lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 28 juni 2007

CELEX
62005CC0440
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 2—EUT L 255, s. 164.

3 3 — Dom av den 13 september 2005 i mål C-176/03, kommissionen mot rådet (REG 2005, s. I-7879).

4 4 — EUT L 29, 2003, s. 55.

5 5Meddelande av den 23 november 2005 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet) (KOM(2005) 0583).

6 Europaparlamentets resolution om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet) (2006/2007(INI)).

7 Se det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2006) 0168 slutlig), och förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön (KOM(2007) 0051 slutlig).

8 EUT L 255, s. 11.

9 Enligt artikel 4 i direktivet, rubricerad Överträdelser, skall medlemsstaterna se till att utsläpp av förorenande ämnen orsakade av fartyg i något av de områden som avses i artikel 3.1 betraktas som överträdelser om de skett uppsåtligen eller genom vårdslöshet eller grov oaktsamhet. Dessa överträdelser räknas som brott enligt rambeslut 2005/667/RIF, som kompletterar detta direktiv, under de omständigheter som anges i detta rambeslut. Artikel 5 i direktivet innehåller föreskrifter om vissa undantag från artikel 4.

10 Punkt 42 (ovan fotnot 3).

11 Dom av den 5 november 2002 i mål C-476/98, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-9855), punkt 80.

12 Punkt 49 (ovan fotnot 3).

13 De senare skiljer sig markant från den förra genom arten och verkningarna av de åtgärder som antagits för att främja dem och de rättsliga instrument som används (vilka snarare har karaktären av internationell rätt och saknar direkt effekt), genom beslutsprocessen och den roll som de olika institutionerna spelar (kommissionen saknar exklusiv initiativrätt och lagstiftning antas normalt sett enhälligt av rådet med endast begränsad inblandning från Europaparlamentets sida) och inte minst vad gäller rättslig kontroll (eftersom någon åtgärd inte vidtagits för att påtala underlåtenhet att genom nationell lagstiftning införliva rambeslut såsom föreskrivs i artikel 226 EG och begränsningar av domstolens möjlighet att avge förhandsavgöranden). En del principer som utarbetats inom ramen för gemenskapsrätten kan emellertid vara tillämpbara även vad avser den andra och tredje pelaren. Se särskilt, för skyldigheten att tolka konsekvent, dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Maria Pupino (REG 2005, s. I-5285).

14 Se dom av den 12 maj 1998 i mål C-170/96, kommissionen mot rådet (REG 1998, s. I-2763), punkt 16, och domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 39.

15 Se i detta avseende domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 40.

16 Se i detta avseende bland annat dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, kallat AETR (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkt 31, och domen av den 5 november 2002 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), se särskilt punkterna 108-110.

17 I det avseendet hänvisades också till maximen det större omfattar det mindre.

18 Se domen av den 5 november 2002 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), punkt 80.

19 Se i samma riktning generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 26 maj 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 72.

20 Det så kallade Engelkriteriet. Se Europadomstolens dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (serie A, nr 22).

21 Europadomstolens dom av den 9 februari 1993 i målet Welch (serie A, nr 307).

22 Se även i detta avseende generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-240/90, Tyskland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 27 oktober 1992 (REG 1992, s. I-5383; svensk specialutgåva, volym 13, s. 143), punkt 11, och generaladvokaten Saggios förslag till avgörande i mål C-356/97, Molkereigenossenschaft Wiedergeltingen, där domstolen meddelade dom den 6 juli 2000 (REG 2000, s. I-5461), punkt 50.

23 Domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 47, med hänvisning till dom av den 11 november 1981 i mål 203/80, Casati (REG 1981, s. I-2595; svensk specialutgåva, volym 6, s. 211), punkt 27, och dom av den 16 juni 1998 i mål C-226/97, Lemmens (REG 1998, s. I-3711), punkt 19.

24 Se hans förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 3 och följande punkter.

25 Dom av den 2 februari 1977 i mål 50/76, Amsterdam Bulb (REG 1977, s. I-137; svensk specialutgåva, volym 3, s. 281), punkterna 32 och 33 (min kursivering).

26 Se för detta dom av den 29 februari 1996 i mål C-193/94, Skanavi (REG 1996, s. I-929), punkt 36 (min kursivering).

27 Dom av den 11 november 2004 i mål C-457/02 Antonio Niselli (REG 2004, s. I-10853), skall också nämnas som ett exempel på gemenskapsrättens indirekta påverkan — i det fallet gemenskapslagstiftningen om avfall — på nationell straffrätt. Se, angående gränserna härvidlag, dom av den 3 maj 2005 i de förenade målen C-387/02, C-391/92 och C-403/02, Berlusconi m.fl. (REG 2005, s. I-3565).

28 Dom av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 153), punkterna 23 och 24.

29 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-186/98, Nunes och de Matos (REG 1999, s. I-4883), punkt 12.

30 Se domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 47.

31 Punkt 40.

32 Punkterna 41-43.

33 Punkt 45 med hänvisning till dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet, kallat Titaniumdioxid (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. 199), punkt 10, och dom av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 30.

34 Punkt 46.

35 Punkt 47.

36 Punkt 48.

37 Se ovan punkt 76.

38 Se särskilt punkterna 84-87 i förslaget till avgörande, domen citeras i fotnot 3 ovan.

39 Mål C-176/03 (ovan fotnot 3), punkt 52.

40 Se, för detta resonemang, dom av den 9 juli 1987 i de förenade målen 281/85, 283-285/85 och 287/85, Tyskland mot kommissionen (REG 1987, s. 3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 129), punkt 28.

41 Se också den emfas som generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer lade vid miljöhänsyn i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkterna 52-70.

42 Punkt 41 i domen.

43 Se ovan punkt 67 och följande punkter.

44 Punkt 48.

45 Punkt 50.

46 Se punkterna 83-87 i hans förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3).

47 Ovan fotnot 5, punkt 13.

48 Se domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 49.

49 Se punkterna 83-85 i hans förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3).

50 Se ovan punkt 76.

51 Se punkt 94 i hans förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3).

52 Domstolen förklarade i motsats till detta att det saknades anledning att pröva kommissionens argument att rambeslutet under alla omständigheter delvis skulle ogiltigförklaras, eftersom medlemsstaterna gavs en viss valfrihet. Se punkt 54 i domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3).

53 Genom att exempelvis ange påföljdstypen men inte påföljdsnivån eller genom att bestämma påföljdsnivån genom en viss skala.

54 Det kan dessutom noteras att såsom den österrikiska regeringen påpekade förekommer i vissa federala system en underordnad behörighet med stöd av vilken delstaterna har behörighet att bland annat vidta åtgärder inom området för straffrätt, som är nödvändiga för att reglera ärenden inom deras verkningsområde trots att straffrätten normalt sett tillhör den nationella lagstiftarens behörighetsområde.

55 Se domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkterna 48 och 50 (min kursivering).

56 Se domen av den 13 september 2005 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 45, samt där angiven rättspraxis.

57 Se särskilt skälen 1 och 4.

58 Se punkterna 65 och 66.

59 Se skäl 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (EUT L 332, s. 81), vilket också antogs med stöd av artikel 80.2 EG.

60 Se även domen av den 19 september 2002 i målet Huber (ovan fotnot 33), punkt 33.