) Sådant bevis som anges i artikel 2.2 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2670/81 av den 14 september 1981 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för sockerproduktion utöver kvoten, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 158/96 av den 30 januari 1996, har inte uppvisats beträffande en kvantitet av C-socker som faktiskt har exporterats om denna kvantitet överstiger den totala kvantitet som anges i exportlicensen eller om sockret exporterats efter det att licensen upphört att gälla. Det är i detta avseende inte av avgörande betydelse att det berörda C-sockret faktiskt har lämnat gemenskapens tullområde. Samma sak gäller när tullmyndigheten försett en dellicens med en påskrift, som avser en viss begärd kvantitet men som inte återspeglar producentens verkliga avsikter, som grundats på en tulldeklaration som gjorts på en blankett som korrigerats och som anger den totala kvantitet som faktiskt har exporterats.
2) Artikel 24 i kommissionens förordning (EEG) nr 3719/88 av den 16 november 1988 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med importoch exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1199/95 av den 29 maj 1995, skall tolkas så, att den behöriga myndigheten inte får göra en rättelse av det tonnage som anges i exportlicensen eller i dellicensen om dessa handlingar inte innehåller felaktiga uppgifter med avseende på anteckningarna däri.
3) Vid prövningen av artikel 24 i förordning nr 3719/88, i dess lydelse enligt förordning nr 1199/95, har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka bestämmelsens giltighet.
4) När det är fråga om sådana omständigheter som de som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen har varken den nationella domstolen eller den behöriga myndigheten befogenhet att företa en skönsmässig bedömning för att nedsätta den avgift som skall påföras enligt artikel 3 i förordning nr 2670/81, i dess lydelse enligt förordning nr 158/96.
5) Artikel 3 i förordning nr 2670/81 i dess ändrade lydelse skall tolkas så, att den är tillämplig om C-sockret har exporterats efter det att motsvarande exportlicens upphört att gälla.
1 Rättegångsspråk: engelska.