Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 14 september 2010

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 2).

3 Det ska framhållas att även om den latinska typen av notarius publicus – vilken är den som är i fråga i de aktuella målen – alltjämt är den vanligaste i Europa, finns det inom Europeiska unionen också andra varianter på vilka det inte är aktuellt att tillämpa artikel 45.1 EG. Skälet därtill kan vara att notarius publicus är en fullt integrerad del av den offentliga förvaltningen eller att utövandet av notarius publicus-ämbetet inte har bestyrkande verkan i den mening som avses nedan. Skillnaderna i Europa har ökat under de senaste åren då nationalitetskravet har övergetts av några medlemsstater där det latinska notarius publicus-ämbetet finns kvar (Italien och Spanien).

4 Rådets direktiv av den 21 december 1988 (EGT L 19, 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192).

5 Dom av den 11 juli 1995 i mål C-266/94, kommissionen mot Spanien (REG 1995, s. I-1975), punkterna 17 och 18.

6 Se bland annat dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 36, och av den 5 juni 2003 i mål C-145/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-5581), punkt 17.

7 Bland några av de senast avkunnade domarna, se dom av den 12 september 2006 i mål C-194/06, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006, s. I-7995), punkt 61 och följande punkter, av den 3 oktober 2006 i mål C-452/04, Fidium Finanz (REG 2006, s. I-9521), punkt 46. Angående principen och dess roll vid överväganden avseende friheterna, se Tridimas, T., The General Principles of EU Law, andra upplagan, Ed. Oxford University Press, Oxford, 2006, s. 193 och följande sidor, samt Galetta, D.-U., Principio di proporzionalità e sindacato giurisdizionale nel diritto amministrativo, Giuffrè Editore, Milano, 1998, s. 103 och följande sidor.

8 Se, bland annat, dom av den 21 juni 1974 i mål 2/74, Reyners (REG 1974, s. 631; svensk specialutgåva, volym 2, s. 309), av den 5 december 1989 i mål C-3/88, kommissionen mot Italien (REG 1989, s. 4035; svensk specialutgåva, volym 10, s. 269), av den 29 oktober 1998 i mål C-114/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-6717), av den 9 mars 2000 i mål C-355/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-1221), av den 31 maj 2001 i mål C-283/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-4363), av den 13 december 2007 i mål C-465/05, kommissionen mot Italien (REG 2007, s. I-11091), och av den 22 oktober 2009 i mål C-438/08, kommissionen mot Portugal (REG 2009, s. I-10219).

9 I de olika språkversionerna av denna bestämmelse används för övrigt utan åtskillnad två uttryck som i teorin kan ha olika nyanser, nämligen auktoritet och offentlig makt. Det talas till exempel om auktoritet i den franska versionen (l’exercice de l’autorité publique), den engelska versionen (the exercise of official authority), den portugisiska versionen (exercício da autoridade pública), den rumänska versionen (exercitării autorităţii publice) och den maltesiska versionen (l-eżerċizzju ta' l-awtorità pubblika), medan uttrycket offentlig makt har valts i den spanska versionen (ejercicio del poder público), den tyska versionen (Ausübung öffentlicher Gewalt), den italienska versionen (esercizio dei pubblici poteri) och den svenska versionen (utövandet av offentlig makt).

10 Även om det är unionsrätten som har det sista ordet när det gäller tolkningen av detta begrepp, utgår EU-domstolen, i egenskap av högsta uttolkare av unionsrätten, vid fastställandet av en definition alltid från de olika nationella synsätten vad gäller det aktuella begreppet. Se bland annat Schlag M., Art. 45, EU-Kommentar (Schwarze J., Hrs.), 2. Aufl., Nomos, Baden-Baden, 2009.

11 Se bland annat, i en omfattande bibliografi, Passerin d’Entreves A., La dottrina dello Stato, Giappichelli, Torino, 1962.

12 Härvid har jag uppenbarligen inte beaktat det våld som en annan stat har monopol på, som existerar vid sidan av det förstnämnda våldsmonopolet på grundval av de områden för den suveräna makten som avgränsas enligt folkrätten.

13 Se, beträffande uppfattningen av rättsordningen som en rad tillämpningar som kan härledas tillbaka till en första positiv norm som är ett uttryck för den suveräna makten, bland annat Kelsen H., Reine Rechtslehre, andra upplagan, Deuticke, Wien, 1960.

14 Det är därför utredningen av huruvida en viss verksamhet är eller inte är en del av utövandet av offentlig makt inte kräver att en ansträngning görs för att hänföra den till ett av de tre maktcentrumen och/eller statliga funktionerna, det vill säga den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten, framför allt den sistnämnda, vilket har framgått av de motstående argumenten detta mål.

15 Merkl A., Die Lehre von der Rechtskraft, Deuticke, Leipzig, 1923.

16 Se domen i det ovannämnda målet Reyners.