Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 oktober 2006

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1 ; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

3 1970 års lag om varumärkesskydd, BGBl. 260/1970, senast ändrad genom BGBl. I 151/2005.

4 Undertecknad i Paris den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979.

5 Antagen i Madrid den 14 april 1891, i gällande lydelse efter revidering i Stockholm den 14 juli 1967 och ändringar införda den 28 september 1979.

6 Multilaterala förhandlingar i Uruguayrundan (1986-1994) -Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, antaget i Marrakech, Marocko, den 15 april 1994 -Bilaga 1C - Handel - Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (WTO) (EGT L 336, s. 214; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216).

7 Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster för varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

8 Detta anges på franska i originaltexten.

9 Förslag till avgörande av den 28 juni 2001 i det mål som gav upphov till dom av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445).

10 Punkt 83 och följande punkter i det ovannämnda förslaget (fotnot 9).

11 Punkt 89 i förslaget till avgörande i målet De Coster.

12 Förslag till avgörande meddelat i det mål som gav upphov till dom av den 30 mars 2006 i mål C-259/04, Emanuel (REG 2006, s. I-3089), punkt 26.

13 Dom av den 30 maj 2002 i mål C-516/99, Schmid (REG 2002, s. I-4573), med förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano, och av den 31 maj 2005 i mål C-53/03, Syfait m.fl. (REG 2005, s. I-4609), i vilken den begäran om förhandsavgörande som framställts av Epitropi Antagonismou (den grekiska konkurrensnämnden) förklarades inte kunna upptas till sakprövning, eftersom den var underställd den grekiska ministern för utvecklingsfrågor och därmed inte var oberoende.

14 På tyska Weisungsfreie Kollegialbehörde mit richterlichem Einschlag.

15 Dom av den 15 januari 1998 i mål C-44/96, Mannesmann Anlagebau Austria m.fl. (REG 1998, s. I-73), angående Bundesvergabeamt (förbundsbyrå för offentlig upphandling), av den 4 februari 1999 i mål C-103/97, Köllensperger och Atzwanger (REG 1999, s. I-551), angående Tiroler Landesvergabeamt (byrå för offentlig upphandling i Tyrolen), och av den 18 juni 2002 i mål C-92/00, Hl (REG 2002, s. I-5553), angående Vergabekontrollsenat des Landes Wien (organ som utövar tillsyn över offentlig upphandling i delstaten Wien). I dessa avgöranden befanns de nämnda organen ha behörighet att använda sig av den metod för rättsligt samarbete som följer av artikel 234 EG. Däremot ansågs detta inte vara fallet vad gäller Berufungssenat der Finanzlandesdirektion für Wien, Niederösterreich und Burgenland (avdelningen för överprövning vid delstatsskattemyndigheten för Wien, Niederösterreich och Burgenland) i domen i det ovannämnda målet Schmid (REG 2002, s. I-4573), punkterna 36-44.

16 BGBl, nr 259/1970, senast ändrad genom BGBl. I nr 96/2006.

17 Dom av den 23 mars 1982 i mål 102/81, Nordsee (REG 1982, s. 1095; svensk specialutgåva, volym 6, s. 345), punkt 7 och följande punkter.

18 Det framgår inte klart av artikel 133 i Österrikes förbundsförfattning huruvida den högsta förvaltningsmyndigheten (Verwaltungsgerichtshof) har behörighet att avgöra tvister inom samma ämnesområde som det hänskjutande organet, en ovisshet som avser dess behörighet inom området för registrering och beviljande av rätten till ett varumärke. I doktrinen har denna komplicerade fördelning av behörighet på olika prövningsorgan inom samma juridiska område kritiserats. Se, Beetz, R., Artikel 39, i samlingsverket Markenschutz — Systematischer Kommentar zum Markenschutzgesetz, under ledning av Guido Kucsko, Manzsche Verlags- und Universitätsbuchhandlung, Wien, 2006, s. 660.

19 Observera att villkoret att organet skall fatta beslut som inte kan överklagas, såsom jag föreslagit i förslaget till avgörande i målet De Coster, har en väsentlig betydelse för organets möjlighet att kunna använda sig av artikel 234 EG. Trots att organet inte ingår i den österrikiska domstolsorganisationen innebär nämligen det förhållandet att dess beslut inte kan överklagas, med undantag för de obetydliga möjligheterna att väcka talan vid den federala författningsdomstolen, att det har behörighet att använda sig av möjligheten att begära ett förhandsavgörande.

20 I dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361), punkt 9, utesluts frivillig rättsvård från detta begrepp, i dom av den 15 januari 2002 i mål C-182/00, Lutz m.fl. (REG 2002, s. I-547), punkterna 15 och 16, utesluts de nationella tyska domstolarna när de agerar i egenskap av handhavare av handelsregistret, och i dom av den 14 juni 2001 i mål C-178/99, Doris Salzmann (REG 2001, s. I-4421), utesluts vissa österrikiska domstolar när de agerar i egenskap av handhavare av fastighetsregistret.

21 Dom av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult Ingenieursgesellschaft (REG 1997, s. I-4961), punkt 23 och där angiven rättspraxis, och domen av den 30 maj 2002 i det ovannämnda målet Schmid, punkt 34.

22 Hackenberg, W./Stix-Hackl, Ch., Handbuch zum Verfahren vor dem Europäischen Gerichtshof, andra upplagan, Wien, 2000, s. 120, och även Beetz, R., a.a., s. 664, anser utan tvekan att Oberster Patent- und Markensenat skall anses utgöra ett domstolsorgan vid tillämpning av artikel 234 EG.

23 1 tysk lagstiftning framhävs möjligheten till förväxling, se Bous, U., § 25 Ausschluß von Ansprüchen bei mangelnder Benutzung, i Ekey, F.L./Klippel, D., Heidelberger Kommentar zum Markenrecht, förlag C.F. Müller, Heidelberg, 2003, s. 370.

24 Fezer, K.-H., Markenrecht, förlag C.H. Beck, tredje upplagan, München, 2001, s. 1191.

25 Mitt förslag till avgörande i det mål som gav upphov till dom av den 11 mars 2003 i mål C-40/01, Ansul (REG 2003, s. I-2439), punkt 42. Se även punkt 36 i domen.

26 Fernández-Nóvoa, C, Tratado sobre Derecho de marcas, förlag Marcial Pons, Madrid, 2001, s. 454.

27 Jag avser i det följande endast Madridöverenskommelsen och inte till dess protokoll, vilket också undertecknades i Madrid den 27 juni 1989 och vilket, trots dess rubrik, utgör ett nytt internationellt fördrag även om dess innehåll är mycket likartat innehållet i överenskommelsen. Genom det andra av de nämnda fördragen lyckades man få med vissa länder som kritiserade överenskommelsen för att sakna flexibilitet och för att inte acceptera möjligheten att i det internationella registret skriva in ansökningar om varumärken som ingetts till de nationella byråerna. Protokollet trädde i kraft den 1 december 1995. Fezer, K.-H., a.a., s. 2027 och följande sidor.

28 Artikel 4.1 i Madridöverenskommelsen.

29 Artikel 3.1 i Madridöverenskommelsen.

30 En mer detaljerad redogörelse ges i Botana Agra, J.M., Las marcas internacionales, i Navarro Chinchilla, J.J. och Vázquez García, R.J. (samordnare), Estudios sobre marcas, förlag Comares, Granada, 1995, s. 37 och följande sidor.

31 Nu för tiden finns det en gemensam tillämpningsförordning till Madridöverenskommelsen om registrering av internationella varumärken och till protokollet beträffande denna överenskommelse (i kraft sedan den 1 april 2004). Den kan hittas på följande hemsida: http://www.wipo.int/madrid/es/legal_texts/common_regulations.htm.

32 Artikel 5.1 i Madridöverenskommelsen.

33 Artikel 5.2 i Madridöverenskommelsen.

34 Regel 15.1 i tillämpningsförordningen.

35 Denna grundläggande aspekt framgår av Botana Agra, J.M., a. a., s. 38 och följande sidor.

36 Artikel 5.2 i Madridöverenskommelsen.

37 Artikel 4.1 i Madridöverenskommelsen.

38 Artikel 3.2 i Madridöverenskommelsen.

39 Artikel 6.2 i Madridöverenskommelsen.

40 Artikel 7 i Madridöverenskommelsen.

41 Domen i det ovannämnda målet Ansul, punkt 43.

42 Ibidem.

43 Förslag till avgörande meddelat i det ovannämnda målet Ansul, punkt 57.