Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 3 april 2003

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78) (nedan kallat direktiv 75/117).

3 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgäng till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191) (nedan kallat direktiv 76/207).

4 Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9) (nedan kallat direktiv 97/81).

5 Det arbetstidssystem som var i fråga i nämnda mål bygger på bestämmelserna i Altersteilzeitgesetz (lag om deltidsarbete på grund av ålder) av den 23 juli 1996. Enligt denna lag kan de arbetstagare som har fyllt 55 år och som har ingått ett avtal med arbetsgivaren begära att få arbeta deltid enligt ett traditionellt system eller enligt en ordning för blockarbete. För att uppmuntra tillämpningen av detta system föreskrivs i nämnda lag att de arbetstagare som cfeltar i det har rätt till ersättning för deltidsarbetet motsvarande 70 procent av den nettolön som utbetalas för heltidsarbete.

6 Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111) (nedan kallat direktiv 79/7).

7 Förslag till avgörande av den 5 februari 2002 i mål C-187/00, Kutz-Bauer (REG 2003, s. I-2741), punkt 38.

8 Dom av den 20 mars 2003 i mål C-187/00, Kutz-Bauer (REG 2003, s. I-2741), punkterna 43—46.

9 Nämnda direktiv är endast delvis tillämpligt på de faktiska omständigheterna i förevarande mål, på grund av att fristen för dess införlivande med nationell rätt löpte ut den 20 januari 2000, medan den tidsperiod som domstolens prövning avser sträcker sig mellan den 1 oktober 1999 och den 30 juni 2000.

10 Se klausul 4 i bilagan till nämnda direktiv.

11 Se klausul 2 i bilagan till nämnda direktiv.

12 Dom av den 26 september 2000 i mål C-322/98, Kachelmann (REG 2000, s. I-7505), punkt 24. Se, för ett liknande resonemang, även det förslag till avgörande som generaladvokaten Geelhoed den 6 februari 2003 föredrog i mål C-25/02, Rinke (ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen).

13 Domstolen har fastställt denna princip med särskild hänvisning till direktiv 76/207, bland annat i dom av den 2 oktober 1997 i mål C-1/95, Gerster (REG 1997, s. I-5253), punkterna 30 och 34 med ytterligare hänvisningar, av den 6 april 2000 i mål C-226/98, Jørgensen (REG 2000, s. I-2447), punkt 29 med ytterligare hänvisningar, av den 26 september 2000 i det ovannämnda målet Kachelmann, punkt 23, och av den 20 mars 2003 i det ovannämnda målet Kutz-Bauer, punkt 50. Principen har även fastställts med hänvisning till artikel 141 EG och/eller direktiv 75/117, bland annat i dom av den 17 juni 1998 i mål C-243/95, Hill och Stapleton (REG 1998, s. I-3739), punkt 34, av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), punkt 69, och av den 14 september 1999 i mål C-249/97, Gruber (REG 1999, s. I-5295), punkterna 25 och 26). Vidare har principen fastställts med hänvisning till direktiv 79/7, bland annat i dom av den 27 juni 1990 i mål C-33/89, Kowalska (REG 1990, s. I-2591), punkt 16, av den 7 maj 1991 i mål C-229/89, kommissionen mot Belgien (REG 1991, s. I-2205), punkt 13, av den 24 februari 1994 i mål C-343/92, Roks m.fl. (REG 1994, s. I-571), punkt 33, och av den 14 december 1995 i mål C-444/93, Megner och Scheffel (REG 1995, s. I-4741), punkt 24. Principen har sedermera dessutom kodifierats i olika direktiv, se rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (EGT L 14, 1998, s. 6), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, s. 16) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av direktiv 76/207 (EGT L 269, s. 15).

14 Klausul 4 i bilagan till direktiv 97/81.

15 Dom av den 7 mars 1996 i mål C-278/93, Freers och Speckmann (REG 1996. s. I-1165), punkt 24. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 februari 1999 i det ovannämnda målet Seymour-Smith och Perez, punkterna 67 och 68, av den 26 juni 2001 i mål C-381/99, Brunnhofer (REG 2001, s. I-4961), punkt 65, och av den 20 mars 2003 i det ovannämnda målet Kutz-Bauer, punkt 52.

16 Dom av den 9 februari 1999 i det ovannämnda målet Seymour-Smith och Perez, punkt 69, min kursivering. Se även dom av den 14 december 1995 i det ovannämnda målet Megner och Scheffel, punkterna 29 och 30, och av den 7 mars 1996 i det ovannämnda målet Freers och Speckmann, punkt 28.

17 Se dom av den 24 februari 1994 i det ovannämnda målet Roks m.fl., punkterna 35 och 36, av den 17 juni 1998 i det ovannämnda målet Hill och Stapleton, punkt 40, av den 23 maj 2000 i mål C-104/98, Buchner m.fl. (REG 2000, s. I-3625), punkt 28, och av den 20 mars 2003 i det ovannämnda målet Kutz-Bauer, punkterna 59 —61.