Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 27 januari 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

3 T-165/06, REG 2009, s. II-1375.

4 Protokoll (nr 3) om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT C 115, 2008, s. 210).

5 Förstainstansrättens dom av den 13 september 2006 i mål T-191/04, MIP Metro mot harmoniseringsbyrån - Tesco Stores (METRO) (REG 2006, s. II-2855), punkt 36, enligt vilken överklagandenämnden inte får fatta ett beslut som inte är lagenligt vid den tidpunkt då de avgör ärendet mot bakgrund av bevisning som åberopats av parterna under förfarandet.

6 Nu artikel 65 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, s. 1).

7 Förstainstansrättens dom av den 12 december 2002 i mål T-247/01, eCopy mot harmoniseringsbyrån (ECOPY) (REG 2002, s. II-5301), punkt 46, enligt vilken såväl undanröjande som ändring av ett avgörande från överklagandenämnden förutsätter att avgörandet är rättsstridigt i materiellt eller formellt hänseende. Enligt fast rättspraxis skall rättsaktens lagenlighet vidare bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs[.]

8 Den överklagade domen, punkt 40.

9 Nu artikel 51 i förordning nr 207/2009.

10 Nu artikel 53 i förordning nr 207/2009.

11 Nu artikel 65 i förordning nr 207/2009.

12 Se, för ett liknande resonemang, de andra språkversionerna på harmoniseringsbyråns officiella språk, alltså den franska versionen (violation du traité, du présent règlement ou de toute règle de droit relative à leur application), den italienska versionen (violazione del trattato, del presente regolamento o di qualsiasi regola di diritto relativa alla loro applicazione), den spanska versionen (violación de Tratado, del presente Reglamento o de cualquier norma jurídica relativa a su aplicación), den engelska versionen (infringement of the Treaty, of this Regulation or of any rule of law relating to their application) och den tyska versionen (Verletzung des Vertrages, dieser Verordnung oder einer bei ihrer Durchführung anzuwendenden Rechtsnorm).

13 EGT L 303, s. 1

14 Den överklagade domen, punkterna 6–8.

15 Den överklagade domen, punkt 10.

16 Se, för ett liknande resonemang, de andra språkversionerna på harmoniseringsbyråns officiella språk, alltså den franska versionen av genomförandeförordningen (des éléments démontrant que le demandeur est titulaire de l’un des droits antérieurs énoncés à l’article 52 paragraphe 2 du règlement ou qu’il est habilité, en vertu de la législation nationale applicable, à faire valoir ce droit), den italienska versionen (indicazioni da cui risulti che il richiedente è titolare di uno dei diritti anteriori di cui all’articolo 52, paragrafo 2 del regolamento oppure che, a norma della legislazione nazionale applicabile, è legittimato a far valere tale diritto), den spanska versionen (los datos que acrediten que el solicitante es el titular de un derecho anterior a que se refiere el apartado 2 del artículo 52 del Reglamento o que, en virtud de la legislación nacional vigente, está legitimado para reivindicar tal derecho), den engelska versionen (particulars showing that the applicant is the proprietor of an earlier right as referred to in Article 52 (2) of the Regulation or that he is entitled under the national law applicable to lay claim to that right) och den tyska versionen (Angaben, die beweisen, dass der Antragsteller Inhaber eines in Artikel 52 Absatz 2 der Verordnung genannten älteren Rechts ist oder dass er nach einschlägigem nationalen Recht berechtigt ist, dieses Recht geltend zu machen) (min kursivering).

17 Decreto Legislativo av den 10 februari 2005, nr 30 (offentliggjort i Gazzetta Ufficiale nr 52 av den 4 mars 2005 – Supplemento Ordinario nr 28).

18 Se punkt 42 i den överklagade domen. Den version av bestämmelsen som återges där ändrades nyligen genom Decreto Legislativo av den 13 augusti 2010, nr 131, som började gälla den 2 september 2010, och enligt detta krävs nu tillstånd inte bara för registrering, utan också för användning som varumärke (registrati o usati come marchio). Av de skäl som anges i punkt 10 i detta förslag till avgörande ska dock inte de senaste ändringarna beaktas i förevarande mål.

19 Det rör sig här om vissa anhöriga som efter vederbörandes död kan ge sådant samtycke.

20 Domstolens dom av den 30 mars 2006 i mål C-259/04, Emanuel (REG 2006, s. I-3089), punkt 53.

21 Den överklagade domen, punkterna 31–37.

22 Den överklagade domen, punkterna 43–63.

23 Den överklagade domen, punkt 67.

24 Beslut fattat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 14 april 2005 (R 635/2003-2), punkt 21.

25 Beslut fattat av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 6 juli 2005 (R 869/2004-1), punkt 43.

26 Beslut fattat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 7 augusti 2002 (R 607/2001-2), punkt 43.

27 Klaganden har åberopat förstainstansrättens dom av den 1 mars 2005 i mål T-185/03, Fusco mot harmoniseringsbyrån - Fusco International (ENZO FUSCO) (REG 2005, s. II-715).

28 Min kursivering.

29 Klaganden har åberopat rättspraxis beträffande förhållandet mellan unionsrätten och internationella överenskommelser som inte är relevant i det aktuella fallet, till exempel domstolens dom av den 16 juli 2009 i de förenade målen C-202/08 P och C-208/08 P, American Clothing Associates mot harmoniseringsbyrån (REG 2009, s. I-6933), och av den 4 maj 2010 i mål C-533/08, TNT Express Nederland (REU 2010, s. I-0000).

30 Min kursivering.

31 Detta gäller för äldre rättigheter enligt artikel 52.1 c i förordning nr 40/94, se förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i de förenade målen T-114/07 och T-115/07, Last Minute Network mot harmoniseringsbyrån - Last Minute Tour (LAST MINUTE TOUR) (REG 2009, s. II-1919), punkt 47, och av den 12 juni 2007 i de förenade målen T-53/04?T-56/04, T-58/04 och T-59/04, Budějovický Budvar mot harmoniseringsbyrån ? Anheuser-Busch (BUDWEISER) (REG 2007, s. II-57*), punkt 74.

32 Se fotnot 31. Harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnds avgörande av den 25 oktober 2004 (R 790/2001-4, punkt 17) är anmärkningsvärt tydligt. I detta anges följande: … It is for the applicant for a declaration of invalidity to furnish proof … especially as to the national law referred to by the provision which, because the Office is a Community body, amounts to a factual element ….

33 Min kursivering.

34 Harmoniseringsbyrån har, beträffande detta, förklarat följande i samband med liknande förfaranden om överklagande: The Office is not in a position to determine with sufficient accuracy on [its] own motion what the law relating to Article 8 (4) rights is in all the Member States. … Thus, as regards questions of law, i.e. the rules and norms of the respective national law applicable to the specific case, the Office will generally require the opponent to provide the necessary elements for the Office to take a decision. It is only when such elements have already been previously established by the Office … that such proof will not be necessary. … (enligt harmoniseringsbyråns handbok om varumärkespraxis som finns tillgänglig på Internet på http://oami.europa.eu/ows/rw/pages/CTM/legalReferences/guidelines/OHIMManual.en.do (punkt 5.4 under rubriken Non-registered rights, version: 16 september 2009)).

35 Se Rodriguez Iglesias, G.C., Le droit interne devant le juge international et communautaire, Du droit international au droit de l’intégration, Liber amicorum Pierre Pescatore, Nomos, Baden-Baden 1987, s. 583 och 597, särskilt fotnot 43.

36 Se rättspraxis som anförts i fotnot 31 ovan. Även domen av den 30 juni 2009 i mål T-435/05, Danjaq mot harmoniseringsbyrån – Mission Productions (Dr. No) (REG 2009, s. II-2097), punkt 43, avser bedömning av handlingar som har åberopats som bevismedel. I domen av den 20 april 2005 i mål T-318/03, Atomic Austria mot harmoniseringsbyrån – Fabricas Agrupadas de Muñecas de Onil (ATOMIC BLITZ) (REG 2005, s. II-1319), punkterna 33–38, tycks förstainstansrätten ha gått längre och framfört följande ståndpunkt i förfarandet om överklagande: det åligger visserligen harmoniseringsbyrån att bedöma den bevisning som parterna förebringat, men den ska på eget initiativ inhämta upplysningar om den nationella rätten i den berörda medlemsstaten på det sätt som förefaller lämpligt [till exempel genom att uppmana parterna att inkomma med upplysningar]. Denna strategi är inte förenlig med ordalydelsen i regel 37 i genomförandeförordningen, eftersom principen om utredning på eget initiativ är begränsad i enlighet med fördelningen av bevisbördan. Annars skulle den vara verkningslös.

37 Se artikel 63.1 i förordning nr 40/94 och artikel 135.4 i tribunalens rättegångsregler.

38 Chanteloup, H., La prise en considération du droit national par le juge communautaire, Revue critique de droit international privé 2007, s. 539, talar inledningsvis i målande ordalag om att den nationella rätten i detta sammanhang har avklätts sin normativa karaktär och bär de faktiska omständigheternas dräkt. På s. 559 framhåller hon mera lakoniskt: Le droit national pris en considération est un fait[.]

39 Så uttryckligen (och alltför långtgående i hänvisningen till medlemsstaternas påstått samstämmiga internationella privaträtt) harmoniseringsbyråns handbok om varumärkespraxis (ovan fotnot 32), enligt vilken medlemsstaternas rätt [ska behandlas] som issue of fact, subject to proof by the party alleging such right.

40 Se den en gång vägledande, i dag delvis föråldrade, domen av den 25 maj 1948 i målet Latour, som meddelades av den franska Cour de Cassation, tryckt och kommenterad hos Ancel, B. och Lequette, Y., Les grands arrêts de la jurisprudence française de droit international privé, Paris Dalloz, femte upplagan, 2006, s. 165 och 171. Enligt denna har den part som gör ett krav gällande vid en domstol bevisbördan för den lagstiftning i en annan stat som gäller för kravet. Även enligt senare fransk rättspraxis, Amerford och Itraco, tryckt och kommenterad hos Ancel, B., och Lequette, Y., ovan anfört arbete, s. 718 och s. 723 och följande sidor, åligger det i första hand, om än inte uteslutande, parterna att undersöka loi étrangère, och den kontroll som Cour de Cassation gör av denna tycks huvudsakligen vara begränsad till förvanskning av innehållet i den utländska rätten (dénaturation) och uppenbara fel (erreur manifeste de compréhension). Detta förfarande är emellertid inte allmänt tillämpligt internationellt. Enligt tysk rätt åligger det till exempel domaren att på eget initiativ undersöka och tillämpa den utländska rätt som är tillämplig enligt den tyska internationella privaträtten, och detta vad gäller hela innehållet i lagar och rättspraxis. I processrättsligt avseende behandlas följaktligen utländsk rätt inte som faktiska omständigheter, trots att den kan vara föremål för bevisupptagning (293 § i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, nedan kallad ZPO). Huruvida den enligt 545 § ZPO i dess nya lydelse också har blivit reversibel är fortfarande omtvistat i doktrinen (se, vad gäller tvisten, Schack, H., Internationales Zivilverfahrensrecht, femte upplagan, Verlag C.H. Beck, München 2010, punkterna 723–727).

41 Se Santulli, C., Le statut international de l’ordre juridique étatique, Editions A. Pedone, Paris 2001, s. 271–277. Där citeras i fotnoterna 561 och 562 ett särskilt anmärkningsvärt beslut som meddelades av Internationella domstolen i Haag den 12 juli 1929 (Affaire relative au paiement, en or, des emprunts fédéraux brésiliens émis en France, rättsfallssamling C.P.J.I., serie A, nr 20/21, s. 93–126, särskilt s. 124). Se dessutom Rivier, R., La preuve devant les juridictions interétatiques à vocation universelle (CIJ et TIDM) i Ruiz Fabri, H., och Sorel, J.-M., La preuve devant les juridictions internationales, Editions A. Pedone, Paris 2007, s. 49–51.

42 Chanteloup (ovan fotnot 38) nämner på s. 559 det beslut som meddelades av Internationella domstolen i Haag den 7 juni 1932 (Affaire relative à certains intérêts allemands en Haute Silésie, rättsfallssamling C.P.J.I., serie A, nr 7, s. 19), i vilket klargörs att de nationella lagstiftningarna ur folkrättens och Haagdomstolens synvinkel är enbart faktiska omständigheter som uttryck för staternas vilja och verksamhet.

43 Eisenführ, G., och Schennen, D., Gemeinschaftsmarkenverordnung, tredje upplagan, Carl Heymanns Verlag, Köln 2010, artikel 65 punkt 1.

44 Min kursivering.

45 Se, beträffande invändningsförfarande, artikel 8.4 i förordning nr 40/94.

46 Se ovan fotnot 12.

47 Min kursivering.

48 En jämförelse av de andra språkversionerna i fotnot 12 ovan ger samma resultat.

49 Eisenführ och Schennen (ovan fotnot 43), artikel 65 punkt 16, påpekar att frågan om rättslig kontroll av tillämpningen av de nationella bestämmelser eller rent av oskrivna rättsprinciper som ligger till grund ännu aldrig har behandlats.

50 Punkterna 43–63 i domen.

51 Se, beträffande förstainstansrättens begränsning till tvisteföremålet vid överklagandenämnden, vilken bör beaktas i detta avseende, punkt 54 i detta förslag till avgörande.

52 Se förklaring ovan i punkt 42 och följande punkter.

53 Till grund för detta ligger domstolens dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, och av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 49. Se, för närmare detaljer, punkterna 80–83 i detta förslag till avgörande.

54 Domstolens dom av den 30 juni 2005 i mål C-286/04 P, Eurocermex mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-5797), punkt 43.

55 Den ovannämnda domen i målet kommissionen mot Brazzelli Lualdi (ovan fotnot 53).

56 Domstolens dom av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 37.

57 Domstolens dom av den 6 april 2006 i mål C-551/03 P, General Motors mot kommissionen (REG 2006, s. I-3173), punkt 54. Se, beträffande denna problematik, Wägenbaur, B., EuGH VerfO, Satzung und Verfahrensordnungen EuGH/EuG, Verlag C.H. Beck, München 2008, och artikel 58 i domstolens stadga, punkterna 8–12.

58 Se artikel 135.4 i tribunalens rättegångsregler.

59 Förstainstansrättens dom av den 29 april 2004 i mål T-399/02, Eurocermex mot harmoniseringsbyrån (en flaskas form) (REG 2004, s. II-1391), punkt 52, och domstolens dom av den 18 juli 2006 i mål C-214/05 P, Rossi mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s. I-7057), punkterna 50–53.

60 Artikel 63.2 i förordning nr 40/94.

61 Se ovan fotnot 59.

62 Domstolens dom av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar (UK) mot kommissionen (REG 2008, s. I-9761), punkt 76.

63 Domstolens dom av den 20 maj 2010 i mål C-583/08 P, Gogos mot kommissionen (REU 2010, s. I-0000), punkt 30.

64 EGT L 28, s. 11.

65 Dom av den 8 juli 1999 i mål T-163/98, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (BABY-DRY) (REG 1999, s. II-2383), punkt 53.

66 Artikel 116 i domstolens rättegångsregler.

67 Artikel 113 i domstolens rättegångsregler.