Förslag till avgörande av generaladvokat Miguel Poiares Maduro föredraget den 1 april 2004

1 Originalspråk; portugisiska.

2 EGT L 329, 2002, s. 1.

3 EGT L 164, 1998, s. 30.

4 EGT L 198, 1999, s. 18.

5 Dom av den 12 oktober 2000 i mål C-480/98, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-8717).

6 Dom av den 30 september 1982 i mål 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107), punkt 25.

7 Dom av den 20 februari 1997 i mål C-166/95 P, kommissionen mot Dafflx (REG 1997, s. I-983), punkt 24.

8 Dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkterna 369-379.

9 Om kvalificeringen av motiveringsskyldigheten såsom grund som hänför sig till den allmänna ordningen visar sig vara väl fastlagd i rättspraxis, är det dock fortfarande osäkert vilka processuella konsekvenser man bör dra av detta. Ibland har domstolen endast ansett att den ex officio kan pröva om det föreligger väsentliga formella brister — motiveringsskyldigheten ingår som en del i de väsentliga formerna — (se exempelvis dom av den 7 maj 1991 i mål C-304/89, Oliveira mot kommissionen, REG 1991, s. 2283, punkt 18), ibland har den ansett att det är fråga om en grund som är knuten till tvingande rätt (se bland annat dom av den 3 juli 2003 i mål C-457/00, Belgien mot kommissionen, REG 2003, s. I-6931, punkt 102). Behörigheten att ex officio konstatera grunder som hänför sig till den allmänna ordningen är från min synpunkt sett endast en möjlighet och inte en rättslig skyldighet. Den är endast tvingande i generell betydelse där gemenskapsdomstolarna har till uppgift att säkerställa ett verksamt rättsligt skydd, så att den kan föreskrivas först när det är uppenbart att den ifrågavarande skyldigheten har åsidosatts.

10 I dessa punkter i det ifrågasatta beslutet har kommissionen tydligt angivit tidsperioden för stödet och sin avsikt att ifrågasätta myndigheternas passivitet i förhållande till de skulder som uppkommit för de berörda företagen efter betalningsinställelsen.

11 Se, for ett liknande resonemang, Keppenne, J. P., Guide des aides d'Etat en droit communautaire, Bruylant, Bruxelles. 1999, s. 94.

12 Se exempelvis dom av den 1 april 19S2 i mål 11/81, Dürbeck mot kommissionen (REG 1982, s. 1251), punkt 13, av den 6 december 1984 i mål 59/83, Biovilac NV mot Europeiska ekonomiska gemenskapen (REG 1984, s. 4057; svensk specialutgåva, volym 7, s. 701), punkt 24.

13 Dom av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt 36. Domstolen har som grund för detta fastställande hänvisat till dom av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, volym 14, s. 47), punkt 21.

14 Se dom av den 29 april 1999 i mål C-342/96, Spanien mot kommissionen (REG 1999, s. I-2459), av den 29 juni 1999 i mål C-256797, DM Transport (REG 1999, s. I-3913), och av den 12 oktober 2000 i mål C-480/98, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-8717).

15 Dom av den 12 oktober 2000 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 5).

16 Se dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkterna 20 och 21, och domen I målet DM Transport (ovan fotnot 12), punkt 30. Se även generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i mål C-342/96, Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 8, generaladvokaten Jacobs förslag til! avgörande i detta mål, punkt 40, och generaladvokaten Mischos förslag till avgörande under domen av den 12 december 2000 i mål C-480/98, Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkterna 12-14.

17 Det skall noteras att domstolen kan förväxla begreppet specificitet med begreppet selektivitet (se exempelvis dom av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671, punkt 26). Frågan kan dock ställas om det inte skall göras en åtskillnad mellan dem. Specificiteten kontrasterar nämligen mot generaliteten. En åtgärd är specifik när den tillämpas på ett speciellt slags företag utan att denna åtskillnad kan motiveras av egenskaperna och systematiken i det kostnadssystem av vilket den utgör en del (se exempelvis dom av den 13 februari 2003 i mål C-409/00, Spanien mot kommissionen, REG 2003, s. I-1487, punkt 52). En sådan åtgärd leder till en särskild behandling. Selektiviteten är ett separat förhållande som ingår i ett annat skede i analysen (se punkterna 24 och 25 i detta förslag till avgörande). Selektiviteten kontrasterar inte mot generaliteten utan mot likabehandlingen och förutsätter att bland en gemensam kategori av aktörer vissa väljs för att uppnå en privilegierad behandling. I denna betydelse kan det föreligga en specifik förmån som inte är selektiv.

18 Dom av den 29 april 1999 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 46.

19 Skäl 49 i det ifrågasatta beslutet. I fråga om kriteriet privat investerare, se bland annat dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92-C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), och av den 28 Januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-1139).

20 Dom av den 29 april 1999 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 46, och av den 29 juni 1999 i målet DM Transport (ovan fotnot 14), punkt 24.

21 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet DM Transport (ovan fotnot 14), punkt 34.

22 Såsom kommissionen, genom att enbart stödja sig på kriteriet privata investerare, har framhållit vid domstolen skulle det, under förhållanden av detta slag, ha varit svårare för det skuldsatta företaget att erhålla ett sådant kapital på marknaden. Om företaget i fråga skulle ha kommit i den situationen att det hade behövt vända sig till kapitalmarknaden för att erhålla ett lån som motsvarade värdet av den förmån som skulle bli följden av eftergiften eller omläggningen av dess skulder, är det uppenbart att det hade varit tvunget att acceptera mindre gynnsamma villkor (se kommissionens argumentation i domarna av den 29 april 1999 i målen Spanien mot kommissionen och DM Transport (ovan fotnot 14), punkt 36 respektive punkt 23). Detta räcker för att anse att förmånen innebär ett stöd (se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten La Pergolas förslag til! avgörande under domen av den 29 april 1999 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 11). För domstolen räcker detta dock inte för att det skall anses att ett statligt stöd föreligger (dom av den 29 april 1999 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkterna 47-49).

23 Kriteriet den privata fordringsägaren visar alltså att det i vissa fall kan föreligga en förmån som i förhållande till dess konkurrenter givits ett företag på normala marknadsvillkor och som inte är selektiv, eftersom förmånen kunde ha givits till varje annan aktör som har samma förutsättningar.

24 Det kan inte förnekas att selektiva statliga åtgärder innebär att gemenskapen utsätts för en betydande risk. Det är den risk för omdirigering av det politiska systemet som består i att ge en förmån till en reducerad grupp och låta kostnaden av denna vila på de andra medlemmarna i samhället även om dessa inte har något direkt inflytande över beslutet att bevilja förmånen.

25 Se domen i målet Ecotrade (ovan fotnot 13), punkt 37, och dom av den 12 oktober 2000 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkterna 19-21.

26 Dom av den 7 februari 1979 i de förenade målen 15/76 och 16/76, Frankrike mot kommissionen (REG 1979, s. 321; svensk specialutgåva, volym 4, s. 287), punkt 7.

27 Dom av den 14 september 1994 i de förenade målen Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkt 31, förstamstansrättens dom av den 6 oktober 1999 i mål T-l 10/97, Kneissl Dachstein mot kommissionen (REG 1999, s. II-2881), punkt 102.

28 Sökanden har till stöd för sin argumentering bland annat åberopat att fabriken Vanosa belagts med kvarstad i juni 2002, att ett arbetstagaraktiebolag skulle träda i Vanosas ställe och att GEA:s tillgångar likvideras i enlighet med beslut av en nationell domstol mellan mars och oktober 2002.

29 Detta är bland annat fallet med följande faktiska omständigheter som rapporterats i ansökan, nämligen att de anställda i Vanosa i juni 2001 ansökte att företaget skulle försättas i konkurs, att den behöriga nationella domstolen ogillade denna ansökan, att verksamheten i GEA och Vanosa förmodligen skulle upphöra under år 2001, att socialförsäkringskassan den 20 december 2001 sade upp avtalet av den 6 november 1998 och att möten anordnats i juli och november 2000 mellan skattemyndigheterna och ledningarna i dessa företag i syfte att anmoda dem att iaktta sina skyldigheter.

30 Detta framgår bland annat av en jämförelse mellan det ifrågasatta beslutet och skrivelsen av den 29 november 2001 genom vilken de spanska myndigheterna yttrade sig under det undersökningsförfarande som kommissionen inlett.

31 Det ifrågasatta beslutet, skälen 37 och 44.

32 Punkt 47 i skälen till det ifrågasatta beslutet.

33 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet DM Transport (ovan fotnot 14), punkt 36, och generaladvokaten Mischos förslag till avgörande under domen av den 12 oktober 2000 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt 34.

34 Såsom förstainstansrätten har fastställt i dom av den 11 juli 2002 i mål T-152/99, HAMSA mot kommissionen (REG 2002, s. II-3049), punkt 168, måste [n]är ett företag vid en kraftig försämring av dess finansiella situation föreslår ett avtal, eller en rad avtal, om att justera skulderna till sina fordringsägare för att förbättra sin situation och undvika likvidation,... varje fordringsägare göra ett val med avseende på å ena sidan det belopp som den erbjuds inom ramen för det föreslagna avtalet, och å andra sidan det belopp som den uppskattar att den kan erhålla vid en eventuell likvidation av företaget. Fordringsägarens val påverkas av en rad faktorer, såsom dess egenskap av fordringsägare med hypotek, förmånsrätt eller oprioriterade fordringar, dess eventuella säkerheter och deras omfattning, dess bedömning av företagets chans att återhämta sig och vad som skulle komma den till godo om företaget likviderades.

35 Kommissionens beslut 2003/283/EG av den 27 november 2002 om de åtgärder som Spanien har genomfört till förmån för Refractarios Especiales SA (EGT L 108, 2003, s. 21).

36 Denna omsorg framgår särskilt av redogörelsen av skälen till det avtal som den 6 november 1998 ingåtts mellan socialförsäkringskassan och Vanosa.

37 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Mischos förslag till avgörande under domen av den 12 oktober 2000 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt 36.

38 Det skall erinras om att detta krav återfinns i de riktlinjer som kommissionen har antagit om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter och att domstolen, även innan riktlinjerna offentliggjordes, i dom av den 14 september 1994 i de förenade målen Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 19) angav delta krav som villkor för att stöden till omstrukturering av företagen skuile vara förenliga med den gemensamma marknaden.

39 Se dom av den 29 april 1999 i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 47.

40 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet DM Transport (ovan fotnot 14), punkt 38.

41 Det skall erinras om att den skuld som GEA ackumulerat beträffande den aktuella perioden, från januari 1997 till januari 2001, enbart avseende arbetsgivaravgifter uppgick till 2582880484 ESP, varav 166937745 hade betalats, under det att skulden för dess dotterbolag Vanosa beträffande samma period och avseende samma avgifter uppgick till 557166270 ESP varav 105989762 hade betalats.

42 Repliken, s. 14.

43 Se analogt dom av den 26 januari 1999 i mål C-18/95, Terhoeve (REG 1999, s. I-345), punkt 45.

44 Skäl 50 i det ifrågasatta beslutet.