Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 14 mars 2006

1 Originalspråk: spanska.

2 Originalspråk: spanska.

3 EGT L 12, 2001, s. 1.

4 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (konsoliderad version i EGT C 27, 1998, s. 1).

5 Artikel 68 i förordning nr 44/2001. Brysselkonventionen gäller dock (artikel 1.3 i förordningen) i Danmark samt för de territorier i medlemsstaterna som faller inom denna konventions territoriella tillämpningsområde och som inte omfattas av förordningen i enlighet med artikel 299 EG.

6 Skälen 2 och 6.

7 Skäl 11.

8 Skäl 12.

9 Även i den spanska konkurslagen (lag 22/2003 av den 9 juli, BOE nr 164 av den 10 juli 2003, s. 26905) gäller att anspråk som konkursförvaltaren har att pröva inte skall prövas av en civilrättslig domstol. För det fall att handläggning av ett sådant har inletts anses målet arkiverat på grund av ogiltighet (artikel 50).

10 104 § i KO.

11 110 § i KO.

12 61 § i KO.

13 Den nationella domstolen har uppgett att det av hand lingarna inte framgår fler detaljer i fråga om nämnda avtal.

14 Den enda skillnaden är att det hänvisas till undantagen i denna förordning respektive denna konvention.

15 Dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9, s. 729), särskilt punkterna 7-12.

16 Dom av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Réunion européenne m.fl. (REG 1998, s. I-6511), punkterna 47-49.

17 Dom av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG 2003, s. I-14693), punkt 72, av den 27 april 2004 i mål C-159/02, Turner (REG 2004, s. I-3565), punkt 24, och av den 1 mars 2005 i mål C-281/02, Owusu (REG 2005, s. I-1383), punkt 37.

18 I artikel 4.1 i förordningen föreskrivs följande: Om svaranden inte har hemvist i en medlemsstat bestäms domstolarnas behörighet … i enlighet med … medlemsstatens lag, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 22 och 23.

19 Guardans Cambó, I., i samlingsverket Comentario al Convenio de Bruselas relativo a la competencia judicial y a la ejecución de resoluciones judiciales en materia civil y mercantil, utgiven av Calvo Caravaca, A.L., Universidad Carlos III de Madrid/Boletín Oficial del Estado, Madrid, 1994, s. 62.

20 Rapport om Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, utarbetad av P. Jenard (EGT C 59, 1979, s. 1).

21 I artikel 3.1 i förordningen stadgas sålunda följande: Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2-7, Droz, G.A.L., Compétence judiciaire et effets des jugements dans le marché commun (Etude de la Convention de Bruxelles du 27 septembre 1968), Librairie Dalloz, Paris. 1972, s. 56.

22 Artikel 22 i förordningen inleds på följande sätt: Följande domstolar skall, oberoende av parternas hemvist, ha exklusiv behörighet ….

23 Enligt artiklarna 23 och 24 i förordningen kan en domstol i gemenskapen förklara sig behörig även om svaranden inte har hemvist i en av medlemsstaterna.

24 Avsnitten 2-5 i kapitel II. I exempelvis artiklarna 5, 6, 9-12, 16, 19 och 20 används verben kan och får.

25 Artikel 5.1 a.

26 Artikel 5.3 och 5.4.

27 Desantes Real, M., Competencia judicial internacional en la Comunidad Europea, Bosch förlag, Barcelona, 1986, s. 329.

28 I den ovannämnda rapporten av Jenard anges att mot svarande bestämmelser finns i de stater som undertecknade Brysselkonventionen — med undantag av Tyskland — och dessutom i flera bilaterala avtal. Se även Loussouarn, I., Droit international privé,

29 Såvitt avser situationen med flera kärande är denna inte reglerad, varför medlemsstaternas lagstiftning är tillämplig i dessa fall; Geimer, R., och Schütze, Internationale Urteilsanerkennung, vol. 1, första delen, München, 1983, s. 385.

30 Villkoret att svarandena inte har hemvist i samma medlems stat är underförstått; Tirado Robles, C., La competencia judicial en la Unión Europea. Comentarios al Convenio de Bruselas, Bosch, Barcelona, 1995, s. 64. I rättspraxis har tillämpning av bestämmelsen nekats när en av svarandena har varit bosatt utanför gemenskapen; Garau Sobrino, F.F., se det ovannämnda samlingsverket Comentario al Convenio de Bruselas …, s. 171.

31 [Fotnoten saknar betydelse för den svenska språkversionen.]

32 Det andra motivet omnämns i artikel 6.2: Om talan avser återgångskrav eller annat liknande, vid den domstol där det ursprungliga käromålet är anhängigt, såvida inte detta har väckts endast för att få talan mot tredje man prövad vid annan domstol än den som annars skulle ha varit behörig att pröva talan mot honom. Det återfinns inte i artikel 6.1, men det följer av bestämmelsens anda och syfte, antingen genom att det ligger underförstått i det ofrånkomliga kravet på samband (Jenardrapporten), eller självständigt (Droz, a.a., s. 71, anser att utelämnandet snarare har skett genom ett förbiseende än med avsikt. Se även Gothot, P., och Holleaux, D., i La Convención de Bruselas de 27 de septiembre de 1968 (competencia judicial y efectos de las decisiones en el marco de la CEE), förlaget La Ley, Madrid, 1986, s. 69.

33 Att det är fråga om solidariskt ansvariga gäldenärer anges som exempel på samband i Jenardrapporten.

34 Droz, a.a., s. 71.

35 Punkt 12.

36 Garau Sobrino, F.F., anför i det ovan angivna samlingsverket Comentario al Convenio de Bruselas …, s. 170, att. processgemenskap brukar åberopas i samband med att talan väcks.

37 Desantes Real, M., a.a., s. 331.

38 Weser, M., Convention communautaire sur la compétence judiciaire et l'exécution des décisions, Centre interuniversitaire de droit comparé, Bryssel/Paris. 1975, s. 266.

39 Att en extensiv och mångskiftande tolkning av undantagen i artikel 2 i Brysselkonventionen skall undvikas framgår av dom av den 22 november 1978 i mål 33/78, Somafer (REG 1978, s. 2183; svensk specialutgåva, volym 4, s. 209), punkt 7.

40 Domen i det ovannämnda målet Kalfelis, punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Réunion européenne m.fl., punkt 47.

41 Dom av den 15 maj 1990 i mål C-365/88, Hagen (REG 1990, s. I-1845), punkt 20, av den 26 maj 2005 i mål C-77/04, GIE Réunion européenne m.fl. (REG 2005, s. I-4509), punkt 35, och domen i det ovannämnda målet Turner, punkt 29.

42 Dom av den 15 november 1983 i mål 288/82, Duijnstee (REG 1983, s. 3663), punkt 14. Hoge Raad der Nederlanden frågade domstolen huruvida skyldigheten att förklara sig obehörig i artikel 19 i Brysselkonventionen även gäller vid en kassationstalan, där domstolsprövningen enligt nationell rätt är begränsad till de grunder som parterna har åberopat till stöd för sin talan.

43 Domen i det ovannämnda målet Hagen, punkt 17, och domen i det ovannämnda målet GIE Réunion européenne m. fl., punkt 34.

44 I artikel 59 föreskrivs följande: Vid avgörandet av frågan huruvida en part har hemvist i den medlemsstat där talan är väckt skall domstolen tillämpa sin egen lag. (punkt 1) Därefter stadgas följande: Om en part inte har hemvist i den medlemsstat där talan är väckt skall domstolen, vid avgörandet av frågan huruvida parten har hemvist i en annan medlemsstat, tillämpa den medlemsstatens lag. (punkt 2)

45 Dom av den 7 juni 1984 i mål 129/83, Zelger (REG 1984, s. 2397; svensk specialutgåva, volym 7, s. 601), i vilken artikel 21 i konventionen har tolkats, och, mer generellt, domen i det ovannämnda målet Hagen, punkt 19 och där angiven rättspraxis.