Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 14 april 2005
1 Originalspråk: franska.
2 Beträffande gränsöverskridande förlustutjämning, se det pågående målet C-446/03, Marks & Spencer.
3 Nedan kallat CLT-UFA.
4 Nedan kallad Finanzamt.
5 Nu artikel 43 EG i ändrad lydelse.
6 Nu artikel 48 EG.
7 Se Marchessou, P., Impôts directs, Répertoire de droit communautaire, Encyclopédie Dalloz, vol. II, Paris, februari 2004.
8 Nu artikel 293 EG.
9 Nu artikel 94 EG.
10 Från och med år 1969 har kommissionen lagt förslag om ett antal direktiv om harmonisering, särskilt förslag till rådets direktiv av den 23 juli 1975 om harmonisering av system för bolagsbeskattning och källskatt på utdelning (KOM(75) 392 slutlig), som innehöll förslag om harmonisering av bolagsskattesatserna och innehållande av källskatt på utdelning samt införande av en generell metod för avräkning. Då dessa försök till harmonisering misslyckades har kommissionen från och med år 1990 koncentrerat sina ansträngningar på att avskaffa skattemässiga hinder för fullbordande av den inre marknaden. År 2001 vidtog kommissionen nya åtgärder för att uppnå en överenskommelse om en strategi för fastställande av en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i EU, se meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén av den 23 oktober 2001 (KOM(2001) 582 slutlig).
11 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkterna 21 och 26, av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), punkt 16, av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 36, av den 15 maj 1997 i mål C-250/95, Futura Participations och Singer (REG 1997, s. I-2471), punkt 19, av den 29 april 1999 i mål C-311/97, Royal Bank of Scotland (REG 1999, s. I-2651), punkt 19, och av den 7 september 2004 i mål C-319/02, Manninen (REG 2004, s. I-7477), punkt 19.
12 I likhet med artiklarna 48 och 59 i EG-fördraget (nu artikel 39 och 49 EG i ändrad lydelse) och artikel 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse), vilka rör den fria rörligheten för arbetstagare respektive friheten att tillhandahålla tjänster, är artikel 52 i fördraget direkt tillämplig i medlemsstaterna efter övergångstiden, under vilken medlemsstaterna var skyldiga att avskaffa inskränkningar i utövandet av dessa friheter. Övergångstiden gick ut den 1 januari 1970 (dom av den 21 juni 1974 i mål 2/74, Reyners (REG 1974, s. 631; svensk specialutgåva, volym 2, s. 309), punkt 32, och av den 21 september 1999 i mål C-307/97, Saint-Gobain ZN (REG 1999, s. I-6161), punkt 34.
13 Dom av den 28 januari 1986 i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 18, av den 13 juli 1993 i mål C-330/91, Commerzbank (REG 1993, s. I-4017; svensk specialutgåva, volym 14, s. 275), punkt 13, av den 16 juli 1998 i mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 20, och av den 14 december 2000 i mål C-141/99, AMID (REG 2000, s. I-11619), punkt 20.
14 Domen i det ovannämnda målet Asscher, punkt 29.
15 Domen i det ovannämnda målet Commerzbank, punkt 14, och dom av den 12 april 1994 i mål C-1/93, Halliburton Services (REG 1994, s. I-1137; svensk specialutgåva, volym 15, s. 71), punkt 15.
16 Ibidem.
17 Dom av den 5 oktober 2004 i mål C-442/02, CaixaBank France (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 11.
18 Domen i det ovannämnda målet ICI, punkt 21, och dom av den 18 september 2003 i mål C-168/01, Bosal (REG 2003, s. I-9409), punkt 27.
19 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, punkt 22, och Saint-Gobain ZN, punkt 43.
20 Direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskatt ningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25). Direktivet antogs med stöd av artikel 100 i fördraget.
21 2 § första stycket i lagen om bolagsskatt (Körperschaft steuergesetz) (nedan kallad KStG).
22 Artikel 5 i avtalet mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Storhertigdömet Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning och fastställelse av ömsesidigt administrativt och juridiskt bistånd beträffande skatt på inkomst och förmögenhet samt beträffande närings- och fastighetsskatter av den 23 augusti 1958 (BGBl II 1959, s. 1270) i den lydelse som följer av tilläggsprotokoll av den 15 juni 1973 (BGBl II 1978, s. 111). Artikeln liknar bestämmelserna i artikel 7.2 i Modèle de convention fiscale concernant le revenu et la fortune (Modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet), förkortad version, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Paris, januari 2003.
23 23 § KStG.
24 1 § KStG.
25 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.4. Den totala skatte satsen på 33,5 procent motsvarar 30 procent på vinsten före uttag av skatt, som skall betalas av dotterbolaget, ökat med 5 procent på återstående 70 procent av vinsten, som skall betalas av moderbolaget. Även om det inte nämns något därom i beslutet om hänskjutande, tycks denna ökning med 5 procent av skatten på vinst som delas ut av ett dotterbolag utgöra ett införlivande av artikel 5.3 i direktiv 90/435. Enligt artikeln har Förbundsrepubliken Tyskland rätt till undantag från skyldigheten att avstå från att ta ut källskatt vid tidpunkten för utdelning från ett dotterbolag till ett utländskt moderbolag. Enligt artikel 5.3 i direktivet får Tyskland således, så länge bolagsskatt på utdelad vinst där tas ut efter en skattesats som är mins. 11 procentenheter lägre än den skattesats som är tillämplig på kvarhållen vinst, ta ut en källskatt på 5 procent på utdelning från ett tyskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag, dock längst till mitten av år 1996.
26 Ibidem.
27 23 § KStG, i dess lydelse enligt lag av den 23 oktober 2000 (BGBI I, s. 1433).
28 Den tyska regeringen har nämnt ömsesidiga försäkringsbolag, andra privaträttsliga juridiska personer, såsom ömsesidiga försäkringsbolag, föreningar, kontor och stiftelser, kommersiella företag ägda av offentligrättsliga juridiska personer och sparkassor underställda statlig kontroll som drivs i stiftelseform.
29 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, Royal Bank of Scotland och Saint-Gobain ZN.
30 Punkt 22.
31 Skatteförmånerna utgjordes bland annat av befrielse från bolagsskatt på utdelning från bolag etablerade i tredje land, i enlighet med ett dubbelbeskattningsavtal som slutits med tredje land och i nationell lagstiftning föreskriven avräkning från den tyska bolagsskatten med den bolagsskatt som har uttagits i en annan stat än Förbundsrepubliken Tyskland på vinsten i ett dotterbolag som är etablerat där.
32 Domen i det ovannämnda målet Saint-Gobain ZN, punkt 43.
33 Punkt 44.
34 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.6.d.
35 Ibidem, punkt II.B.5.b.
36 Punkterna 37 och 38.
37 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.4.
38 Domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkt 30.
39 Punkt 31.
40 Punkt 36.
41 Punkt 19.
42 Punkt 18.
43 Uttalandet i punkt 18 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike har upprepats i dom av den 8 mars 2001 i de förenade målen C-397/98 och C-410/98, Metallgesellschaft, m.fl. (REG 2001, s. I-1727), punkt 42.
44 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 19.
45 Ibidem, punkt 20.
46 Som angavs i domen i det ovannämnda målet Futura Participations och Singer, punkt 22, anses en medlemsstats lagstiftning — enligt vilken beskattningsunderlaget för invånarna fastställs på så sätt att det omfattar samtliga deras inkomster och beskattningsunderlaget för i medlemsstaten ej bosatta personer begränsas till inkomster från verksamhet som utövas inom medlemsstaten — överensstämma med den skatterättsliga territorialitetsprincipen, och den innebär inte sådan öppen eller dold diskriminering som är förbjuden enligt fördraget.
47 Domen i det ovannämnda målet Royal Bank of Scotland, punkt 29.
48 Punkt 48.
49 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.5.a.
50 Ibidem.
51 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 23.
52 Dom av den 15 juli 2004 i mål C-315/02, Lenz (REG 2004, s. I-7063), punkt 30, och domen i det ovannämnda målet Manninen, punkt 33.
53 Vid tidpunkten för omständigheterna i målet förelåg vissa villkor för att direktivet skulle vara tillämpligt, bland annat att moderbolaget måste inneha andelar motsvarande mins. 25 procent av dotterbolagets kapital (artikel 3.1). Dessa villkor har mildrats genom rådets direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003 med ändring av direktiv 90/435 (EUT 2004, L 7, s. 41).
54 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.6.d.
55 Enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen ingick det nationella driftskapitalet i en begränsat skattskyldig persons nationella tillgångar, vari bland annat ingick det kapital som används för den skattskyldiges driftställe i landet (punkt 7).
56 Denna bedömning synes även peka i samma riktning som de nyligen antagna direktiv som rör bolagsbeskattning och enligt vilka fasta driftställen jämställs med dotterbolag. I direktiv 2003/123 har gemenskapslagstiftaren således fastställt att när ett till moderbolaget hörande fast driftställe betalar ut eller tar emot vinstutdelning bör detta behandlas på samma sätt som motsvarande transaktion mellan ett dotterbolag och dess moderbolag (skäl 8). Här skall även nämnas rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, s. 49), enligt vilket betalningar av räntor eller royalties mellan närstående bolag endast skall beskattas i den medlemsstat där det mottagande företaget är hemmahörande. Direktivets bestämmelser är även tillämpliga när mottagaren är ett fast driftställe.
57 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.5.b.
58 Nu artikel 46 EG i ändrad lydelse.
59 Punkt 42.
60 Punkt 29.
61 Dom av den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars (REG 2000, s. I-2787), punkt 40, av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkt 57, och domen i det ovannämnda målet Bosal.
62 Se punkt 61 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Manninen.
63 Artikel 4.1.
64 Beslutet om hänskjutande, punkt II.B.7.
65 Nu artikel 234 EG.
66 Dom av den 8 februari 1990 i mål C-320/88, Shipping and Forwarding Enterprise Safe (REG 1990, s. I-285; svensk specialutgåva, volym 10, s. 295), punkt 11.