Förslag till avgörande av generaladvokat Jääskinen föredraget den 14 juli 2011

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 26 juni 2003 i mål C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factoring (REG 2003, s. I-6729).

3 Ibidem, punkt 80.

4 Ibidem, punkt 49.

5 Diogenes Laertius (i engelsk översättning av Hicks, R.D.) Lives of eminent Philosophers, böckerna 6–10, Loeb Classical Library, s 43.

6 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte mervärdesskattedirektivet). Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) ersatte sjätte mervärdesskattedirektivet med verkan från och med den 1 januari 2007. Syftet med mervärdesskattedirektivet var att presentera de tillämpliga bestämmelserna på ett tydligt och rationellt sätt i enlighet med principen om bättre lagstiftning (skäl 3).

7 Enligt de tyska myndigheternas betraktelsesätt, vilket Tyskland har försvarat i föreliggande mål, är den avgörande skillnaden mellan beskattningsbara inkassotjänster (såsom oäkta factoring) och överlåtelser av ej mervärdesskattepliktiga fordringar en övergång av risken. Om risken förblir hos borgenären är transaktionen skattepliktig. Om risken övergår, innebär det en försäljning av skyldigheter som inte utgör tillhandahållande av tjänster från köparen till säljaren.

8 De bestod exempelvis av panträtter i fast egendom och övriga rättigheter och anspråk som uppkom på grund av de låneavtal som angavs i de bifogade portföljuppgifterna, bland annat lånefordringarna, alla aktuella och/eller framtida, villkorade och/eller tidsbegränsade tilläggsfordringar såsom ränta, kostnader, avgifter och provision, alla tilläggssäkerheter och säkerheter från tredje man, all äganderätt och andra handlingar med anknytning till de olika låneavtalen, såsom bevis, kundakter, skriftväxling och andra affärshandlingar.

9 Engelska, svenska, estniska, lettiska, litauiska, ungerska, maltesiska, polska och slovenska.

10 Spanska, tjeckiska, danska, tyska, grekiska, franska italienska, holländska, portugisiska, slovakiska och finska. För bulgariska och rumänska finns inga översättningar.

11 Domen i målet MKG (ovan fotnot 2), punkt 77.

12 Dom av den 22 oktober 2009 i mål C-242/08, Swiss Re Germany Holding (REG 2009, s. I-10099), punkterna 27 och 28.

13 Dom av den 14 juli 1998 i mål C-172/96, First National Bank of Chicago (REG 1998, s. I-4387), punkterna 21 och 22.

14 Ibidem, punkt 25.

15 Ibidem, punkt 29.

16 Domen i målet MGK (ovan fotnot 2), punkt 49.

17 Ibidem, punkt 77.

18 Ibidem, punkt 50.

19 Dom av den 3 mars 1994 i mål C-16/93, Tolsma (REG 1994, s. I-743), punkt 14.

20 Dom av den 29 februari 1996 i mål C-215/94, Mohr (REG 1996, s. I-959), punkt 17, av den 5 februari 1981 i mål 154/80, Coöperatieve Aardappelenbewaarplaats (REG 1981, s. 445; svensk specialutgåva, volym 6, s. 23), och av den 8 mars 1988 i mål 102/86, Apple and Pear Development Council (REG 1988, s. 1443).

21 Domen i målet MKG (ovan fotnot 2), punkterna 48 och 49.

22 Artikel 11 A 1 a i sjätte mervärdesskattedirektivet. I normala fall är en gäldenär som har försummat betalningar skyldig att betala ersättning för indrivningskostnaderna, bland annat inkassoföretagens avgifter. Jag förutsätter att GFKL har rätt till sådan ersättning på samma sätt som banken skulle ha haft rätt till sådan ersättning om den självt hade fortsatt med indrivningen.

23 Det ska anmärkas att marginalen, oavsett om den är skillnaden mellan det ekonomiska nominella värdet eller de pengar som faktiskt drevs in och det pris som GFKL betalade till banken, inte enbart utgjorde vederlag för inkassotjänster, utan också bestod av reavinst och reaförlust till följd av GFKL:s innehav i portföljen under viss en tid.

24 Domen i målet Coöperatieve Aardappelenbewaarplaats (ovan fotnot 20), punkt 12.

25 Dom av den 29 juli 2010 i mål C-40/09, Astra Zeneca (REU 2010, s. I-7505), punkt 29.

26 Dom av den 29 oktober 2009 i mål C-246/08, kommissionen mot Finland (REG 2009, s. I-10605), där frågan uppkom huruvida det vederlag som mottogs för tillhandahållande av rättshjälp var mervärdesskattepliktigt. Domstolen fann att detta inte var fallet, eftersom bidraget endast delvis berodde på de tjänster som tillhandahölls. Andra faktorer som beaktades var mottagarens förmögenhet och inkomst och hade inte direkt samband med de tjänster som erbjöds.

27 Dom av den 29 april 2004 i mål C-77/01, EDM (REG 2004, s. I-4295), punkt 63.

28 Se, analogt, dom av den 14 november 2000 i mål C-142/99, Floridienne och Berginvest (REG 2000, s. I-9567), punkterna 22 och 23, där domstolen fann att utdelningsbeloppen, eftersom de betalades till följd av ett ensidigt beslut som fattats av någon annan, delvis berodde på tillfälligheter och att det därför inte fanns ett direkt samband.

29 Dom av den 5 juni 1997 i mål C-2/95, SDC (REG 1997, s. I-3017), punkt 34.

30 Domen i målet SDC, ibidem, punkt 34.

31 I detta sammanhang är det viktigt att beakta att räntan i föreliggande mål används för att beräkna fordringarnas nominella värde och att banken inte är skyldig att erlägga ränta till GFKL efter det att transaktionen har genomförts.

32 Det är en annan fråga om GFKL kan omförhandla lånevillkoren för vissa gäldenärer och tillhandahålla en förlängd betalningsfrist och därigenom bevilja kredit till bankens tidigare kunder (gäldenärerna). Detta skulle utgöra en ny transaktion mellan GFKL och gäldenären i fråga.

33 Dom av den 25 maj 1993 i mål C-18/92, Bally (REG 1993, s. I-2871).

34 Se exempelvis dom av den 19 april 2007 i mål C-455/05 Velvet & Steel Immobilien (REG 2007, s. I-3225), punkterna 21 och 22.

35 Dom av den 28 oktober 2010 i mål C-175/09, AXA UK (REU 2010, s. I-10701), punkt 30 och där angiven rättspraxis.

36 Domarna i målen MKG (ovan fotnot 2) och AXA, ibidem.

37 Domarna i målen MKG (ovan fotnot 2), punkt 78, och AXA, ibidem, punkt 31.

38 Domen i målet AXA, ibidem, punkt 34.

39 Till skillnad från detta rör factoring factoringföretagets hantering av kundens befintliga kundfordringar. Det är därför transaktioner rörande osäkra fordringar enligt min uppfattning inte kan anses utgöra factoringtjänster, även om factoring som ett kommersiellt institut kan innefatta förvärv av osäkra fordringar.

40 Dom av den 27 oktober 2005 i mål C-41/04, Levob Verzekeringen och OV Bank (REG 2005, s. I-9433), punkt 19, och av den 29 mars 2007 i mål C-111/05, Aktiebolaget NN (REG 2007, s. I-2697), punkt 21.

41 Domen i målet Levob Verzekeringen och OV Bank, ibidem, punkterna 20 och 22, samt domen i målet Aktiebolaget NN, ibidem, punkterna 22 och 23.

42 Dom av den 25 februari 1999 i mål C-349/96, CPP (REG 1999, s. I-973), punkt 30, och domen i målet Levob Verzekeringen och OV Bank (ovan fotnot 40), punkt 21, samt dom av den 11 juni 2009 i mål C-572/07, RLRE Tellmer Property (REG 2009, s. I-4983), punkt 18, och av den 2 december 2010 i mål C-276/09, Everything Everywhere (REU 2010, s. I-12359), punkterna 24 och 25.

43 Domen i målet Coöperatieve Aardappelenbewaarplaats (ovan fotnot 20), punkt 13, samt dom av den 15 maj 2001 i mål C-34/99, Primback (REG 2001, s. I-3833), punkt 24, och av den 24 oktober 1996 i mål C-288/94, Argos Distributors (REG 1996, s. I-5311), punkt 16 och där angiven rättspraxis.

44 Domen i målet First National Bank of Chicago (ovan fotnot 13), punkt 47.

45 Domen i målet First National Bank of Chicago (ovan fotnot 13), punkt 45.

46 Domen i målet Argos Distributors (ovan fotnot 43), punkterna 16, 18, 20 och 23.

47 Domen i målet First National Bank of Chicago (ovan fotnot 13), punkt 48 och där angiven rättspraxis.