Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 6 december 2007

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997 om stöd som Frankrike påståtts ha beviljat SFMI-Chronopost (EGT L 164, s. 37).

3 Beslut av den 14 december 2000 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-4055).

4 Dom av den 3 juli 2003 i de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P, Chronopost m.fl. mot Ufex m.fl. (REG 2003, s. I-6993).

5 Dom av den 14 december 2000 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s..II-1531).

6 Som bedrev verksamhet under namnet Postadex.

7 I detta förslag till avgörande, liksom i det angripna beslutet, kommer jag att hänvisa till SFMI-Chronopost, även när bara ett av de två bolagen berörs. De domar som anges i fotnoterna 3–5 har följt den metoden.

8 Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547). Jag kommer nedan att hänvisa till den som domen i målet SFEI.

9 Punkt 10 i den överklagade domen.

10 EGT C 206, s. 3.

11 Det bifogade även sitt klagomål från december 1990 för att ta upp en rad frågor som inte är relevanta för förevarande överklagande.

12 Ovan fotnot 3.

13 Ovan fotnot 4.

14 Ovan fotnot 5.

15 EGT C 251, 2004, s. 12.

16 Se punkt 10 ovan.

17 Jag kommer att hänvisa till de enheter som svarade gemensamt som Ufex.

18 Dom av den 9 september 1999 i mål C-64/98, Petrides (REG 1999, s. I-5187), punkt 32.

19 Se fotnot 15 ovan.

20 Dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva, volym 14, s. 67), punkterna 23–24, och av den 14 december 2006 i mål T-237/02, Technische Glaswerke Ilmenau mot kommissionen (REG 2006, s. II-5131), punkt 97 och där angiven rättspraxis. Den senare domen överklagas för närvarande (mål C-139/07 P), men inte avseende den frågan.

21 Se dom av den 8 mars 2007 i mål T-340/04, France Télécom mot kommissionen (REG 2007, s. II-573), punkt 164 och där angiven rättspraxis.

22 Ovan fotnot 18. Se även punkt 33 i förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer.

23 I domen i målet Antunes mot Portugal, nr. 64330/01, § 43, av den 31 maj 2005, konstaterade Europadomstolen att artikel 6.1 i Europakonventionen var tillämplig i ett mål där en sökande, som hade begärt att ett straffrättsligt förfarande skulle inledas mot hennes förutvarande statliga arbetsgivare och som deltog i detta förfarande i egenskap av assistente, på detta sätt hade visat sitt intresse av en fällande dom och av skadestånd för den skada hon lidit.

24 Dom av den 7 maj 1991 i mål C-291/89, Interhotel mot kommissionen (REG 1991, s. I-2257), punkterna 14–17, av den 10 maj 2001 i de förenade målen T-186/97, T-187/97, T-190/97–T-192/97, T-210/97, T-211/97, T-216/97, T-217/97, T-218/97, T-279/97, T-280/97, T-293/97 och T-147/99, Kaufring m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. II-1337), punkterna 134–135.

25 Se, exempelvis, dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 35 och där angiven rättspraxis.

26 Ringeisen mot Österrike, dom av den 16 juli 1971, Series A nr 13, s. 40, § 97, min kursivering. I det målet utgjorde inte det faktum att två ledamöter i det återförvisade målet hade deltagit i det ursprungliga beslutet skäl för en berättigad misstanke. Domstolen kom till en liknande slutsats i domen i målet Diennet mot Frankrike, dom av den 26 september 1995, Series A nr 325-A, s. 17, § 38, där tre av sju domare i det granskade förfarandet hade deltagit i det första beslutet. I domen i målet Schwarzenberger mot Tyskland, nr 75737/01 (Sect. 5) (Eng) – (10.8.06), § 42, förtecknade domstolen domar i vilka samma princip tillämpades på analoga situationer, såsom beslut före huvudförhandlingen.

27 I domen i målet Ferrantelli och Santangelo mot Italien, dom av den 7 augusti 1996, Reports 1996-III, §§ 58-60, till vilken klagandena har hänvisat, fann Europadomstolen att farhågan för opartiskhet var objektivt berättigad därför att den förorsakades av en kombination av två omständigheter, varav den ena var det faktum att domaren i sökandens mål tidigare hade fällt sökandens medbrottsling.

28 Artikel 27.3 i Europakonventionen, Se även Mowbray, A., An examination of the Work of the Grand Chamber of the European Court of Human Righets, (2007) P.L. (Autumn) 507, särskilt 519 och följande.

29 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 15 december 2005 i mål Kyprianou mot Cypern, Recueil des arrêts et décisions, 2005_XIII, ett mål i vilket en påstådd partiskhet aktualiserades. Domaren Costa (nu ordförande i Europadomstolen), vilken hade varit ordförande på kammaren den första gången målen prövades, ändrade uppfattning i två mål som avgjordes i stor sammansättning. I sin delvis avvikande motivering tar han upp frågan huruvida domare bör vidhålla sin uppfattning om de deltar två gånger. Han angav att …. allt beror på omständigheterna i det enskilda fallet… och varje domares större eller mindre grand av envishet (eller förmåga att ompröva sina tidigare ståndpunkter), och detta beror mer på enskilda mål än på enskilda temperament. Costa avslutade med att säga (på ett ganska förtjusande sätt) att hänskjutande av detta mål har kompletterat min uppfattning under det att jag fått möjlighet att korrigera den. Det är alltid möjligt att göra bättre ifrån sig (eller i varje fall mindre dåligt…).

30 Dom av den 9 mars 2002 i mål C-13/00, kommissionen mot Irland (REG 2002, s. I-2943), punkt 5 och där angiven rättspraxis.

31 Dom av den 11 juli 1990 i de förenade målen C-305/86 och C-160/87, Neotype Techmashexport mot kommissionen och rådet (REG 1990, s. I-2945), punkt 18, och dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-83), punkt 23. I de målen gällde invändningen om rättegångshinder påståendet att sökandena saknade talerätt. I den mycket äldre domen av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42 och 49/59, SNUPAT mot höga myndigheten (REG 1961, s. 53; svensk specialutgåva, volym I, s. 95), förklarade inte domstolen uttryckligen att en fråga om allmän ordning tagits upp, utan erkände rätten för intervenienter att framföra en invändning om rättegångshinder för att ifrågasätta en ansökan om ogiltigförklaring av en rättsakt som endast bekräftade en annan som av tidsskäl inte längre kunde ifrågasättas.

32 Avsnitt D i det omtvistade beslutet.

33 För att förenkla hänvisningarna har jag markerat punkterna i detta skäl med romerska siffror.

34 I det fyrtioandra skälet förklarar kommissionen vidare att de fasta kostnaderna har fördelats i förhållande till den verksamhet som bedrivs av La Poste för dess dotterbolags räkning.

35 Avsnitt E i det angripna beslutet.

36 Dessa belopp motsvarar omkring 231 miljoner euro, 160 miljoner euro respektive 71 miljoner euro.

37 Fyrtiofemte till fyrtioåttonde skälen.

38 Omkring 5,8 miljoner euro.

39 Fyrtionionde till femtiosjunde skälen.

40 Femtiotredje skälet.

41 Ovan fotnot 8. Se även punkt 4 ovan.

42 Femtioåttonde till sextiotredje skälen.

43 Punkterna 63–71.

44 Punkterna 72–73.

45 Punkt 73.

46 Punkterna 77–85.

47 Punkterna 86–89.

48 Punkterna 90–93.

49 Punkterna 94–95.

50 Dom av den 11 september 2003 i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (REG 2003, s. I-8461), punkt 72 och där angiven rättspraxis.

51 Dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 64.

52 Dom av den den 13 juli 2006 i mål T-464/04, Independent Music Publishers och Labels Association mot kommissionen (REG 2006, s. II-2289), punkt 248. Domen överklagas dessutom för närvarande.

53 Dom av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375), punkt 228.

54 Punkt 72.

55 Se punkt 14 ovan.

56 Punkt 97.

57 Punkterna 75–95.

58 I punkt 128 i den överklagade domen förklarade förstainstansrätten att beräkningen, i avsaknad av kostnadsbokföring, av de kostnader som La Poste har haft till följd av att företaget tillhandahållit dotterbolaget logistik- och försäljningsstöd, innefattar en komplicerad ekonomisk bedömning. Under dessa omständigheter har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.

59 Se punkterna 69 och 73 ovan, och fotnot 34.

60 Trettiofjärde skälet.

61 Femtiotredje skälet.

62 Punkt 97 i den överklagade domen.

63 Punkt 73.

64 Beslut av den 28 september 1995 i mål T-95/94, Brink’s France SARL (REG 1995, s. II-2651), punkterna 62–63, och se punkterna 74–77 i överklagandet av domen i målet Sytraval (ovan fotnot 51).

65 Punkt 97.

66 Se punkt 73 ovan.

67 La Postes expresspostverksamhet. Se fotnot 6 ovan.

68 Punkterna 158–171 i den överklagade domen.

69 Förstainstansrätten hänvisade till dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), punkt 26, och av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 12.

70 Fyrtioåttonde skälet i det omtvistade beslutet. Se punkt 72 ovan.

71 Jag erinrar om att det dotterbolag som bildades hette SFMI. Se fotnot 7 ovan.

72 Fyrtioåttonde skälet.

73 Punkt 169 i den överklagade domen.

74 Se, i det avseendet, dom av den 28 januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-1139), punkterna 133–134, avseende försäljningen av ett företag i före detta Östtyskland till ett negativt försäljningspris.

75 Det test som anges i domen i målet Chronopost I är omvänt inte tillämpligt eftersom det testet gäller kostnadstäckning i affärsrelationer mellan ett moderbolag och ett dotterbolag inom den statliga sektorn.

76 Femtionionde–sextiotredje skälen i det omtvistade beslutet.

77 Punkt 160.

78 Punkt 167 i den överklagade domen.