Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 10 juli 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Med Kina (BGB1. 537/1986, trädde i kraft den 11 oktober 1986), Malaysia (BGB1. 537/1986, trädde i kraft den ), Ryska federationen (BGB1. 387/1991, trädde i kraft den ), ingicks ursprungligen med forna Sovjetunionen, tillämplig mellan Österrike och Ryska federationen genom notväxling BGBl. 257/1994), Korea (BGB1. 523/1991, trädde i kraft den ), Turkiet (BGB1. 612/1991, trädde i kraft den ) och Kap Verde (BGB1. 83/1993, trädde i kraft den ).

3 Med Vietnam (SÖ 1994:69, trädde i kraft den 2 augusti 1994), Argentina (SÖ 1992:91, trädde i kraft den ), Bolivia (SÖ 1992:19, trädde i kraft den ), Elfenbenskusten (SÖ 1966:31, trädde i kraft den ), Egypten (SÖ 1979:1, trädde i kraft den ), Hong Kong (SÖ 1994:19, trädde i kraft den ), Indonesien (SÖ 1993:68, trädde i kraft den ), Kina (SÖ 1982:28, trädde i kraft den ), Madagaskar (SÖ 1967:33, trädde i kraft den ), Malaysia (SÖ 1979:17, trädde i kraft den ), Pakistan (SÖ 1981:8, trädde i kraft den ), Peru (SÖ 1994:22, trädde i kraft den ), Senegal (SÖ 1968:22, trädde i kraft den ), Sri Lanka (SÖ 1982:16 trädde i kraft den ), Tunisien (SÖ 1985:25, trädde i kraft den ), Yemen (SÖ 1983:110, trädde i kraft den ), Jugoslavien (SÖ 1979:29, trädde i kraft den , fortsätter enligt överenskommelse i Stockholm den att gälla i förhållande till Serbien och Montenegro).

4 Sanktioner har redan införts enligt artikel 60.1 EG mot Elfenbenskusten och mot Serbien och Montenegro med vilka Sverige har slutit avtal eller har avtal som fortsätter att gälla. Kommissionen har emellertid inte gjort gällande att det skulle finnas några oförenligheter mellan dessa sanktioner och Sveriges avtal.

5 Se, för ett liknande resonemang dom av den 18 november 2003 i mål C-216/01, Budvar (REG 2003, s. I-13617), punkt 146, och av den i de förenade målen C-364/95 och C-365/95, T. Port (REG 1998, s. I-1023), punkt 60, och generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i mål C-324/93, Evans, där domstolen meddelade dom den 28 mars 1995 (REG 1995, s. I-563), punkt 34. Vad avser den fördragsenliga skyldigheten är det resonemang som tillämpas för att fastställa en oförenlighet enligt artikel 307 EG detsamma som för att fastställa fördragsbrott enligt artikel 226 EG.

6 Citadelle, Antoine de Saint-Exupéry, éd. Gallimard, coll. NRF, 1948, s. 167.

7 Flera medlemsstater har med rätta klandrat kommissionen för bristande klarhet vad gäller den exakta grunden för skyldigheten enligt fördraget, eftersom den ändrat argument under förfarandet.

8 Kommissionen omformulerade sitt yrkande om att investeringsavtalen åsidosätter eventuella framtida gemenskapsåtgärder (avsnitt III i svarsskrivelsen på Österrikes svaromål) till att avse oförenlighet med artiklarna 57.2 EG, 59 EG och 60.1 EG

9 Ställd inför samma svårighet ansåg generaladvokaten Tizzano i sitt gemensamma förslag till avgörande i de förenade målen C-466/98–C-469/98, C-471/98, C-472/98, C-475/98 och C-476/98, Open Skies, där domstolen meddelade dom den 5 november 2002 (REG 2002, s. I-9427), att den externa behörighet som uppkommit för gemenskapen på områden som redan regleras av medlemsstaternas avtal inte i sig betyder att dessa avtal blir oförenliga med reglerna och principerna om fördelningen av behörighet (punkt 113). Domstolen uttalade sig aldrig om denna fråga eftersom den fann att de aktuella avtalen hade ersatts av nya avtal efter anslutningen och därmed utanför tillämpningsområdet för artikel 307 EG.

10 Under förutsättning att de iakttar artikel 56 EG, enligt vilken restriktioner är förbjudna eller motiverade med hänsyn till allmänintresset eller artikel 58 EG.

11 Se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-216/01, Budvar, där domstolen meddelade dom den 18 november 2003 (REG 2003, s. I-13617), punkt 150, och mitt förslag till avgörande i mål C-402/05, Kadi, ännu ej avgjort, punkt 32.

12 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), punkt 43.

13 Domen i målet Inter-Environnement Wallonie (ovan fotnot 12), punkt 45.

14 Se min analys av denna skyldighet inom ramarna för en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG i mitt förslag till avgörande i mål C-422/05, kommissionen mot Belgien, där domstolen meddelade dom den 14 juni 2007 (REG 2007, s. I-4749), punkterna 27–51.

15 Det framgår på samma sätt av fast rättspraxis att den omständigheten att en viss verksamhet som avses i ett direktiv inte förekommer i en specifik medlemsstat inte kan befria denna stat från skyldigheten att införliva ett direktiv som rör denna verksamhet. Se dom av den 14 juni 2007 i mål C-422/05, kommissionen mot Belgien (REG 2007, s. I-4749), punkt 59 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den i mål C-184/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I-6197), Foie gras, vilken vissa medlemsstater angett i sina yttranden.

16 Beträffande en medlemsstats handlande under fristen för att införliva ett direktiv har jag redan i mitt förslag till avgörande i det ovan i punkt 14 nämnda målet kommissionen mot Belgien påpekat att de nationella reglerna kan … innebära skyldigheter vars uppfyllande kan medföra att harmoniseringen på gemenskapsnivå blir verkningslös eller innebära val som kan fortsätta att gälla långt efter utgången av fristen för att införliva direktivet och i sin tur ha inverkan på den vidare utvecklingen av gemenskapens beslut (punkt 49).

17 Dom av den 14 oktober 1980 i mål 812/79, Burgoa (REG 1980, s. 2787; svensk specialutgåva, volym 5, s. 313), punkt 6.

18 Österrike har gjort gällande att vissa delar i den aktuella bestämmelsen innebär att oförenligheten kan undvikas medan Sverige har framfört samma argumentation med avseende på andra bestämmelser i dess avtal. Dessa argument kommer att behandlas under ii) nedan.

19 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-62/98, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-5171), punkt 49.

20 Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969, artikel 62, Fundamental förändring av omständigheter: 1) En fundamental förändring av omständigheter som inträffat i förhållande till dem som förelåg vid tiden för en traktats ingående och som icke var förutsedd av parterna kan ej åberopas som skäl till att sätta traktaten ur kraft eller frånträda den, såvida icke: a) förhandenvaron av dessa omständigheter utgjorde en väsentlig förutsättning för parternas samtycke till att vara bundna av traktaten, och b) verkningarna av denna förändring genomgripande ändrar räckvidden av de förpliktelser som återstår att fullgöra enligt traktaten. 2) En fundamental förändring av omständigheter kan ej åberopas som skäl till att sätta en traktat ur kraft eller frånträda den: a) om traktaten fastställer en gräns; eller b) om den fundamentala förändringen av omständigheter är följden av ett brott av den part som åberopar den antingen mot en förpliktelse enligt traktaten eller mot någon annan internationell förpliktelse gentemot en annan part i traktaten 3) Om en part enligt de föregående bestämmelserna kan åberopa en fundamental förändring av omständigheter som skäl till att sätta en traktat ur kraft eller frånträda den, kan den också åberopa förändringen som skäl för suspendering av traktaten.

21 Ovan fotnot 17.

22 Ovan fotnot 19.

23 Se på samma sätt, vad gäller medlemsstaternas utrikespolitiska intressen, domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 18), punkt 50.

24 Se även, generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i mål C-62/98, kommissionen mot Portugal, där domstolen meddelade dom den 4 juli 2000 (REG 2000, s. I-5171), punkt 69.