Domstolens dom (femte avdelningen) den 7 oktober 2010

I mål C-382/09, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Augstākās Tiesas Senāts (Lettland) genom beslut av den 8 september 2009, som inkom till domstolen den 28 september 2009, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden E. Levits samt domarna A. Borg Barthet (referent) och J.-J. Kasel, generaladvokat: N. Jääskinen, justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Stils Met SIA, genom V. Meļkovs, Valsts ieņēmumu dienests, genom N. Jezdakova, i egenskap av ombud, Lettlands regering, genom K. Drēviņa och K. Krasovska, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A. Sauka och L. Bouyon, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionslagstiftningen

Tullagstiftningen

Lagstiftningen om antidumpningsåtgärder

Den nationella lagstiftningen

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels den integrerade tulltaxan för Europeiska gemenskaperna (nedan kallad TARIC), som inrättades genom artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), dels rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Stils Met SIA (nedan kallat Stils Met), ett bolag bildat enligt lettisk rätt, och Valsts ieņēmumu dienests (statlig skattemyndighet, nedan kallad Dienests) angående import, mellan maj 2004 och september 2005, av kablar av stål avsända från Ukraina.

3. Artikel 1 i förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 254/2000 av den 31 januari 2000 (EGT L 28, s. 16) (nedan kallad förordning nr 2658/87), har följande lydelse:

4. Artikel 2 i förordning nr 2658/87 har följande lydelse:

5. I artikel 3.1 och 3.2 i nämnda förordning föreskrivs följande:

6. I artikel 6 i samma förordning föreskrivs att TARIC upprättas, uppdateras, förvaltas och sprids av kommissionen.

7. Del 1 i Kombinerade nomenklaturen, som utgör bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1789/2003 av den 11 september 2003 (EUT L 281, s. 1) (nedan kallad KN), innehåller ett antal inledande bestämmelser. Avsnitt I i denna del, vilket rör allmänna bestämmelser, innehåller en avdelning A som har rubriken Allmänna bestämmelser för tolkning av [KN]. I denna avdelning föreskrivs följande:

8. Del 2 i KN innehåller en avdelning XV, med rubriken Oädla metaller och varor av oädel metall, som i sin tur innehåller bland annat kapitel 73, med rubriken Varor av järn eller stål.

9. KN-nummer 7312 är uppdelat i undernummer på följande sätt:

10. I anmärkning 1 till kapitel 72 i KN föreskrivs följande:

11. Vad gäller underrubrikerna 73121082, 73121084 och 73121086 i KN, innehöll TARIC åren 2004 och 2005 följande underrubriker:

12. Den kombinerade nomenklatur som utgör bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 (EUT L 327, s. 1), är identisk med KN med avseende på samtliga bestämmelser nämnda i punkterna 7–11 ovan.

13. Vid tiden för de faktiska omständigheterna i det nationella målet fanns bestämmelserna om Europeiska unionens tillämpning av antidumpningsåtgärder i förordning nr 384/96.

14. Artikel 14.1 i nämnda förordning hade följande lydelse:

15. I artikel 1.1 och 1.3 i rådets förordning (EG) nr 1796/1999 av den 12 augusti 1999 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Republiken Indien, Folkrepubliken Kina, Mexikos förenta stater, Republiken Polen, Republiken Sydafrika, Ukraina och Republiken Ungern och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av linor och kablar av stål med ursprung i Republiken Korea (EGT L 217, s. 1) föreskrivs följande:

16. Vid tiden för omständigheterna i målet hade artikel 32.1 och 32.2 i den lettiska lagen om skatter och avgifter (likums Par nodokļiem un nodevām, Latvijas Vēstnesis, 1995, nr 26), med rubriken Ansvar i fall av minskning av skatteunderlaget, följande lydelse:

17. Mellan maj 2004 och september 2005 importerade Stils Met kablar av stål från Ukraina i syfte att låta dem övergå till fri omsättning i Lettland. Varorna deklarerades i enlighet med TARIC-underrubrikerna 7312108290, 7312108490 respektive 7312108690.

18. Vid en kontroll ansåg Dienests att de aktuella varorna var av stål, så att de med hänsyn till tvärsnittets storlek och ursprung skulle klassificeras enligt TARIC-underrubrikerna 7312108219, 7312108419 och 7312108619.

19. Till följd härav fastställde Dienests genom beslut av den 20 juni 2006 att Stils Met till statskassan skulle betala in ett belopp om 485286,58 LVL (cirka 697356 EUR), motsvarande antidumpningstullar om 205629,87 LVL, mervärdesskatt på 37013,42 LVL och böter till ett belopp motsvarande de utestående fordringarna, närmare bestämt 242643,29 LVL.

20. Stils Met överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas. Bolaget gjorde särskilt gällande att det, vid varudeklareringen, hade lämnat in intyg som utfärdats av tillverkarens laboratorium. I intygen informerade laboratoriet deklaranten och tullmyndigheten om varornas kemiska sammansättning – bland annat angavs omständigheter som innebar att varorna skulle betecknas som annat legerat stål, i den mening som avses i anmärkning 1 f till kapitel 72 i KN.

21. Stils Met hävdade också att Dienests, även om det skulle visa sig att denna myndighet klassificerade varorna korrekt, inte hade rätt att ålägga bolaget böter med tillämpning av den nationella lagstiftningen.

22. Administratīvā rajona tiesa (distriktsdomstol för förvaltningsmål) biföll överklagandet och upphävde Dienests beslut genom dom av den 4 oktober 2007. Den ansåg, efter att ha kontrollerat uppgifterna angående varornas kemiska sammansättning, att Dienests inte hade tillräcklig grund för att fastställa att varorna skulle anses vara av stål i den mening som avses i anmärkning 1 d i kapitel 72 i KN.

23. Dienests överklagade domen till Administratīvā apgabaltiesa (regional förvaltningsdomstol), som ändrade den överklagade domen. Denna domstol fann nämligen med hänsyn till den underuppdelning som gjorts i KN mellan varor av rostfritt stål å ena sidan och andra varor av järn eller stål å andra sidan, att kategorin stål i de TARIC-underrubriker som härrör från KN-undernumren 73121082, 73121084 och 73121086, omfattar alla stålvaror utom sådana i rostfritt stål, oavsett stålvarornas kemiska sammansättning, medan kategorin andra omfattar varor som inte är av stål, det vill säga varor av järn.

24. Stils Met överklagade domen till Augstākās Tiesas Senāts (Lettlands högsta domstol).

25. Stils Met gjorde därvid gällande att det ska fastställas, med tillämpning av anmärkning 1 till kapitel 72 i KN, till vilken kategori – d) stål, e) rostfritt stål eller f) annat legerat stål – de i målet aktuella varorna hör. Om uppgifterna om varornas kemiska sammansättning inte räcker för att fastställa att de består av annat legerat stål, ska de klassificeras enligt de berörda TARIC-underrubriker som omfattar varor av stål, närmare bestämt dem som har en kod som slutar med 11, i enlighet med vad Dienests gjorde. Om uppgifterna däremot är tillräckliga för att fastställa att de består av annat legerat stål, ska de klassificeras i enlighet med de berörda TARIC-underrubriker som omfattar andra varor än varor av stål, närmare bestämt dem som har en kod som slutar med 90.

26. Stils Met hävdade dessutom att antidumpningstullarna inte ska betraktas som en skatt eller avgift i den mening som avses i lagen om skatter och avgifter, vilket innebär att de böter som föreskrivs i den lagen inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen.

27. Med hänsyn till att utgången av målet vid Augstākās Tiesas Senāts beror på tolkningen av tillämplig gemenskapslagstiftning, beslutade nämnda domstol att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

28. Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida TARIC ska tolkas så, att kablar av annat stål än rostfritt stål, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm och som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, under åren 2004 och 2005 borde ha klassificerats i enlighet med antingen TARIC-underrubrikerna 7312108219, 7312108419 och 7312108619 eller TARIC-underrubrikerna 7312108290, 7312108490 och 7312108690.

29. Inledningsvis erinrar domstolen om att det framgår av fast rättspraxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN och anmärkningar till avdelningar eller kapitel (se, bland annat, dom av den 18 juni 2009 i mål C-173/08, Kloosterboer Sevices, REG 2009, s. I-5347, punkt 24).

30. I målet är det utrett att de aktuella varorna omfattas av underrubrikerna 73121082, 73121084 respektive 73121086 i KN beroende på tvärmått. Enligt ordalydelsen omfattar underrubrikerna i fråga kablar i järn eller annat stål än rostfritt stål, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm. I TARIC underuppdelas de i varor av stål (underrubrikerna 7312108211, 7312108411 eller 7312108611 i TARIC) och andra (underrubrikerna 7312108290, 7312108490 eller 7312108690 i TARIC).

31. Stils Met har gjort gällande att det med tillämpning av anmärkning 1 till kapitel 72 i KN ska fastställas huruvida de kablar av stål som är aktuella i det nationella målet, ska anses ingå i kategorin stål, rostfritt stål eller annat legerat stål. Om uppgifterna om de aktuella varornas kemiska sammansättning är tillräckliga för att fastställa att de består av annat legerat stål ska varorna enligt Stils Met sålunda klassificeras enligt underrubrikerna 7312108290, 7312108490 eller 7312108690 i TARIC, beroende på det största tvärmåttet.

32. Dienests, den lettiska regeringen och kommissionen har däremot gjort gällande att kablar av annat legerat stål, såsom de som är aktuella i det nationella målet, ska klassificeras enligt underrubrikerna 7312108219, 7312108419 eller 7312108619 i TARIC. Även om varorna av rostfritt stål klassificeras i en särskild KN-kod, är underrubrikerna 7312108219, 7312108419 och 7312108619 i TARIC tillämpliga oberoende av vilken typ av stål det är fråga om, så att de omfattar såväl legerat som icke legerat stål. Med hänsyn till beskrivningen och placeringen av underrubriken 7312 ska däremot varor av järn, det vill säga sådana som inte är gjorda av stål, klassificeras enligt underrubrikerna 7312108290, 7312108490 och 7312108690.

33. Domstolen erinrar härvid om att KN-nummer 7312 enligt lydelsen omfattar tvinnad tråd, linor, kablar, flätade band, sling o.d., av järn eller stål, utan elektrisk isolering. Undernummer 73121030 i KN omfattar tvinnad tråd, linor och kablar av rostfritt stål, och följande undernummer omfattar andra tvinnade trådar, linor och kablar. Härav följer att tvinnad tråd, linor och kablar av rostfritt stål omfattas av undernummer 73121030 i KN, medan tvinnad tråd, linor och kablar av järn eller annat stål än rostfritt stål omfattas av efterföljande undernummer.

34. Undernumren 73121082, 73121084 och 73121086 omfattar sålunda kablar och linor av järn eller annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm.

35. Härav följer att TARIC-koderna 7312108211, 7312108411 och 7312108611 omfattar kablar och linor av annat stål än rostfritt stål. Dessutom framgår det av strukturen och lydelsen av de relevanta TARIC-underrubrikerna att tillämpligheten av TARIC-koderna 7312108211 (avsända från Republiken Moldavien), 7312108212 (avsända från Marocko) och 7312108219 (andra) beror på det geografiska ursprunget för kablar och linor av annat stål än rostfritt stål. Detsamma gäller för de TARIC-koder som är tillämpliga på kablar och linor som avses i underrubrikerna 73121084 och 73121086 i KN. Följaktligen omfattar TARIC-koderna 7312108219, 7312108419 och 7312 10 86 19 kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm som är avsända från andra länder än Moldavien och Marocko.

36. Det följer även av TARIC:s struktur att TARIC-koderna 7312108290, 7312108490 och 7312108690 omfattar kablar och linor, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm som består av annat än stål, det vill säga järn.

37. Domstolen erinrar också om att det framgår av fast rättspraxis att såväl de anmärkningar som föregår kapitlen i Gemensamma tulltaxan som Tullsamarbetsrådets förklarande anmärkningar till nomenklaturen utgör viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av Gemensamma tulltaxan och utgör i denna egenskap giltiga tolkningsunderlag för tulltaxan (se, bland annat, dom av den 20 november 1997 i mål C-338/95, Wiener SI, REG 1997, s. I-6495, punkt 11, och av den 7 februari 2002 i mål C-276/00, Turbon International, REG 2002, s. I-1389, punkt 22).

38. I anmärkning 1 till kapitel 72 i KN anges vad som avses med stål, rostfritt stål och annat legerat stål. Det framgår av denna anmärknings lydelse att definitionerna gäller för hela KN och alltså även för kapitel 73 i denna. I led d i anmärkningen anges en allmän definition av stål. Rostfritt stål, som definieras i led e, och annat legerat stål, som definieras i led f, utgör särskilda kategorier av stål och ska således anses ingå i den allmänna kategorin stål.

39. Med hänsyn till dessa definitioner vid klassificeringen av sådana kablar av stål som avses i det nationella målet ska kablar och linor av rostfritt stål, i den mening som avses i led e i anmärkning 1 till kapitel 72 i KN klassificeras enligt undernummer 73121030 i KN. Mot bakgrund av att det i KN-nummer 7312 inte görs någon skillnad mellan kablar och linor av stål och kablar och linor av annat legerat stål, i den mening som avses i led f i ovannämnda anmärkning, ska kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, avsända från andra länder än Moldavien eller Marocko, däremot anses omfattas av underrubrikerna 7312108219, 7312108419 eller 7312108619 i TARIC beroende på tvärmått.

40. Av det anförda följer att den första tolkningsfrågan ska besvaras på följande sätt. TARIC, i den lydelse som var tillämplig under åren 2004 och 2005, ska tolkas så, att kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm, som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, omfattas av TARIC-koderna 7312108219, 7312108419 eller 7312108619, beroende på tvärmått.

41. Den nationella domstolen har ställt den andra tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 14.1 i förordning nr 384/96 utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas ett bötesbelopp uppgående till samma belopp som det totala beloppet av de antidumpningstullar som vid korrekt tullklassificering är tillämpliga på de aktuella varorna.

42. Domstolen erinrar inledningsvis om att det i artikel 14.1 i förordning nr 384/96 föreskrivs att antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Med avseende på det nu aktuella målet innehåller förordning nr 1796/1999 inte några föreskrifter om sanktionsåtgärder vid eventuella överträdelser av dess bestämmelser.

43. Enligt artikel 1.3 i sistnämnda förordning ska de gällande bestämmelserna om tull tillämpas om inget annat anges. I dessa bestämmelser föreskrivs emellertid inte heller några sanktionsåtgärder vid felaktig tullklassificering av varor som importeras till unionens tullområde.

44. Härvid ska det erinras om att det framgår av fast rättspraxis att när det i unionslagstiftning inte uttryckligen föreskrivs någon sanktion för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella bestämmelser, är medlemsstaterna enligt artikel 10 EG skyldiga att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan. För detta ändamål ska medlemsstaterna, som dock har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller valet av nämnda åtgärder, se till att överträdelser av unionsrätten beivras enligt regler motsvarande de materiella regler och handläggningsregler som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad. Sanktionerna ska dock under alla omständigheter vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande (se dom av den 26 oktober 1995 i mål C-36/94, Siesse, REG 1995, s. I-3573, punkt 20, och av den 16 oktober 2003, i mål C-91/02, Hannl-Hofstetter, REG 2003, s. I-12077, punkt 17).

45. Av det anförda följer att medlemsstaterna har rätt att välja de åtgärder som de anser lämpliga att vidta vid överträdelse av förordning nr 1796/1999. Vid utövande av sina befogenheter är de dock skyldiga att iaktta unionsrätten och dess allmänna rättsprinciper, följaktligen även proportionalitetsprincipen (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Siesse, punkt 21, dom av den 7 december 2000 i mål C-213/99, De Andrade, REG 2000, s. I-11083, punkt 20, och domen i det ovannämnda målet Hannl-Hofstetter, punkt 18).

46. Principen att föreskriva sådana böter som i det nu aktuella fallet, vars syfte är att säkerställa att de skattskyldiga iakttar sina skyldigheter i samband med skattedeklarationen, strider inte i sig mot unionsrätten. En bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet gör det i själva verket möjligt att se till att näringsidkarna lämnar in skattedeklarationer till de behöriga nationella myndigheterna som överensstämmer med den tillämpliga lagstiftningen, inbegripet unionens tullagstiftning och de antidumpningsåtgärder som har införts genom unionslagstiftningen. I avsaknad av en sådan bestämmelse skulle felaktigheter vid klassificeringen av varor för vilka antidumpningstullar gäller inte innebära några konsekvenser för berörda näringsidkare.

47. Bötesbeloppet ska i enlighet med den praxis som angetts ovan i punkt 44 fastställas enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad. Även om detta a priori verkar vara fallet med en sådan nationell bestämmelse som i det nationella målet, med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse, ankommer det dock på den nationella domstolen att bedöma huruvida de aktuella böterna verkligen överensstämmer med nämnda principer.

48. Med hänsyn till det ovan anförda ska den andra tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 14.1 i förordning nr 384/96 ska tolkas på så sätt att den inte är till hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas böter uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp, dock under förutsättning att böterna fastställs enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad, och som innebär att sanktionen blir effektiv, står i rimlig proportion till överträdelsen och är avskräckande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

49. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

1) Den integrerade tulltaxan för Europeiska gemenskaperna (TARIC), som inrättades genom artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i den lydelse som var tillämplig under åren 2004 och 2005, ska tolkas så, att kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm, som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, omfattas av TARIC-koderna 7312108219, 7312108419 eller 7312108619, beroende på tvärmått.

2) Artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen ska tolkas på så sätt att den inte är till hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas böter uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp, dock under förutsättning att böterna fastställs enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad, och som innebär att sanktionen blir effektiv, står i rimlig proportion till överträdelsen och är avskräckande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

1 Rättegångsspråk: lettiska.