Förslag till avgörande av generaladvokat Miguel Poiares Maduro föredraget den 19 maj 2004

1 Originalspråk: portugisiska.

2 EGT L 105,1983, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 3, s. 146.

3 EGT L 105,1983, s. 64; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117.

4 Direktiv 83/183 och förordning nr 918/83 publicerades samma dag som direktiv 83/181/EEG om räckvidden hos artikel 14.1 d i direktiv 77/388/EEG om befrielse från mervärdesskatt vid slutlig införsel av vissa varor (EGT L 105, 1983, s. 38; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 96) och direktiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (EGT L 105,1983, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112). Alla dessa direktiv avser att, tillsammans med förordning nr 918/83, upprätta enhetliga regler om skattebefrielse i gemenskapen avseende import av egendom.

5 Dom av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Wiessman (REG 1993, s. I-971), punkt 17.

6 EGT L 376, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33.

7 EGT L 76, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57.

8 Domstolen har nyligen i mål vid domstolen (mål C-387/01, Weigel, av den 29 april 2004 (REC 2004, s. I-4981) och mål C-365/02, Lindfors, av den 15 juli 2004 (REC 2004, s. I-7/89), vilka ännu inte har avgjorts, fokuserat på detta problem avseende huruvida tillämpningsområdet för den skattebefrielse som medges i direktiv 83/183 omfattas av skatter som NoVA och Autovero skall betala i Österrike respektive Finland, i samband med permanent import av ett motorfordon av en fysisk person som ändrar sin vanliga vistelseort från en medlemsstat till en annan. Strax innan detta förslag till avgörande föredrogs meddelade domstolens andra avdelning dom I målet Weigel som delvis motsäger den bedömning som görs i detta förslag till avgörande.

9 I artikel 99 i EEG-fördragct (nu artikel 93 EG), som utgör den rättsliga grunden för direktiv 83/183, föreskrivs att [r]ådet skall (...) anta bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter, I den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar (...).

10 Se det andra skälet i ingressen till direktiv 83/183.

11 I artikel 2.2 a föreskrivs ett undantag för personlig egendom som har förvärvats på de allmänna beskattningsvillkor som gäller på den inhemska marknaden i någon av medlemsstaterna och som inte på grund av utförsel är föremål för befrielse eller återbetalning av omsättningsskatt, punktskatt eller någon annan konsumtionsskatt.

12 Det är värt att nämna att Ekonomiska och sociala kommittén ansåg att ”bestämmelserna i förslaget till direktiv är ett viktigt steg (...) [som] kommer att ha en väsentlig psykologisk effekt på allmänheten.. Se yttrandet om förslaget till rådets direktiv om skattebefrielse för personlig egendom som permanent har importerats från en annan medlemsstat (EGT C 131, 1976, s. 49).

13 Se yttrandena från den danska regeringen i det ovannämnda målet Lindfors.

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Christine Stix-Hackl i målet Lindfors (REG 2004, s. I-0000), punkt 39.

15 Dom av den 21 mars 2002 i målet C-451/99, Cura Anlagen mot Auto Service (REG 2002, s. I-3193), punkt 40.

16 Se domen i målet Cura Anlagen (ovan fotnot 15), punkt 41.

17 Domen i målet Cura Anlagen (ovan fotnot 15), punkt 40 (min kursivering).

18 I det yttrande som avses i fotnot 12 ovan uppgav Ekonomiska och sociala kommittén uttryckligen med hänsyn till direktiv 83/183 att [e]ftersom de föreslagna bestämmelserna är mycket generösa bör de detaljerade införlivandebestämmelserna som skall tas fram senare ha en snäv ordalydelse. De bör inte lämna några kryphål som kan leda till missbruk av systemet och göra att medlemsstater upphör att stödja själva principen med skattebefrielse.

19 Förslag till avgörande av generaladvokaten Christine Stix-Hackl i målet Lindfors (ovan fotnot 8), punkt 56.

20 Dom av den 4 februari 1998 i mål 391/85, kommissionen mot Belgien (REG 1988, s. 579).

21 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 20), punkt 44.

22 I detta avseende måste det betonas att enligt artikel 2.1 avses med personlig egendom egendom avsedd för personligt bruk av personerna i fråga eller i deras hushåll. Sådan egendom får inte, på grund av sin beskaffenhet eller mängd återspegla något kommersiellt intresse (...) (min kursivering).

23 Dom av den 13 april 2000 i mål C-176/96, Lehtonen och Castors Braine (REG 2000, s. I-2681), punkterna 49 och 50.

24 Det följer av artikel 19 i vägskattelagen (Wet van 16 december 1993, tot vastselling van de Wet op de motorrijtuigenbelasting 1994) att denna skatt inte skall påföras för ett fordon för vilket en registreringsskylt antingen tillfälligt eller permanent bidragits. Enligt § 6 i Wet van 21 april 1994, houdende vervanging van de Wegenverkeerswet, till vilken hänvisning görs i artikel 19 i vägskattelagen får ägaren till fordonet Degära en tillfällig indragning av registreringsskylten.

25 Nederländernas regering har hävdat att detsamma sker med den nederländska vägskatten (motorrijtuigenbelasting). Såsom kommissionen har påpekat kan denna skatt emellertid skjutas upp så länge bilens ägare beslutar att inte använda den under en viss tidsperiod, eller permanent, inom landet, och därmed undviker att bidra till dessa kostnader. Ingenting jämförbart sker med BPM. Denna skatt påförs endast en gång, vid tidpunkten för bilens registrering, och kan inte återbetalas, ens delvis, till bilens ägare om fordonet av någon anledning (försäljning till en köpare i ett annat land, senare ändring av ägarens vistelseort, totalhaveri osv.) inte längre används inom Nederländernas territorium.

26 Se ovan punkt 30 i detta förslag till avgörande.

27 Till skillnad från forordning nr 918/83 medför inte artikel 2.2 i direktiv 83/183 att skattebefrielsen är beroende av villkoret att egendomen har tillhört personen under de senaste sex månaderna i dennes hemvist i ursprungslandet. Direktiv 83/183 kräver endast att motorfordonet har använts av den berörda personen i den ursprungliga medlemsstaten, under en tidsperiod på minst sex månader före bytet av hemvist.

28 Detta grundläggande syfte med att generera intäkter för staten i fallet med BPM har till stor del företräde framför till och med vissa miljöhänsyn som framgår tydligt av exempelvis nivăn pa de avdrag som medges i BPM-lagen från den grundläggande skattesatsen på 45 procent.

29 Dom av den 13 juli 1989 i de förenade målen 93/88 och 94/88, Wisselink en Co. m.fl. mot Statssecretaris van Financien (REG 1989, s. 2671).

30 Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet Wisselink (ovan fotnot 29), punkt 2.

31 Ovan fotnot 20.

32 Dom i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 20), punkt 25.

33 Dom i målet Wisselink (ovan fotnot 29), punkt 20.

34 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Antonio Tizzano i målet Weigel (ovan fotnot 8), punkt 62.

35 Se domstolens dom av den 3 december 1998 i mål C-247/97, Schonbroodt mot belgiska staten (REG 1998, s. I-8095), punkterna 13 och 14, i vilken domstolen fastställde att den var behörig att tolka en viss bestämmelse i förordning nr 918/83 som hade blivit tillämplig genom Belgiens nationella rätt.

36 Dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Massam Dzodzi mot belgiska staten (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, område 10, s. 531), punkt 37.

37 Dom av den 8 november 1990 i mål C-297/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), punkt 21. Se även dom av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem mot Inspecteur der Belastingdienst (REG 1997, s. I-4161), punkterna 32 och 34.

38 Att en restriktiv tolkning i samband med regler om skattebefrielse måste grunda sig på hänsyn till slutresultaten för sådana regler framgår exempelvis tydligt i dom av den 13 december 2001 i mål C-287/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-5811), punkterna 45 till 48. Se även dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties mot Staatssecretaris van Financiën (REG 1989, s. 1737), punkterna 13 och 14.

39 Se i detta avseende särskilt förslaget till avgörande av generaladvokaten Saggio i mål C-394/97, Heinonen (REG 1999, s. I-3599), punkt 16, med uttrycklig hänvisning till förordning nr 918/83, jämte rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av lagstiftningen om befrielse från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande, Se även domen i målet Heinonen, punkt 24.

40 Se med avseende på motiveringen till dessa självständiga befrielser från tullavgifter förslaget till rådets förordning om inrättande av ett gemenskapssystem för befrielse från tullavgifter (presenterat av kommissionen för rådet) (KOM (79) 104 slutlig, Bryssel den 12 mars 1979), punkt 4.

41 Se yttrandet till förslaget till rådets förordning om inrättande av ett gemenskapssystem för befrielse från tullavgifter (EGT C 72,1980, s, 20-21), där Ekonomiska och sociala kommittén noterade att [d]et bör därför tydligt anges att det föremål som behandlas påverkar livet för privatpersoner och familjer och att ett restriktivt synsätt inte skall användas. Vidare är de villkor under vilka de varor för vilka befrielse medges importeras sådana att dessa varor i realiteten inte kan konkurrera med liknande varor med ursprung i gemenskapen eller har en negativ skatteeffekt på staternas skatteintäkter. Längre fram i yttrandet föreslog kommittén, beträffande definitionen av personlig egendom att det engelska uttrycket saddle horses skulle ändras till riding animals (en ändring som slutligen godtogs i form av saddle animals) med följande kommentar: [t]rots att listan inte är uttömmande måste begrepp som kan användas för att begränsa textens tillämpningsområde undvikas,

42 Det är anmärkningsvärt att det i artikel 1.2 c i förordning nr 918/83 uttryckligen föreskrivs att bärbara verktyg, utrustning eller instrument för de tillämpade eller fria konsterna som personen i fråga behöver för att kunna utöva sitt yrke skall också utgöra personlig egendom. Personlig egendom får inte vara sådan att den genom sin art eller sin mängd kan tyda på att den importeras för kommersiella ändamål (...).

43 Det bekräftades i ett annat sammanhang att rådet när det antar bestämmelser som medger upphävande av tullar måste ta hänsyn till kraven på rättssäkerhet och de svårigheter som möter nationella tullmyndigheter (dom av den 18 mars 1986 i mål 58/85, Ethicon mot Hauptzollamt Itzehoe (REG 1986, s. 1131), punkt 12). Sådana bestämmelser måste tolkas enligt objektiva kriterier som härrör från deras ordalydelse.

44 Se dom av den 18 november 1984 i mål 327/82, Ekro mot Produktschap voor Vee en Vlees (REG 1984, s. 107), punkt 11, av den 19 september 2000 i mål C-287/98, Unster (REG 2000, s. I-6917), punkt 43, och av den 9 november 2000 i mål C-357/98, Yiadom (REG 2000, s. I-9265), punkt 26.

45 Se Beekhuis, Jacob H., Structural Variations in Property Law — Civil Law, International Encyclopedia of Comparative Law, Vol. VI, Property and Trust, kapitel 2, J.C.B. Mohr, 1972, s. 18, och Lawson, ÉH., Structural Variations in Property Law — Common Law, ult. op. cit., s. 24.

46 Se Sacco, R., Possesso (Diritto Privato), Enciclopedia del Diritto, Vol. XXXIV, Giuffré, s. 49I-519, särskilt s. 496-499 och även s. 506-510.

47 Se, i detta avseende, dom av den 14 maj 1985 i mål C-139/84, Van Dijk's Boekhuis mot Staatssecretaris van Financiën (REG 1985, s. 1405), punkt 20, och den resonerande delen.

48 Detta klassiska synsätt inom internationell privaträtt framgår av förslaget till avgörande av generaladvokaten Francis G. Jacobs i mål C-291/92, Finanzamt Uelzen mot Arinbrecht (REG 1995, s. I-2775, på s. I-2790), punkt 15, i vilket det bekräftades att [j]ag anser att det inte kan föreligga något tvivel om att artikel 5.1 [i direktiv 77/388/EEG, i vilket föreskrivs att med leverans av varor avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över egendom) hänvisar till nationell rätt för fastställandet av omfattningen hos den äganderätt som överförs (...).

49 Se Gambaro, A., Perspectives on the codification of the law of property, an overview, European Review of Private Law, Vol. 5, 1997, s. 497-504, på s. 503.

50 Se ovan punkt 74 i detta förslag till avgörande. Alternativet att tolka begreppet tillhörande enligt lagen i den medlemsstat där den berörda personen inrättade sin nya vanliga vistelseort skulle också vara oacceptabelt. I detta fall skulle bristen på enhetlighet i tolkningen också föreligga och i praktiken skulle beslutet att medge befrielsen helt överlåtas till denna medlemsstat.