Förslag till avgörande av generaladvokat F.G. Jacobs föredraget den 20 november 2003

1 Originalspråk: engelska.

2 Vid den i förevarande mål aktuella tidpunkten uppgick det garanterade minimibeloppet till 97 FIM (omkring 16.25 euro) per dag för en ensamstående person.

3 Se, exempelvis, dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), punkt 19, och av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637), punkt 17 och följande punkter, samt, alldeles nyligen, dom av den 2 oktober 2003 i mål C-12/02, Grilli (REG 2003, s. I-11585), punkt 40, och i mål C-148/02, Garcia Avello (REG 2003, s. I-11613), punkt 25, samt där angiven rättspraxis.

4 Se särskilt dom av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D'Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkt 27 och följande punkter, och av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast (REG 2002, s. I-7091), punkt 80 och följande punkter.

5 Se exempelvis dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkterna 103 och 104. Se även dom av den 27 januari 2000 i mål C-190/98, Graf (REG 2000, s. I-493), punkt 18, och den rättspraxis som analyseras av generaladvokaten Fennelly i hans förslag till avgörande i det måler.

6 Rätten enligt artikel 18.1 skulle inte få full verkan om en medborgare kunde avskräckas från att utöva den på grund av att hinder uppställdes när han återvände till sitt ursprungsland (målet D'Hoop, ovan fotnot 4, punkterna 30 och 31, och dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239), punkt 74. Inom ramen för artikel 39 EG utgör sådana bestämmelser som avhåller en medborgare från att lämna sin medlemsstat för att utöva sin rätt till fri rörlighet ett hinder för den friheten (dom av den 12 december 2002 i mål C 385/00, De Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 77 och följande punkter, och den rättspraxis som anges där, och av den 2 oktober 2003 i mål C-232/01, Van Lent (REG 2003, s. I-11525), punkt 16.

7 Se fotnot 4.

8 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet D'Hoop, punkt 36.

9 Den finska regeringen har även förklarat att den oförmånliga behandling som Heikki Antero Pusa har kritiserat åtminstone delvis beror på att han, i stället för att inge bevis för denna betalning, endast har avgivit en förklaring att en skattinbetalning har skett i Spanien.

10 Uppenbarligen år 1973.

11 Se, i ett något annorlunda sammanhang, domstolens rättspraxis om effektiviteten med avseende på skyddet för rättigheter som uppkommer för enskilda till följd av gemenskapsrätten: exempelvis dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), punkt 12.

12 En sådan situation skulle inte utgöra ett försvar i ett mål om fördragsbrott. Se exempelvis dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike (REG 1974, s. 359; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257), punkt 34 och följande punkter.