Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 13 juli 2006

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 389, s. 1, svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s. 154, i dess lydelse enligt akten om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen — Bilaga I: Förteckning enligt artikel 29 i anslutningsakten — X. Fiske (EGT C 241, 1994, s. 189). Förordningen ersattes, med verkan från och med den 1 januari 2003, av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59).

3 EGT L 341, s. 93; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 195. Denna förordning upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 700/2006 av den 25 april 2006 om upphävande av förordning (EG) nr 3690/93 om ett gemenskapssystem för fastställande av bestämmelser om vilka uppgifter som minst måste ingå i fiskelicenser (EGT L 122, s. 1) och ersattes med kommissionens förordning (EG) nr 1281/2005 av den 3 augusti 2005 om förvaltning av fiskelicenser och de uppgifter som minst måste ingå i sådana licenser (EGT L 203, s. 3).

4 EGT L 10, 1994, s. 20; svensk specialutgåva, område 4, volym 6, s. 4.

5 EGT L 401, s. 15.

6 EGT L 401, s. 33.

7 EGT L 346, s. 1, svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 198, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1624/95 av den 29 juni 1995 (EGT L 155, s. 1), kodifierad genom rådets förordning (EG) nr 2468/98 av den 3 november 1998 om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning av avsättning av dess produkter (EGT L 312, s. 19) och ersatt av rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (EGT L 337, s. 10).

8 EGT L 318, 1993, s. 2.; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 147.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 januari 2005 i mål C-254/03 P, Eduardo Vieira mot kommissionen (REG 2005, s. I-237), punkt 36 och följande punkter samt punkt 63 och följande punkter.

10 Se klagandens anförande i domen i målet Vieira (ovan fotnot 9), punkt 58, och generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i samma mål, föredraget den 16 september 2004, punkt 71 och följande punkter.

11 Nämnd ovan i fotnot 2.

12 Enligt motiveringen i kommissionens förslag till förordning (EG) nr 2371/2002 KOM(2002) 185 slutlig, s. 4, överensstämmer bestämmelsen i artikel 11.3 i förordning nr 2371/2002 med det rättsläge som gällde redan dessförinnan. Under lagstiftningsförfarandet invände emellertid Spanien, Frankrike, Grekland och Italien länge mot denna bestämmelse. Jämför rådsdokumenten 14231/1/02 rev. 1, fotnot 31, och 15271/02, fotnot 14.

13 Förenade kungariket nämner en annan möjlighet att säkerställa subventionernas ändamålsenliga verkan: Kommissionen skulle kunna återkräva gemenskapsstödet eller utforma det så att återkrav var möjligt i fall av bristande måluppfyllelse. Det vore en rationell åtgärd för att undvika slöseri med allmänna medel.

14 Jämför, vad gäller utvidgning av föremålet för talan, dom av den 20 oktober 2005 i mål C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2005, s. I-9017), punkt 57 och följande punkter.

15 Förenade kungarikets regering har i huvudsak anfört att skyldigheten att dra in licensen utan rätt att ersätta denna uppkommer först när fartyget inte längre förfogar över en licens. Enligt Nederländernas regering är det inte möjligt att tillämpa strukturstödsförordningen på överlåtelser av fartyg enligt avtalet med Argentina.

16 Detta är logiskt utifrån kommissionens perspektiv eftersom den felaktigt har grundat talan på artikel 5 i minimiuppgiftsförordningen jämförd med artikel 8 i strukturstödsförordningen. Att kommissionen oberoende av detta har uppgett att båda medlemsstaterna mellan 1993 och 1996 förfelade målen för utvecklingsprogrammen skall lämnas utan avseende i målen (Årsrapport till rådet och Europaparlamentet om de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottorna resultatredovisning vid utgången av år 1996, KOM(1997) 352, s. 36 för Nederländerna och s. 45 för Förenade kungariket). Medlemsstaterna behöver nämligen inte ta ställning till en grund som kommissionen inte har fört in i målen. Enligt årsrapporten vid utgången av år 1997, KOM (1999) 157, s. 32 för Nederländerna och s. 38 för Förenade kungariket, var den bristande måluppfyllelsen åtminstone för den senare staten inte så entydig ett år senare.