Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 23 september 2004

1 Originalspråk: tyska.

2 När talan väcktes hade det inletts ett likvidationsförfarande beträffande de tillgångar som tillhör A-Consult GmbH och advokat E. Roelich hade därvid förordnats som förvaltare. Enligt österrikisk lagstiftning måste talan väckas mot förvaltaren. Kommissionen har fått kännedom om detta förhållande men valt att inte ändra sin talan. Därför kommer Akonsult att behandlas som part nedan.

3 Rådets beslut 94/802/EG av den 23 november 1994 om ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration pá informationsteknikens område (1994-1998), EGT L 334 , s. 24; svensk specialutgåva, område 13, volym 29, s. 178.

4 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1110794/EG av den 26 april 1994 om det fjärde ramprogrammet fór Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (1994-1998), EGT L 126, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 26, s. 55.

5 Under tiden har en liknande plattform etablerats i praktiken: www.excessportal.com.

6 Eftersom varje hänvisning till ecun enligt artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron (EGT L 162, s. 1) skall ersättas med en hänvisning till euron till en kurs av en euro för en ecu, används nedan — med undantag för i ordagranna citat — endast beteckningen euro.

7 Avtalsmallen återfinns i fransk, engelsk och tysk lydelse på internetadressen. html.

8 Betydelsen av den engelska lydelsen av den inte helt klara formuleringen Subject to force majeure... blir tydlig om man dessutom tittar på den tyska och den franska lydelsen av avtalsmallen, nämligen Vorbehaltlich höherer Gewalt... respektive Sous réserve des cas de force majeure....

9 Detta gäller den vid tiden för avtalets ingående tillämpliga lydelsen av aktuella bestämmelser. Därmed skall särskilt de genom Gesetz zur Modernisierung des Schuldrechts (lagen om förnyelse av fordringsrätten) av den 26 november 2001 införda ändringarna inte ooaktas (jämför 229 § femte stycket i införandelagen till Bürgerliches Gesetzbuch).

10 I enlighet med den terminologi som används i artikel 238 EG skall detta begrepp användas nedan trots att det rör sig om en forumsklausul, eftersom gemenskapsdomstolar är statliga domstolar i en vidare mening, vars behörighet regleras i EG-fördraget, och inte några privata skiljedomstolar.

11 Artikel 51 har därvidlag i och med rådets beslut 2004/407/ EG, Euratom av den 26 april 2004 (EGT L 132, s. 5) fatt en ny lydelse av innebörd att förstainstansrätten numera är behörig även när en gemenskapsinstitution har väckt talan på grund av en skiljedomsklausul. Enligt övergångsbestämmelserna i artikel 2 i beslutet får emellertid mål som har anhängiggjorts vid domstolen inte överlämnas till förstainstansrätten, om det skriftliga förfarandet — som i detta mål — redan har avslutats när beslutet träder i kraft. Härav följer att domstolen även fortsättningsvis är behörig i detta mål.

12 Angående principen att de processuella bestämmelser som gällde vid tiden för beslutet är tillämpliga, jämför domar av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80-217/80, Salumi m.fl. (REG 1981, s. 2735), punkt 9, och av den 1 juli 2004 i de förenade målen C-361/02 och C-362/02, Tsapalos och Diamantakis (REG 2004, s. I-6405), punkt 19 med vidare hänvisningar.

13 Rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89, i dess lydelse enligt rådets beslut 1999/291/EG, EKSG, Euratom av den 26 april 1999, EGT L 114, s. 52. Beslutet har upphävts genom artikel 10 i Nicefördraget.

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mayras av den 27 oktober 1976 i mål 23/76, Pellegrini mot kommissionen (REG 1976, s. 1807, s. 1824).

15 Kravet på skriftlighet skall visserligen (om det inte har avtalats om annat) inte tolkas strängt. Domstolen har exempelvis låtit nöja sig med en klausul i ett inte underskrivet avtalsutkast till vilket parterna emellertid i samstämmiga skrivelser hänvisade (se dom av den 7 december 1976 i mål 23/76, Pellegrini mot kommissionen (REG 1976, s. 1807), punkterna 9-10).

16 Dom av den 8 april 1992 i mål C-209/90, kommissionen mot Feilhauer (REG 1992, s. I-2613), punkt 13.

17 Förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz av den 22 oktober 1991 i mål C-209/90, kommissionen mot Feilhauer (REG 1991, s. I-2613), punkt 18. Se även domstolens rättspraxis beträffande artikel 17 i Brysselkonventionen, dom av den 10 mars 1992 i mål C-214/89, Powell Duffryn (REG 1992, s. I-1745 ; svensk specialutgåva , volym 12, s. I-1), punkt 37, och av den 3 juli 1997 i mål C-269/95, Benincasa (REG 1997, s. I-3767), punkt 31.

18 Beträffande skyldigheten att tolka ett avtal mot bakgrund av det gemenskapsrättsliga sammanhanget: dom av den 27 april 1999 i mål C-69/97, kommissionen mot SNUA (REG 1999, s. I-2363), punkt 19.

19 Domar av den 18 december 1986 i mål 426/85, kommissionen mot Zoubck (REG 1986, s. 4057), punkt 11, ocli av den 3 december 1998 i mål C-337/96, kommissionen mot Industrial Refuse & Coal Energy (REG 1998, s. I-7943), punkt 49.

20 Domar av den 10 april 2003 i mål C-167/99, parlamentet mot SERS m.fl. (REG 2003, s. I-3269), av den 16 oktober 2003 i mål C-29/03, kommissionen mot ITEC (REG 2003, s. I-0000), av den 16 oktober 2003 i mål C-30/03, kommissionen mot ITEC (REG 2003. s. I-12217), och av den 8 juli 2004 i mål C-127/03, kommissionen mot Trendsoft (inte publicerad i rättsfall ssamling en), punkterna 7 och 21.

21 Dom av den 11 oktober 2001 i mål C-77/99, kommissionen mot Oder-Plan Architektur m.fl. (REG 2001, s. I-7355), punkt 28. Se även domen av den 27 november 1984 i mål 50/84, Bensider m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 3991), punkt 7. Enligt domen av den 5 november 2002 i mål C-208/00, Überseering (REG 2002, s. I-9919) tittar man snarare på bolagsordningen. Eftersom orten där bolaget bildades i detta fall är densamma som den ort där bolaget har sitt säte behöver jag inte närmare gå in på denna fråga.

22 Jämför Lutter/Hommelhoff, GmbH-Gesetz: Kommentar, 15 uppl (2000), 74 S, punkt 17.

23 Jämför Bundesarbeitsgericht (tyska arbetsdomstolen), dom av den 4 juni 2003 — 10 AZR 449/02 —, Neue Zeitschrift für Arbeitsrecht

24 Detta har Bundesgerichtshof numera uttryckligen angett i dom av den 2 juni 1999 — VIII ZR 112/98 —, Neue Juristische Wochenschriß

25 Jämför Schmidt i: Scholz, Kommentar zum GmbH-Gesetz, 9 uppl (2002), 60 §, punkt 62.

26 Bland annat förs uppgiften om att ett bolag har upplösts enligt 65 S första stycket lagen om bolag med begränsat ansvar (GmbHG) in i handelsregistret och, enligt 65 § andra stycket GmbHG, efter det att likvidatorn har kungjort detta tre ganger. Vidare uppmanas fordringsägarna att ge sig till känna. Efter den sista kungörelsen följer sedan ett spärrår under vilket inte några av bolagets tillgångar får delas ut.

27 Det är oklart om de ungefär 150000 euro, som InterTeam är skyldigt att utan dröjsmål vidarebefordra till de andra projektdeltagarna eller i vart fall att genom en förvaltare hålla avskiljda från bolagets egna tillgångar, finns kvar. Möjligen hade kommissionen kunnat utkräva personligt ansvar från företrädarna för Interteam, i stället för att väcka talan mot det likviderade bolaget.

28 EGT L 160, s. 1.

29 Jämför domen i mälet kommissionen mot Oder-Plan (ovan fotnot 21), punkt 28.

30 Nämnd i fotnot 16 ovan, punkt 13.

31 Jämför Hess/Weis/Wienberg, Kommentar zur Insolvenzordnung, 2 uppi (2001), 87 §, punkterna 6-7.

32 Jämför därvidlag 89 § insolvenslagen.

33 Domstolen har i dom av den 22 februari 1990 i mål 221/88, EKSG mot Acciaierie e Ferriere Busseni SPA i konkurs (REG 1990, s. I-459; svensk specialutgåva, volym 10, s. 323), punkt 26, redan beslutat att en EKSG-rekommendation inte får tolkas så att EKSG inom ramen för en kollektiv fullgörelsetalan får företräde framfor enskilda borgenärer.

34 Se punkt 78 ovan.

35 Hess/Weis/Wienberg, 180 §, punkt 2.

36 I brist på skriftlig dokumentation är det emellertid oklart exakt vad som har anmälts, fordran som görs gällande i det första andrahandsyrkandet eller fordran som endast görs gällande i tredje hand. Det finns inte några närmare upplysningar om huruvida det endast är insolvensförvaltaren eller även andra borgenärer som har bestritt fordran, gentemot vilka fastställelsetalan också måste väckas i förekommande fall.

37 Såvitt nedan talas om svarandena avses endast dessa fyra företag,

38 Kommissionen hänvisar härvidlag till domen i målet kommissionen mot Oder-Plan (ovan fotnot 21), punkt 61.

39 I bilaga I, del 2, punkt 6 (s. 70 i avtalet) återfinns bestämmelser om ingående av ett konsortialavtal. Om ett sådant inte ingås, kan ett bolagsavtal även komma till stånd mellan projektdeltagarna genom konkludent handlande.

40 Sprau i: Palandt, Bürgerliches Gesetzbuch, 62 uppl (2003), 714 §, punkt 12.

41 Bydlinski i: Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, Bd. 2a, 4 uppl. (2003), 431 §, punkt 3; Noack i: Staudinger, Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, 1999, kommentarer till 420 §§ ff., punkt 24. En annan uppfattning redovisas av Heinrichs i: Palandt, 420 §§ ff., punkt 9.

42 Noack i: Staudingcr, Kommentarer till 420 §§ ff., punkt 26.

43 Jämför Noack i: Staudinger, 427 §, punkt 74.

44 Noack i: Staudinger, 427 §, punkt 76; Sprau i: Palandt, 718 §, punkt 9.

45 — Se därvidlag nedan punkterna 143-146.

46 Sprau i: Palandt, 714 §, punkt 18.

47 Förstainstansrätten har utvecklat liknande tankegångar i sin dom av den 13 mars 2003 i mål T-340/00, Valnerina mot kommissionen (REG 2003, s. II-811), punkt 65. Förstainstansrätten menade i det målet att ett solidariskt ansvar för återbetalningen av ett gemenskapsstöd står i strid med proportionalitetsprincipen. Visserligen beviljades stödet i detta fall genom ett beslut och inte genom avtal.

48 Några av de risker som är förbundna med projektet nämns uttryckligen i bilaga I, del 2, punkt 2.1 (s. 37 i avtalet).

49 Ovan fotnot 21.

50 Dom av den 13 november 2001 i mål C-59/99, kommissionen mot Manuel Pereira Roldão & Filhos m.fl. (REG 2001, s. I-8499).

51 Jämför artikel 21 avtalet, återgiven i generaladvokaten Albers förslag till avgörande föredraget den 25 januari 2001 i mål C-77/99, kommissionen mot Oder-Plan Architektur m.fl. (REG 2001, s. I-7355, I-7356) punkt 3.

52 Se punkt 174 beträffande motsvarande allmänna bevisbörderegler.

53 I enlighet härmed är även kommissionen enligt artikel 4 tredje strecksatsen i avtalet skyldig att göra eventuella restbetalningar först efter att den sista delleveransen gjorts och motsvarande kostnader redovisats.

54 Denna bestämmelse har följande lydelse: The cost statements for the final period, incorporating adjustments for previous periods, shall be submitted not later than three months after the approval of the last report, document or other Proiect Deliverable following which no further costs shall be allowable for payments.

55 Se särskilt punkterna 124 och 125.

56 Se därvidlag punkt 35 ovan.

57 Jämför artikel 4 andra strecksatsen i avtalet.

58 Se därvidlag punkt 139 ovan.

59 Förstainstansrätten har i dom av den 16 maj 2001 i mal T-68/99, Toditec mot kommissionen (REG 2001, s. II-1443), punkt 77, också valt att inte förbinda nagra särskilda konsekvenser med karaktaren hos motsvarande avtal.

60 Jämför beträffande denna princip till exempel Bundesgerichtshofs dom av den 14 januari 1991 — II ZR 190/89 — BGHZ, 113, 222, 226 och Greger i: Zöller, Zivilprozessordnung, 23 uppl. (2002), 284 §, punkt 17.

61 Nämnd i fotnot 59 ovan, punkt 95.

62 Se, beträffande Intracoms deltagande i de olika delleveranserna, översikten i bilaga I (s. 55 i avtalet).

63 Jämför översikten i bilaga I (s. 30 i avtalet).