Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 22 september 2005

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

3 EGT L 347, 1993, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 4.

4 Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovaldens anslutning till Europeiska unionen (EUT L 236, s. 17).

5 Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, s. 33).

6 Inofficiell översättning.

7 Av beslutet om hänskjutande framgår alt fastigheten i fråga till 232/1038 ägs av János Vargas son. Det framgår däremot inte vem som äger de övriga andelarna av fastigheten.

8 I detta avseende har den lettiska regeringen särskilt åberopat dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, volym 10, s. 531).

9 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20. Se även dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-69), punkterna 17 och 18, av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. v-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-105), punkt 25, av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 61, av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EICW och Wein & Co. (REG 2000, s. I-1157), punkt 52, och av den 21 januari 2003 i mål C-318/00, Bacardi-Martini och Cellier des Dauphins (REG 2003, s. I-905).

10 Dom av den 5 december 1996 i mål C-85/95, Reisdorf (REG 1996, s. I-6257), punkt 16.

11 Se i denna fråga domstolens uttryckliga ställningstagande, i ett liknande fall, i dom av den 15 juni 1999 i mål C-321/97, Andersson och Wåkerås-Andersson (REG 1999, s. I-3551), punkt 3.

12 Se domen i det ovannämnda målet Dzodzi; dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), av den 25 juni 1992 i mål C-88/91, Federconsorzi (REG 1992, s. I-4035), av den 12 november 1992 i mål C-73/89, Fournier (REG 1992, s. I-5621), av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791), av den 11 januari 2001 i mål 1/99, Kofisa Italia (REG 2001, s. I-207), av den 11 oktober 2001 i mål C-267/99, Adam (REG 2001, s. I-7467), och av den 15 januari 2002 i mål C-43/00, Andersen og Jensen (REG 2002, s. I-379). För ett motsatt resonemang, se dom av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615).

13 Domarna i de ovannämnda målen Dzodzi, punkt 37, och Giloy, punkt 28. Min kursivering.

14 Se särskilt generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Kletnwort Benson, och generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Kolisa Italia (båda ovan fotnot 12).

15 Min tvekan synes bekräftas av beslutet av den 26 april 2002 i mål C-454/00, VIS Farmaceutici Istituto scientifico delle Venezie (e) publicerat ¡ rältsfallssamlingen), punkt 21.

16 Det framgår nämligen klart alt detta direktiv endast gäller avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument (artikel 1) och att det med konsument avses en fysisk person som ... handlar för ändamål som faller utanför hans näring eller yrke (artikel 2 b). Jag betvivlar emellertid starkt att man som konsument i angiven mening kan anse en byggnadsentreprenör som Jånos Varga, som efter att ha renoverat en fastighet för att omvandla den till ett kontors-och affärscentrum, i syfte alt sälja denna, ingår ett avtal om fastighetsförmedling med ett bolag (se ovan punkterna 23 och 24).

17 Dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia mot Novello (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 17.

18 Dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97. Lloyd Schuhfabrik Meyer (REG 1999, s. I-3819), punkt 11, och dom av den 27 september 2001 i mål C-253/99, Bacardi (REG 2001, s. I-6493), punkt 58.

19 Detta gör sig desto mer gällande som kvalifikationen av det aktuella villkoret — såsom för övrigt krävs enligt artikel 4 i direktivet (se ovan punkt 12) — tycks förutsälla en noggrann bedömning av alla omständigheter i samband med att avtalet om fastighetsförmedling ingicks, samt en uppmärksam undersökning av den bedömning i nationell rättspraxis som avser definitionen av föremålet för detta standardavtal, som uppenbarligen inte är enhetlig och som den nationella domstolen endast omnämnt i sitt beslut.

20 Se dom av den 27 juni 2000 i de förenade målen C-240/98-C-244/98, Océano Grapo Editorial och Salvat Editores (REG 2000. s. I-4941), punkterna 28 och 29, och av den 21 november 2002 i mäl C-473/00, Colidis (REG 2002, s. I-10875), punkt 32.

21 Min kursivering.