Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 19 maj 2009

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 105, s. 1.

3 Avtal om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknat i Schengen den 14 juni 1985, EGT 2000, L 239, s. 13.

4 Undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, EGT 2000, L 239, s. 19.

5 EGT L 176, s. 17.

6 Rådets beslut av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (EUT L 323, s. 34).

7 EUT L 348, s. 98.

8 Se, i detta avseende och mer i detalj, dom av den 11 mars 1980 i mål 104/79, Foglia (REG 1980, s. 745; svensk specialutgåva, volym 5, s. 73), punkt 18 och följande punkter, av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-105), punkt 25 och följande punkter, av den 28 juni 2007 i mål C-467/05, Dell'Orto (REG 2007, s. I-5557), punkt 40 och, särskilt avseende tillämpligheten i tiden, punkt 47 och följande punkter, samt dom av den 16 december 2008 i mål C-210/06, Cartesio (REG 2008, s. I-9641), punkt 67 och följande punkter för vidare hänvisningar.

9 Se artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 2133/2004 av den 13 december 2004 om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av bestämmelserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken (EUT L 369, s. 5), vilken har infört artikel 6b i Schengenkonventionen.

10 Se dom av den 20 mars 1986 i mål 35/85, Tissier (REG 1986, s. 1207), punkt 9, och av den 10 januari 2006 i mål C-147/04, De Groot en Slot Allium och Bejo Zaden (REG 2006, s. I-245), punkt 68 med vidare hänvisningar.

11 Se artikel 20.1 i Schengenkonventionen och dom av den 3 oktober 2006 i mål C-241/05, Bot (REG 2006, s. I-9627). Undantaget från skyldigheten att inneha visering framgick av rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 851/2005 av den 2 juni 2005 (EUT L 141, s. 3). Detta undantag upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 1932/2006 av den 21 december 2006 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 405, s. 23).

12 Förutom artikel 11 i kodex om Schengengränserna ska särskilt artikel 7.3 c nämnas, vilken gäller kontroll huruvida utresande tredjelandsmedborgare har uppfyllt uppehållsvillkoren.

13 Se skäl 7 i förordning nr 2133/2004, citerad i fotnot 9.

14 Dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, van der Vecht (REG 1967, s. 462, 473), av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchereau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3, s. 459), punkterna 13 och 14, av den 14 juni 2007 i mål C-56/06, Euro Tex (REG 2007, s. I-4859), punkt 27, och av den 21 februari 2008 i mål C-426/05, Tele2 Telecommunication (REG 2008, s. I-685), punkt 25.

15 Dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), punkt 3, av den 7 juli 1988 i mål 55/87, Moksel Import und Export (REG 1988, s. 3845), punkt 49, av den 20 november 2001 i mål C-268/99, Jany m.fl. (REG 2001, s. I-8615), punkt 47, och av den 27 januari 2005 i mål C-188/03, Junk (REG 2005, s. I-885), punkt 33.

16 Se ovan punkt 27.

17 I den spanska språkversionen har artikel 6b.3 i Schengenkonventionen följande lydelse: De no ser refutada la presunción mencionada en el apartado 1, las autoridades competentes podrán expulsar al nacional del tercer Estado del territorio de los Estados miembros afectados.

18 En bestämmelse som motsvarar artikel 6b i Schengenkonventionen dyker upp för första gången i ett förslag till en kodex om Schengengränserna av den 23 mars 2005: Artikel 9bis i dess lydelse enligt rådets dokument 9630/05, http://register.consilium.europa.eu/pdf/es/05/st09/st09630.es05.pdf. Enligt tidigare versioner hade artikel 6b i Schengenkonventionen strukits helt. I de tillgängliga förarbetena nämns varken varför denna bestämmelse inledningsvis har strukits eller varför den senare har tagits över i kodex om Schengengränserna. Det beror antagligen på att artikel 6b i Schengenkonventionen först infördes under förfarandet för antagande av kodex om Schengengränserna och kommissionen i detta lagstiftningsarbete först hade föreslagit att presumtionen om ett överskridande av vistelsens längd skulle placeras i en annan del av Schengenkonventionen. Eftersom denna del inte omfattades av kodex om Schengengränserna så skulle det inte ha varit nödvändigt att ta hänsyn till presumtionsregeln vid densamma.

19 Artikel 2.4 i direktiv 2008/115.

20 Artikel 2.5 i direktiv 2008/115.

21 Förslag av den 6 november 2003 till rådets förordning om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken, KOM (2003) 664 slutlig, ej publicerat i EUT.

22 Rådets dokument 7858/04 av den 30 mars 2004, http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/04/st07/st07858.en04.pdf, s. 4, fotnot 10.

23 Denna tolkning säkerställer dessutom att artikel 11 i kodex om Schengengränserna inte omfattas av några onödiga specialregler jämfört med direktiv 2008/115. Tvärtom måste de krav som ställs i direktivet även i framtiden beaktas vid en avvisning som grundas på presumtionen att vistelsens längd har överskridits.

24 Se dom av den 11 februari 2003 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözütok och Brügge (REG 2003, s. I-1345), punkt 33, avseende ömsesidigt erkännande av brottmålsdomar som grundval för principen non bis in idem (icke två gånger för samma sak), av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 57, avseende slopande av kontrollen om det föreligger dubbel straffbarhet vid utlämning.