Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 17 december 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Se den franska kultur- och kommunikationsministerns uttalande i nationalförsamlingen den 16 mars 2006 (http://www.assemblee-nationale.fr/12/cri/2005–2006/20060175.asp).

3 Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886, särskilt ändrad i Bryssel den 26 juni 1948. Alla medlemsstater i Europeiska unionen är parter i konventionen.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272, s. 32). Även om begreppet droit de suite ofta används [på svenska], använder jag nedan, liksom i direktivet, begreppet följerätt.

5 Det är intressant att notera att Dalí själv var starkt påverkad av Aftonringningen och att han 1963 gav ut boken Le mythe tragique de l’Angélus de Millet, som innehåller en omfattande paranoisk-kritisk tolkning av denna målning.

6 [Denna fotnot avser det engelska språket och är irrelevant i den svenska versionen. Övers. anm.].

7 Se artikel 1.1 i rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, s. 9), numera ersatt av artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (kodifierad version) (EUT L 372, s. 12).

8 Lag av den 20 maj 1920 om uttag av en avgift till förmån för konstnärer vid offentlig försäljning av konstföremål (Loi du 20 mai 1920 frappant d’un droit au profit des artistes les ventes publiques d’objets d’art), upphävd och ersatt genom lag nr 57–298 av den 11 mars 1957 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (Loi no 57–298 du 11 mars 1957 sur la propriété littéraire et artistique).

9 Lag nr 2006–961 av den 1 augusti 2006 om upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (Loi no 2006–961 du 1er août 2006 relative au droit d’auteur et aux droits voisins dans la société de l’information).

10 Den här bestämmelsen har varit oförändrad sedan 1997, när den tillämpliga fristen förlängdes från 50 till 70 år. Begreppet rättighetshavare är här en översättning av det franska ayants cause, som får antas ha en annan innebörd än ayants droit, som är det begrepp som i direktivet används för rättsinnehavare, även om de två begreppen i franska ofta används omväxlande.

11 Enligt artikel 724 i civillagen tillfaller kvarlåtenskapen staten, om det inte finns några arvingar eller testamentstagare.

12 Lag 22/1987 av den 11 november 1987 om immateriella rättigheter (Ley 22/1987, de 11 de noviembre, de Propiedad Intelectual), artikel 24, omarbetad genom kungligt lagstiftningsdekret 1/1996 av den 12 april 1996 om godkännande av den reviderade texten till lagen om immateriella rättigheter, genom vilken de gällande rättsliga bestämmelserna på detta område regleras, preciseras och harmoniseras (Real Decreto Legislativo 1/1996, de 12 de abril, por el que se apruebe el texto refundido de la Ley de Propiedad Intelectual, regularizando, aclarando y armonizando las disposiciones legales vigentes sobre la materia).

13 Lag 3/2008 av den 23 december 2008 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (Ley 3/2008, de 23 de diciembre, relativa al derecho de participación en beneficio del autor de una obra de arte original), artiklarna 2.1 och 6.

14 Gala var det namn under vilket hans fru, Elena Dmitrievna Diakonova, var allmänt känd. Hon dog 1982.

15 Se http://www.salvador-dali.org/fundacio/es_historia.html.

16 Se, senast, dom av den 16 juli 2009 i mål C-12/08, Mono Car Styling (REG 2009, s. I-6653), punkt 59.

17 Den välkända rättspraxis, som jag här sammanfattat, började med dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), och av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och van Veen (REG 1995, s. I-4705), och har senast behandlats i dom av den 7 juni 2007 i de förenade målen C-222/05–C-225/05, Van der Weerd m.fl. (REG 2007, s. I-4233), punkterna 28–42. Se även generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i det sistnämnda målet, punkterna 13–41.

18 Se, senast, domen i det ovannämnda målet Mono Car Styling (ovan fotnot 16), punkt 60 och följande punkter.

19 Se domen i det ovannämnda målet Mono Car Styling (ovan fotnot 16), punkt 61 och där angiven rättspraxis.

20 Se dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), särskilt punkterna 43–45, och av den 4 juli 2007 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkterna 114 och 115.

21 Se domen i det ovannämnda målet Adeneler (ovan fotnot 20), punkt 123, och dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-261/07 och C-299/07, VTB-VAB och Galatea (REG 2009, s. I-2949), punkt 39.

22 Se, senast, dom av den 27 oktober 2009 i mål C-115/08, ČEZ (REG 2009, s. I-10265), punkt 140.

23 Se, senast, dom av den 1 oktober 2009 i mål C-505/07, Compañía Española de Comercialización de Aceite m.fl. (REG 2009, s. I-8963), punkt 26.

24 Haagkonferensen för internationell privaträtt har utarbetat en konvention om tillämplig lag för arv vid dödsfall, som ingicks den 1 augusti 1989. Av Europeiska unionens medlemsstater är det dock endast Luxemburg och Nederländerna som har undertecknat den, och endast Nederländerna har ratificerat den. En månad före förhandlingen i förevarande mål offentliggjorde kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, (KOM(2009) 154 slutlig, av den 14 oktober 2009), men som det nog är onödigt att påpeka är förslaget fortfarande långt från att utgöra lagstiftning. Artikel 3 och följande artiklar i Haagkonventionen samt artikel 16 och följande artiklar i kommissionens förslag skulle, om de var tillämpliga, innebära att arvet efter Salvador Dalí reglerades av spansk lag.

25 Se särskilt rådets motivering av den 5 juni 2000 inför dess gemensamma ståndpunkt av den 22 maj 2000 (7484/00 ADD 1), punkt 23, och kommissionens yttrande av den 24 januari 2001 om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt (KOM(2001) 47 slutlig), punkt 3.1.2 b.

26 Se parlamentets betänkande från första behandlingen av den 3 februari 1997 (dokument A4-0030/97), motivering, punkt IV A 2, och betänkandet från andra behandlingen av den 29 november 2000 (dokument A5-0370/2000), motivering, avsnitt III, åttonde stycket.

27 Nu artikel 114 FEUF.

28 Nu artikel 67 FEUF.

29 Skäl 13.

30 Se ovan punkt 8.

31 Man kan till exempel undra varför en sådan regel ska tillämpas endast på följerätten och inte på låt oss säga upphovsrätten till litterära verk (svaret är möjligen kopplat till den omständigheten att följerätten till skillnad från upphovsrätten är icke överlåtbar och oförytterlig). Diskussionen kunde ha blivit mycket livlig i förevarande mål om Salvador Dalí inte hade haft några arvingar i sjätte led eller närmare, varvid följerätten hade tillfallit den franska staten, trots att det var Dalís uttryckliga avsikt att den skulle gå till den spanska staten.