Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 15 februari 2007

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 335, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78.

3 EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

4 EUT L 134, s. 114.

5 Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor (EGT L 13, s. 1).

6 Rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1972 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 185, s. 5).

7 Rådets direktiv 90/531/EEG av den 17 september 1990 om upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 297, s. 1).

8 Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 1999, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126).

9 Dom av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353).

10 Innan den konstaterade detta fann domstolen att det framgår av ordalydelsen i artikel [226.2 EG] att kommissionen kan väcka talan om fördragsbrott vid domstolen enbart om den berörda medlemsstaten inte har följt det motiverade yttrandet inom den frist som kommissionen har fastställt i detta hänseende. Domstolen påpekade vidare att enligt fast rättspraxis är syftet med den talan som väcks enligt artikel 226 EG att få fastställt att den berörda medlemsstaten har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördraget och att den inte har sett till att detta fördragsbrott upphört inom den frist som i detta syfte fastställts i kommissionens motiverade yttrande. Domstolen erinrade dessutom om att enligt fast rättspraxis skall frågan om huruvida det föreligger ett fördragsbrott bedömas i förhållande till den situation som föreligger för medlemsstaten vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet.

11 I detta mål följde domstolen i huvudsak generaladvokaten Lenz förslag till avgörande, enligt vilket förutsättningen enligt artikel [226 EG] för att talan skall kunna tas upp till sakprövning är att den tidsfrist som fastställts i det motiverade yttrandet inte har iakttagits. Enligt generaladvokaten finns det ingen anledning för domstolen att fastställa ett fördragsbrott om [överträdelsen] under tiden har upphört och denna slutsats uppfattas som en konsekvens av att syftet med det administrativa förfarandet är att få överträdelsen att upphöra innan saken dras inför rätta. Generaladvokaten Lenz medgav att undantag från denna princip kan vara nödvändiga vid säsongsbetonade överträdelser (mål 240/86), när överträdelsen - på grund av dess syfte och rättsliga karaktär - är tidsbegränsad (som exempelvis i fall av säsongsbetonade import- eller exportbegränsningar för att skydda de lokala aktörerna), och det rent tidsmässigt blir svårt, om inte omöjligt att inleda det administrativa förfarandet. Eftersom det i förevarande fall dock fanns tillräckligt med tid för att avsluta det administrativa förfarandet inom de nära femton månader som det omtvistade villkoret gällde ansåg generaladvokaten att talan inte kunde tas upp till sakprövning.

12 Dom av den 10 april 2003 i de förenade målen C-20/01 och C-28/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-3609).

13 Punkterna 35 och 36 i domen. Domstolen har i detta avseende hänvisat till dom av den 18 oktober 2001 i mål C-19/00, SIAC Construction (REG 2001, s. I-7725), punkt 32.

14 Domstolen drog en motsvarande slutsats i dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkterna 43-45. I denna dom avvisades svarandens invändning om rättegångshinder på grund av att de eventuella verkningarna av de omtvistade upphandlingsförfarandena som stred mot gemenskapsrätten fortfarande förelåg vid utgången av den i det motiverade yttrandet förelagda fristen, och detta trots att Österrike på det sätt som kommissionen hade begärt och före utsändandet av det motiverade yttrandet hade ändrat alla de förfaranden som fortfarande pågick. Generaladvokaten Alber förde ett liknande resonemang i sitt förslag till avgörande.

15 Även om generaladvokaten Geelhoed i sitt förslag till avgörande inte har nämnt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien har han framfört synpunkter som i huvudsak talar för den lösning som godtagits i denna dom (se särskilt punkterna 47-50 och 53-57). Enligt generaladvokaten är syftet med fördragsbrottsförfarandet enligt artikel 226 EG inte endast att få det pågående fördragsbrottet att upphöra, utan även att få den motsträviga medlemsstaten att ändra sitt beteende och att förebygga återfall. Det förhållandet att verkningarna av överträdelsen fortsätter att finnas kvar efter den i det motiverade yttrandet förelagda fristen är för generaladvokaten även en avgörande omständighet för lösningen av det aktuella fallet (se punkt 57 i förslaget till avgörande).

16 Dom av den 2 juni 2005 i mål C-394/02, kommissionen mot Grekland (REG 2005, s. I-4713).

17 Punkt 14.

18 Punkt 19. Min kursivering.

19 Generaladvokaten Jacobs förde ett liknande resonemang även om han följde en delvis annan logisk bana. Enligt generaladvokaten förelåg kommissionens intresse av att få det fördragsbrott som i det aktuella fallet hade gjorts gällande mot den grekiska regeringen fastställt i den mån som det avtal som ingåtts till följd av det omtvistade upphandlingsförfarandet ännu inte helt genomförts och de rättsliga verkningarna av fördragsbrottet följaktligen fortsatte. Beträffande invändningen att talan saknade föremål erinrade generaladvokaten om domstolens rättspraxis, i vilken det anges att även om fördragsbrottet har avhjälpts efter den frist som uppställts i det motiverade yttrandet kvarstår intresset av att fullfölja en fördragsbrottstalan i syfte att fastställa grunden för det ansvar som en medlemsstat, på grund av fördragsbrottet, kan ha gentemot andra medlemsstater, gemenskapen eller enskilda. Domstolen tillade att detsamma gäller i alla de fall där fördragsbrottet inte längre kan avhjälpas.

20 Dom av den 27 oktober 2005 i mål C-525/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-9405). Det skall dessutom betonas att denna dom meddelades av domstolens andra avdelning, även om det skedde i en annan sammansättning än den vid vilken förevarande mål är anhängigt.

21 Det skall påpekas att frågan om huruvida talan kan tas upp till sakprövning har prövats ex officio och det har fastställts att den inte kan tas upp till sakprövning trots att svaranden vid förhandlingen tog ställning till förmån för upptagandet till sakprövning. Republiken Italien hade för övrigt inte erkänt det fördragsbrott som hade lagts den till last.

22 Generaladvokaten förde ett resonemang enligt vilket talan kunde tas upp till sakprövning.

23 Punkt 11 i domen. Det är riktigt att yrkandena i ansökan endast avsåg bestämmelserna i det omtvistade beslutet. Såsom generaladvokaten Jacobs påpekade kunde den omständigheten att upphandlingsförfaranden pågick eller att de motsvarande avtalen höll på att genomföras dock utgöra en omständighet att beakta för att bedöma huruvida det kunde anses att verkningarna av det ovannämnda beslutet hade upphört helt och hållet vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet.

24 I artikel 5.1 i ramavtalet föreskrivs att det skall träda i kraft den dag då det undertecknas och upphöra när allt ekonomiskt stöd har utbetalats till de jordbrukare som har ansökt härom. Samma bestämmelse återfinns i vart och ett av de avtal som ingåtts på grundval av ramavtalet. Det skall i avsaknad av motstridande uppgifter från kommissionen anses att utbetalningen av dessa stöd, såsom den grekiska regeringen har bekräftat vid förhandlingen, helt och hållet slutförts före utgången av den i det motiverade yttrandet förelagda fristen.

25 I artikel 1 a i direktivet definieras offentliga tjänsteavtal som skriftliga avtal med ekonomiska villkor mellan en tjänsteleverantör och en upphandlande myndighet. Av denna definition följer att ett offentligt tjänsteavtal, i den mening som avses i detta direktiv, innefattar en motprestation som den upphandlande myndigheten betalar direkt till tjänsteleverantören. Se dom av den 13 oktober 2005 i mål C-458/03, Parking Brixen (REG 2005, s. I-8612), punkt 39.

26 Enligt fast rättspraxis har kommissionen, när den utövar sina befogenheter enligt artikel 226 EG, till uppgift att i det allmänna intresset på eget initiativ övervaka medlemsstaternas tillämpning av gemenskapsrätten och påtala eventuella fall av underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som följer därav, i syfte att få underlåtenheten att upphöra (se dom av den 1 februari 2001 i mål C-333/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-1025), punkt 23, och av den 2 juni 2005 i mål C-394/02, kommissionen mot Grekland (REG 2005, s. I-4713), punkterna 14 och 15 och där angiven rättspraxis).

27 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Italien (ovan punkt 41).

28 Se exempelvis dom av den 9 november 2006 i mål C-236/05, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-10819).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 maj 1995 i mål C-79/94, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1071), punkt 15.

30 Även om, såsom den grekiska regeringen har påpekat, i de regioner i vilka det inte längre finns några UCA, valet av den UCA som skall utgöra myndigheternas motpart i avtalet görs vid ingåendet av avtalet om genomförande.

31 Se exempelvis ingressen till det avtal om genomförande som ingåtts mellan den grekiska staten, regionförvaltningen i Korint och UCA i Korint. I punkt 1 i denna ingress anges att ramavtalet utgör en integrerad del av avtalet.

32 Även om det är fråga om ett annat rättsligt sammanhang (talan avsåg åsidosättande av bestämmelserna i direktiv 93/38 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna), har domstolen redan tidigare visat att den gett företräde åt kriteriet att avtalens ekonomiska och tekniska funktion inte kan delas upp när det gäller omständigheter som att det rör sig om ett flertal upphandlande myndigheter eller upphandlande företag (se dom av den 5 oktober 2000 i mål C-16/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-8315)).

33 Dom av den 24 september 1998 i mål C-76/97, Tögel (REG 1998, s. I-5357), punkt 37.

34 Kommissionen har dessutom påpekat att även om den jämförelsetabell avseende rubrikerna i Common Procurement Vocabulary (CPV) och i CPC-nomenklaturen som finns i bilaga II A till direktiv 2004/18/EG endast är vägledande inkluderar den topografiska tjänster i kategorin 12, tekniska konsulttjänster och tekniska tjänster.

35 Se dom av den 12 maj 2005 i mål C-287/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I-3761), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

36 Se övervägandena ovan i punkt 105.

37 Dom av den 7 december 2000 i mål C-324/98, Teleaustria (REG 2000, s. I-10745).

38 Dom av den 21 juli 2005 i mål C-231/03, Coname (REG 2005, s. I-7287), avseende en koncession till ett huvudsakligen offentligägt företag för administration av den offentliga tjänsten att distribuera gas.

39 Se ovan fotnot 26.

40 Domarna i de ovannämnda målen Teleaustria, punkt 60, Coname, punkt 16, och Parking Brixen, punkt 46.

41 Se domarna i de ovannämnda målen Teleaustria, punkterna 61 och 62, och Parking Brixen, punkt 49.

42 Generaladvokaten Stix-Hackl förordade en sådan tillämpning i det ovannämnda förslaget till avgörande som föredrogs i mål C-507/03 och i det förslag till avgörande som föredrogs samma dag i det parallella målet C-532/03, kommissionen mot Irland, som också är föremål för prövning vid stor avdelning på domstolen.