Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 18 oktober 2007

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (EGT L 202, s. 60) (nedan kallat direktivet).

3 Förstainstansrättens dom av den 15 december 2005 i mål T-33/01, Infront WM mot kommissionen (REG 2005, s. II-5897) (nedan kallad den överklagade domen).

4 Nedan kallat Infront.

5 Punkt 89.

6 Punkterna 94 och 95.

7 Punkt 107.

8 Punkt 130.

9 Punkt 133.

10 Punkterna 134 och 135.

11 Punkterna 138–143.

12 Förstainstansrättens dom av den 13 december 2000 i mål T-69/99, DSTV mot kommissionen (REG 2000, s. II-4039).

13 Punkt 146.

14 Punkt 120.

15 Punkt 121.

16 Punkterna 160 och 161.

17 Punkterna 162–165.

18 Punkterna 166 och 167.

19 Punkt 177.

20 Dom av den 5 maj 1998 i mål C-386/96 P, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 43 och där angiven rättspraxis.

21 Se särskilt förstainstansrättens dom av den 28 september 2004 i mål T-310/00, MCI mot kommissionen (REG 2004, s. II-3253), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

22 Domstolens beslut av den 31 juli 1989 i mål C-206/89 R, S mot kommissionen (REG 1989, s. 2841), punkt 8.

23 Domen i det ovannämnda målet MCI mot kommissionen (punkt 45).

24 Domen i det ovannämnda målet Dreyfus mot kommissionen (punkt 43 och där angiven rättspraxis).

25 Ibidem (punkt 44 och där angiven rättspraxis).

26 Kommissionen har hänvisat till förstainstansrättens beslut av den 15 december 2000 i mål T-113/99, Galileo och Galileo International mot rådet (REG 2000, s. II-4141), och till förstainstansrättens dom av den 6 december 2001 i mål T-43/98, Emesa Sugar mot rådet (REG 2001, s. II-3519).

27 Dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207).

28 Dom av den 16 maj 1991 i mål C-358/89, Extramet Industrie mot rådet (REG 1991, s. I-2501).

29 Dom av den 18 maj 1994 i mål C-309/89, Codorniu mot rådet (REG 1994, s. I-1853; svensk specialutgåva, volym 15, s. 141).

30 Domen i det ovannämnda målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen, punkt 11.

31 Domstolens dom av den 1 juli 1965 i de förenade målen 106/63 och 107/63, Toepfer och Getreide-Import Gesellschaft mot kommissionen (REG 1965, s. 525, särskilt s. 533), domen i det ovannämnda målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (punkterna 21, 28 och 31), dom av den 26 juni 1990 i mål C-152/88, Sofrimport mot kommissionen (REG 1990, s, I-2477), punkt 11, och av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-769), punkterna 25–30, samt förstainstansrättens dom av den 14 september 1995 i de förenade målen T-480/93 och T-483/93, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-2305), punkt 67, och av den 17 januari 2002 i mål T-47/00, Rica Foods mot kommissionen (REG 2002, s. II-113), punkt 41.

32 Domstolen förklarade att talan som väckts av två spannmålsimportörer i Tyskland mot ett beslut av kommissionen, enligt vilket denna medlemsstat retroaktivt beviljades att anta skyddsåtgärder som ledde till att företagens ansökningar om importlicens avslogs, kunde tas upp till sakprövning.

33 Dom av den 23 november 1971 i mål 62/70, Bock mot kommissionen (REG 1971, s. 897). I detta mål förklarade domstolen att talan som väckts av ett importföretag av livsmedel mot ett beslut av kommissionen kunde tas upp till sakprövning. Enligt kommissionens beslut fick Förbundsrepubliken Tyskland tillstånd att utesluta vissa varor med ursprung i Kina som övergått till fri omsättning i Beneluxstaterna från gemenskapsbehandling. Företagen beviljades talerätt, eftersom nämnda beslut även berörde importen av de varor för vilka de hade begärt importlicens och som var under behandling hos de tyska myndigheterna vid tidpunkten för beslutets ikraftträdande. Den 4 september 1970 begärde sökanden hos de behöriga tyska myndigheterna importlicens för ett parti kinesisk svamp som var i fri omsättning i Nederländerna. Den 11 september samma år meddelade dessa myndigheter att de skulle avslå denna begäran så snart som kommissionen hade beviljat detta. Kommissionen beviljade i beslut av den 15 september 1970 Förbundsrepubliken Tyskland att utesluta från gemenskapsbehandling både framtida ansökningar om import av svart svamp från Kina och de ansökningar om import som var under behandling.

34 Dom av den 27 november 1984 i mål 232/81, Agricola commerciale olio m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 3881), och i mål 264/81, Savma mot kommissionen (REG 1984, s. 3915). I dessa mål hade talan väckts av anbudsgivare mot en förordning som kommissionen hade antagit för att upphäva en tidigare förordning med stöd av vilken det italienska interventionsorganet hade bjudit ut en viss mängd olivolja till försäljning. Domstolen konstaterade att eftersom rättsförhållandet mellan anbudsgivarna redan var givet, utgör varje ingrepp från gemenskapsinstitutionerna som hindrar [det italienska interventionsorganet] från att fullfölja sina skyldigheter mot anbudsgivarna som utsetts genom lottdragning nödvändigtvis en rättsakt som berör denna direkt och personligen (punkt 11 i domarna i dessa mål).

35 Dom av den 18 november 1975 i mål 100/74, CAM mot EEG (REG 1975, s. 1393).

36 Detta fall avsåg ett företag som den 19 juli 1974 hade fått tillstånd att exportera 10000 ton korn till och med den 16 oktober 1974. I enlighet med en förordning av rådet skulle riktpriset och interventionspriset för spannmål höjas med 5 procent från och med den 7 oktober 1974. Enligt en förordning av den 4 oktober 1974 hade kommissionen emellertid föreskrivit att denna åtgärd inte gällde exporttillstånd som hade beviljats före den 7 oktober. På detta sätt berövade kommissionen sökanden förmånen av den prishöjning som förutsetts av rådet för de 3978 ton korn som återstod för sökanden att exportera mellan den 7 och den 16 oktober. Domstolen beviljade sökanden talerätt mot kommissionens förordning. Domstolen fann att denna förordning därigenom, genom att en viss kategori ekonomiska aktörer undantogs från förmånerna av ökningen av exportbidraget för kända exporter, avsåg ett begränsat och känt antal spannmålsexportörer och att denna åtgärd även om den var del av en normativ rättsakt påverkade dessa exportörer på grund av en faktisk situation som särskilde dem från alla andra personer.

37 Se, till stöd för denna bedömning, studien av Cassia, P., L’accès des personnes physiques ou morales au juge de la légalité des actes communautaires, Dalloz, Paris, 2002, s. 752, punkt 964 och följande punkter.